En helt annan historia

"En helt annan historia" av Stefan Ahnhem, utgiven av Forum förlag. "En helt annan historia" är en fristående spinoff på serien om Fabian Risk. Jag har tyvärr inte läst de andra böckerna av författaren. Malin Rehnberg tänker fira sin bröllopsdag med sin man Anders. Istället kallas hon till en mordplats. En känd livstilsbloggare har hittats mördad på ett ovanligt brutalt sätt, i ett hotellrum på ett fint hotell i Stockholm. Då Malin inte kommer hem i tid på bröllopsdagen, blir maken sur och vill inte prata med henne. Han flyttar därför in i parets gästrum. Malin lägger därför all sin lediga tid på jobbet. Malin har en en teori om att en stalker som har begått en liknande handling, förut kan vara förövaren. Han har skrivit till den mördade kvinnan vid flera tillfällen. När ett nytt bestialiskt mord sker verkar spåret leda åt ett annat håll. Kan mordet vara kopplat till den utredning om trafficking, som den övriga personalen på avdelningen brottas med? Kanske har morden även kopplingar till ett mord som skett i grannlandet Danmark.

Jag tänkte när jag läste den här historian, att det inte kan vara lätt att vara polis. Vem som helst kan få en stalker som går över gränsen, efter sig. Det får Malin lära sig den hårda vägen. Väldigt obehagligt. Hur som helst var boken väldigt spännande från första sidan till den sista. Det var en realistisk historia som utvecklade sig, och som innehåller såväl vardagsliv och livet som polis. Det är svårt för Malin, att som polis att inte bli helt uppslukad av sitt arbete och låta det ta för stor del av sitt liv. Hon blir helt uppslukad av fallet. Fallet handlar egentligen om ett stort och viktigt samhällsproblem. Malin utför sitt arbete, på sitt eget sätt som inte faller helt inom regelverket. Det är såklart inte så bra, men hon får sitt arbete gjort i alla fall. Malins tankar och känslor och handlingar beskrivs på ett bra sätt. Hennes vilja att lösa fallet är beundransvärt och alla trådar knyts ihop på ett bra sätt i slutet på boken. Författaren beskriver sina karaktärer på ett bra sätt. Allt ifrån en obehaglig stalker till arbetskollegor inom polisen. Denna spännande deckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

6

NU BEFANN SIG ingen utomstående i det nedslitna gymmet inne på avdelning Fenix. Men i det fall det hade gjort det hade denne lagt märke till något annat än ett antal interner med tatuerade muskler som slet med sina hantlar, överlastade skivstänger och boxningssäckar. Att det kom in ytterligare en bredaxlad man med lapp för ena ögat hade varken gjort från eller till. Åtminstone inte på ytan, och framför allt inte den oinvigde. I dennes ögon hade alla bara fortsatt med att talka  sina händer, lyfta sitt skrot och svettas sin svett. Som om ingenting hänt. Som om ingenting förändrats förutom att det nu var ytterligare en i gymmet.

Men för alla andra som verkligen befann sig i rummet hade stämningen i ett enda slag förändrats. Det var som om det plötsligt uppstått ett elektriskt fält som varken gick att se eller känna dörren man råkade orsaka en kortslutning.

Det var nämligen inte vem som helst som hoppade upp och greppade om järnröret för att göra trettio snabba pullups. Det var Diego Arcas. Den Arcas som alla kände till men ingen låtsades om. Det ville säga alla som lärt sig läxan att han i vanliga fall aldrig tränade på söndagar. Att detta var hans vilodag. Den enda på hela veckan. Att det var av just den anledningen de själva passade på. 

Därför följde de instruktionerna de fått och fortsatte som om ingenting hänt. Som om allt var som vanligt och Diego Arcas inte alls var där och utförde ett antal bänkpress med vikter långt under sin egen nivå. Som om det inte alls bara var en charad i händelse av att någon av de intet ont anande plitarna skulle få för sig att sticka in huvudet för att försäkra sig om att allt var som det skulle.

Det var först när Arcas ställde från sig hantlarna och fortsatte in i duschrummet som stämningen sakta började återgå till det normala. Under tiden klädde den enögde av sig med lugna genomtänkta rörelser och tog en dusch. När han var klar svepte han en handduk om livet, drog upp trädörren in till bastun och gick in och satt sig bland de andra tre där inne utan så mycket som en nickning till hälsning. Dörren lät han stå på glänt. Mer behövdes inte för att de en efter en skulle resa sig upp och lämna honom ifred.

Från baksidan;

ETT FALL FÖR MALIN REHNBERG 

En känd livstilsbloggare hittas mördad i en svit på ett av Stockholms finare Hotell. Är det en kallt iscensatt avrättning eller resultatet av en erotisk lek som gått för långt?

Fabian Risk före detta kollega Malin Rehnberg, som hämtat sig från händelserna i Den nionde graven tre år tidigare, får fallet på sitt bord och tvingas kämpa mot sin nye chef som vill att rikskriminalpolisen ska fokusera på en pågående traffikingutredning. Samtidigt knakar det i fogarna på småbarnslivet tillsammans med Anders ute i Enskede.

När det sker ännu ett mord sätts allt på sin spets. Finns det en koppling mellan offren, kan fallen vara en del av en större härva och vad är egentligen den där stalkern som envisas med att dyka upp i utredningen  ute efter? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Tisdagstrion Vecka 46: Hobbyer & fritidssysselsättningar (böcker om en hobby, eller böcker där någon ägnar sig åt en hobby)

           

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om tre titlar som handlar om en titel eller handling om hobbys eller fritidssysselsättningar.

Mina val föll på "Hannas Sweet Deli" Där huvudpersonen gillar att baka, "Dit vägen bär" Där huvudpersonen ägnar sig åt sömnad, samt "Steg för steg" Där huvudpersonen ägnar sig åt dans.

Från baksidan;

Hanna Dahlman är 48 år, nyskild och vill helst bara gå under jorden. Då föreslår hennes son Carl, den unge stjärnkrögaren, att hon ska driva hans nya satsning: ett trendigt café på Södermalm i Stockholm. Där ska hon få jobba med det som hon älskat sedan barnsben- att baka. Hannas Sweet Deli är fött. 

Via läckra bakverk, en varm gemenskap och den lojale golden retrivern Sigge, hittar Hanna tillbaka till livsglädjen. Runt hörnet finns oväntade utmaningar, familjehemligheter och en farligt attraktiv man. Snart tar livet ännu en vändning.

Från baksidan;

Ellen, nyss frånskild och med utflugna barn, bestämmer bestämmer sig för att våga pröva något helt nytt i livet. Efter tjugofem år som hustru och mor är det verkligen hennes tur. En sömnadskurs på en folkhögskola i Småland lockar och där lär hon känna nya, spännande människor. Tillsammans med tre av dessa är Ellen med och renoverar en gammal buss för att med den styra söder ut. Målet är byn Torrox på den spanska solkusten som 82-åriga Ingrid har drömt om i sextio år.

Vi får följa fyra kvinnors våghalsiga resa genom Europa i en renoverad småländsk stadsbuss. De fyra har olika mål med resan och drömmarna krockar med varandra. Sakta lär Ellen känna medresenärerna och nya sidor av sig själv. Och i Sevilla väntar någon redan på henne.

Dit vägen bär är en roman om hur långt man är beredd för att förverkliga sina drömmar. Moderskapet är en källa till lycka men var går gränsen mellan att bry sig om och lägga sig i.

Från baksidan;

En varm, insiktsfull och gripande roman om lojalitet, kärlek och drömmar.

Isabelle har precis börjat som ballerina i det nya operahuset i Stockholm, eller Norran som det kallas. Där dansar hon med sin tvillingbror Carl och drömmer om att stå på världens scener.

När ledningen utlyser en audition för en ny uppsättning ser Isabelle sin chans, samtidigt som hon börjar misstänka att det är något fel på hennes kropp. Hon försöker dölja sitt tillstånd för omgivningen, och särskilt för konkurrenten Elena och pianisten Janos med de sorgsna ögonen. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

Blodröd snö

"Blodröd snö" av Katarina Waderius, utgiven av Tibblin & Partner förlag. Detta är författarens debutroman. Författaren har även gett ut två diktsamlingar. Denna spännande deckare handlar om några grannar som bor i ett bostadsområde. Signe som brukar hålla koll på vad som händer i hennes bostadsområde, blir vittne till ett mord. Carina som inte vet hur det kommer sig att hon står i sitt hus med blod över hela sig. I handen håller hon ett usb minne. Vad är det som händer? Är det Carina som ligger bakom alltihopa? Vad är det hon inte minns? Den handlar även om Sara och Stefan och deras familj som ska få sina livspussel att gå ihop när det strular runt barnen och många fler. Carina lever ett till synes normalt liv, men när hon blir överfallen i sitt hem, och knivhuggen börjar hon fundera. Vem är ute efter henne och varför? Långsamt faller pusselbitarna på plats. De olika karaktärernas livsöden flätas samman, på olika sätt.

Boken har en stor och bra text. Texten är inte så komprimerad utan är uppdelad i små stycken. Jag tänker att det är bra för den lite ovana läsaren. Författare som skriver lite lätt och enkelt behövs också. Boken var väldigt lättläst, för mig som är van läsare. Jag tyckte också att boken var spännande och jag sträckläste den. Huvudpersonen Carina som är 19 år, är tillsammans med särbon Kenta, som är med i en mc klubb. Carina har inga anhöriga. Hon är ändå en kvinna med mycket skinn på näsan. Hon har humor på det lite råbarkade sättet. Hon är inte rädd att själv söka sanningen. Jag gillade henne som karaktär. Det som är bra också med boken är att man inte kan lista ut vem mördaren är. Boken hoppar snabbt mellan de olika karaktärerna, men det gör inte så mycket. Man får en bra helhetsbild om vad som händer ändå tycker jag. De olika karaktärerna i boken finner varandra under berättelsen gång. De lösa trådarna och handlingen knyts ihop bra på slutet. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 3

Söndag den 13 Februari

Stefan och Johan varit uppe tidigt, Sara och Lukas låg fortfarande och sov. Idag var det en stor dag för Johan, han skulle spela en viktig hockey match och hans pappa skulle skjutsa honom och sedan titta på. Stefan fixade havregrynsgröt och bredde två smörgåsar med ost och skinka på åt sin son. Själv tog han bara en mugg kaffe, han kände sig varken hungrig eller sugen på något. Han hade knappt sovit någonting alls. Hans tankar gick kring Jörgen och vad han gjort.

Carina hade varit inne på operation i över två timmar nu och Rogga väntade av och än och däremellan sätt han och stirrade in i väggen. Han gick fram då och då och frågade sköterskan hur det gick men hon svarade som vanligt att Carina inte kommit från operation ännu. Polisen hade frågat Rogga om Carina hade några anhöriga men han hade svårt nej på den frågan. 

En ny sköterska hade kommit fram till Rogga som tydligen somnat till på stolen, han hoppade högt när hon sa hans namn.

"Ja" sa han yrvaket och for upp.

"Ta det lugnt" sa en mjuk och len röst. "Vill du ha något att äta?"

"Vadå, vad är klockan?" frågade han förvirrat.

"Klockan är åtta och din vän ligger och sover, operationen har gått bra" sa hon med ett leende.

"Var är hon?"

"Det är rond nu och läkarna är inne på hennes rum just nu men så fort de är klara säger jag till dig så kan du gå in till henne. Innan dess föreslår jag att du får i dig något att äta. Blir kaffe och smörgåsar bra?

"Ja, tack!"

Från baksidan;

Vad är det som händer?

Ett vittne till ett brutalt mord lever med de ohyggliga bilderna på sin näthinna. Carina Karlqvist lever ett till synes normalt liv men under ytan döljer sig mer illavarslande skepnader som hotar att förgöra hennes tillvaro och liv. Vad har hon gjort? Vad är det hon inte minns? Är det hon som ligger bakom allt?

Människor hon känner verkar drabbas av samma förbannelse. 

Vi får följa hennes liv Och andra familjers utmaningar i vardagslivet och hur olika livsöden vävs samman. Vilka skonas och vilka faller offer för nästa vansinnesdåd? Vem vågar sluta sina ögon i natt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Konsten att bli lycklig

"Konsten att bli lycklig" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Ursula är 58 år gammal. Hon har precis skilt sig efter ett långt äktenskap. Under äktenskapet förlorade hon sig själv, då allt skulle vara på makens vis. Hon känner sig även sviken av makens barn som vänt henne ryggen. Varför svarar de inte när hon ringer? Hon finner dock ensamheten rogivande. Nu kan hon spela den musik hon vill, och ha saker som hon trivs med runt sig. Hon känner sig inte längre som en kvinna, så nu är det dags att resa sig igen och bli den kvinna hon en gång var. Hennes väninnor pushar på henne ut i dejtlivet. Något som hon inte till en början alls har tänkt sig. Hon klarar sig utan man tänker hon. Men snart börjar hon efter väninnornas tjat, och med hjälp av affirmationer ta sig till tillbaka till livet igen. Med långsamma steg förändras tillvaron. Kanske finns det till och med en själsfrände där ute någonstans?

Jag har längtat efter en ny bok av Pia och när jag fick denna boken i brevlådan i fredags, kunde jag inte låta bli att börja läsa direkt. Jag blev inte besviken. Detta är en underbar och hoppfull berättelse om att få en nystart sent i livet. Man tänker att vid 58 års ålder kan livet inte ha så mycket med att ge. Kanske är det inte så? Ursula och hennes vänner är härliga, och roliga karaktärer som jag tyckte mycket om. Det är fint att se hur de ställer sig bakom henne när allt är mörkt och uppmuntrar henne. Jag gillar hur Ullis liv tar en ny vändning. Det är spännande att följa med på hennes olika dejter och hennes nya liv. Pia skriver sin berättelse med glimten i ögat och bjuder på fniss här och där, vilket jag uppskattar. Jag gillar också att hon har små ordspråk i början på alla kapitel. Ullis dialoger med Vinga och Bockfot är helt underbara. De tillför det lilla extra till historien. Ja, Ullis måste kyssa många grodor innan hon hittar sin prins. Bokomslaget är jättefint och den här feelgood pralinen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14

Jag kräver bara tre saker av en man.

Han måste vara snygg,

obeveklig och korkad.

Dorothy Parker

En vecka i mitten av september hyrde Cleo och jag en stuga utanför Hudiksvall. Vi behövde båda arbetsro och jag ville komma bort ett tag. Hemma påminde fortfarande för mycket om mitt tidigare liv och det störde koncentrationen. Titt som tätt drogs jag ner i det svarta hålet där ovälkomna och negativa tankar fanns. Jag kom fram till om jag åkte bort och hade med mig Cleo, skulle antalet sådana tillfällen förhoppningsvis bli färre. Och om de ändå inträffade kunde jag lita på att hon skulle hjälpa mig ur dem. 

I övrigt hade inte mycket hänt för att infria vare sig punkterna på önskelistan eller förutsättningarna för att det skulle bli något av dem. Jag var fortfarande överviktig, hade för tunt hår och tyckte att jag utstrålade motsatsen till glamorös. Men jag hade släppt aningen på spärrarna och öppnat möjligheten för att kvinnan i mig skulle få ta större plats. Det där med att jag hade spärrar mot att jag själv skulle få breda ut mig, hade jag kommit underfund med lite i taget. Jag var stolt över den insikten, men också förvirrad. Varför hade jag gjort så?

Kanske för att jag varit djupt olycklig men inte sett någon väg ut ur äktenskapet. Istället hade jag funnit mig i att få min tillvaro mer och mer kringskuren tills jag knappt hade andrum. Min mans humör och ovanor hade styrt hela min tillvaro. 

Att andas igen, både mentalt och rent fysiskt, kändes som att beträda jungfrulig mark. Min kropp och mitt sinne arbetade på att ställa om sig till kvinnan jag höll på att bli. För jag var inte där än. Men jag hade tappat vikt, haft två dejter, bokat en dejt med en snickare från Uppsala och ytterligare en dejt med Bengt. Dessutom chattade jag några från andra delar av landet. Och alla förslagen från sajterna gjorde sitt för att få mig att känna mig som en kvinna. 

Känslan av att vara en amason hade inte infunnit sig igen, men jag mådde bättre och självförtroendet höll på att återhämta sig. Jag lyssnade på mina affirmationer, både de Cleo fått mig att spela in och de som grundade sig på min önskelista. Vissa dagar tyckte jag till och med att jag såg bra ut och att jag faktiskt dög som jag var, men när de tankarna dök upp klarade jag inte av att vila i dem. 

Från baksidan;

I samma stund som skilsmässopappren dunsar ner i brevlådan startar 58-åriga Ursulas resa mot att bli stark och hitta sig själv efter ett långt äktenskap. Hon har inget som helst intresse av att träffa någon ny. Sexlivet är lagt i träda och hon tänker inte återuppliva det heller. Möjligen kan hon på sikt tänka sig ett lagom vänskapligt förhållande, med stillsamma promenader och söndagslunch. 

Men bästa väninnorna har andra planer. De gör allt för att väcka liv i Ursulas kärleksliv. Möjligheterna är lika oändliga som profilerna på dejtingsidorna. Saker och ting går inte riktigt som Ursula tänkt, men när hon bestämmer sig för att vara lycklig inser hon att det går, bara man vill. Och det är en konst.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Smakbit på en söndag-Konsten att bli lycklig

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Konsten att bli lycklig av" Pia F Davidsson.

Smakbiten;

Förord

Men en morgon när allt ramlat

och du står där med alla handlingar

som inte räknas

och barnen gått

och mannen inte kommit hem.

Tacka din skapare för tomheten

och de värkande åren

det tog lång tid

men nu är din morgon

ta dig i handen och gå.

Gurli Linde'n

Augusti

Kap 1

Visst skulle man vilja vara sig själv,

om man bara visste vem det var.

Magnus von Platen

Jag heter Ursula Juniper Rootlöv, kallas för Ullis och är 58 år. Mina förnamn kommer sig av att min tyska pappa envisades med Ursula tills mamma gav upp. Hon fick välja mitt andra namn. På grund av att det kunde blivit Juppe istället för Ullis, är jag tacksam att pappa vann.

För närvarande letar jag efter mig själv i resterna efter ett långt äktenskap. Jag vandrar omkring i goda och dåliga minnen. Ibland plockar jag upp ett av dem för att studera dem närmare. Men för det mesta släpper jag det utan ingående inspektion och går vidare.

Det luktar illa när man gräver i en gödselstack. Då och då ställer jag mig framför spegeln och upprepar mitt namn och adress. Om man har ett namn och bor någonstans så finns man ju.

Det som räddat mig från att drunkna i självömkan, osäkerhet, grubbel, sorg och rädsla för framtiden är mina vänner, väninnor, mamma och syster. Ibland talar de om för mig att jag ska lyfta blicken från naveln. Andra gånger finns de där för att ta emot mig när jag faller ner i förtvivlas svarta sörja. 

Jag har skrivit ett par fackböcker men det som tar det mesta av min tid är mitt jobb som frilansande familjefrågor, vilket betyder att jag hjälper andra att komma överens. Mestadels handlar det om att medla i skilsmässor och familjetvister.

Kanske på grund av mitt arbete så accepterar jag att det är okej att må dåligt, men vet också hur viktigt det är att lämna leendet bakom sig och gå vidare. Men ibland är det lättare sagt än gjort. Kroppen och huvudet behöver tid för att programmera om sig-det låter sig inte göras över en natt.

Från baksidan;

I samma stund som skilsmässopappren dunsar ner i brevlådan startar 58-åriga Ursulas resa mot att bli stark och hitta sig själv efter ett långt äktenskap. Hon har inget som helst intresse av att träffa någon ny. Sexlivet är lagt i träda och hon tänker inte återuppliva det heller. Möjligen kan hon på sikt tänka sig ett lagom vänskapligt förhållande, med stillsamma promenader och söndagslunch. 

Men bästa väninnorna har andra planer. De gör allt för att väcka liv i Ursulas kärleksliv. Möjligheterna är lika oändliga som profilerna på dejtingsidorna. Saker och ting går inte riktigt som Ursula tänkt, men när hon bestämmer sig för att vara lycklig inser hon att det går, bara man vill. Och det är en konst.

Ha en fortsatt trevlig fars dag!

Kram Nina 

Ormens år

"Ormens år" av Ulrika Eweman, utgiven av Bookmark förlag. Året är 1956. Judith är åtta år gammal. Hon och föräldrarna för ett kringflackande liv, då de stannar en kort stund på varje plats, där fadern har arbete. Det har gjort att Judith känner sig otrygg och ensam. Det pågår saker under ytan mellan föräldrarna, som hon inte förstår. Den här sommaren har äntligen Judiths föräldrar slutat flytta runt. Hon träffar tvillingarna Valter och Vera. De blir snabbt vänner. Vi får följa Judith, Valter och Vera under åren då de växer upp från barn, till unga vuxna. De tre vännerna är oskiljaktiga. Under åren uppstår det kärlek mellan Judith och Valter, men helt plötsligt bryter tvillingarna kontakten med Judith. Det är ormens år. Hon får inte reda på varför de inte vill umgås med henne mer. Det gör henne förvirrad. Judith flyr från byn och återkommer flera år senare. Då har hennes far gått bort. En far som bar på många hemligheter. Känslorna till Valter finns kvar, och kanske kan hon och Valter få en ny chans.

Författaren skriver vackert, och med en unik och spröd text. Berättelsen är suggestiv. Det ligger saker dolda under ytan som man inte berättar. Man förstår också att i den här berättelsen handlar det mycket om otrygg barndom och våld i nära relationer, och om att känna sig sviken, även om det inte uttalas rent ut. Judith far illa och känner sig utanför av att flytta runt. De vuxna är upptagna av sig själva, och av sina sexuella spel mellan varandra, och det finns ingen värme mellan familjemedlemmarna. Judith tyr sig till vännerna och de blir det viktigaste av allt. Man får inte veta till en början varför tvillingarna bryter kontakten med Judith, men det kommer fram så småningom. Då Judith åker tillbaka till byn tolv år senare, får man de sista pusselbitarna. Alla lösa trådar knyts ihop bra på slutet. Även om jag inte är så förtjust i ormar så lovar bokomslaget ändå spännande läsning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

I mitten av augusti var det dags för Judith att börja skolan och det var ordnat med både ny skolväska och kjol. Det var molnigt och grusvägen, som var full av vattenpölar, doftade jord. 

Judith skulle göra sällskap med Vera och Valter. Hade stått på hållplatsen och väntat på skolbussen i över tio minuter redan. Hennes skor med slejf var svarta och aldeles blanka, strumporna vita och koftan var ljusgrön med små runda knappar gjorda av glas. 

Judith tittade i skolväskan fastän hon redan visste vad som låg där. Pennskrinet av rött skinn, en plåtask med pastiller, en ny anteckningsbok och ett knappt moget äpple från trädet på baksidan. 

"Ni får kanske ingen lunch när det bara är upprop."

Mari Jonsson hade räckt henne äpplet och med ett "få se på dig" lagt sina händer på Judits axlar och nickar godkännande. "Du ser ut som en liten bakelse." Hon hade tittat på klockan. "Och du har inte ändrat dig? Jag ska inte väcka Charlotte?"

Men Judith hade skakat på huvudet. 

Judith hade hört ljuden från Charlottes sovrum när hon försökt somna kvällen innan. Vikt undan täcket och ljudlöst tryckt örat mot parketten, men de bekanta ljuden från belöningsknullandet hade uteblivit. 

Det hade skakat metall i munnen när Judith krupit upp i sängen igen. Det var något med Charlottes gråt som varit annorlunda. Något som gjort det nästan omöjligt att somna. 

"Vi låter Charlotte vila. Judith hade tagit emot skolväskan som Mari Jonsson hållit fram. "Dessutom får jag ju sällskap."

Från baksidan;

Året är 1956 och Judith har under sin kringflackande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.

Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Veckans mening v. 45-2022

Skriv Robert utmanar oss att varje lördag att hitta en mening ur en bok vi läser, som får oss att stanna upp. Den kan vara allvarlig eller rolig. En mening att lägga några sekunder på. 

Min veckans mening kommer denna gång ifrån från boken "Konsten att bli lycklig" av Pia F Davidsson. Den lyder så här; "Små hönor ska inte försöka lägga stora ägg för då blir de slarviga i ändan". Sagt av Fritjof Nilsson Piraten.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina