Smakprov en söndag v. 3-Dit inga vindar når

Ja nu har vardagen börjat rulla på ordentligt. Det är full rulle igen. Helgen har gått fort och nu börjar förberedelserna för en ny vecka. Vi har inte gjort något speciellt. Bara kopplat av och kollat på film. Förra året vid den här tiden, så hade vi jätte mycket snö. Nu syns det inte en endaste flinga. Lite tråkigt. Det hade gärna fått vara lite snö fram till slutet av februari i alla fall.
Idag utgår smakbiten från Mari på Flukten fra virkeligheten: Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers!
Mitt smakprov kommer från den tredje delen av Vargatider triologin av Linnea Dunér. "Dit inga Vindar når" Utgiven av Humle förlag. Jag har läst de två första böckerna och tycker de har varit spännande och helt fantastiskt bra böcker. Jag kan verkligen rekommendera er att läsa dem.
Här har jag skrivit om de två första böckerna i triologin.

Det sjunger i isen
Högt flyger fåglarna

Smakbit;

Dit inga vindar når

Hösten 1874

Kapitel 1

Fyra duvor och en lejoninna

ANDREAS DANIELSSON VAR Järnboås socken rikaste bonde. Hans bergmanshemman hade förblivit oskiftat i generationer, och de vidlyftiga ägorna, på ett gynsammaste sätt fördelade på åker, äng och skog, var idag rika på malmfyndigheter. 
Men han var inte bara rik. Han var även den mest rättrådige man som stod att finna i häradet. Människor kom resande långväga ifrån för att be honom medla i tvistemål som de inte ville eller kunde ta upp i den officiella rätten.  Om hans far bara vetat att disponera sina tillgångar väl skulle Andreas ha utbildat sig till jurist. Fadern hade emellertid menat att sonen inte ägde tillräcklig begåvning. Därmed hade Andreas blivit kvar som lantbrukare på den för all del avundsvärda släktgården. När det gällde rättsliga ämbeten fick han nöja sig med att vara nämdeman i häradsrätten och vice ordförande i kommunalstämman. 

Ha en fortsatt tevlig dag! 

Kram Nina

Fler smakbitar; Här