"ALFIE-Hunden som bara ville bli älskad" Är en bilderbok skriven av Anders Axelson och Illustrerad av Markus Lindholm och utgiven av Visto förlag. Boken är författarens debut bok och skriven för barn till 5 år. Min dotter som är 8 år, tyckte om den också. Jag läste den här fina boken under en road trip. Mina flickor tyckte jätte mycket om bilderna och ville jag skulle läsa den flera gånger. De satt också och kollade själva på de fina bilderna. Själv tyckte jag illustrationerna var gulliga och boken var fint skriven. Den här boken beskriver ett öde som många hundar delar. Att födas oönskade och bara vilja hitta ett hem där de kan få bli älskade. Författaren har själv en hund han har adopterat från Irland. Hans hund är förebild till boken. Man grips verkligen av den här historien och jag tänker på alla de hundar som föds och kommer till världen oönskade. Det finns många problem i världen och detta är bara ett av dem. Vi tycker boken är mysig och boken får ❤❤❤❤❤/5 av oss.
En dag när Alfie är ute på äventyr, märker han inte att det kommer några män och tillfånga tar hans mamma och syskon. Han blir ensam kvar. Han tror att hans familj ska komma tillbaka, men det gör de inte. En liten pojke hittar hunden och tar honom med sig. Han får tjata för att få behålla honom. Han och pojken leker varje dag, men när sommaren är slut, vill föräldrarna inte låta pojken ta med sig Alfie. Alfie försöker springa efter deras bil och han följer med på en båt. Han kan inte känna pojkens doft. Han vill följa efter pojken, till den stora staden och för att kunna göra det måste han hoppa på ett tåg. I den stora staden kan han inte heller hitta sin pojke. Vi får nu följa Alfie när han försöker hitta ett hem, där han kan bli älskad. I slutet av boken får vi se Alfies långa resa tills han äntligen har hittat det.
Ha en fin dag!
Kramar Nina
Från baksidan;
Alfie är en liten och älskvärd vovve som rycks ifrån sitt trygga liv med mamma och syskon. Han ger sig ut i stora världen där regler tyvärr inte bestäms av en liten valp, utan av människor. Följ med Alfie i hans jakt på ett kärleksfullt hem i denna moderna saga för hundälskare i alla åldrar.
I dag tänkte jag vara med på veckans mening som SkrivRobert har varje lördag. Utmaningen är att hitta en mening ur en bok man läser. Det ska vara en mening som får en att stanna upp. Det kan vara en mening full av humor eller allvar. En mening att lägga några sekunder på.
Denna lördag har jag valt två meningar. En mening med humor och en allvarlig mening, båda kommer från "Vem kan rädda Artemis?" Författare Lena Furberg. Mina meningar låter så här;
"Goodnight, sleep tight, hope the bedbugs don't bite."
Jag tyckte denna mening lät rolig! Mening två låter så här; "Det är hemskt, men sant- ibland fattar man inte hur mycket något betyder för en, förrän man nästan förlorat det.
Har man förlorat någon eller något så vet man hur det kan kännas. Vår familj har förlorat massor, som betydde mycket för oss. Förlusten känns svår fortfarande. Jag tror aldrig vi kommer över förlusten av vår son. Livet går ändå vidare-trots allt! Jag är tacksam för våra andra fina killar och tjejer vi har.
Ja nu har vardagen börjat rulla på ordentligt. Det är full rulle igen. Helgen har gått fort och nu börjar förberedelserna för en ny vecka. Vi har inte gjort något speciellt. Bara kopplat av och kollat på film. Förra året vid den här tiden, så hade vi jätte mycket snö. Nu syns det inte en endaste flinga. Lite tråkigt. Det hade gärna fått vara lite snö fram till slutet av februari i alla fall.
Idag utgår smakbiten från Mari på Flukten fra virkeligheten: Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers!
Mitt smakprov kommer från den tredje delen av Vargatider triologin av Linnea Dunér. "Dit inga Vindar når" Utgiven av Humle förlag. Jag har läst de två första böckerna och tycker de har varit spännande och helt fantastiskt bra böcker. Jag kan verkligen rekommendera er att läsa dem.
Här har jag skrivit om de två första böckerna i triologin.
ANDREAS DANIELSSON VAR Järnboås socken rikaste bonde. Hans bergmanshemman hade förblivit oskiftat i generationer, och de vidlyftiga ägorna, på ett gynsammaste sätt fördelade på åker, äng och skog, var idag rika på malmfyndigheter. Men han var inte bara rik. Han var även den mest rättrådige man som stod att finna i häradet. Människor kom resande långväga ifrån för att be honom medla i tvistemål som de inte ville eller kunde ta upp i den officiella rätten. Om hans far bara vetat att disponera sina tillgångar väl skulle Andreas ha utbildat sig till jurist. Fadern hade emellertid menat att sonen inte ägde tillräcklig begåvning. Därmed hade Andreas blivit kvar som lantbrukare på den för all del avundsvärda släktgården. När det gällde rättsliga ämbeten fick han nöja sig med att vara nämdeman i häradsrätten och vice ordförande i kommunalstämman.
I dag tänkte jag vara med på veckans mening som SkrivRobert har varje lördag. Utmaningen är att hitta en mening ur en bok man läser. Det ska vara en mening som får en att stanna upp. Det kan vara en mening full av humor eller allvar. En mening att lägga några sekunder på.
Min mening kommer från "Bränt land" av Cecilia Åhman. Den första boken i serien om "Arvet efter Mörkertiden"
Den lyder så här; Personen som tillverkat den måste ha sällsynt fantasi, tänkte hon.
Den här meningen handlar om att kvinnan i boken blir imponerad av hur en hantverkare har snidat figurer ut med kanten runt en spegel. Vad människor än skapar med hjälp av sin fantasi är fantastiskt. Jag blir alltid imponerad då jag håller en bok som den här i mina händer. Här har författaren skapat en helt ny värld. Jag kan också bli imponerad när någon har skapat ett underbart konstverk eller en magisk tårta eller något vackert handarbete av något slag. Människors fantasi har skapat den här världen på gott och ont. En del människor använder tyvärr sin fantasi att skapa mindre bra saker. Men vad imponeras ni av?
"Sluta spela! Sluta störa!" är skriven av Jenny Alm Dahlgren. Illustratör är Mats Molid och boken är utgiven av Kikkuli förlag. Bilder bok för barn 6-9 år. Denna pedagogiska barnbok tar upp ett problem som blir allt vanligare idag. Man spelar spel på sin mobil och man kan inte sluta, utan man måste bara spela en runda till och en till. Boken berör både barnet och den vuxnes mobil användande på ett rakt och ärligt sätt. På grund av dessa mobil spel har man slutat att göra andra viktiga saker som att umgås. Jag kan verkligen känna igen mig i detta problem och säkert många med mig. Dessa spel har börjat ta över helt. Jag tycker boken är väldigt tankeväckande. Längst bak finns viktiga frågor, till både barn och vuxna. T ex varför det kan vara svårt att sluta spela. Hur kan man be barnet avsluta sitt spel på ett bra sätt? I boken tar mamman bara ifrån Kimmy mobilen. Vad är rätt och vad är fel? Jag tror det är viktigt att tala om en stund före, att om en kvart t ex är det dags att sluta spela. Att man förbereder barnet i god tid före t ex att det är dags för mat eller läggdags osv. När Kimmys mamma har tagit telefonen, försöker Kimmy ta den tillbaka. Mamman vill också prata om skärmtid. När man märker att telefon spelandet har börjat bli ett beroende, är det väldigt viktigt att bryta detta med andra aktiviteter. Det tycker jag att mamman försöker göra, genom att de spelar kort tillsammans i stället. Jag tycker detta är en viktig bok och jag kan verkligen rekommendera er att läsa den. Boken är tankeväckande så den får ❤❤❤❤❤/5.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Kramizar Nina
Från baksidan; Kimmy tycker det är roligt att spela på mammas telefon. Och jätte viktigt. Dumma mamma verkar inte förstå det! Hon tycker det är roligare att spela kort och viktigare att prata om skärmregler. Det är i alla fall vad hon säger..
"Du och jag, Rejsab" Är den första boken i en serie om Stallgänget på Tuva. Boken är skriven av Lena Furberg och utgiven av Egmont publishing. Den vackra och speciella illustrationen på framsidan är tecknade av författaren. Hästböcker är verkligen speciella. Jag kan inte låta bli att älska dem alla. Den här serien om stallgänget på Tuva, är verkligen en helt underbar hästbok. Författaren är känd för sina vackra illustrationer och vem känner inte till Mulle världens mesta häst? Om ni gillar häst böcker så blir man inte besviken på denna bok. Lena berättar så målande och fint om hästarna och ungdomarna på stallet. Man kan nästan känna den underbara doften av häst och den för mig tillbaka i tiden när jag var häst tjej i tonåren. Jag kan längta tillbaka till tiden i stallet, hästarna och kompisarna där. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på den här fina hästbok serien. Boken är underbar och mysig och den får 🐎🐎🐎🐎🐎/5.
Medan Petra hjälper Katrin att ta hand om underbara Rejsab, försöker hon spara ihop till en egen häst. Petra känner att hon kanske inte kan klara av att ha egen häst, efter en olycka med Rejsab. Hon vågar nästan inte gå till stallet längre. Men hennes kompisar försöker få henne på andra tankar. Olyckan var inte hennes fel och allt gick ju bra. Jenny försöker rida sin nya häst, Killen, men han bara bockar. De försöker få reda på om han har några problem med ryggen, men veterinären kan inte hitta något. När han har slängt av henne, så hon skadat sig och Jennys mamma ser hur han även kastar av Jonas, som vill prova att rida Killen, beslutar sig mamman för att köpet måste gå tillbaka. Jenny blir ledsen för hon vill behålla sin ponny. Tårarna rinner när hon städar ur den tomma boxen. Varför vill Jennys mamma att hon ska gå till stallet? Hittar Petra någon häst?
I dag tänkte jag vara med på veckans mening som SkrivRobert har varje lördag. Det ska vara en mening som får en att stanna upp. Det kan vara en mening full av humor eller allvar. En mening att lägga några sekunder på.
Min mening är denna vecka från "Ge mig fri" av Anders H Blomström.
"När eländet är som störst är det som viktigast att söka det goda i livet"
Det är en väldigt fin mening tycker jag. Jag tycker om sådana meningar som får en att tänka positivt. Ofta belyser man ju bara det dåliga runt sig. Det är jätte viktigt att tänka på de bra sakerna man har i livet, hellre än det dåliga. Så idag tänker jag på detta; Mina yngsta barn är nämligen hos kompisar och leker alla tre. Jag får nästan nypa mig i armen. Det är så underbart och jag är så glad och tacksam för deras skull. Hoppas verkligen de har roligt hos deras kompisar.
"Woodwalkers-Carags förvandling, är den första delen i en serie skriven av Katja Brandis, som är utgiven av Tukan förlag. Illustrationer av Claudia Carls och översatt av Anna Hörmander Plewka. Läsålder 9-12 år. Boken innehåller en bra och lättläst text avsedd för åldern. Jag hade definitivt gillat den här boken som barn och förmodligen läst den om och om igen. Boken är spännande från första till sista sidan. Varulvar har man ju hört talas om, men den här berättelsen är full av olika var-människor. I den här boken kallas de för woodwalkers. Carags föräldrar är pumor. När Carags mamma tar med honom och lilla syster in till staden för första gången, vill Carag återvända för att leva med människor. Föräldrarna försöker få honom på andra tankar, men då han är tillräckligt gammal för att klara sig själv, beger han sig åter in till staden. Han låtsas inte veta vem han är och får bo hos en fosterfamilj. Men det visar sig inte vara så enkelt i människornas värld. Det är först när han blir kontaktad av andra woodwalkers och får komma till den speciella internatskolan Clearwater high, som han känner att han kan få vara den han är. Där får han nya vänner. Det är svårt för eleverna att samsas på skolan, där det finns både rovdjur och bytes djur. Carag får fiender i flocken med vargar, men han blir förälskad i Lou som är dotter till en av lärarna. Det visar sig dessutom att hon är ett av pumans bytesdjur. Förutom lektionerna som handlar om människorna, ska han också lära sig förvandla sig även om han är stressad och en massa andra saker. Den här spännande bokserien får man bara inte missa och den får 🐈🐈🐈🐈🐈/5 av mig.
Carags familj är pumor och lever i skogen. De kan förvandla sig till människor om de behöver och kallar sig för woodwalkers. Ibland besöker de staden och har kläder och kontanter undangömda för detta ändamål. Mamman vill bjuda på glass. När de kommer in i ett snabbköp förvandlas lillasyster till puma, när hon känner lukten av all mat. Människor blir rädda och flyr ut från butiken. Carags pappa blir inte så glad när han hör om familjens äventyr i staden. Carag vill tillbaka till staden och när han är tillräckligt gammal, så meddelar han sin plan. Familjen försöker tala honom till rätta, men han har bestämt sig. Väl i staden får han bo hos en fosterfamilj och börjar skolan. Där är de inte så snälla mot honom. En natt håller han på att råka illa ut, när han förvandlar sig till puma för att jaga. Hans äventyr har uppmärksammats av andra woodwalkers. En kvinna kontaktar honom och berättar om en skola, där han kan få vara sig själv och lära sig leva i båda världarna. Han övertalar sina fosterföräldrar att få börja där. När han börjar på Clearwater high, får han nya vänner. Miljön i skolan är anpassad för de olika behoven som eleverna har. Man får följa Carags första termin på skolan. Han blir förälskad i Lou, som visar sig vara ett av pumornas bytes djur och han får ovänner i flocken med vargar. De gör allt för att försvåra hans tillvaro i skolan. Hans mentor Andrew Miller vill att Carag ska hjälpa honom att hämnas på människorna. En jägare hade skjutit hans fru och barn när de var ute och lekte i snön som pumor. Men när han försöker förklara vad som är på gång för lärarna, tror de honom inte. Carag vill tänka ifred. Därför förvandlar han sig till puma, för att ströva runt i skogen. Han är tvungen att fly på grund av att en jägares hundar hittar hans spår gång på gång. Jägaren lyckas tillslut att skjuta honom. Hur det hela slutar måste ni läsa själva.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramizar Nina
En liten smakbit ur boken; De kallar mig "Mystery boy". Tidningar och teve rapporterar om mig. Jag är den hemlighetsfulle pojken som en dag dök upp ur skogen: "Ingen vet vem han är. Inte ens han själv eftersom han tappat minnet." I själva verket funkar mitt minne finfint och jag minns allt. Naturligtvis även den där ganska jobbiga men också mycket speciella dagen då jag hälsade på hos människorna för första gången...
I dag är det fredag igen. Det har varit mycket denna veckan. Skolan har börjat och med den har det varit tider som dragit igång. Det har varit tandläkar besök mm. Vi har också haft årsdagen då vår son omkom och den är alltid jobbig att ta sig igenom. Vi var i alla fall och tände ljus hos honom. En bonus denna veckan är att vi kunde njuta av Mandelmanns gård var tillbaka med nya program. Det var precis så mysigt som det brukar.
Även denna veckan är jag med "fem en fredag hos Elisamatilda.
"Den långa flykten till frihet" är skriven av Tanya Landman och utgiven av Argasso förlag. Från 13 år. Jag hoppas aldrig att slaveriet återkommer till vår planet. Denna ungdoms bok handlar om två slavar som rymmer från deras ägare. Denna historia är baserad på den sanna historien om Ellen och William Craft. När man läser om denna delen av vår historia, blir man väldigt besviken på människan. Hur kan man få lov att äga en annan människa? Man förväntar sig att dessa människor ska göra sitt bästa, genom att slå och förnedra dem och utnyttja dem sexuellt. Dessa människor ansågs också att vara dumma... Det gör ingen numera hoppas jag. Jag är verkligen tacksam att detta inte sker i vår tid. Man får följa de båda slavarna, Rosa och Benjamin på sin 150 mil långa flykt genom Amerika. De har fem dagar på sig, för att nå frihet. Rosa spelar en invalid vit man, som ska till en speciell doktor för sin reumatism. Rädslan för att bli upptäckta är stor och den gravida Rosa blir sjuk av stressen. Men när de väl når friheten och börjar få ett nytt liv, så ändras lagen och de är åter igen på flykt. Jag tyckte denna historia var riktigt bra och spännande och deras öde är väldigt gripande. Man får berättelsen genom Rosas perspektiv och man känner verkligen hur hennes nerver är på helspänn hela tiden. Rädsla för att de ska bli upptäckta är stor. Jag blir imponerad av att de lyckas ta sig till friheten tillslut. Boken får ❤❤❤❤❤/5 av mig.
När Benjamin möter Rosa första gången blir han förskräkt. Han tror att hon är en vit kvinna pga sin ljusa hy. Hennes mor har blivit sexuellt utnyttjad av sin husbonde och blivit gravid med Rosa. Sedan har de gett Rosa som bröllopsgåva, när hon bara var elva år gammal. Men snart blir Rosa och Benjamin ett par och får lov att gifta sig. Trots det utnyttjas Rosa sexuellt av sin husbonde. När Rosa blir gravid med sin husbonde bestämmer de sig för att rymma från sina ägare och de kommer på en bra plan. De båda får ledigt i fem dagar och så lång tid har de på sig för att nå friheten. Rosa ska klä ut sig till en invalid vit man och Benjamin får vara hennes slav. De ska ta sig 150 mil till Philadelphia där de kan få leva fria. De har sparat alla extra slantar de har fått och har ett litet kapital. De får resa i var sin tågkupé eftersom slavarna inte fick sitta med de vita. Rosa får ibland låtsas vara döv för att slippa konversera med någon. Att hela tiden höra de vita förnedra sitt folk måste kännas svårt. Sedan måste de vidare med ångbåt och där råkar Rosa göra misstaget att vara för trevlig mot sin slav. Där efter måste hon passa sig för vad hon säger. Hon måste kalla sin man för alla fula ord, hon lärt sig från de vita. Vid ett tillfälle blir Benjamin tagen för att vara någon annans förrymda slav och blir misshandlad. Ju närmare de båda för rymda slavarna närmar sig Philadelphia ju mer nervös blir Rosa och hon blir tillslut väldigt sjuk. Väl framme i Philadelphia får hon missfall. Väl i frihet i Philadelphia lever de för en kort tid fria. Men snart ändras lagen och de måste åter igen befinna sig på flykt.
Ha en fortsatt trevlig dag
Kram Nina ❤️
Citat ur boken; "Jag svälter mycket hellre i England som en fri kvinna än är slav åt den bästa karl som någonsin levt på den amerikanska kontinenten." Ellen Craft
De säger att man inte ska titta bakåt, utan framåt. Idag vill jag tänka tillbaka och minnas dig. Det är svårt att sätta ord på sina känslor, när tankarna snurrar i mitt huvud. Allt man vill säga känns så futtigt. Min fina son Jonathan, idag är det sju år sedan du omkom i en hemsk tragedi, men jag minns det som om det hände igår. Vi var lyckliga i vår familj före branden. Vi var tacksamma, för även om vi inte hade det så gott ställt, så hade vi varandra. Jag går, jag pratar, jag andas, jag till och med skrattar ibland, men den riktiga lyckan jag kände före branden, den finns inte kvar. Jag undrar om man någonsin kommer känna riktig lycka och trygghet igen. Många nätter ligger man vaken och tänker på att något hemskt kan hända. Det är svårt att förklara den skräcken det är, när allt blir svart och giftig rök börjar fylla ens lungor. Jag är tacksam för att vi fick ut våra andra barn, men det var hemskt att de fick hoppa ut från andra våningen. En sak jag också kan känna mig tacksam för är att du aldrig brann. Det var den giftiga röken som tog ditt liv och att det gick så fort att du slapp att lida. Vi har även upplevt din närvaro många gånger efter branden. Det har hänt saker som är svåra att förklara. Det ger en tröst att vi ändå ska ses igen, någon gång.
Livet efter branden har varit tuff. Man har förträngt mycket och vissa saker är som ett blurr i mitt huvud. Efter branden har jag även mist min fina vän Catrin och min älskade pappa. Jag minns hur glada vi var i lägenheten och hur mycket vi alla trivdes där. Du tyckte om att träffa dina nya kompisar du hade fått och gick promenader med din fina hund Yuuki. Du tyckte så mycket om henne. Du hade börjat dela med dig av dina drömmar till oss under de där promenaderna. Du ville åka till Tyskland och du ville hitta den stora kärleken. Du hade varit i Karlstad och du ville så gärna flytta dit. Du var så glad att vi bodde nära pizzerian, för du älskade deras kebabpizza. Sen tyckte du det var så roligt när de hade karuseller i samhället. Du hade dina två tjejkompisar där och ni åkte karusell och ni hade så roligt. Du var också på bio en gång och ditt skratt hördes lång väg. När jag jobbade i köket på dagis hade personalen varit på teater på biblioteket. När de kom tillbaka pratade de om en pojke med ett så underbart skratt. Det var du! Jag vet att det fanns en facebook grupp som hette "vi som älskar Jonathans skratt". Undrar om den finns kvar?
Det var dagen före skolan började igen, efter jullovet. Du hade fått ett bra besked att du skulle få praktikplats på Kafé Guldkringlan i Grythyttan. Jag hade städat den där dagen och vi skulle se på mästerkockarna. Du tyckte din pappa skulle vara med där för han gjorde så god kålpudding...din älsklings rätt. Om ett älskat barn dör i någon form av olycka finns det ändå saker som finns kvar efteråt. Men efter att man förlorat ett barn i en brand, förlorar man inte bara barnet...Vi förlorade även våra minnen efter mer än tjugo år tillsammans. Vi förlorade våra vackra hundar också. Min fina Saga som man kunde ha lös och hon var så duktig. Vår vackra Cavalier Lizette och din älskade schäfer blandis Yuuki.
Jag vill minnas dig som min goa underbara baby. Jag minns att du plockade fickorna på din gula regn jacka fulla med sniglar. Vi hade så roligt du och jag när vi spelade rattle snake på tv spel. Jag kommer ihåg hur roligt du tyckte var att åka och bada. Vi har fina minnen när vi var på ön och åkte pulka och hade med oss fika. När vi åkte ut och grillade. En gång när vi gick i skogen höll du på att trampa på en huggorm. Jag kommer ihåg hur roligt du tyckte det var att åka med farmor och Lasse till Ven. När du var hos farmor och Lasse i Malmö tyckte du var så roligt och att få träffa kusinerna. Du kom alltid och stal en bulle, eller två så fort de kom ut från ugnen. Jag är tacksam för de fina 18 åren vi fick tillsammans och minnena är många och det är jag så tacksam för.
Jag har ett speciellt minne från lägenheten. Du kom från skolan och var på väg hem. Jag ser hur du har dina svarta jeans och din gula t shirt och din gulliga panda mössa. Du måste ha känt att jag tittat för du kollade upp mot fönstret och vinkade. Jag önskar så att du aldrig gick in i huset igen utan stannade ute. Du ville vara säker på att lilla syster Izabella verkligen tog sig ut. Ni stod varadra så nära. Du kommer alltid vara vår hjälte.
Jag vill minnas hur omtänksam och mån om de svaga du alltid var. Hur många du tröstade och var ett stöd för. Du var en speciell person som märktes i ett rum fullt med andra. En av dina bästa vänner hette Rasmus. Hos honom var du jämt. Du var alltid generös med din tid och bjöd gärna din familj och vänner på saker om du kunde.
Jag kommer alltid att minnas de fina människor som har hjälpt oss efter branden. En speciell plats har familjen Larsson-Eriksson och familjen Braun. En dag som denna, du skulle vara tjugofem år nu och man undrar alltid vad du hade varit i livet...Hade du haft jobb? Hittat den stora kärleken? Var hade du bott? Hade du haft en lägenhet i Karlstad? Ja frågorna är många...
Jag vet att du spelar fotboll med Lasse och leker med våra hundar. Om det fanns besökstid i himlen så önskar jag att jag fick träffa dig en liten stund bara för att få höra ditt smittande skratt och få känna dina varma kramar. Jonathan jag vet att du hade dagar då du inte trodde att någon skulle sakna dig om du försvann, men Jonathan vi saknar dig varje sekund, varje minut, varje timme, varje månad och år som går. Jag vet inte hur många liter tårar vår familj har gråtit av saknaden till dig. Jag ville säga dig så många saker. Jag hoppas du förstår hur mycket vi saknar dig älskade son. Jag älskar dig för alltid!
Denna låt ger mej tröst idag:
Den här fina dikten har Jonathan skrivit och jag ville dela den med er.
12 aug 2012
jag ligger där i mörkret ensam och rädd
rädd för att aldrig bli sedd
jag tittar in i dina ögon som ler mot mig
allt runt omkring försvinner jag ser bara dig
om du ända bara kunde säga hej
utan dig är liksom ingenting okej
du är den jag vill bli gammal med
med dig vill jag svära en ed
att alltid älska dig och ha dig kär
o om du behöver mig kommer jag alltid finns där
jag vill hålla din hand
o bygga sandslott i sand
om du ändå kunde vara här
jag trodde aldrig jag kunde bli så kär
hur länge ska jag behöva vänta
ett år sen jag börja längta
tanken om dig
nära mig
även om du inte känner samma sak
gör det inget för vi står inte ens under samma tak
"I andarnas spår" av Jessica Blomberg, är en ungdomsbok utgiven av Idus förlag. Skulle du våga spela anden i glaset? Inte jag i alla fall. Fjorton åriga Julia och hennes kompisar tycker det är spännande. Julia borde vara en glad och lycklig tjej. Hon är tillsammans med en av skolans snyggaste hokeykillar och populär bland kompisarna. Men när hon är tillsammans med sin pojkvän och sina vänner bubblar det bara i magen när hon ser på sin kompis Sofia. Varför är det så? Bara för sin dagbok vågar hon berätta om sina verkliga känslor. Julia måste brottas med andarna som hon drar till sig, för de vill tala om något för henne. Julias frågor till andarna blir nu, vem var du? Vad vill du? Hon får kontakt med tre andar från förr i tiden. Alla har de något gemensamt och vill leda henne i rätt riktning. Jag tyckte författaren har blandat dåtid och nutid på ett fint sätt. Hon har också hittat personer i vårt förflutna som har brottats med dessa känslor, i en tid när det inte var så accepterat med homosexuell kärlek. Slutet på boken gör att man vill veta mer om Julia och Sofia och hur det går. Denna boken ligger rätt i tiden att man ska älska den man vill och inte den man borde. Det är en spännande bok som gör att man bara vill fortsätta läsa. Författaren beskriver Julias känslor på ett vackert sätt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Julia och hennes vänner ska köra anden i glaset. Inte alla kompisar gillar idén. De får kontakt med en ande och efteråt vill Julia ta reda på vem det är. Julias frågor till andarna blir nu, vem var du? Vad vill du? När Julia får kontakt med andarna blir det kyligt och hon kan t o m se dem eller höra dem. De dyker upp i hennes drömmar. Hon måste både analysera sina drömmar och det hon upplever i verkligenheten, för att förstå vad andarna vill. Hennes drömmar om Sofia blandas med verkligheten. När hennes mamma håller ett förhör med hennes bror inför ett prov, får får hon reda på vem den första anden är. Denna ande vill visa vilken sorts kärlek hon känner för Sofia. Under halloween ska de leka anden i glaset igen och en ny ande dyker upp. Julia blir påverkad mest av den nya anden. Åter igen måste Julia ta reda på vem anden är och vad den har för budskap. Under en bild lektion är det meningen att elevena ska rita av varandra och Julia ska rita av Sofia. Den nya anden är med Julia och gör ett fantastiskt porträtt av Sofia. Och snart så får hon reda på vem den andra anden är. Den nya anden vill visa att hennes pojkvän inte är att lita på. Efter att ha skaffat sig ett Ouija bräde vill hon tillsammans med Leonardo, hennes pojkvän, spela anden i glaset. De bestämmer att de ska träffas hos hennes farfar. Efter man har ätit klart går de två ungdomarna in på farfars kontor. Den tredje anden är mycket kraftfull och Leonardo blir rädd. Julia ser anden sitta och skriva brev. När mamman vinner en novelltävling, förstår Julia vem den tredje anden är. Dessutom har lagkamraten i simgruppen, Selma något att berätta för Julia. Anden vill visa att Julia kan skriva om sina känslor i ett brev till Sofia. Leonardo träffar en annan tjej bakom Julias rygg. Under en helg i deras stuga vid havet sätter sig Julia ner för att sammanfatta de tre andarnas budskap och uppmaningar. Hon beslutar sig för att skriva ett brev till Leonardo och ett till Sofia.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramizar Nina
Ett smakprov ur I andarnas spår; KAPITEL 1 HEMLIGHETEN "Kära bästa vän, min älskade dagbok! Jag är så glad att du finns, att någon vill ta emot mina ord. Det var ett tag sedan sist, men nu är det dags igen. Jag älskar att skriva i dig. Ingen kan vara en bättre lyssnare än du. Du suger in allt jag berättar. Mina känslor är överallt, huller om buller. Jag kan liksom inte greppa dem. Jag vill fånga känslorna och lägga dem på rätt plats, men det går inte. Känslorna far runt och hamnar på en ny plats. Jag blir mer och mer förvirrad."
Mitt första inlägg detta året deltar jag i ElisaMatildas fem en fredag. Det är också min dotters födelsedag. Hon blir 8 år gammal. Det var storm den natten innan hon föddes och det har tydligen varit storm i natt också. Här skiner i alla fal solen nu, så det känns fint. Jag har tänkt baka två prinsesstårtor till min fina prinsessa idag som börjar bli så stor.
1. Vad är dina första planer för 2020?
Jag har inte gjort upp så mycket planer ännu. En av planerna är att försöka promenera mera i alla fall och förbättra min hälsa.
2. Vad kommer du fokusera främst på under året?
På min familj och mitt hem och mina bok recensioner. Även på att förbättra min egen hälsa. Vill gärna känna mig gladare och piggare. Försöka att förverkliga en dröm jag har. Lära mig laga nya maträtter.
3. Vad ser du fram emot 2020?
Att få fortsätta ännu ett år tillsammans med min familj. Att prova nya saker. Jag vet inte vad ännu, men det brukar dyka upp något bra. Nya familjemedlemmar brukar dyka upp i form av kycklingar mm. Alltid mysigt med djur bebisar. Nya saker att odla också.
4. Vad är något du tänkt göra 2020 du inte gjorde 2019?
Jag vill vara mer aktiv. Röra på mig mera.
5. Hur skulle du önska dig att 2020 blir?
Glatt, mindre stress, uppnå drömmar och mål, Lugnt.
