Problematisk sommar romans

"Problematisk sommar romans" av Ali Hazelwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; I den här boken får vi lära känna Maya Killgore. Maya är 23 år gammal och ska närvara vid sin storebrors bröllop. Hennes uppväxt har varit svår eftersom hon blev föräldralös tidigt, och det var brodern som tog hand om henne. Bröllopet ska äga rum på Sicilien i Italien. Maya har aldrig kunnat sluta tänka på sin brors bästa vän, Conor Harkness, som är 38 år gammal. Relationen mellan dem är problematisk på flera sätt. De har nämligen inte pratat med varandra på tio månader, och Conor tycker dessutom att Maya är alldeles för ung. Något som Maya själv inte verkar ha några större problem med. Bröllopsgästerna ska tillbringa en vecka tillsammans före bröllopet, med god mat, antika ruiner, turkost hav och en vacker, romantisk villa på Sicilien. Men gästerna har knappt hunnit anlända förrän saker och ting börjar gå fel. Vad sägs om magsjuka, vulkanutbrott och en bröllopsklänning som inte kan levereras? Samtidigt börjar Maya ana att Conor döljer något, men vad? Och vad ska hon göra för att få muren han har byggt upp mellan dem att rämna? Maya kan nämligen absolut tänka sig en sommarromans. Med allt som händer på Sicilien ser det ut som att bröllopet kommer att spåra ur fullständigt. Kommer det överhuvudtaget att bli något bröllop? En sak är säker – det blir inte riktigt som planerat!

Mina tankar ❤️

Ali Hazelwood är en av mina absoluta utländska favoritförfattare. Jag har läst flera av hennes böcker och tycker verkligen om hennes speciella stil. Jag uppskattar bland annat hennes humoristiska ton och de rappa, underfundiga kommentarerna mellan huvudpersonerna. Jag skrattar ofta när jag läser Alis böcker, och den här gången var inget undantag. Hennes böcker är både underhållande och spännande. Jag älskar också att hennes huvudpersoner ofta är smarta, självständiga och lite speciella, och att de brukar ha ovanliga och intressanta yrken, exempelvis inom forskning. Maya är inget undantag när det gäller att vara smart och självständig, även om hennes arbete inte får lika stort utrymme i den här boken som i flera av de andra böcker jag har läst av författaren. Jag tycker också mycket om att vi får följa med tillbaka i tiden genom tillbakablickar på Mayas och Conors gemensamma historia. Det ger oss en djupare förståelse för deras relation och gör att vi får lära känna dem bättre. Även om man kanske kan ana hur det hela kommer att sluta, är det ändå så mysigt att få följa med på resan. Ali Hazelwood lyckas återigen bjuda på en härlig blandning av romantik, humor och dråpliga situationer som får mig att både le och skratta. Har ni inte läst någon bok av Ali Hazelwood tidigare kan jag varmt rekommendera den här, eller varför inte Kärlekshypotesen? Själv längtar jag redan efter nästa bok av författaren! Mitt betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️/5

Mitt favoritställe ur boken;

​»HAR du gått vilse?« frågar jag.

Jag låter syrlig och arg, men för en gång skull struntar jag i om jag tappar humöret.

»Det är stjärnklart i natt«, säger Conor och låter inte alls som killen som praktiskt taget bad mig dra dit pepparn växer för två timmar sedan. Han sätter sig bredvid mig på bänken, rufsar förstrött Tiny i pälsen och lutar huvudet bakåt för att titta upp på himlen. De starka halsmusklerna möter käkens skarpa kanter. »Vilken är Antares nu igen?«

Jag pekar på den, och han nickar. Sväljer så att strupen rör sig. Det känns som att jag henger i luften. Driver med vinden. Stjärnorna utgör universums ena ände, vågorna som slickar stranden den andra. Och så vi två, svävande någonstans i mitten.

»Är den fortfarande din favorit?« frågar han lågt.

Jag lutar huvudet bakåt, jag med. Det finns inte ett moln på himlen, ingen smog som stiger som en mörkläggningsgardin. Det är hisnande lätt att urskilja konstellationerna på den här sydliga himlen. »Den är fortfarande med på min topplista.«

»Jag kan förstå varför. Den ser ut precis som du beskrev den.«

Det rycker i hans läppar. »Tur att jag hinner ta en ordentlig titt på den innan den kollapsar.«

Conor vet hur mycket stjärnorna betyder för mig, för det har jag berättat för honom. Jag har förklarat att pappa lärde mig. Att vi brukade åka och campa med hans teleskop, att han lärde mig hitta stjärnbilderna på himlen. Att när pappa dog, fanns stjärnorna och teleskopet kvar.

Jag berättade för honom, och han lyssnade som han brukar göra, utan att säga så mycket. Hans långsamma andhämtning i luren förankrade mig i nuet. Den lät alltid likadan, oavsett om ​det låg tusentals mil av hav mellan oss eller bara några gator i Austin. Conor brukade lyssna, och sucka, och han kom aldrig med den sortens platityder som andra hade så lätt att strö omkring sig: inte ditt fel, fanns inget det kunde göra, bara tolv år, hade precis förlorat din mamma, inte ditt ansvar...

Den sortens kommentarer förstärkte bara rösterna i mitt huvud. Det sa jag aldrig till Conor, men han hade en instinkt när det gällde mig. Han förstod att det enda jag ville var att inte vara ensam. Så han lyssnade, och bara en gång, sent en kväll, några veckor innan han satte stopp för våra samtal, sa han: »Jag önskar att jag kunde bära sorgen åt dig, Maya.« Jag trodde honom.

För att jag är en idiot.

»Den är ännu vackrare här än hemma«, säger jag och blinkar mot den klara, roströda stjärnan.

»Det gläder mig.«

Kaede flämtar förtjust när hon hör Conors röst. Vaggar fram till oss mellan blinkande eldflugor. Öppnar sin lilla näve mot honom.

»Jord«, säger han med en nick. »Självklart.«

Hon blinkar storögt. Sträcker fram sina knubbiga fingrar mot honom.

»Nej«, säger han bestämt. »Jag vill inte ha någon jord, döda växter eller stenar i present. Jag tänker inte låtsas äta dem. Vi har redan diskuterat det här, Kaede.«

Hennes runda ansikte spricker upp i ett bländande, hänfört leende. Inget bebisprat från Conor. Bara rättframt vuxenprat. Jag misstänker att han respekterar henne mer än han respekterar mig.

Barnunge... Orden ringer alltjämt i mina öron.

»Känns det jobbigt?« frågar jag impulsivt. Hämndlystet.

»Vilket då?«

Jag rycker på axlarna. »Vet inte. Kaede, antar jag.«

»Jaså.« Han skakar på huvudet. »Nej, inte alls. Varför skulle det kännas jobbigt?«

Baksidetext;

​’Jag är besatt av Ali Hazelwoods böcker.’

JODI PICOULT

​Maya Killgore är tjugotre och försöker fortfarande lista ut vad hon vill med sitt liv. Conor Harkness är trettioåtta – och Maya kan inte sluta tänka på honom. Det är så klyschigt att hon knappt står ut. Äldre man och yngre kvinna, framgångsrik finansvalp och fattig forskare. Han råkar också vara hennes storebrors bästa vän. En relation mellan dem vore problematisk på fler sätt än Maya vill erkänna, och dessutom är det tydligt att han inte vill ha henne i sitt liv.

​Men när Mayas bror ska gifta sig i Italien tvingas hon och Conor tillbringa en vecka tillsammans i en romantisk siciliansk villa. Mellan antika ruiner, god mat och turkost hav börjar Maya ana att Conor döljer något. Och när bröllopet hotar att spåra ur bestämmer hon sig för att en sommarromans kanske är precis vad hon behöver – även om det råkar vara en problematisk sådan.

​I översättning av Isabel Valencia.

​’Lite humor & mycket kärlek – du kommer att älska den!’

Betyg: 5 av 5 | EMMA OCH VIKTOR LÄSER om Kärlekshypotesen

​’Jag njöt från början till slut.’EMILIES BOKTIPS om Kärlek på hjärnan

​Modernista

ISBN 978-91-8108-825-0 9 789181 088250  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina