"Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery, nyutgåva av Modernista förlag. Bokrecension: Detta är den första boken i serien. Denna klassiker i nyutgåva, handlar om den föräldralösa flickan Anne Shirley. Hon kommer till de två syskonen, Matthew och Marilla Cuthbert, som egentligen ville ha en pojke till hjälp på bondgården. Trots det väljer de att behålla flickan, och ju mer tiden går, desto mer förtjusta blir de i den fantasifyllda och pratglada Anne. Vi får följa hennes äventyr tillika de vänskaps band hon börjar knyta runt omkring sig. För vem kan inte låta bli att fascineras av denna charmiga flicka? Hon råkar ut för de mest bissara händelser, vilket ofta gör att hon hamnar i klistret. Som när hon bjuder sin bästa vän Diana på vad hon tror är Hallonsaft, men det visar sig vara körsbärsvin i stället. Eller som när hon ska färga håret svart och det blir grönt. Dock brukar allt ordna upp sig till det bästa i slutändan. Och som Anne själv säger:- Jag gör inte samma misstag två gånger.
Denna boken läste jag som tonåring, och säkert många med mig. Boken gavs ut första gången 1908, och har sålts i 50 miljoner exemplar. Jag hoppas verkligen många av våra yngre läsare vill göra bekantskap med denna härliga tjej och hennes liv på Grönkulla. Modernista har nu gjort en nyutgåva av denna charmiga klassiker. Anne Shirley är en flicka man inte kan låta bli att tycka om. Trots att hon ibland gör misstag, och ibland säger rent ut vad hon tycker, är det en väldigt smart tjej som klarar sig bra i skolan, och knyter vänskapsband där man minst anar det. Hon fantiserar mycket då livet är svårt, och det är nog det som gör henne så fantastisk. Hon hatar lika hett som hon älskar och det får den stackars Gilbert Blyte känna på då han drar i en av hennes röda hästsvansar, och säger att det brinner. Detta har Anne svårt att glömma, trots att Gilbert bara vill ha hennes uppmärksamhet. En bok man både kan skratta till, men även gråta. Har ni inte läst böckerna om Anne, måste ni göra det. Jag läser gärna vidare om denna fantastiska tjej. Denna fina klassiker blir aldrig för gammal och den får därför ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel v
Annes historia
-Vet ni, sade Anne förtroligt, jag har försatt mig att jag ska ha roligt på den här åkturen. Det har jag märkt, att man kan nästan alltid ha roligt bara man riktigt föreställer sig... Så länge vi åker vill jag inte tänka på barnhemmet och på att komma tillbaka dit. Jag vill bara tänka på hur roligt det är att åka. Åh, titta, där är redan en liten nyponros utslagen! Är den inte söt? Tror inte fröken att den är glad att vara en ros? Skulle det inte vara roligt om rosor kunde tala? Jag är säker på att de skulle säga väldigt söta saker. Och är inte skärt den tjusigaste färgen i hela världen? Jag älskar den, men jag kan ju aldrig ha den. Rödhåriga människor kan ju aldrig ha skärt...Har ni någonsin hört talas om någon som hade rött hår när hon var liten men fick en annan färg sedan?
-Nej, det kan jag inte påminna mig, svarade den hårdhjärtade Marilla. Och vad dig anbelangar, så tror jag inte det kommer att ske.
Anne suckade.
-Där gick åter en förhoppning...Mitt liv är en hel kyrkogård av begravda förhoppningar. Det uttrycket läste jag en gång i en bok, och jag säger det till mig själv för att trösta mig när jag blir ledsen för någonting.
-Om jag kunde begripa vad det skulle vara för tröst, sade Marilla.
-De orden har en så fin och romantisk klang, alldeles som om jag var hjältinnan i någon bok. Jag är tokig i allting romantiskt, och en kyrkogård full med jordade förhoppningar måtte väl vara det mest romantiska man kan tänka sig...Ska vi förbi Mörka spelande vågen i dag?
-Vi ska inte förbi Barrys göl, om det är den du menar med din Mörka spelande våg. Vi ska fara strandvägen.
-Strandvägen, det låter trevligt, sade Anne tankfull. Få se nu, om den är lika vacker som den låter. Alldeles nyss, när fröken sa "strandvägen", så såg jag den framför mig. White Sands är också ett vackert namn. Hur långt är det dit?
-Det är åtta kilometer, och eftersom du promt ska prata, så kan du väl lika gärna prata någonting med mening i och berätta för mig allt du vet om dig själv.
-Åh, vad jag vet om mig själv - det är då knappt värt mödan att berätta, sade Anne ivrigt. Men fick jag bara berätta allt vad jag tänker ut och gör upp om mig själv, är jag säker på att fröken skulle finna det bra mycket intressantare.
-Nej bevaras, dina inbillningar vill jag inte ha någonting av. Håll dig nu till nakna fakta. Börja från början. Var är du född, och hur gammal är du?
Baksidestext;
Berättelsen om den livfulla och uppfinningsrika Anne har lockat generationer av läsare och tagit med dem till den speciella platsen Grönkulla, en gammaldags bondgård utanför Avonlea i Kanada.
Matthew och Marilla Culthbert är två åldrande ogifta syskon som bestämt sig för att adoptera en pojke som ska kunna hjälpa dem med arbetet på bondgården, men när Matthew åker till stationen för att hämta upp pojken står en elvaåring rödhårig flicka där i stället. Det var inte alls vad de hade tänkt sig, men innan de hinner ångra sig har Anne vunnit deras hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar