lördag 4 oktober 2025

✨ Advent är snart här ✨

Det är något alldeles speciellt med advent – när vi tänder ljusen, sänker tempot och låter värmen sprida sig i hemmet. Det är den där känslan av förväntan, stillhet och gemenskap som gör denna tid så unik. 💫

Hos Julgiganten hittar du många fina produkter som kan göra advent lite extra mysig – allt från vackra ljusstakar och stämningsfull belysning till dekorationer som förvandlar hemmet till en liten juldröm. 🎄🕯️

Så varför inte göra plats för lugn, glädje och lite extra magi i advent? ✨

❤️ Vad betyder advent för dig? Är det lugnet, ljusen eller gemenskapen?

               Adventskalender Harry Potter
 
                    Adventskalender Barbie

                                  Adventsljus




            3 st julklappar röda Upp till 20 cm


                    Julhus Glitter LED 45 cm

          Tomte keramik LED Ljus 45 x 32 cm

              Lysande glad Snögubbe 65,5 cm


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

torsdag 2 oktober 2025

Vilja Konvalj

"Vilja Konvalj" av P.E. Elmquist Viljakonvalj utgiven av Books on demand förlag Bokrecension; För barn 6-9 år. Signe och hennes familj har nyligen flyttat från sin gård på landet, och in till stan. Hon trivs inte i sin nya klass, då hon direkt blir mobbad av klassens primadonna, Bea och hennes två bästisar. Den här eftermiddagen kan hon inte hitta sin cykel och får gå hem genom stadsparken i regnet. Då lär hon känna älvan Vilja Konvalj. Vilja blir Signes nya kompis. Tillsammans med henne försöker Signe hitta sin stulna cykel samt alla de andra stulna cyklarna i staden. Men så får Bea syn på Vilja och hon vill nu ha bevis på att hon sett en riktig älva. Hon och hennes kompisar gör allt för att få fram bevis på att älvor existerar. Samtidigt finns det en stor oro bland älvorna. Människorna håller på att hugga ner urskogen utan att tänka på allt liv som finns där, och som kommer att försvinna samtidigt med skogen. Allt handlar om pengar för människorna. Nu brinner det i knutarna för att både hitta de stulna cyklarna, och att rädda skogen. Men hur ska de lyckas? Signe och Vilja får oväntad hjälp.

Wow, den här sagan är verkligen så mysig. Jag fick följa med på ett helt magiskt äventyr bland älvor och trollsländor, samt de två vännernas spaning på cyckeltjuvarna. Jag gillar kombinationen av en flickas helt vanliga vardag, i kombination med magi och några riktigt spännande äventyr. Samtidigt har författaren bakat in svåra ämnen, så som mobbing, och vad det kan få för konsekvenser om man hugger ner urskogen. Jag tycker att författaren lyckats bra både med person tillika miljöbeskrivningarna. Det märks att författaren har stor kunskap om naturen. Hon beskriver miljön runtomkring de små huvudpersonerna, så varmt och fint. Jag gillar verkligen de båda huvudpersonerna i berättelsen, och speciellt den lilla älvan Vilja. Sedan blev jag så förtjust i trollsländorna Rall och Fjun. De skulle jag verkligen vilja klappa. Omslaget till boken är väldigt fint och tilltalande också tycker jag. Jag kan varmt rekommendera denna fina fantacy berättelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Nästa morgon vaknade Signe före alla andra i familjen. Hon hade satt klockan på halv sju och lagt den under kudden så ingen skulle höra den ringa. Hon smög ner för trappan för att inte väcka dem. Hon hade sagt till sina föräldrar kvällen innan att hon skulle vara med sin kompis hela dagen. De skulle vara hemma hos henne, hon var ju så allergisk. Signe hade lovat att komma hem till middagen. Hon slängde i sig en ostmacka och ett glas mjölk innan hon gav sig av. Det var alldeles stilla ute och solen hade inte gått upp ännu. Hjärtat bultade hårt och det pirrade i magen när hon närmade sig stadsparken strax innan klockan sju. När hon var framme spanade hon upp i trädet för att se om hon kunde se Vilja men hon såg ingenting för alla grenar och löv. Signe satte sig på marken och väntade otåligt. Plötsligt kom Vilja ridande på en stor grönskimrande trollslända. Hennes silverglänsande hår fladdrade bak på hennes rygg. Efter henne kom en till trollslända som var brun och en aning mindre. De flög i rasande fart och virvlade runt ovanför huvudet på Signe innan de landade mjukt på en gren. 

-Det här är Rall och hon heter Fjun, ropade Vilja och pekade på den bruna trollsländan. 

Signe reste sig upp och gick fram till grenen. 

-Hoppas upp kompis så flyger vi till Gäste! hojtade hon. 

-Det blir nog lite svårt så här stor, svarade Signe och höll ut händerna.

-Milda mosslarver! skrattade Vilja och flög ett varv över Signe och blåste stoft på henne. 

Signe landade på grenen bredvid Fjun. Hon kliade henne försiktigt mellan antennerna och Fjun puttade kärvänligt till henne i magen med sitt runda huvud. Hennes fyra vingar skimrade i regnbågens alla färger. Ryggen var täckt med mjuka bruna fjun och bakom vingarna fanns det en sadel fastspänd. Den långa smala bakkroppen var blank och skiftade i brons och mörkgrönt. Signe svängde smidigt sitt högra ben över ryggen på Fjun och tog tag i repet som var fastkopplat i ett halsband.

Baksidetext;

Skogen är i fara!

Bit för bit huggs urskogen ner. Träd, växter, svampar. Trollsländor och alla andra varelser som lever där är hotade och riskerar att försvinna. De skygga myterna har kallat till krismöte - hur ska det gå?

Men skogen och dess invånare får oväntad hjälp av den tioåriga osäkra Signe, som nyligen flyttat från landet in till stan och hennes kaxiga nya vän - Vilja Konvalj, som bosatt sig i stadsparken. De båda brinner för rättvisa och detta för dem samman. 

Ska de hinna rädda skogen innan det är för sent?


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

onsdag 1 oktober 2025

Blodlust

"Blodlust" av Mårten Melin utgiven av Raben&Sjögren. Bokrecension; För barn 9-12 år. Minous bror, Sebastian, har en kompis som heter Lucas. Lukas har träffat en ny flickvän under lovet. Tjejen som heter Dalia har nu flyttat till deras stad. Lucas flickvän både skrämmer och fascinerar Minou. En natt hittas Lucas livlös. Det enda man kan hitta, när man undersökt honom på sjukhuset, är att han har två små hål på halsen, och att han har förlorat en del blod. Minou märker snabbt, att trots att hon dras till Dalia är det något som inte stämmer med henne. Minous kompis, Vanja, lägger ihop pusselbitarna och börjar snart förstå vad det är för fel på Dalia tillika vad hon egentligen är. Men Minou har svårt att tro på Vanja, för Dalia är nämligen något egentligen inte borde finnas. När Lucas dör, och Minou och Sebastian får se bevis på vad Lucas har blivit, börjar jakten på att förgöra det som hotar dem alla. Men Dalia är listig och Minou, Vanja och hennes bror behöver hjälp. Lyckas de tillslut överlista ondskan som funnits i århundraden?

När jag ser en vampyrbok vill jag såklart läsa den. Även om det är en barnbok. Den här boken gav mig nästan samma skrämmande känsla som boken om Dracula jag läste som barn och tonåring. Ändå läste jag Dracula flera gånger, vilket resulterade att jag inte kunde sova sedan. Blodlust känns nästan lika skrämmande. Nåja, jag tycker att boken är spännande så där lite lagom, och passar bra för åldern. Författaren har också skrivit en realistisk och trovärdig story med hög konstnärlighet. Jag tycker miljöbeskrivningarna och persongalleriet är bra, och jag gillar Minous kompis, Vanja, skarpt. Spänningen ökar successivt och driver läsningen framåt på ett bra sätt. Boken känns svårt att lägga ifrån sig, för jag vill bara läsa ett kapitel till. Sedan gillar jag också att huvudpersonerna gör vardagliga saker, så som att gå till skolan, de åker skidor, läser och spelar spel. Jag gillar också att boken utspelas här i Sverige, för det gör hela berättelsen lite mera trovärdig. Jag hade verkligen gillat den här boken som barn. Jag läser gärna mer av författaren. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Den kvällen låg jag länge och funderade. Det var något i mina tankar som liksom slank undan hela tiden. Jag visste inte vad det var, bara att det hade med Lucas att göra. Något som jag sett som passade ihop med honom på något vis. Äsch, jag vet inte, jag kan inte förklara det bättre. 

Tillslut somnade jag. 

Och började drömma. Om Lucas teckning igen. Men den här gången rann det inte blod från Dalias ögon. Utan från hennes mungipor. Hennes leende blev större och större, till slut gapade hon stort och från hennes mun...det bara sprutade blod över hela mig, jag fick det i håret, i munnen. Jag spottade och fräste men det fortsatte att komma. Tillslut kunde jag inte andas!

Jag vaknade med dunkande hjärta och bara låg och kände hur pulsen långsamt saktade ner. 

pyamasen klibbade mot kroppen, så jag gick upp och öppnade fönstret. Jag drog in den friska, kalla luften, åh, det var skönt! Jag skulle precis stänga då jag hörde ett ljud utifrån som jag först inte förstod vad det var. 

Men så fattade jag. Det var ett djur som ylade, någonstans långt borta.

En hund, eller...

Jag svalde.

Eller en varg.

Jag famlade med haspen och drog igen fönstret. Pulsen rusade upp igen. Jag vet inte riktigt varför jag blev så rädd, jag var på andra våningen och en varg kunde knappast komma in.

"Ta det lungt nu, Minou", viskade jag till mig själv. 

Jag fattade att jag knappast kunde somna om, så jag tände lampan och lade mig och läste. Det var ingen dålig berättelse. Menjag hade svårt att koncentrera mig, upptäckte att jag läste samma mening om och om igen. Till slut slog jag igen boken och släkte.

Baksidetext;

Hyn var blek som krita, ögonen uppspärrade. Hans mun var öppen, och hörntänderna i överkäken spetsiga.

Och runt munnen... Han var alldeles blodig.

Minous brorsas kompis hittas avsvimmad utomhus mitt i natten. Han har förlorat mycket blod, men allt läkarna upptäcker är två små hål på hans hals. Samtidigt har Dalia dykt upp i staden. Dalia som både fascinerar och skrämmer Minou. 

Det dröjer inte länge förren Minou tvingas möta sina rädslor. Tillsammans med sin bror och bästa vän försöker hon stoppa det som hotar dem alla. Men hur besegrar man något som inte borde finnas. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

tisdag 16 september 2025

Ormprästinnan- Skuggriket 2

"Ormprästinnan -Skuggriket 2" av Sabine Mickelsson utgiven av Nohiding förlag. Bokrecension; Efter att Ella oskadliggjort Keilan - Nattkrigaren, har hon valt att stanna i Skuggriket, för att på så sätt hitta ett botemedel mot den hemska svartrötan. Hon förstår också att det är bråttom, då även människorna har drabbats av den hemska sjukdomen. Men det visar sig vara svårare än hon trott. Hon leter efter svar i de böcker som finns i templets bibliotek. Dock tycks svaret finnas någon helt annan stans. Kanske till och med i kungens privata kammare? Ella blir dock snabbt indragen i palatsets intriger, vilket gör det svårt för Ella att fokusera. Hon försöker samtidigt få sin vardag att fungera, samtidigt som hon börjar få känslor för en av de andra systrarna. Men vem kan Ella egentligen lita på, om ens någon? Samtidigt upptäcker hon att hon har egna förmågor som hon måste lära sig att behärska. Dessutom behöver hon utveckla färdigheter, för att över huvudtaget överleva i Skuggriket. Men vem ska hon be om hjälp? Det visar sig vara den hon sist hade trott hon skulle vända sig till.

Wow, denna bokserie är så bra! Boken inte bara ser spännande ut på utsidan, den är en riktig nagelbitare också. Detta är den andra delen i serien om Skuggriket. Jag har även läst och recenserat första delen i serien. Vi får återigen möta Ella i fortsättningen på denna riktigt spännande fantcyserie. Jag tycker att författaren beskriver miljön och livet i Skuggriket på ett bra sätt. Jag tycker det är en fantastisk värd som författaren har lyckat fabulera fram. Jag skulle vilja besöka den! Vi får lära känna Ellas karaktär ännu bättre, och hon växer som person. Vi får en inblick i hennes liv som nybliven prästinna i templet, och de svårigheter hon ställs inför. Det händer mycket i boken och det finns ett bra driv som för handlingen framåt. Ibland är boken svår att lägga ifrån sig, för man vill bara läsa vidare. När boken tar slut, blir jag nästan besviken, för jag vill läsa mer. Nu längtar jag till den tredje delen, för jag vill se hur det går för Ella och Oberon, samt om Ella lyckas bota smittan som härjar både i Skuggriket, och i vår värld. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Jag slår ihop boken med en smäll, följt av en ljudlig suck. "Sch!" andas en av mina tempelsystrar vars namn jag inte känner, men jag vet att det är hon som har hand om tempelbiblioteket. Jag gör vad jag hoppas är en ursäktande min och lutar pannan mot bokens sammetsläta skinnpärm. Skit också. Fortfarande inget som kan hjälpa mig vidare.

Om jag inte känt mig så hopplöst frustrerad, hade jag nog kunnat älska den här platsen. Salen är nästan lika övermäktigt stor som den där trädet växer. Varje centimeter av varje vägg är täckt av bokhyllor och golvet prytt av mjuka mattor i vackra färger. Här och var finns läsbord utplacerade: större träskivor som är tänkta för grupper och pulpetliknande småbord motsvarande det fär jag sitter. Alltsammans är upplyst av de sedvanliga mönstrade lyktorna. 

Som sagt, jag hade kunnat älska den här platsen. 

Jag suckar igen, tystare den här gången och öppnar nästa bok. Det vore en rejäl överraskning ifall jag hittade något om botemedlet i den här luntan, med tanke på att det tycks vara någon slags historik över ormtemplet. Nåja, det blir i alla fall intressant läsning. Ju mer jag vet om Skuggriket, desto bättre. Sidorna är nötta, snudd på genomskinliga, och jag bläddrar med andakt. Det verkar som att det finns en äldre volym i samma serie där man tar upp hur templet först kom till. Författaren gör flera hänvisningar till den andra boken, medan den här behandlar en senare tidsperiod.

Lylias namn fångar min uppmärksamhet. Jag inser att hon står omnämnd som blivande överpräsrinna och att det var hennes faster som hade hand om templet innan hon tog över. Jag lutar mig närmare uppslaget och drar in den distinkta pappersdoften. Allt det här är nyheter för mig. Tydligen var det Lylias faster som moderniserade verksamheten, skrotade de dagliga ceremonierna och ersatte dem med jakten på upphöjelse. Jag gör en grimas. Så det är hennes fel att jag måste låtsas käka piller.

Jag vänder blad och möts av en illustration som visar innergårdens gonggong. Fastern vågade visst inte göra sig av med alla sedvänjor, eftersom vissa av högtiderna fått bli kvar. Ett faktum jag är väl medveten om. Jag bevittnade ju ett sådant högtidsfirande när jag försökte hitta Lylia efter att Bi dött. Dött. Ordet klingar hårt bland tankarna. Jag skjuter det ifrån mig och läser hastigt vidare. 

Baksidetext;

Efter att ha fått sin blodshämd väljer Ella att stanna kvar i Skuggriket. Det är nu viktigare än någonsin att hejda den muerande svartrötan, som fortsätter att plåga både skuggor och människor. 

I jakten på ett botemedel söker Ella sig till ormtemplet, där hon snart inser att hennes mål inte kommer att bli så lätt att nå. Templet, som styrs av kung Oberons syster, har likt palatset sina egna intriger. Där finns hemligheter och en mystisk, uråldrig kraft att utforska. 

Det dröjer inte länge förren Ella upptäcker att hon är inblandad i någonting mycket större än hon kunnat ana...


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "Nattkrigaren- 

Maja & Vamos - Vänner för alltid

"Maja & Vamos - Vänner för alltid" av Evelina Hanell utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; för barn 9- 12 år. Maja är en tjej som är utanför i skolan. Hon blir t ex inte bjuden när de andra har fester. Det gör ont att inte bli bjuden och vara den enda som inte får vara med. Hemma orkar hennes mamma inte riktigt vara där för henne och hennes lillebror Hugo, och pappan jobbar utomlands flera veckor i taget. I stallet finns dock hennes vän Shirin som har en egen häst. En dag får Maja reda på att hon också ska få en egen häst. Maja och hennes mamma åker och till Stina och Maja får provrida hennes häst Vamos. En dag i början av sommarlovet kommer äntligen transporten med Majas nya häst. Men Vamos är en lite känslig häst, och en dag inträffar en olycka. Detta får Majas mamma att vilja sälja Vamos mot Majas vilja. Nu måste Maja göra allt för att få mamman att förstå att Vamos inte alls är farlig, men kommer Maja att lyckas?

Detta är författarens debut. Många tjejer och killar, kan nog känna igen sig i Majas känslor av att vara osynliga och utanför i skolan. Mobbing har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem, både för barn och vuxna, och detta ämne kan inte belysas nog. Vilken tur att flickan i boken ändå har en vän i stallet, och att hon fick en alldeles egen häst. Alla behöver en meningsfull tillvaro. Tyvärr har inte alla sådan tur som flickan i boken. Jag älskar verkligen inslagen i boken från Vamos perspektiv. Det visar sig att han är en riktigt rolig karraktär, som får mig att fnissade lite. Författaren beskriver flickans känslor på ett fint och insiktsfullt sätt. Jag kan varmt rekommendera denna hjärtevärmande historia till alla hästälskande tjejer och killar. Missa inte denna fina berättelse. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna hästbokspärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Vamos kommer hem

Maja kunde inte stå still en sekund till. Hon hoppade på stället. Marken brände under fötterna. Det doftade starkt av granskogen intill. 

"Tänk att Vamos och Samson ska bli bästa kompisar," fortsatte Shirin ivrigt. 

"Jag undrar om det är Samson eller du som är gladast över att Vamos fick plats i ert stall," sa Maja. 

"Jag har pratat med Jörgen. Vamos får gå i hagen bakom transporterna."

Shirin fortsatte pladdra på.

"Om vi tränar tillsammans kan ni säkert börja tänka snart."

Maja nickade, utan att riktigt svara.

Eftermiddagen hade krupit fram. Hon hade förberett allt. Nytt spån, fluffigt hö, friskt vatten. Till och med skrivit hans namn på utrustningen med sin allra finaste handstil. Allt skulle vara perfekt.

"Vi kan snygga till lite i stallet innan han kommer."

Shirin var aldrig den som stod sysslolös. 

"Här, ta en räfsa, så har vi i alla fall något att göra medan vi väntar."

Det skrapande ljudet mot gruset lät som en egen melodi medan de bildade raka, prydliga linjer. Gamla höstrån och spån samlades i högar. Nervositeten kröp som myror under Majas hud. 

"Lyssna...Det kommer någon."

En motor närmade sig. Stina vinkade från bilens framruta. 

"Hej, här kommer vi!"

Ett brett leende spred sig över Majas ansikte. Klumpen i halsen löstes upp. Äntligen.

Baksidetext;

Maja känner sig ofta som för mycket. Eller för lite. 

I skolan är hon osynlig, hemma är det som om håller på att gå sönder. Men i stallet finns Vamos, hennes egen lilla häst med mjuka ögon och en känslighet som ingen annan verkar förstå. Förutom Maja.

Tillsammans hittar de något att hålla fast vid. Trots missförstånd, avundsjuka och vuxna som inte alltid orkar finnas där. Men när en olycka plötsligt förändrar allt måste Maja våga tro på sig själv. Och på att vänskap faktiskt kan bära, även när livet gör ont.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

söndag 14 september 2025

Vi ses i Äppellunden

"Vi ses i Äppellunden" av Sofia Ymen utgiven av Saga förlag. Bokrecension; Nu har sommaren kommit till Varberg. Max förlorade sin fru Margit för ett år sedan. Nu börjar hans barn ifrågasätta om han kan ta vara på sig själv, då trädgården som hans fru Margit kallade för Äppellunden, ser ut att förfalla. Trädgården som hans fru älskat, och tagit så väl hand om. När Rosa får nys om planerna att få in Max på ett hem, bestämmer hon sig för att ta tag i saken. Max har stöttat henne, genom hennes svårigheter. Nu är det hennes tur att hjälpa och stötta honom. Men hur ska hon lyckas få ordning på Max trädgård? Och står Patrik på hennes sida, i att hjälpa Max att bo kvar i det hem han älskar? Eller kommer deras olika åsikter att driva dem isär? Rosa vänder sig till Max och Margits vän, Solveig och sin syster Fredrika för att få hjälp. Dessutom kontaktar Rosa också Margits vänner inom trädgårdssällskapet gröngölingarna. Tillsammans gör de en gemensam insats för att få ordning på den eftersatta trädgården, och med arbetet för att få trädgården i ordning, upptäcker de att de har mer gemensamt än de först trodde. Just då får Fredrika reda på att den lokal, som hon hyrt till dotterns konfirmation, inte går att använda. Vart ska hon nu ha dotterns konfirmationsfest? Då får Rosa en idé.

Detta är en mysig och hjärtevärmande berättelse om vikten av att hjälpas åt, och stötta varandra när livet ger en citroner. Detta är den andra delen om Rosa och hennes vänner i serien "Vänskap i Varberg". Vi får återigen knyta kontakt Med Rosa, Max och alla de andra mysiga karaktärerna i denna fina bokserie. Jag har även läst den första delen i serien, som jag tyckte väldigt mycket om. Jag blev inte besviken när jag läste del två, för denna delen är precis lika bra och mysig. Jag kan varmt rekommendera boken, om ni inte har läst den ännu. Författaren beskriver miljön, och hur trevligt det är att hjälpa till i Äppellunden, så att man gärna skulle vilja vara på plats, och hjälpa till. Denna boken tar också upp ett viktigt budskap om psykisk ohälsa, och hur man kan må under klimakteriet, samt vikten av återhämtning och en meningsfull tillvaro. Jag tror att många kan känna igen sig, i de symtom som vännerna i Varberg har. Jag gillar också det fina bokomslaget och jag hoppas att författaren ger ut en ny bok inom kort. Jag läser gärna mer av författaren. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Tack Sofia för receptet på iste mm som följde med. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Rosa

Det dammade om Rosas röda skor när hon trampade iväg från Äppellunden. Det hade bara gått dryga året sedan Rosa förlorat sin mamma som gått bort alldeles för ung. Sedan dess hade hon försökt att bygga upp en ny tillvaro för sig själv och i den hade Max fått en viktig roll - först som hennes arbetsgivare, sedan som en god vän och något av en fadersfigur, något som hon aldrig haft tidigare. Det var han som sett till att hon fått ordentligt med hjälp för dina tvångstankar och sedan dess hade Rosa mått mycket bättre. Det var också han som lovat att hjälpa henne genom sjuksköteskeutbildningen och så här långt hade han gjort det genom att finnas där som ett bollplank när hon tog med sig sina uppgifter till honom i Äppellunden. Hon kunde helt enkelt inte föreställa sig en tillvaro där Max inte fanns ett par gator bort.

Patrik hade frågat efter hennes erfarenhet av äldreboenden och hon hade arbetat på ett antal. Om Patrik någonsin satt sin fot på ett vvårkonsert mer tveksam till, hade han gjort det var hon säker på att han inte skulle ha varit fullt så entusiastisk. Visst, för många kunde det säkert vara till nytta att flytta in på ett boende som erbjöd ett socialt sammanhang och en trygg omsorg som Patrik pratade om, men inte för Max. Max älskade sitt hem, sitt bibliotek, sina böcker, fågelbordet utanför, alla minnen av Margit. Vad skulle han på ett boende att göra?

Baksidetext;

Sommaren har anlänt till Varberg, men i Äppellunden är lyckan bitterljuv. Ett år efter att Max förlorat sin älskade Margit börjar hans barn ifrågasätta hans förmåga att ta vara på sig själv. Det är då Rosa kommer in I bilden. Med din viljestyrka och den godhjärtade Solveig till hjälp, är de fast beslutna att hjälpa Max vara kvar i hans älskade Äppellunden. 

Rosa blir ett ovärderligt stöd och när hennes syster Fredrika, som kämpar med sin återhämtning från utbrändhet, blir indragen i Max problem inser de alla att de har mer gemensamt än de tror.

Samtidigt är Patrik borta på uppdrag med läkare utan gränser. Rosa och Patrik håller kontakten, men att vara ifrån varandra har satt sina spår. När Patrik väl återvänder förväntar sig Rosa hans stöd, men står de verkligen på samma sida? Kommer Max strid om Äppellunden att driva dem isär, eller vara startpunkten på den andra chans som i alla fall Patrik hoppas på?


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "En önskan om 

När allt känns hopplöst

Ibland känns livet som en tung börda som aldrig vill lätta. Man kämpar, kämpar och ändå tycks ingenting gå framåt eller så faller det man bygger ihop isär. I de stunderna kan världen kännas grå och trång, och tanken på att ge upp kan börja kännas som den enda vägen till stillhet. Jag vill att du ska veta: jag ser dig. Dina känslor är verkliga, och det är okej att vara trött. 🌧️

Det är lätt att skylla på sig själv när saker inte blir som man hoppats. ”Varför just jag?” kan bli en smärtsam refräng. Men att kämpa betyder inte att du är svag det betyder att du är människa. Det betyder att du fortsätter försöka, även när livet känns orättvist. Och det, mitt i allt, är modigt. 🌱

När mörkret blir för högt kan små, stilla handlingar ibland hjälpa en att stå ut lite bättre. Några saker som kan vara värda att prova:

✨ Skriv ner en liten sak du klarat idag. Det kan vara så enkelt som att duka av bordet eller skicka ett meddelande. Att se det på papper gör skillnad.

🌬️ Andas med närvaro. Testa: andas in på 4 sekunder, håll andan i 4, andas ut i 6. Upprepa några gånger.

☕ Gör något litet vänligt för dig själv. En kopp te, några minuter i tystnad, eller en sång som ger ro.

💬 Sträck ut en hand. Säg till någon du litar på: ”Jag har det tungt idag.” Bara att uttala orden kan lätta trycket.

Om du orkar var mjuk i hur du talar till dig själv. Byt ut ”jag misslyckades” mot ”jag gjorde mitt bästa i svåra omständigheter.” Byt ”jag är ingenting” mot ”jag finns här, och jag är betydelsefull.” Orden löser inte allt, men de kan bli små ankare att hålla fast vid. 🕯️

Du ska inte behöva bära allt ensam. Att be om hjälp eller luta sig mot någon är inte ett nederlag det är ett stilla mod. Om det känns för svårt just nu, skriv en liten lapp till dig själv: ”Vad skulle jag säga till en vän som kände så här?” Läs det sedan sakta tillbaka till dig själv. 💌

Jag håller en liten, hoppfull plats här för dig. Du är viktig även de dagar då det är svårt att se det. 🌿 /Nina

When Everything Feels Hopeless

Sometimes life feels like a heavy, unending weight. You push and push and nothing seems to move or when it does, it breaks or slips away. Those moments can make the world look grey and narrow, and the idea of giving up can start to sound like the only quiet option. I want you to know: I see you. I believe your feelings are real, and it is okay to be weary. 🌧️

It’s easy to blame yourself when things don’t work out. “Why me?” becomes a quiet, painful mantra. But struggling doesn’t mean you’re weak it means you are human. It means you are trying, even when the world feels unfair. That trying is brave, even if it doesn’t always feel like it. 🌱

When the darkness is loud, small, gentle actions can help steady you enough to breathe. Here are a few things that have helped others and maybe one will help you today:

✨ Name one tiny success. Even making your bed or sending a short message counts. Write it down.

🌬️ Breathe with intention. Try a slow pattern: in for 4, hold 4, out for 6. Repeat a few times.

☕ Do one small kind thing for yourself. A cup of tea, five minutes outside, or listening to a song that soothes you.

💬 Reach out. Tell one person: “I’m not doing well today.” Saying it out loud can be a small relief.

If you’re able, be gentle with your inner voice. Replace “I failed” with “I did my best under hard circumstances.” Replace “I’m nothing” with “I am here, and I matter.” These phrases aren’t magic, but they can be gentle anchors on difficult days. 🕯️

You don’t have to carry everything alone. Asking for help or leaning on someone is not a sign of defeat it’s a quiet act of courage. If it feels too hard to reach someone right now, consider writing a short note to yourself: what would you want a friend to say to you in this moment? Then read it back, slowly.

I’m holding a small, hopeful space for you here. You matter even when it’s hard to see. 🌿 /Nina


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det lilla kaf'eet Spicy Cocoa

"Det lilla kaf'eet Spicy Cocoa" av Harper Graham , utgiven av Polaris förlag . Bokomslag? Bokrecension ;📚❤️Detta är del två i...