"Ett hjärta av guld" av Sofie Sarenbrant, utgiven av Bookmark förlag. 9-12 år. Detta är del två i serien om Mira och Månen. Mira får följa med Johanna när hon ska tävla hästen Tusse. Han vill nämligen ha med sig Månen som sällskap. Mira råkar går vilse och när Johanna blir orolig och irriterad, är Mira rädd att hon aldrig ska få följa med Johanna på tävling igen. Mira har svårt med att förstå vissa uttryck, som hon gärna tolka bokstavligen. I skolan är hon ensam och när hon hälsar på vännen Melvin, från ridskolan, så ignorerar han henne. Hon blir ledsen, för hon förstår inte varför. Men när hon står upp för honom mot några andra killar som retar honom för hans hästintresse, inser han att han gjort fel, mot Mira. Samtidigt oroar sig Mira för att hennes mamma inte verkar kunna betala räkningarna. Måste hon sluta att rida nu? En olycka får henne att vilja sluta att rida, men ska vännerna från ridskolan lyckas få henne på andra tankar?
Jag gillar verkligen den här hästserien. Jag gillar huvudkaraktären, Mira, jättemycket och det är intressant att få en inblick i hur hon tolkar sin omvärld. Det är svårt för människor runt en person med diagnos att förstå. Sedan har Mira förmåga att ta på sig mammans problem också, vilket många barn gör. Det är ett tungt ok att axla för en liten tjej. Hon är beredd att själv spara ihop till det hon behöver genom att b la jobba extra i stallet, och gå ärenden. Trots sina svårigheter, är hon en kämpe. Både mamman och flickan i boken mår dåligt, på olika sätt. Problemen med ekonomin, samt psykiskohälsa, genomsyrar berättelsen. Deras vardagsbekymmer kan säkert kännas igen av många tänker jag. Speciellt nu i dessa tider, då allt bara blir dyrare. Men då Mira tänker att hon är ensam, så är hon inte det. Hon har verkligen människor som innerst inne bryr sig om henne, och står bakom henne. Detta är en helt underbar bok om kärlek till hästar, drömmar, rädslor, svek och vänskap. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 8
-Hallå, säger Mira när hon kliver in genom dörren hemma efter den hemska skoldagen. Mamma svarar inte. Det brukar hon alltid göra. Mira ställer ner ryggsäcken på golvet och springer in med skorna på. Förstår cykeln. Sedan Melvin. Det får inte ha hänt mamma något också. Hennes kollaps i bilen på ridskolans parkering för några månader sedan har Mira inte glömt. Det som blev starten på den långa sjukskrivningen.
-Mamma, ropar hon. Är du här?
Vardagsrummet är tomt och köket ser lika dant ut som när hon lämnade det i morse. Men den obäddade soffan vittnar om att mamma nyligen varit här. Plasten för fönstren täcker ljuset, så det är obehagligt mörkt inomhus. Om mamma har gått ut borde hon ha lämnat en lapp, men Mira hittar inget meddelande. Bara ett öppnat brev på köksbordet.
Betalningspåminnelse.
Mira läser vidare och sväljer. Brevet är skickat från Smedslättens ridskola. Nästa delbetalning för ridlektioner på femtusen kronor. Och inte bara det, utan en påminnelseavgift på hundrasextio kronor. Mira får en klump i magen.
Kan denna skitdagen inte bara ta slut?
Baksidetext;
Ridskoleponnyn Månen är Miras bästa vän. Han förstår henne mer än någon annan, trots att han har fyra ben och äter hö. Mira drömmer om att få tävla honom. Det är nu eller aldrig, för snart har hon blivit för stor för Månen.
För varje ridlektion blir Mira en säkrare ryttare. Men en dag är Månen väldigt glad och sprallig när de ska hoppa. Olyckan är framme och Mira bestämmer sig för att sluta rida. Kommer hon ändå att hitta tillbaka till sin bästa vän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar