Detta är en fin bok om, att få en nystart i livet. Men boken belyser också svåra frågor som rasism och fördommar. Vi får följa Lauras liv på ett bra och realistiskt sätt och jag gillar författarens amerikanska sätt att skriva. Det känns som det är huvudpersonen i boken som skriver sin berättelse. Rasismen och fördommarna finns såklart även här i Sverige, men ändå känns det som om huvudpersonen trivs väldigt bra trots allt. Det känns som hon finner sig väl till rätta i allt det nya. Laura får t ex snabbt nya kompisar och dras med in i kompisgänget. Hon blir medbjuden på fester och ett stort pluss är den nya vännen Eva och den nyväckta kärleken till Simon. Det är svårt att veta vart han står. Han växlar mellan att vara både kall och varm. Ja, jag tycker att det är en fin bok om en flickas väg in i vuxenlivet med allt det innebär, och hennes funderingar om livet i stort. Denna fina bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 10
Kristian bor lite längre ifrån skolan så vi är tvugna att ta bussen för att komma dit. Klockan är strax midnatt och Eva och jag står utanför den stora trädörren till Kristians hus. Det spelas hög musik och vi kan höra högt prat inifrån när vi ringer på dörrklockan.
"Kom in!", ropas det men vi står kvar.
Kristian öppnar dörren omedelbart och hälsar oss välkomna med ett stort leende. Han är ganska fin med sitt lockiga hasselnötsbruna hår, sina mörkgröna ögon och de tydliga smilgroparna som visar upp sig på varje kind när han ler.
Ögonen är spegelblanka, han är redan full och han tar några vingliga steg bakåt samtidigt som han gestikulerar åt oss att komma in. Huset är enormt och den långa ljusa hallen ser ut att ha översvämmas med vad som ser ut som hundratals skor. Bestie Boys spelas på stereon när Eva och jag tar på oss skorna och försiktigt placerar dem ovanpå högen i förhoppning om att vi lättare ska kunna hitta dem i slutet av natten.
Kristian leder Eva och mig in i vardagsrummet, där är redan massor av folk som antingen sitter i den stora skinnsoffan eller står runt i det stora rummet och småpratar. Han förklarar att vi kan ta för oss av vad som än ligger på köksön. Vi vinkar hej till alla människor vi passerar. När vi kommer fram till köksdelen lämnar jag över flaskan med vitt vin till Kristian.
"Tack mina damer, vad omtänksamt. Jag ställer den i kylen. Ok?" säger han och ger oss båda varsin iskall Hooch innan han ber oss njuta av festen och lämnar för att ta emot nästa ankommande gäster.
"Han verkar trevlig", säger jag meningsfullt och vänder mig mot Eva.
"Ja, det är han. Han är verkligen söt." Hon rodnar och börjar skratta.
Hon har åtminstone några alternativ om saker och ting med Max inte går som planerat. Eva berättar att Kristians föräldrar reser mycket och ofta lämnar Kristian och hans lillasyster Frida ensamma hemma. Tydligen är Fridas och Kristians föräldrar i London över helgen och har låtit dem ha en fest med sina närmaste vänner. Jag skulle dock inte beskriva den här festen som liten, det måste vara minst trettio personer här och jag kan inte låta bli att hur mamma och Daniel hade reagerat om jag hade ordnat en fest som denna hos oss. Jag skakar på huvudet, tanken att behöva förklara röran för dem dagen efter säger sig självt och jag inser att min grej att gå på fester istället gör att hålla dem.
Baksidestext;
Laura är en smart och självständig tjej med skin på näsan och hon vet precis vad hon vill. Hon ska bli konstnär och planerar ett fantastiskt liv i Chicago med sin atletiske pojkvän Chris. En dag, utan förvarning, sätts hennes värld i gungning. Lauras mamma och styvpappa meddelar att de ska sälja huset i Chicago och att hela familjen ska flytta till Sverige, till en stad som heter Malmö.
Nu måste Laura försöka hitta pusselbitarna som ska leda henne tillbaka till livet i storstaden och till konsten. Men det visar sig bli svårare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Vem är den mystiska killen med de bruna ögonen? Och vad vill det där gänget som glider runt på stan med hotfull uppsyn?
Lauras liv blir aldrig detsamma igen. Kommer hon välja att gå tillbaka till livet innan eller har hon äntligen hittat hem?
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar