"Vinter på Klarudden" av Anna Sundbeck Klav utgiven av HarperCollins förlag. Detta är en fortsättning på Johanna på Klarudden som jag också läst och recenserat. Johannas liv på Klarudden har författaren beskrivit på ett härligt sätt. Man känner doften av tång och Johannas julbak. Jag hade också gärna suttit med och ätit soppa i Johannas mysiga stuga, med alla intressanta karaktärer. Johanna funderar mycket på vad det är hon vill med sitt liv nu, när smärtan efter skilsmässan inte känns så svår. Hon ska även hjälpa sin son som har bekymmer. Och vad vill hon med Niklas då? Han är ju så omöjlig. Hon känner sig vilse, men en ny bekantskap, hjälper henne ta de viktigaste besluten. Detta är en härlig bok, som passar perfekt att läsa mellan julpyssel och julbak. Precis som förra boken så kändes det som om man vore där. Miljö beskrivningarna är så målande. Boken har verkligen en hög mysfaktor. Så den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Från baksidan; Höstvindarna har dragit in över Öland där Johanna bor i sin farbrors gamla hus Klarudden. Det har blivit en vana att bära in vatten och elda i kakelugnarna, och minnet av det kraschade äktenskapet gör inte längre lika ont.
I väntan på att den nya tillvaron ska falla på plats hankar Johanna sig fram på ett vikariat på lokaltidningen. Relationen till grannen Niklas är lika odefinierad som karriären. Han är ju så irriterande- så varför återkommer han hela tiden i hennes tankar? Allt ställs på sin spets när en berömd jazzsångerska kommer tillbaka till ön, och dessutom dyker Johannas son upp och är minst lika vilsen som hon själv.
Ett oväntat fynd leder till en ny bekantskap och en lika oväntad insikt om vad Johanna faktiskt vill med sitt liv. Nu gäller det bara att den som har väntat på henne fortfarande finns kvar.
Från mitt favorit ställe ur boken; Kondensen rann ner för fönstren i köket på Klarudden medan Johanna drog ur ännu en plåt ur ugnen och satte den på ett korkunderlag på bakbordet. Det verkade aldrig bli riktigt ljust ute, nu i början av december, och kökets taklampa fick lysa från det att hon tände den på morgonen tills det var dags att gå till sängs många timmar senare.
En granbarrskrans hängde på väggen ovanför vedspisen och det doftade så gott eftersom kransen var färsk och spisen varm. Dessutom steg doften av vanilj och smör från de spritsade vaniljkransarna på plåten. De behövde vila någon minut innan hon kunde lyfta över dem till bakgallret för att svalna helt. På spisen stod en väldig gryta och bubblade med småkokande vatten. Johanna hade hittat grytan i jordkällaren och antagligen hade den använts till att koka tvätt för många år sedan. Nu stod där sex konservburkar med rödkål i stället.
Johanna hade fräst kålen i en blandning av smör och olivolja och sedan smaksatt den med lagerblad och nejlika, rödvin, svartvinbärssylt och en knapp tesked rivet apelsinskal, innan hon låtit den stå och sjuda på låg värme. Efter ett antal klyftade äpplen och en stor hackad rödlök hade fått göra kålen sällskap i pannan hade hon lagt över den i konserveringsglasen som nu stod där och puttrade i grytan.
Ha en fin och trevlig vecka
Kramar Nina ❤️
Läs recensionen av "Johanna på Klarudden" här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar