Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från Ellinor Wikmans bok "Kanske vi möts igen".
En smakbit;
Jonna hade gråtit hela bussresan. Hemma i Göteborg väntade hennes vänner som hon inte skulle få träffa på hela sommaren. Allt var mamma och pappas fel. Varför skaffa barn när man aldrig har tid att umgås med dem?
Jonna ville inte vara sommarbarn hos paret Lundberg mitt ute i ingenstans. Hon ville inte plocka blommor och klappa får. Det enda hon ville var att sitta på klipporna vid havet, spela kort och vara med sina vänner.
Fru Lundberg stöd och väntade vid busstationen i Bengtfors. Kvinnans panna rynkades när hon fick syn på Jonnas svullna och rödgråtna ansikte. Hon såg sig omkring som om hon ville försäkra sig om att ingen märkte att hon plockade upp en liten flicka på stationen för att ta med henne hem till gården utanför Dalas Långed.
Fru Lundberg försökte ta Jonnas väska, men Jonna vägrade att släppa den. Hennes mamma hade rotat runt i väskan innan bussen kom för att hämta henne vid Centralstationen.
"Uppför dig", hade mamman sagt istället för att krama henne Hej då.
Kanske hade hon letat efter något olämpligt i bagaget, som choklad. Mamma ogillade när Jonna åt sötsaker.
Från baksidan;
När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.
Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.
"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar.
Kramizar Nina
Kristen feel good känns väldigt ovanligt men allt har sin plats. Sommarbarn kan nog vara både en lycka och ett straff beroende på var man hamnar. Tack för smakbit.
SvaraRaderaJo det är den första jag läst i alla fall. Jo vill man inte vara sommarbarn kan det ju inte vara kul...
RaderaMin syster hade sommarbarn ett tag. Jag tror att de trivdes, de kom i alla fall tillbaka flera gånger.
SvaraRaderaJo jag vet att min man har varit sommar barn. Jag tror han trivdes där, för det har han pratat om flera gånger.
Raderaens väska är väl ens privatsak... jag har inte packat en enda väska från skoåldern till barnen, varken scoutläger eller hockeyläger...
SvaraRaderaPrecis. Det är så det ska vara.
RaderaKristen feelgood. Konceptet lockar mig inte, men jag tyckte om smakbiten.
SvaraRaderaOk. Var så god.
RaderaHelt okänd bok för mig. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaOkej. Var så god.
RaderaIntressant typ av bok, tack för smakbiten!
SvaraRaderaJag tyckte den var bra och tänkvärd.
RaderaDet var ett annorlunda grepp, jag tyckte baksidestexten och din smakbit lät som ur två skilda berättelser. Tack för smakbit
SvaraRaderaDet händer saker i barndomen som förklarar lite varför hon mår som hon mår i framtiden.
RaderaLåter ovanlig. Kände inte till din bok. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaJo. Var så god!
Raderahelt okänd bok för mig. kristen feelgood låter svårt. håller med Paula om att smakebit och baksidestext inte verkar röra samma bok. tack för smakebiten!
SvaraRaderaDen börjar med att huvudkaraktären är barn, för att få en bakgrund till historien.
RaderaTack för smakbiten. Kände varken till bok eller författare.
SvaraRadera