600 mil till dig

"600 mil till dig" av Lovisa Wistrand, utgiven av Ordberoende förlag. Alice arbetar som läkare på en vårdcentral i Uppsala. Hon är gift med Carl som är Kiurg. Båda för en stressig tillvaro och ytan är viktig. På sista tiden har Alice svårt att se mening i alla dyra kläder och den lyxtillvaron de har. En dag träffar hon Amerikanen Nathan från Brooklyn, New York, på sociala medier. Det som börjar med en oskyldig vänskap utvecklas ganska snabbt till något mer, trots att de båda två är gifta och har barn. Snart börjar Alice känna en önskan om att träffa sin vän. Men Carl har inget intresse av att åka till New York. Istället får hon en spaweekend till Stockholm, medan han själv åker med sina bröder. I ett ögonblicks infall får Alice för sig att ändå åka till Nathan för att se om allt är som det ska och den resan förändrar allt. Den får henne att fundera på om hennes liv verkligen ska fortsätta som förut eller det måste till en förändring. 

Att läsa "600 mil till dig" gav mig extra guldkant på tillvaron. Förpackad i ett vackert bokomslag, så är innehållet en fängslande och underhållande historia. Lovisa har en förmåga att förmedla tankar och känslor som ingen annan. Hon har ett speciellt språk och en humor som jag verkligen älskar. Hennes böcker är så bra. Även denna historia fängslar mig från första stund. Det är en gripande historia om en till synes omöjlig kärlek. Kan man verkligen älska någon, man aldrig träffat i verkligheten? Det är frågan Alice ställer sig i denna berättelse. Fast Alice tror att det är omöjligt, så kan man det, och vi får följa Alice när hon gör sina val. Val som är svåra, och förändrar allt hon tror på, och tillika hela sin tillvaro. Val som ger livet verklig mening. 600 mil kan tyckas vara ett stort hinder att komma över. Men är det verkligen det för Alice och Nathan? Denna romantiska pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

När jag står utanför Nathans dörr i Brooklyn dalar snöflingorna från den vita himlen. På ett sätt ser det ut som i alla de där romantiska komedierna jag sett för många gånger. Notting Hill och The Holiday och Love Actually. Mörkret trycker mot husknutarna men når inte riktigt ända fram eftersom gryningen är på ingång, byggnaderna är av tegel och luften är kall och krispig. En lätt vind rufsar håret. Fönstren ser gula ut. Varma. I gatlycktornas sken singlar flingorna mot asfalten. Det luktar kaffe och bakverk ända hit. Frukost.

I stället för att åka direkt till Nathan, som jag först hade tänkt, bad jag taxichauffören (på andra sidan den genomskinliga barriären som delade bilen i två) att köra till ett bra bed and breakfast någonstans i centrala Brooklyn. Jag behövde vila, tänkte jag för mig själv, fastän jag visste att jag egentligen bara sköt upp det kommande mötet i en akt av nervositet. Jag kunde ändå inte somna på värdshuset, så nu står jag här på 5th Street  och inväntar domen. Snart kommer jag veta varför han hållit sig undan så länge. Snart kanske mitt hjärta kommer att slitas itu.

Trappstegen upp till nummer 388 och porten, som går samma nyans som de röda mattorna filmstjärnorna går på, tar mig en evighet. Stegen är av sten och ser spruckna ut; det är märkligt att se dem på nära håll. Till höger står Julies rostiga röda barncyckel som jag sett så många gånger på Google Maps, lutad mot husknuten. Två steg kvar. Jag försöker minnas hur man andas. Ett steg.

Jag stannar utanför porten.

Vad ska jag säga? Om jag knackar. Skulle han ens känna igen mig?

Hjärnan: Vad i helvete håller vi på med?

Jag rusar ner igen och kastar mig mot järngrinden. Håller i den. Som om jag är på havet och det är det enda som hindrar mig från att drunkna. Den är kall mot händerna, jag saknar vantar, och någonting droppar på ena handryggen. Kalla små droppar som inte kan komma från snöhimlen.

Siobhan är säkert där och vad skulle hon säga? Vem är du? Försvinn här ifrån, Nathan är min man, inte din.

"Alice?"

"Na...Nathan?"

Jag vänder mig om, hjärtat hamrande, redo att se hans fru i ögonen. Men när jag ser honom står han ensam i dörröppningen. 

Och jag faller.

Faller. 

Från baksidan;

NÄR SVENSKAN ALICE får kontakt med amerikanen Nathan via sociala medier, sätts hela hennes värld i gungning. Vad som börjar som en oskyldig vänskap utvecklas snabbt till en härva av känslor, men är det ens möjligt att bli förälskad i någon man aldrig träffat? Båda är gifta, båda har barn och båda är fast i de länder de bor i. De vet att de aldrig kan bli tillsammans. 

Men när Alice flyger till Nathan för att träffa honom, åtminstone en gång, äventyras allt...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tisdagstrion v. 41 2022: Ett barn blir fött

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om tre titlar som handlar om födelse, graviditet, barn och bebisar. 

Mina val föll på "Att välja ett liv" av Mari Lok Björk, "En moders val" av Marie Hedegård samt "Baby race-på smällen" av Katerina Janouch.

Från baksidan;

Handlardottern  Ottilia har länge sett fram emot sim 21-års dag. Myndighetdagen. Äntligen ska hon berätta för föräldrarna om sin hemliga kärlek. 

Men trots att kvinnlig rösträtt införs samma år, inser hon snart att det är andra som styr över hennes liv. Lantarbetaren Åke anses inte vara ett gott parti för henne och Ottilia ställs inför ett omöjligt val. 

Fem år senare är hon ensamstående tvåbarnsmamma som arbetar som mjölkerska Hon har lämnat tryggheten hemma hos sina föräldrarna i Harbo och blivit statare på Överjärva gård utanför Stockholm. Tillvaron är tuff, men hon har tagit makten över sitt eget liv. Och kanske finns kärleken där hon minst anar det.

Från baksidan;

Efter en lång väntan blir Simone äntligen gravid. Lyckan som hon och maken Alex övergår snart i besvikelse och sorg när de upptäcker att fostret kan ha kromosomavvikelser. Hon och Alex har helt olika syn på problemet. För att tänka klart åker Simone ut till familjens ö i skärgården.

Ute på ön tar hon sig in i sin faster Louises gamla sjöbod, som stått igenbommad i tjugofem år. Louise gick upp i rök när Simone var barn och hennes namn får inte längre nämnas. Båda tillhör en traditionsbunden familj på Lidingö där ytan är viktigast. Medan Simone försöker reda ut sitt livs tumult hittar hon några av sin fasters gamla ägodelar, som får henne att komma närmare sanningen bakom denna gåtfulla kvinna. En kvinna som också kämpade med att få barn.  

Från baksidan;

Det hade börjat som en lättsam lek, en ganska töntig tävling om vem som först blir mamma. Ett babyrace. Uppenbarligen hade resultatet i alla fall blivit ytterst konkret. 

Året kunde inte ha börjat bättre för Emily. Trettio, singel, snart bostadslös- och nu även på smällen. Kompisen Sandra kände sig olustigt delaktig. 

"Här är din livmoder, och här har vi ett litet barn", sa barnmorskan och log.

Ett dunkande ljud hördes. Susanne rynkade pannan medan hon fortsatte föra dopplern på magen. Det dröjde oroväckande länge innan hon sa något.

"Jag måste gå och hämta en kollega", sa hon och såg plötsligt stressad ut. "Ligg kvar så kommer jag strax tillbaka".

Väntan blev kort. Strax kom Susanne Eriksson tillbaka med ytterligare två personer. Tystnaden som sänkte sig över rummet var kvävande.

"Vad är det?, mumlade Emily. Ingen svarade. "Nu får ni lov att berätta för mig", sa hon, denna gången med högre röst. 

Men svaret var bortom hennes vildaste fantasier... 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

Författarintervju-Katarina Waderius

Jag har intervjuat Katarina Waderius som har skrivit två diktböcker och en deckare. Tack för möjlighet att få göra denna intervju och få veta mer om dig. 🥰❤Vill också passa på att tacka för böckerna du skickade till mig. Jag ser fram emot att läsa dem. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Tre stycken, två dikt böcker och en roman.

2. Vem är Katarina Waderius(

lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är 48 år och singel men söker mannen i mitt liv :) Har en underbar hund som heter Lucas och två marsvin. Djuren har alltid varit en stor del av mitt liv.

Uppväxt i Norrköping men är nu bosatt i Svärtinge, närheten till naturen och djuren är min healing. Är intresserad av mediala aspekter av livet och har så varit sedan min älskade mormor gick bort -89.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Den bara kom till mig en vinterdag, kändes som den skrev sig själv till mångt och mycket. Den är delvis inspirerad av verkliga händelser.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag skrev min debutroman i år så jag var 48 år, 47 år om man ska vara helt ärlig ;)

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Respons var blandad, allt från att det inte var någon idé för mig att skriva något då konkurrensen är för hård och svår till att vissa tyckte det var strongt och bra gjort.

Det jag märkte och var en av anledningarna till att jag skrev en roman var att intresset för min roman var stor jämfört med responsen jag fick med mina dikt böcker som var nästintill obefintlig i början.

6. Hur har livet förändrats sedan du börjat skriva?

Svar; För mig har inte livet förändrats alls.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Jag tycker inte att det var lättare.

8. Skriver du på något nytt och berätta lite om den?

Svar; Just nu lider jag av skrivkramp och det är jobbigare än jag trodde att inte kunna gå in i den speciella världen och skapa. Saknar skapandet.

Sedan är jag osäker på hur bra mina böcker kommer att tas emot, tvivlar på min förmåga. Alla tre böckerna är utgivna under ett och samma år så jag har inte nått ut till någon bredare kundkrets ännu.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Hjälpa djur och medmänniskor till ett bättre liv.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är utbildad undersköterska och mentalskötare men av olika anledningar kan jag inte arbeta just nu.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Det var flera år sedan jag läste böcker men då läste jag kriminalromaner och böcker om det sk övernaturliga som egentligen är helt naturligt i alla fall för mig.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter vid min dator bredvid ett fönster som vetter ut till en parkeringsplats. Inte den mest inspirerande vyn :)

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag hade specifika tider som jag satt och skrev och däremellan bildades ord och meningar till handlingar som jag vid de specifika tidpunkterna skrev ner.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv ner det du går och bär på, den historian är unik precis som du.

15. Vad blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Min dröm är att finna den rätta och att fortsätta ge ut böcker, helst för ett stort bokförlag

16. Något citat du lever efter?

Svar; Alla gör sitt bästa utifrån de förutsättningar de har.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Böcker av Patricia Cornwell, Michael Connelly och Ian Rankin

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ryktet om systrarna Hamilton

"Ryktet om systrarna Hamilton" av Av Averil Kenny. Utgiven av Louise Bäckelin förlag. (LB förlag). Detta är författarens debutroman. Flickornas Hamiltons mamma får ett oförtjänt rykte som stadens slampa då hon inleder ett förhållande med en gift man, och det gör att hon måste lämna den lilla staden där hon bor. Tjugo år senare kommer hennes tre döttrar tillbaka till Noah Vale i Queensland. Året är 1955. Sonnet är nu flickornas förmyndare. Vi får följa Sonnet, Fable och Novella Plum, under åren som följer. De tre syskonen blir utfrysta i den lilla staden, då deras mors rykte även drabbar dem. Det finns dock ljusglimtar som förgyller deras tillvaro. Sonnet ärver en bokhandel av en man som har varit vän till hennes mor. Hon gör en omfattande renovering av den innan hon slår upp dörrarna. Fable är redan i ung ålder en vacker och skicklig konstnär. Dessutom förälskar hon sig i stadens stolthet Rafferty. Hon ser fram emot loven då han kommer hem från skolan. Novella Plum tyr sig till sin moster Olive, och hon blir den mor den lilla flickan saknar. Ska Sonnet få reda på vad som egentligen hände för tjugo år sedan? 

Jag fullkomligt sträckläste boken, för den var så bra. Det är en historisk roman om hemligheter i det förflutna, som på många sätt påverkar nuet. Intrigen är realistisk och trovärdig. Författaren gör en målande beskrivning av de magiska omgivningarna och det speciella djurriket som finns i Noah Vale och livet där. Det beskrivs hur de unga samlas vid vattenfallet och umgås och badar. Författaren beskriver också vädrets makter på ett realistiskt sätt. Tyvärr drabbar moderns rykte de stackars flickorna, och det gör att de har få, nära relationer. Därför måste de stå upp för sig själva och bevisa för sin omgivning att de är bättre än det ryktet de fått. Den är också en fin bok om kärlek och sorg och saknaden efter en mor. Jag uppskattade också författarens fina språkbruk. Så vackert! Jag hoppas på att få läsa mer av författaren. Ska de tre flickorna finna trygghet och kärlek i Noah Vale? Eller måste de söka sig bort från den lilla Staden? Boken får ❤❤❤❤❤/5. Tack LB förlag för rec ex.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 13 

KATEDRALEN

FABLE BYTTE STÄLLNING på klippavsatsen och unnade sig en hastig blick mot trappan ner till Gläntan, innan hon fokuserade på skissblocket igen. Det var bara den hetsiga pennföringen som röjde det inre tumultet. 

Söndagståget, med värdefull last, hade kommit inför julen, men Fable hade ännu inte lyckats få en skymt av honom. Raffs ankomst hade basuneras ut av Adriana, som dagligen skröt om alla spel de spelade, de turer på hästryggen han tagit ut dem på, de stiliga människorna som kom på middagsbjudningsbjudningar och den nya kojan han höll på att bygga i ett mangoträd. Tolv månaders tålmodigt väntande hade Fable stått ut med, nu började det kännas olidligt. 

Varje eftermiddag hade hon drivit omkring runt Gläntan, varje söndag gick hon i kyrkan- med välborstad rödblond man och blicken hela tiden irrande mot första bänkraden och familjen Hull, trots föresatserna och trots att Raff inte var där. Adriana hade blivit förgrymmad när Fable hade nästan väntat sig att Adriana skulle jaga henne längst mittgången, gästande besvärjelser och stänkande vigvatten. 

Men inte ens det hade hindrat Fable. Adriana var syster till hennes hjärtas utvalde -hon måste hållas inkom synhåll. Därför kunde Fable sitta hela dagarna i Gläntan medan Adriana kråmade sig, och försöka låtsas att hon inte begrep att flickans varje tilltag var en provokation mot den alltmer hotande rivalen.

Fable hade fördraget glidit genom hela åttan, en medveten strategi som var en direkt utmaning mot Adrianas status. Även om hon inte fått några närmare vänner var det många av de utstötta och de som ville klättra i herakin som sökte sig till henne. Till och med Adriana kunde cirkulera slugt nära. Vid minsta lilla tillfälle eller snilleblixt hade Adriana kunnat rycka bort mattan under Fables obegripliga dryghet.

Fable slängde ännu en blick, och suckade. Hon kisade ner på sin akvarell- ett vattenfall omgivet av nakna regnskogsälvor med armarna utsträckta i extatisk dyrkan. Det var ett återkommande tema, ett som fått klasskamraterna i åttan att flämta till när klassens pajasar hittat skissboken med de knoppande nymferna, kastat dem mellan sig och tjutit högt över de "snuskiga" teckningar de hittat.  

 Från baksidan;

DET GICK RYKTE OM ESTHER HAMILTON i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket ledde till att hon rymde hemifrån . Tjugo år senare anländer hennes döttrar, Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort. 

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrars förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men  trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år, och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till.

Allt eftersom åren går anpassar sig systrarna till sina nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamheten följer dem vart de går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer moderns handlingar att avgöra döttrarnas framtid? Är historien dömd att upprepa sig?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bokfestivalen i djupa skogen

"Bokfestivalen i djupa skogen" av Sofia Axelsson, utgiven av Lind & Co förlag. Detta är uppföljningen till "Bokbussen kommer vid midnatt". De tre anställda på Biblioteket i Sandhäll har fått en riktigt svår uppgift att lösa. I stället för att ordna Bibliotektesdag med ett litet extra firande, som de har tänkt, har Kulturnämndens ordförande bestämt att det ska ordnas en stor bokfestival. I hemlighet har han bokat in en mängd stjärnförfattare. Som bete har han erbjudit dem ett lyxigt evenemang, med allt vad det innebär. Då ordföranden har blivit uppsagd och gjort av med alla pengarna, har man ingen budget att röra sig med heller. Hur ska detta sluta? Det som verkar vara en omöjlig uppgift engagerar snart hela byggden och såväl raggargänget, som resten av byborna i Sandhäll ställer upp bakom de tre bibliotekarierna, för att ordna den bästa bokfestival den lilla byn någonsin har arrangerat. Men det finns någon som verkar vilja sabotera den stora bokfestivalen i skogen. När det stora dragplåstret till bokfestivalen plötsligt försvinner, får de tre bibliotekarierna panik. Kommer man hitta henne i tid?

Det blir ingen lugn sommar detta året heller för de tre bibliotekarierna i den lilla byn Sandhäll. Jag gillade verkligen alla fyndiga idéer som man kommer på för att lösa alla möjliga stora, och små problem som dyker upp. Ingenting verkar vara omöjligt i den lilla byn. De tre bibliotekarierna brottas också med sina olika vardags bekymmer runt sitt eget liv, samtidigt som deras ambition är att de ska ro den stora bokfestivalen i hamn. Det var mysigt att återse alla de olika karaktärerna i byn från förra boken. Även nya tillkommer. Författaren väver in alla lösa trådar i sin berättelse och har inte missat någon detalj. Hon har fångat allt som kan ligga bakom kulisserna till ett stort evenemang. Och när ingen budget finns att tillgå, måste man tänka utanför boxen. Det är många små detaljer som ska klaffa. Stressen dagarna före och lättnaden när allt går i lås, och blir lyckat. Fina miljöbeskrivningar gör att man kan se allt framför sig och gärna skulle vilja vara en del av den mysiga bokfestivalen i djupa skogen. Även denna del är fylld av trevliga bokförslag. Det är en inspirerande berättelse, och jag ser redan fram emot nästa del. Denna mysiga feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Så skönt att det är du som är med i bussen idag", sa Saga och tog en tugga av ett äpple för att samla lite energi inför tisdagens eftermiddagstur. 

"Är det jobbigt med Eva, menar du?", undrade Lisa och baxade in en bokvagn med barnböcker från lastkajen till bokbussen. 

"Mm, det kan man väl säga", sa Saga. "Hon vill liksom sätta dit mig hela tiden, visa att jag inte kan".

"Hon menar det nog inte så, även om jag förstår att det känns så", sa Lisa och log mot Saga.

"Är alla böcker med nu så vi kan åka? undrade Saga och slängde in munkjackan i garderoben på väg mot förarsätet. 

"Japp. Bara att köra!" Lisa följde efter Saga och satte sig på sätet bredvid hennes. 

På väg ut från samhället såg de Kåge som var ute och promenerade med en ljudbok i öronen och Lillen i koppel. Saga tutade och vinkade. Lillen viftade på svansen och Kåge höjde handen. 

"Jag är så otroligt glad för att han kan vara hundvakt nu när det inte funkar hos Anita", sa Saga. "Jag vet inte vad jag hade gjort annars."

"Nej, det var en himla bra lösning. Då får Kåge sällskap och en anledning att ta sig ut och gå också. Två flugor i en smäll."

"Ja, verkligen. Att han inte har hund själv, det skulle ju vara perfekt för honom?" sa Saga och svängde ut på grusvägen mot kollektivet Solgläntan. De hade några stopp åt det hållet idag.

"Hans dotter Klara är allergisk mot hundar så det funkar inte", sa Lisa.

"Och hur ofta är hon här då? Att han ska behöva gå och lida och vara ensam bara för att det ska funka de få gånger hon dyker upp", sa Saga.

"Jo, men du vet hur det är med barnen. De går alltid först".

"Nej, det vet jag inte", sa Saga. Förresten så tänker jag inte plugga i höst. Om jag nu kommer in."

"Nämen, så mycket som du har kämpat i vår med Komvux. Varför?"

Saga ryckte på axlarna. "Äh, jag kommer att vara som ett ufo där. Det är inte min grej."

"Men vad kommer de här tankarna ifrån? Du har väl inte brytt dig om sånt tidigare?" så Lisa och vred sig mot Saga.

"Skit samma. Nu ska vi stanna så vi får ta det sen."  

Från baksidan;

BIBLIOTEKETS DAG STÅR FÖR DÖRREN och just i år vill biblioteket i Sidhäll passa på att fira lite extra genom att bjuda in tre författare, en trollkarl och en trubadur.

Kulturnämndens ordförande har dock helt andra planer. Att bygden blivit "Årets kulturkommun" ska märkas till max. I hemlighet bokar han in mängder av stjärnförfattare och all lyx som hör till för att göra om filialen lilla evenemang till en gigantisk bokfestivalen. Det rent praktiska överlåter han dock med varm hand till bibliotekspersonalen.

Snart får bibliotekarierna Lisa, Eva nyanställda Saga, pensionerade Kåge och stödgruppen i Biblioteketets vänner ännu en kalldusch. Men med hjälp av generösa bybor, de lokala raggarna, en bokläsande bonde och en rejäl dos koka-soppa-på-en-spik ska de se till att genomföra bokfestivalen trots att inget talar för att det ens är möjligt!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Smakbit på en söndag-600 mil till dig

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "600 mil till dig" av Lovisa Wistrand.

Smakbiten;

1.

Jag räddade ett liv i dag, och det var inte ens på jobbet. En äldre kvinna hade fallit ihop på trottoaren och någon ropade: "Finns det någon läkare här? Ring 112!" Trots åtta år i yrket var det första gången det hände mig. Ändå sedan jag påbörjade läkarstudierna har jag fantiserat om hur det skulle kännas att vara behövd på det sättet, trots att jag är obekväm med att stå i centrum, men i verkligheten var det mest skrämmande. Pulsen dånade i tinningarna när jag hukade vid kvinnan och påbörjade HLR.

Hon luktade starkt av parfym, hann jag tänka (sådär starkt att man inte känner doften, utan bara inser att någon sprutat alldeles för mycket) och sommarkappan kändes sträv mot fingrarna. Sedan var det som om alla tankar försvann. Det var bara hon och jag, och asfalten under mina onda knän. 

Ambulansen kom förvånansvärt snabbt. En ambulanssjukvårdare klappade mig på axeln och sa: "Tack. Utan dig hade hon inte överlevt." 

Med andra ord hade dagen varit rätt bra, tänker jag när sömnen börjar smeka medvetandets kanter, men innan jag hinner försvinna in i drömmarna sjunker madrassen ner bredvid mig. Jag blinkar till, vänder mig ditåt och kisar sömndrucket i mörkret.

"Alice?" mumlar Carl medan han ger mig en hastig puss på kinden. En puss man ger någon man varit gift med så länge att det börjat växa spindelväv i hjärtat. "Har du redan gått och lagt dig?" 

Jag gäspar och vänder ryggen åt honom. "Mm."

"Sa vi inte att vi skulle på dejt i kväll?" 

"Jag är trött. I morgon."

"Nästa skift börjar då. Jag ska ha natten."

Jag vänder mig om igen och försöker se Carls konturer i mörkret. Jag har inte sett honom på flera dagar. "När kom du hem?" 

"För en halvtimme sen. Barne  vaknade inte." Han är tyst några sekunder. Lite sorgset. "Jag vet att det är en bra sak, men ibland kan jag inte låta bli att hoppas att de ska vakna ändå, bara så att jag får krama om dem."

Jag blir varm i bröstet. 

Från baksidan;

NÄR SVENSKAN ALICE får kontakt med amerikanen Nathan via sociala medier, sätts hela hennes värld i gungning. Vad som börjar som en oskyldig vänskap utvecklas snabbt till en härva av känslor, men är det ens möjligt att bli förälskad i någon man aldrig träffat? Båda är gifta, båda har barn och båda är fast i de länder de bor i. De vet att de aldrig kan bli tillsammans. 

Men när Alice flyger till Nathan för att träffa honom, åtminstone en gång, äventyras allt...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v 40-Gång

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på vad vi har att göra-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Var gick du senast en promenad?

Svar; Jag gick en tur med Rickard och hans hund Gizmo, samt min hund Siri på promenad i skogen, när han var här och hälsade på. Har sedan dess varit krasslig och inte velat gå ut och anstränga mig då jag hostar mycket.

2. Vad har du för vardagsskor?

Svar; Mina lila foppatofflor går jag jämt med.

3. Hur många steg ungefär går du en vanlig dag? 

Svar; Jag har inte tagit statistik på det. Så jag vet inte.

4. Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken?

Svar Den långsamma på grund av värken.

5. När är du som mest aktiv?

Svar; Det är olika.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina