Våga språnget🐴

"Våga språnget" av Camilla Jönsson, utgiven av Kikkuli förlag. Boken är skriven för unga vuxna. Tilda älskar hästar och speciellt hästen Nova som hon är skötare på. Helst hade hon velat ha en egen häst, men hennes mamma har svårt att få det att gå runt ändå som det är. När hon börjar gymnasiet får hon strax nya vänner. Vänner som inte har samma intresse för hästar som Tilda, men de finner varandra ändå. En kille som heter Edvin börjar också i klassen. Det visar sig att han också är intresserad av hästar och ridning. Dessutom är han lycklig ägare till Joker, som han tävlar i hoppning med. Vi för följa Tilda och hennes vänner när de pluggar, umgås och sköter sina hästar. Tilda får möjlighet att tävla Nova i större klasser och det går riktigt bra, men lyckan varar inte för evigt. Dessutom upptäcker Tilda snart att allt inte står rätt till med Edvin. Någonting är väldigt fel. Snart ställs allt på sin spets och Tilda bestämmer sig för att agera.

Denna boken innehåller det mesta som utgör en fantastisk hästbok. Den innehåller  vänskap, spänning, glädje, sorg och inte minst kärleken till hästen. Det är hjärte värmande att läsa om hur Nova och Tilda utvecklas tillsammans. De har ett väldigt fint samspel mellan varandra. Boken har en fin och lättläst text. Tankar och känslor är bra beskrivna. Jag tycker att Tilda många gånger reagerar och handlar på ett bra och moget sätt, trots att hon inte har det så lätt. Edvins situation är inte heller lätt, och det gjorde ont att läsa om. Jag tänkte också på hur det kan vara att umgås med kompisar, som inte har riktigt samma intresse som en själv. Jag tyckte det var bra att boken är skriven för de som är lite äldre. Det finns inte så många bra hästböcker för den lite äldre läsarskaran. En mysig hästbok som jag tyckte väldigt mycket om att läsa. Boken har ett väldigt fint bokomslag och får ❤❤❤❤❤/5 av mig.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Shit, vad bra hon gick!"

Angela klappar om Nova samtidigt som hon måste henne med morotsbitar. Nova mumsar i sig så att det skummar om mulen på henne och ser ut att vara mycket nöjd med sig själv. Själv koncentrerar jag mig på att andas. Lugnt och djupt. Jag tror jag glömde bort det lite inne på banan. 

Men Angela har rätt. Nova gick bra. Skitbra. Felfritt både i första och andra fasen. Inte en enda gång rusade hon iväg, fast det kändes som om hon var på vippen att göra det. Jag har ingen aning om vad tiden blev, jag satsade mer på att rida säkert än på att rida snabbt, vågade inte riktigt chansa i svängarna, men fördelen med Nova är att hon har ganska högt grundregel, så kanske tiden räcker till ändå. Det är tio startande i klassen, och en hel del mer erfarna ekipage, men man kan väl hoppas...

Sen måste Angela skynda sig iväg för att rida fram Merry och jag skrittar av Nova. Hon är inte ens särskilt svettig och skulle nog orka gå en klass till, men frågan är om jag gör det. Jag tycker nog att vi gjort tillräckligt bra ifrån oss redan.

"Snyggt ridet. Igen. Och det är ingen ironi den här gången heller."

Jag tittar förvirrat upp och ser Edvin och Joker skrittande emot mig. Så han såg alltså.

"Eh, tack."

"Är det din häst?" 

Jag skakar på huvudet.

"Nej, tyvärr. Nova står på ridskolan."

"Hon är jättefin."

"Tack."

Jag stryker Nova över halsen, glad över berömmet trots att hon inte är min. Just nu är jag så ruskigt stolt över henne att det kan kvitta. 

Joker och Edvin är fina de med. Joker med vitt schabrak med svarta kantband och nyputsat svart träns, Edvin i vita ridbyxor och kavaj. Jag har bara ett par ridbyxor. Mörkgrå. En praktisk färg enligt mamma, eftersom smuts inte syns särskilt mycket. Visserligen är det här bara en klubbtävling, så det är inget krav på att klä upp sig, men ändå. De ser ungefär tusen gånger proffsigare ut än jag och Nova. De är tusen gånger proffsigare. Jag och Nova ser ut som det vi är. Ett ridskoleekipage. Det spelar ingen roll att vi är med i samma tävling, Edvin och jag spelar ändå inte i samma division.

Från baksidan;

Tildas högsta dröm är en egen häst. Helst Nova, som är hennes favorit på ridskolan. Men hon vet att det aldrig kommer att hända. Det finns helt enkelt inte pengar till en häst. Det finns knappt ens pengar till mat och hyra.

När Tilda börjar gymnasiet träffar hon Edvin. De visar sig ha en hel del gemensamt. Men till skillnad från Tilda så har Edvin en egen häst. Han har möjlighet att träna och tävla och göra allt det som bara Tilda bara fantiserar om. Men allt är inte som det ska med Edvin. I bakgrunden finns hans pappa med sina höga krav och samvetslösa metoder. Ingen orkar riktigt ta striden när Börje Erlandsson drar igång.

När Tilda plötsligt hamnar i korselden inser hon att hon måste agera, trots att det skrämmer henne. Men vad kan hon som bara är en ridskoleryttare egentligen göra. 

  Ha en trevlig dag!🐎

Kram Ninni