Smakbit på en söndag-Konsten att bli lycklig

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Konsten att bli lycklig av" Pia F Davidsson.

Smakbiten;

Förord

Men en morgon när allt ramlat

och du står där med alla handlingar

som inte räknas

och barnen gått

och mannen inte kommit hem.

Tacka din skapare för tomheten

och de värkande åren

det tog lång tid

men nu är din morgon

ta dig i handen och gå.

Gurli Linde'n

Augusti

Kap 1

Visst skulle man vilja vara sig själv,

om man bara visste vem det var.

Magnus von Platen

Jag heter Ursula Juniper Rootlöv, kallas för Ullis och är 58 år. Mina förnamn kommer sig av att min tyska pappa envisades med Ursula tills mamma gav upp. Hon fick välja mitt andra namn. På grund av att det kunde blivit Juppe istället för Ullis, är jag tacksam att pappa vann.

För närvarande letar jag efter mig själv i resterna efter ett långt äktenskap. Jag vandrar omkring i goda och dåliga minnen. Ibland plockar jag upp ett av dem för att studera dem närmare. Men för det mesta släpper jag det utan ingående inspektion och går vidare.

Det luktar illa när man gräver i en gödselstack. Då och då ställer jag mig framför spegeln och upprepar mitt namn och adress. Om man har ett namn och bor någonstans så finns man ju.

Det som räddat mig från att drunkna i självömkan, osäkerhet, grubbel, sorg och rädsla för framtiden är mina vänner, väninnor, mamma och syster. Ibland talar de om för mig att jag ska lyfta blicken från naveln. Andra gånger finns de där för att ta emot mig när jag faller ner i förtvivlas svarta sörja. 

Jag har skrivit ett par fackböcker men det som tar det mesta av min tid är mitt jobb som frilansande familjefrågor, vilket betyder att jag hjälper andra att komma överens. Mestadels handlar det om att medla i skilsmässor och familjetvister.

Kanske på grund av mitt arbete så accepterar jag att det är okej att må dåligt, men vet också hur viktigt det är att lämna leendet bakom sig och gå vidare. Men ibland är det lättare sagt än gjort. Kroppen och huvudet behöver tid för att programmera om sig-det låter sig inte göras över en natt.

Från baksidan;

I samma stund som skilsmässopappren dunsar ner i brevlådan startar 58-åriga Ursulas resa mot att bli stark och hitta sig själv efter ett långt äktenskap. Hon har inget som helst intresse av att träffa någon ny. Sexlivet är lagt i träda och hon tänker inte återuppliva det heller. Möjligen kan hon på sikt tänka sig ett lagom vänskapligt förhållande, med stillsamma promenader och söndagslunch. 

Men bästa väninnorna har andra planer. De gör allt för att väcka liv i Ursulas kärleksliv. Möjligheterna är lika oändliga som profilerna på dejtingsidorna. Saker och ting går inte riktigt som Ursula tänkt, men när hon bestämmer sig för att vara lycklig inser hon att det går, bara man vill. Och det är en konst.

Ha en fortsatt trevlig fars dag!

Kram Nina