När hjärtat slutar slå

"När hjärtat slutar slå" är skriven av Linda Öjdahl och utgiven av Everlasting publisher. Det är författarens debutroman, men vilken debut sedan. Jag vill gärna läsa mer av denna författare. Gärna en fortsättning på denna bok. Denna spännande bladvändare kunde jag inte lägga ifrån mig. Boken var så otroligt bra och välskriven. Boken fångade mig från första till sista sidan och är ett måste om man gillar en bra vampyr bok. Bokomslaget tilltalade mig också. De hungriga vampyrerna vill ha en lättåtkomlig måltid. Då finner Jacques Sophie. Men hon är inte som andra, de har tagit med till slottet. Sophie tror att hon ska få en bra plats på slottet som piga, men snart förstår hon att det inte kommer att bli så. De tre vampyrerna som bor på slottet har inte en tanke på, att de ska ha långa samtal med henne. Huvudpersonen väcker vampyrernas intresse och de ser henne tillslut inte bara som mat. Kärleken mellan Sophie och den vackra vampyren Jacques växer fram. När något plötsligt händer, förändras allt. Författaren beskriver vampyrernas liv på ett bra och realistiskt sätt. Detta är en bra och spännande bok att läsa i höstmörkret. Denna bok kommer jag garanterat att läsa om. Den får  ❤❤❤❤❤/ av 5 hjärtan av mig.

Från baksidan; 

Om rovdjuret och bytet kunde tala med varandra, vad skulle de då säga? Skulle bytet  ge sig frivilligt eller skulle rovdjuret övertalas att låta bli?

Sophies liv kunde kanske sett annorlunda ut om hon växt upp under andra förutsättningar, men som ung föräldralös piga får hon istället jobba hårt för sitt uppehälle. En kväll dyker en främling upp som kommer att förändra allt. 

Från den stunden den rike, unge mannen visar ett besynnerligt intresse för henne infinner sig drömmen om ett bättre liv. Men är Jacques Marceau så perfekt som han försöker få henne att tro? För vad är det som döljer sig bakom Jacques kusliga ögon?

Ur mitt favoritställe från boken;

"Berätta för mig om solen", Viskar han.

"Solen?"

"Ja. Hur ser den ut när den går upp? Jag minns inte, snälla, beskriv morgonen för mig."

"Ja visst kan jag göra det."

Han kramar handen hårdare, drar henne ännu närmare. Bakom ögonlocken framträder utsidan, hon minns tillbaka och ser det framför sig. 

"Det är ljust redan innan, fast ett underligt ljus. Fåglarna har börjat kvittra men det är ändå tyst, som om allting höll andan. Himlen byter färg och stjärnorna slocknar en efter en. Mörkret drar sig tillbaka och istället blir molnen och himlavalvet rött rosa, orange och gult."

"Fortsätt."

"Det är magiskt och rätt som det är händer det. Långt borta mellan trädtopparna ser man elden och man måste kisa men man vill inte titta bort. En glödande skärva kikar upp över skogen och när ljuset träffar en blir man alldeles varm."

Jacques andning gör ett ryck.

"Fortsätt," ber han.

"Solen stiger sakta, sakta upp, ett jätte stort klot som hänger i luften alldeles för sig självt. Man känner sig så liten men ändå trygg. Ljuset och värmen väcker allt till liv igen efter natten, dofterna blir starkare och blomknopparna öppnar sig. Daggen glittrar i gräset och spindelnäten är fulla av små droppar. Det är något av det vackraste jag vet. I varje vattenpärla kan man se regnbågen och de gnistrar som ädelstenar i solstrålarna."

Jacques släpper handen och gör något bakom hennes rygg. Fingret är vått när handen åter letar sig tillbaka in i hennes. 

"Du beskriver det så innerligt, jag kan se det framför mig."

"Jag saknar det", viskar hon.

"Jag också."

Ha en fortsatt trevlig söndag! 

Kram Nina