"Förlorad" av Maria Ahlqvist Ruokolathi utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Linda och Karin har varit vänner sedan grundskolan. Men nu har det börjat skava mellan dem. Karin har nämligen utpressat Linda under många år, på grund av en händelse för flera år sedan. Linda bor numera i skogen och vill mest vara ifred, då Karin oväntat kommer på besök. Under en promenad i skogen blir de ovänner och Karin hotar att berätta sanningen. Så när Linda får chansen, att göra sig av med Karin tar hon den. Karin halkar ner för ett stup, och Linda måste välja om hon ska rädda sin vän eller inte. När hon låter sin vän falla tänker hon inte på konsekvenserna. Bara att hon inte vill bli avslöjad, och att Karin måste försvinna. Två går in i skogen, men bara en kommer tillbaka. Hur ska Linda lyckas klara sig ur den knipa hon har försatt sig i? Snart börjar Karins anhöriga söka efter henne, hemma hos Linda, och Linda får hitta på lögner och ju mer hon ljuger ju värre blir det. Hon trasslar snart in sig i sin väv av lögner. Snart är också polisen inkopplad, och snaran dras åt allt hårdare runt Linda. Plötsligt hittas Karin vid liv, men svårt skadad, och Lindas oro ökar. Hur ska det gå när man väcker Karin ur den koma hon befinner sig i. Kommer hon att sätta dit Linda? När Lindas frihet hotas, måste hon ta alla möjligheter hon kan, för att få behålla den.
Detta är författarens andra bok, men jag har inte läst den första. Den här boken är väldigt läsvärd tycker jag. Den här boken är så otroligt spännande från början. Ju mer jag läser, ju svårare har jag att lägga ifrån mig boken. Kapiteln är lagom långa och boken har ett bra driv. Jag finner sympati för huvudpersonen ju mer jag läser, och hennes historia rullas ut. Jag förstår att hon tillslut får nog av sin vän. Deras förhållande är verkligen giftigt. Jag tycker ju att de borde gått skilda vägar för länge sedan. Deras vänskap är kantad av svek och avundsjuka. Linda lever under ständig hot, om att bli avslöjad av Karin. Boken känns både välskriven och trovärdig och miljön är väl beskriven. Huvudpersonen är beredd att göra vad som helst, för att få behålla sin frihet. Hon intalar sig också att hon handlar rätt, på sitt egna förvridna sätt. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett bra sätt, som är relevant för historien, och hur hon motiverar sina handlingar. Jag läser gärna mer av författaren. Boken var riktigt spännande, så den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
19
Besviken över misslyckandet går jag hem. Jag kunde bara se på medan kopplet bytte hand. Svär över min otur. Fortfarande med geväret över axeln borstar jag hjälpligt av kläderna från löv och jord. Det har gått hål på ena knäet och huden är skrapad. Egentligen vill jag vända och vänta på att Olle kommer tillbaka från Tidsand. Möta honom i köket med laddat gevär. Kräva att han ska ge mig en förklaring. För visst var det mitt namn jag hört? Nu i efterhand är jag inte lika säker. Men samtidigt vill jag inte att Olle ska veta att jag tjuvlyssnat. Att jag varit inne i huset.
När jag närmar mig stugan är det som om jag kan vädra en förändring i luftens sammansättning. Så tyst jag kan tar jag mig fram på stigen, lyssnar mot huset. Det står en bil parkerad utanför stugan. Det är definitivt ingen polisbil, som jag först befarade, utan en vit skåpbil stripad med Tidsand Rörmokare.
Dörren står öppen.
Jag hör ljud innifrån som skvallrar om att någon är i huset. Polisen har varnat för stölder i fritidshus och båthamnar. En liga från Baltikum som stjäl vad de kan komma över. Det finns inte mycket värt att stjäla i mitt hem men jag vill inte bli av med min dator eller de smycken jag har kvar efter mamma. Jag slås ännu en gång av att jag är helt ensam här ute. Även om det finns andra hus i området ligger de för långt bort. Ingen skulle höra mitt rop på hjälp. Det enda jag skulle åstadkomma vore att förvarna den som är i huset.
Jag letar i fickan efter telefonen men minns att jag lämnade den hemma. Täckningen i skogen är ändå urusel och jag ville inte riskera att tappa bort telefonen. Det är alldeles för dyrt och krångligt att fixa en ny.
Geväret väger tungt mot axeln. Som en påminnelse om vem jag är. En stark och självständig kvinna. Vem som än är i huset ska få ångra sig.
Jag ställer mig med ett knä i backen och laddar vapnet. Lyssnar efter ljud. Om det är en inbrottstjuv tar han verkligen god tid på sig. Kanske är det en rörmokaren som gått fel och som just nu är i full färd med att fixa avloppet.
Jag skrattar för mig själv fastän jag borde vara rädd. Men rädslan vill inte infinna sig. Med en blick mot himlen står jag utelämnad åt omständigheter och sammanträffanden. Oplanerade möten och oavsiktliga handlingar. Det dom händer sker, oavsett vad jag gör för att förhindra det, och så har det alltid varit. Kenneth var ett sådant sammanträffande, som jag misstog för ödet. Jag var ung och naiv. Ett oplanerat möte ledde till en oavsiktlig handling, men han hade sig själv att skylla. Kenneth öppnade mina ögon. Utan honom hade jag fortfarande bott mitt i staden och stressat ihjäl mig bakom ett skrivbord på ett alltför luftkonditionerat kontor.
Baksidestext;
De har varit vänner sedan grundskolan, Karin och Linda, och de har delat det mesta: arbetsplats, män och en öderstigen hemlighet. Men vänskapen har surnat. Linda har under flera år låtit sig utpressas av Karin och hon börjar få nog.
Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allt förändrats. De befinner sig vid Änkestupet- den branta klippa där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar