Udda & jämna

"Udda & jämna" av Hanna Zeime, utgiven av Zeime förlag. Boken handlar om Eva som lider av ångest. När hon äter sina ångest dämpande tabletter, orkar hon mest ligga i sängen. Hon orkar inte städa eller hälsa på dottern och sina barnbarn. Hon kom därför på den lysande idén att hon bara ska äta tabletterna på jämna veckor. På udda veckor ska hon vara utan och då lider hon av den fruktansvärda ångesten, och känslan av att det ska hända något hemskt. En dag blir hon vittne till ett rån och blir kallad till förhör hos polisen. Dessvärre hatar hon polismyndigheten, ännu mer än försäkringskassan på grund av en händelse när hon var ung. Väl hos polisen tappar hon humöret, och det resulterar att hon hamnat på ett behandlings hem långt ute på landet. Hon ska få behandling för sitt aggressiva humör. På behandlingshemmet är de intagna som en familj, och Eva trivs där. När de intagnas doktor, Flemming plötsligt dör, måste Eva ta ett svårt beslut. 

Detta är författarens debutroman. Jag tyckte denna boken var så härligt underhållande, tillika underfundig. Trots att historien är väldigt spännande emellan åt, händer det så mycket dråpliga situationer, som de intagna patienterna inte vet hur de ska lösa. Det är en bok man mår bra av. De intagnas konversationer är roliga och bjuder på en hel del skratt. Boken är lättläst och välskriven och en riktig bladvändare. Jag gillar de olika huvudpersonerna. Vilka härliga och gränslösa karaktärer de är. I berättelsen lär vi känna bland annat, Eva som lätt tappar humöret och blir aggresiv. Linn med kontrollbehov, och som dessutom lider av basillskräck. Det finns även en mordbrännare, en hypokondriker och en  polis som är missbrukare och yogaläraren Margot, som är på rymmen. Det kan inte bli annat än katastrof. De intagna är tvungna att komma på lösningar på alla de problem som dyker upp, och de gör de på lite ovanliga sätt. Ska de intagna klara biffen och lyckas reda ut situationen trots allt? Jag kan varmt rekommendera denna festliga spänningsroman. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

Torsdagen den 4 oktober, fortsättning jämn vecka

Eva hade vilat sig I form och var redo att baka kanelbullar. När hon kom ner till köket var Per och Lars redan på plats och Linn for runt och gjorde de sista förberedelserna. På köksbordet låg fyra plastunderlägg, fyra enorma degklumpar, fyra kavlar och fyra ugnsplåtar med bakplåtspapper på. Linn satte fram skålar med socker, kanel och smör på bordet. 

-Ska det inte vara fem underlägg och degklumpar? Ska inte Flemming vara med? frågade Eva.

-Flemming har inte tid. Han måste skriva på sin artikel, sa Lars.

-Jaså. Jag trodde att alla aktiviteter var obligatoriska, sa Eva.

-Alla aktiviteter är obligatoriska. Flemming blir utsäktad ibland men inte du, sa Linn och pekade på Eva som om hon vore en brottsling. 

Eva höll upp händerna för att visa att hon gav sig. 

-Okej. Jag vill vara med och baka alltså. Det här ska bli kul. 

-Jättekul, muttrade Linn och såg ut som om världen höll på att gå under.

-Jag gillar att baka, sa Per. Jag är inte bra på det, men jag tycker ändå att det är väldigt roligt.

-Ja, det är trevligt att göra något tillsammans, sa Lars. Gruppaktiviteter anses vara utvecklande och kan även vara underhållande.

Eva himlade åt Lars. Utvecklande och underhållande? Själv var hon här av en enda anledning; för att äta så många kanelbullar som möjligt. 

-Innan ni börjar baka måste ni ta på er förkläde och hårnät, sa Linn.

Linn hämtade en låda och delade ut dess innehåll. Lars såg något obekväm ut när han tog på sig ett rosa förkläde och satte hårnätet på huvudet över sitt obefintliga hår. Eva fnissade varpå Lars gav henne en missnöjd blick. Sedan var det dags för den obligatoriska handtvätten innan det var dags att sätta sig vid köksbordet på sina tilldelade platser. 

-Så här är reglerna, sa Linn. Ni ska göra kanelbullar av degen framför er. Ni får smaka defen en gång. Småätande av degen under hela baket är inte tillåtet. Förstår ni?

-Ja, sa Eva som antog att det var henne som Linn hade syftat på. 

-Bra. Nästa regel är att ni inte får springa omkring i köket och kladda ner. Behöver ni något så säg till mig så hämtar jag det.

Baksidestext;

Eva är nöjd med sin rutin. Det var hon själv som kom på den briljanta idén att ta sina ångestdämpande tabletter varannan vecka. När hon tar sina tabletter (jämna veckor) är hon trött och likgiltig och vill mest ligga i sängen och se på tv och äta kanelbullar. Efter en jämn vecka ser hennes lägenhet ut som ett tonårsrum med disk, skitigakläder och tomma chipspåsar över allt. När hon inte tar tabletterna (udda veckor) orkar hon städa, duscha och viktigast av allt, åka och hälsa på sin dotter och barnbarnen. Men utan tabletterna måste hon kämpa mot den vidriga ångesten och känslan av att något hemskt är på väg att hända, och efter det som hände henne som ung, är hon alltid redo att försvara sig.

När Eva är med om en incident på ett café blir hon tvungen att prata med polisen, den enda myndighet hon avskyr mer än försäkringskassan. Hon tappar humöret och blir skickad till ett märkligt behandlingshem mitt ute i skogen. Underliga saker händer och Eva tvingas att ta sitt livs svåraste beslut. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Angela Rizzo

Denna intervjun belyser Angela Rizzo som skrivit boken "Hjärtat talar Grekiska". Tack för du delar med dig av dina skrivtips, och tack för du ville delta i min intervju. Det var jättefina och utförliga svar.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar: Hjärtat talar grekiska är min första och hittills enda roman men det kommer mera...

2. Vem är Angela Rizzo? (Lite allmänt om dig själv).

Svar: Liksom huvudpersonen i Hjärtat talar grekiska är jag läkare. Jag är uppvuxen i Stockholm men har haft glädjen att bo på flera olika platser genom åren såsom Manhattan, Nice och Växjö. Jag bor och arbetar nu i Solna utanför Stockholm. Jag har två vuxna barn och ett litet barnbarn. Förutom att skriva tycker jag om att skapa med mina händer. Jag målar, arbetar med lera, virkar, stickar och syr. Utöver det är jag intresserad av djur och har haft både hund, höns och papegoja men nu är mitt hem tyvärr djurfritt pga tidsbrist.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar: Under en sommarvistelse på en för mig mycket speciell grekisk ö lade jag märke till en ung ensam kvinna som semestrade i huset bredvid vårt. Vi hade aldrig någon kontakt men jag började spinna en historia runt henne. Jag hade också en önskan att beskriva en vänskapsrelation mellan en yngre och äldre kvinna och gestalta att en individ inte kan påverka en annan individ på djupet utan att själv förändras. Det blev utgångsläget till Hjärtat talar grekiska. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar: Jag var 52 år när jag började skriva, 55 när jag var klar.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar: Jag har fått ett fantastiskt stöd från familj och vänner. Jag blir rörd när jag tänker på det. Jag var lite orolig för hur omgivningen skulle reagera på de explicita kärleksscenerna men det verkar som om det är jag som är den som reagerat mest . 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar: Jag upplever att jag är sannare mot mig själv, att jag vågar vara mer transparent och jag är definitivt modigare nu. Jag var tvungen att göra upp med mig själv när det var dags att låta andra läsa mitt manus. Jag har alltid varit nyfiken på min omgivning, hittat på historier om medpassagerare på bussen och paret vid restaurangbordet bredvid men nu är jag mer medveten om det och spinner aktivt vidare på historien. Man kan nog säga att jag bejakar min fantasi mer.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar: Ja och nej. Jag har mindre tid eftersom en hel del tid går åt till att sprida bok nummer ett. Samtidigt har jag en större insikt om hur jag arbetar och vad jag behöver när jag skriver och jag förstår var jag befinner mig i skrivprocessen.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar: Nu arbetar jag för fullt med roman nummer två som är en fristående fortsättning på Hjärtat talar grekiska. Arbetsnamnet är Konsten att förlåta och den handlar om Anna, som du lär känna i Hjärtat talar grekiska, och Fredrik och hur de stapplande och trevande försöker nå fram till varandra efter trettio års olösta konflikter och sårade känslor.

9. Har du några andra intressen?

Svar: Jag älskar att lära mig nya saker. Jag tycker om handarbete och kreativa aktiviteter, älskar djur och njuter av att nyligen ha blivit mormor. Jag läser och jag njuter av konst både aktivt och passivt. Jag är inte så hurtig men försöker ända hålla mig i form eftersom jag vet att jag mår bra av det. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar: Jag är läkare med specialitet inom rehabiliteringsmedicin och företagshälsovård. Jag arbetar som företagsläkare på företaget Feelgood vilket kan låta som ett skämt men det är faktiskt sant.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar: Jag har alltid läst mycket men sedan jag själv på allvar började skriva har jag mer och mer gått över till att lyssna på ljudböcker. Det beror mest pga att jag inte har lika mycket tid att läsa längre. Tack vare ljudböckerna kan jag lyssna när jag rör på mig, när jag städar, lagar mat osv.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar: Jag har ett heligt skrivbord som bara jag får använda och som jag bara använder till att skriva. Det är viktigt för mig att ladda arbetsplatsen och har haft en kinesisk sköldpadda med drakhuvud bredvid mig under hela skrivandet av Hjärtat talar grekiska. Den har gett mig kraft, mod och uthållighet. Jag har inte svårt att skriva på andra platser och har alltid min laptop med mig så att jag kan skriva när jag får tid. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar: När jag har möjlighet att skriva på heltid ställer jag klockan både för arbetspass och pauser. Det blir lite som i skolan, det ringer in för lektion och ut för rast. När jag som nu arbetar parallellt med skrivandet blir det mer att jag skriver när jag får en idé eller kommer på lösningen på ett skrivproblem.  Jag har en ambition att skriva en timme innan jag går till arbetet men det har ännu inte hänt utan det blir oftast en stund på kvällen. Skrivandet är ju inte bara kopplat till när man faktiskt skriver utan att ett stort arbete görs när man sysslar med annat. Vissa tankar behöver gro, vissa idéer behöver man ruva på.  

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar: 

1. Ta ett steg i taget och ha tillit till att orden och berättelsen kommer till dig. 

2. Ta hänsyn till vilken skrivfas du är i och ha tålamod, acceptera att det tar tid. Du kommer behöva skriva om, flytta runt och redigera mer än du trodde var möjligt. 

3. Läs ditt manus högt för dig själv eller en vän du litar på. Du kommer upptäcka saker du vill ändra på som du missar när du läser tyst. 

4. Läs mycket och låt ditt eget manus vila ibland. 

5. Sist men kanske viktigast av allt: skaffa dig ett skrivsammanhang, en skrivfamilj som du kan dela dina tankar, frågor, utmaningar och dilemman med. Det krävs mod att låta någon läsa det du skrivit, se till att välja en person som förstår det och värnar om ditt groende skrivarhjärta. 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar: Nästa steg är att ge ut Hjärtat talar grekiska på engelska och att skriva klar roman nummer två i serien om vännerna på ön. Min dröm är att kunna ägna 50 % av min arbetstid åt skrivandet. 

16. Något citat du lever efter?

Svar: Amor vincit omnia

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Mme Bovary av Gustave Flaubert

Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson

Tack Angela Rizzo för du ville delta i min 

intervju! 🪷

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

När jag blundar är du fortfarande här

"När jag blundar är du fortfarande här" av Tove Oddsdotter utgiven av HarperCollins förlag. Denna självbiografiska bok kan inte lämna någon oberörd. Den är både välskriven och utlämnande. Att förlora ett barn är väl något av det hemskaste man kan vara med om i livet. Detta är en mors berättelse om kampen, för sin son som blivit sjuk i cancer. Vi får för följa mammans och familjens vardag, under sjukdomen, genom cellgiftsbehandlingar och om att få ge sin son en så normal vardag som möjligt. Att få träffa sina kompisar var viktigt för Theo. Det som berörde mig mest med boken det var två saker. Dels hur jobbigt det än var, spred Theo alltid sitt goda humör runt sin omgivning. Han var oftast glad oavsett det svåra han gick igenom. När jag hör eller läser om barn som har gått bort, är det min känsla, att det är ett väldigt speciellt barn. Så är det alltid. Ofta är barnen väldigt kärleksfulla och känns som om de har en enorm kunskap. Något som vi andra ska lära oss något av. Det andra var ögonblicket han skulle gå bort och han visste om det, och kände fruktan och ångest. Hur ens barn än går bort, vill man ju inte att de ska känna rädsla och lida, vilket Theo gjorde. Detta är en bok om sorg, och om att förlora ett barn. Men också en bok om hopp. Trots sorgen och förlusten av ett älskat barn kan man ändå känna lycka. Bara man har de rätta verktygen. Detta är en viktig bok, som alla människor borde ta del av som arbetar med människor i sorg. Jag har fällt många tårar under tiden jag läst, då jag själv förlorat ett älskat barn. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vi brukade säga att Theo var Solens barn. Han lyste. På BVC kallade de honom för Lilla Buddhan- han var den största och rundaste bebisen av alla och vägde redan över tio kilo vid fyra månaders ålder. Theo var alltid på strålande humör och han hade en förmåga att se alla han mötte. Se dem på riktigt. Till och med de vänner och avlägsna bekanta som aldrig träffade honom kan säga att det ändå känns som de känt honom. Theos första år var präglade av ljus, skratt kramar, nyfikenhet och bus. Han var full av energi och gav oss alla oändlig, villkorslös kärlek. 

Vårt barn var tidig i sin utveckling. Han sa sitt första "hej" när han var fyra månader. Vi var på semester på Gotland och han sa det flera gånger och vi har det på film för vi trodde först inte på det vi hörde. Månaden därpå kunde han däga "pappa" och "mamma". Den första tvåordsmeningen var "hej pappa" Då var Theo tiomånader gammal. Strax efter sin treårsdag sa han: "Mamma jag älskar dig mest av allt. Jag älskar dina ben, din mage, ditt hjärta, ditt skelett, dina fina kjolar. Jag älskar hela dig. Andreas spelade in så många filmer av honom när de satt och åt eller när de lekte tillsamnans. Vi har skrattat så mycket åt alla dessa underbara filmklipp med finurligheter vårt barn sagt. 

Julen när Theo var fyra år upptäckte han att vi att hade ljugit om tomten. Han var förkrossad. Inte för att tomten inte fanns utan för att vi ljugit för honom. Vi hade redan från början lärt Theo att vi varken slogs eller ljög i vår familj. Det var näst sista gången jag ljög för Theo. Sista gången var när jag svarade på den sista frågan han ställde mig innan han gick vidare. Han frågade om vi skulle åka till Gotland även kommande sommar. Jag svarade ja. En vecka senare var allt över.

Baksidestext;

Jag heter Tove och jag är Odds dotter. Det har jag alltid varit och det kommer jag alltid att förbi. Lika mycket som att jag för alltid kommer att vara Theos mamma. Fast Theo inte längre finns ibland oss.

I januari 2015 förlorade Tove sin son Theo, då sju år, i cancer. Med Instagraminlägg skrivna i dagboksform under sjukdomsperioden som grund skildrar här livet före Theo, tillsammans med honom- och vem hon blev, efter Theo. Och hur hon mot alla odds till slut fann glädjen igen. 

Vi får följa Toves resa och bevittna hennes första motvilliga kamp för att våga möta livet igen. Hon inser tillslut att det går att förlika sig med vad som än händer i livet och överleva även det allra värsta. Att det är fullt möjligt att både sörja och vara lycklig samtidigt.

Berättelsen är en hyllning till livets olika faser. Tove delar med sig av hur hon idag ser på sorg och ger värdefulla råd om hur man lär sig leva hand i hand med den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kattpojken och tidstjuven

"Kattpojken och Tidstjuven" av Sofia Saxell och illustrerad av Hedvig Wisselgren, utgiven av Visto förlag. För barn 3-6 år. Den livliga pojken Elving har ett bra liv. Han är aktiv och gillar att leka. En dag får han ett syskon, och hans mamma har inte tid för honom längre. Mamman är trött och tycker att han ska gå ut, eller in på sitt rum och leka. Det regnar ute så han går in på rummet. Då förvandlas han till Kattpojken och i stället befinner han sig i den djupa skogen. I djupa skogen får han ett uppdrag. Han ska hitta tidstjuven och ta tillbaka tiden. Vi får följa Kattpojken genom skogen, i sin jakt på tidstjuven. Han träffar på olika djur där. Jag läste bilderboken för min dotter Samantha, som tyckte jätte mycket om den. Berättelsen är en tankeväckande berättelse om hur det kan kännas när man får ett nytt syskon. Att barnet kan känna att man inte blir sedd. Men om man inkluderar det äldre barnet i skötseln av den nyfödda, så känns allt mycket bättre, för det äldre barnet. Bilderboken innehåller väldigt fina och tilltalande bilder och lagom lång text för en mysig sagostund. Rekomenderas om ni snart ska få ett syskon. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Från boken;

NU FÅR DET RÄCKA! Om ni ska stöka och stoja får ni gå någon annan stans! 

-Förlåt! Surrar den chockade flugan. Förlåt, det var inte meningen, men vi har bråttom! Bråttom, bråttom, bråttom!

SURR SURR!

När surret försvinner både känner och hör Kattpojken att han börjar bli hungrig. Magen kurrar och knorrar. Han spejar efter efter något gott men han är varken sugen på löv eller barr.

-PSST! Hördu!Ho...ho, katt...eh...KATTPOJKEN! Kolla hit upp!

Vad är detta? Har någon lyckats smyga sig på honom? Kattpojken spejar upp mellan grenarna.

-Vem är du? Var är du? mjauar Kattpojken förskräckt.

Baksidestext;

Elving lever ett ganska så härligt liv, tycker han själv. Men en dag förändras allt. En bebis kommer ut från mammans mage och gör att mamma blir trött och annorlunda.

Nu har hon inte tid för Elving längre. Det är då Elving blir Kattpojken. 

I del läskiga, djupa skogen får Kattpojken ett viktigt uppdrag. Han måste rädda djuren från den hemska Tidstjuven, den som skriker så högt att alla springer och gömmer sig. Men vägen dit är snårig och farlig. Kommer Kattpojken lyckas besegra Tidstjuven?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sara och Magnum

"Sara och Magnum" av Mari Kleman, utgiven av Idus förlag. Sara sköter om Salina tillsammans med ägaren Petra. Salina är dräktig och väntar sitt föl när som helst. Sara kan bara ta ut henne på små promenader, nu när Salina snart ska föla. Sara känner oro för att allt inte är som det ska med fölet. Samtidigt bekymrar hon sig för sin relation med sin kompis Ida nu när hon och hennes bror gjort slut. Och Jonathan sedan, som bara jobbar och jobbar och aldrig tycks ha tid att umgås. Vad är det egentligen han döljer? Detta är den fjärde boken om Sara och hennes hästliv. Det är en lättläst och fin bok om vänskap, kärlek och hästar. Ja, det är inte lätt att vara tonåring. Man oroar sig för kompisar och andra relationer man har runt omkring sig. Livet är inte en dans på rosor och det beskriver författaren på ett fint sätt. Saras tankar och känslor vävs in fint i historien. Jag tycker om den här typen av böcker där ungdomarna tar hand om varandra och sköter hästar, och tar ett stort ansvar för att de ska må bra. Ibland brister det i komunikationen mellan ungdommarna, men det är ju så det är. Ibland är man ovänner, men sedan blir man kompisar igen. Jag tycker boken är välskriven och författarens kunskap om hästar, märks mellan bladen. Denna mysiga hästbok får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Salina går stor och tung på stigen bredvid Sara. Här och där stannar hon till och drar i en kvist eller en grästuva. Sara promenerar på i maklig takt. Idag hörs inget av hennes vanliga småprat i skogen. Inte ens när Selina ger henne en rejäl knuff i ryggen lyckas hon få Saras uppmärksamhet. Otåligt föser Sara undan det stora hästhuvudet, smackar och drar i grimskaft för att mana på hästen framåt. Salina får öka på stegen ordentligt för att hinna med bakom Sara. 

Trots att hon inte dök upp hemma hos Ida igår har Ida varken ringt eller skickat något sms. I morse när Sara var på väg ut ur stallet med Salina kom Matilda just ur sitt hus klädd i ridbyxor. Sara hörde hur Matilda ropade på henne, men hon låtsades inte om det utan hulade sig och skyndade vidare ut mot skogen.

Här går hon nu. Hon har redan gått längre än hon tänkt sig från början men hon vill inte vända om riktigt än. Helst av allt önskar Sara att Matilda ska vara klar i stallet när hon kommer tillbaka.

Till sist blir det ändå dags att vända. Salina verkar glad åt beslutet och frustar belåtet. Hon lägger på stegen och Sara behöver inte mana på henne längre.  Sara kliar Salina i manen och hon frustar till igen så saliven stänker omkring dem.

Baksidestext;

Salina är dräktig och fölet väntas vilken dag dom helst. Sara är orolig, tänk om inte allt står rätt till? Och vad är det med Jonathan? Plötsligt verkar han aldrig ha tid för henne längre. De som var så oskiljaktiga ända sedan den sommaren då Jonathan hjälpte Sara med Galahad. När Sara frågar vad det är som är fel kommer han med lama ursäkter om att han ska jobba. Vad är det han döljer?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Birgit Johanssons dagbok-Ingen människa är en ö

"Birgit Johanssons dagbok-Ingen människa är en ö" av Maria Fogelberg Nelson, utgiven av Lava förlag. Birgit har nyligen skilt sig, då maken blivit tillsammans med en annan kvinna. Barnen hör inte av sig då de tycker det är roligare att umgås med pappan, och hans nya kvinna. Allt är grått och trist, och på jobbet syns hon inte. Chefen kan inte ens komma ihåg hennes namn. Hon håller sig i bakgrunden för att inte sticka ut. Hon lider även av ålderskrämpor, övervikt och vallningar. Efter att en natt ha drömt att hon egentligen är någon helt annan- fransyskan Brigitte, känner hon att hon måste börja tänka på sig själv och få en förändring. Så här kan hon inte fortsätta. Hon börjar köpa saker med färg och försöker unna sig det lilla extra, som nya lyxiga lakan och nya kläder och en resa utomlands. Hon bestämmer sig för att börja träna och lära sig franska. Vi får följa Birgit från hennes grå tillvaro till ett nytt liv i färg. Kommer hon kanske också att hitta kärleken på köpet?

Detta är en klim-lit roman. (Klimakterie roman) En bok om den mogna medelålders kvinnan som vill något mer i livet. Vi får läsa en hjärtevärmande och mysig berättelse om en medelålders kvinna som vill börja om. Även om man är medelålders och i klimakteriet, så finns det ett hopp. Många kvinnor i medelåldern kan nog känna igen sig i Birgits karaktär i  känslan av att inte synas. Författaren beskriver klimakteriet och Birgits tankar och känslor, både med allvar och en gnutta humor, tillika glimten i ögat. Hon beskriver Birgits känslor på ett så fint och avskalat sätt. Som hur det kan kännas att fira nyårsafton helt ensam, trots att ensamheten inte är självvald. Och om hur det kan kännas när barnen inte vill hälsa på. Jag tycker att Birgits karaktär är en helt underbar kvinna, och det är härligt att få följa hennes förvandling från att vara intetsägande, till att få ett helt nytt och mer givande liv. Jag tycker att alla vackra kvinnor, som känner sig som en ensam tant där ute, ska läsa denna bok och bli inspirerade och göra samma förändring som Birgit. Denna fina bok får ❤❤❤❤❤/5. Länge leve tanten-Viva la tante!

Mitt favoritställe ur boken;

Vinprovning 

Söndag förmiddag, den 23 januari 2011

Ute snöar det och är gråmulet. Har bestämt mig för att hålla mig inomhus hela dagen. Ska bädda nytt med de nyinköpta lakanen, ta ett långt bad, smörja in mig i lotion, och när jag är len som en babyrumpa ska jag fokusera på predikar. Förhårdnaderna på mina fötter ska bort och min Hallux Valgus knöl ska lysa rart rosa istället för den mörklila färg den just nu har. När jag är klar med min SPA-behandling ska jag ska jag svepa om mig min tunna nigl'e, stoppa de mjuka fötterna i svandunstofflorna och svepa sidenmorgonrocken om mig. Sedan ska jag dricka caff'e au lait, ur min superfina kaffekopp som jag också köpte igår. Den är exakt som den ska vara; vit med varumärket i rött, blått och vitt. 

Vi hade en trevlig kväll igår påLångbro värdshus. Den började redan hemma hos Gittan, där vi drack lite vin och jag berättade om mitt nya jag. Hon blev minst sagt förvånad.

"Har du blivit galen, har du blivit en sån där schizofren person, men kan inte bara byta identitet, nationalitet och namn så där."

"Det kan man visst, och förändringen kan ses som en metamorfos..."

"...vad för något?"

"Ja en förvandling av mig bildligt talat, en inre förändring, men jag vill även genomgå en bokstavlig förändring."

"Kan man det?"

"Ja, man kan om man vill, och jag vill inte vara tant Birgit längre utan jag vill leva. Vill inte vara transparent, ingen ser mig, jag existerar inte för andra."

Hon sa ingenting, utan tog en stor klunk av vinent, tittade upp mot taket, slickade sig lite på läpparna, det såg ut som om hon tänkte intensivt.

"Självklart ska du vara den du vill, och Birgit, jag menar Brigitte, du ska leva. Önskar att jag också fick en liknande uppenbarelse, men om jag skulle få det, skulle det nog vara som en rekorderlig, jordnära finska eller kanske en stadig, rysk Babusjka, absolut inte en flärdfull fransyska, och vet du vad, då är jag hellre svenska Gittan."

Baksidestext;

Birgit Johansson går i samma fotspår dagstidning och dag in. Livet är grått, hon är grå och hon börjar allt mer redigera och acceptera den påtvingade ensamheten. Det är enbart romantiska filmer och böcker som får henne att leva upp, om än bara för stunden. Hon längtar efter att få bli älskad och ge kärlek, och inte vara osynlig.

En natt drömmer hon att hon egentligen är någon helt annan än den hon trott sig vara; hon är egentligen fransyska. Det blir starten på en resa, som förändrar det mesta av hennes tidigare, innehållslösa, medelålders liv. Hon släpper sargen och och ger sig ut på helt okända marker. Plötsligt vågar hon leva ut och fånga impulserna som ständigt passerar framför ögonen.

Länge leve tanten-Viva la tante.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 11

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om firande-fler förslag hos ElisaMatilda

1.Vad hade du för orsak att fira senast?

Svar; Vi firade min dotter Samanthas födelsedag nu den 11 mars då hon fyllde 8 år.

2. När klappade du senast händerna?

Svar; När Tora från farmen tog en plats i finalen.

3. Vad för något fick senast tummen upp av dig?

Svar; Jag ger jämt tummen upp åt olika inlägg på Facebook. Det gör jag dagligen.

4. Firar du när tillfälle ges?

Svar; Ja, vi firar de högtider vi har här i Sverige och våra födelsedagar. 

5. Vilken dag på året firar du mest?

Svar; Det är Julafton, jag älskar julen!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina