Författarintervju med Jessica Krabbe

Denna författarintervju belyser Jessica Krabbe. Jag har inte läst någon av hennes böcker förut. Tack Jessica för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Tre stycken. Den första var en barn- och ungdomsbok, en kapitelbok som heter “När vi på rymmen kommer bort”.

De andra två ingår i Vingaserien och heter “Inblåst” och “Inlarmad” . Det är deckare för vuxna.

2. Vem är Jessica Krabbe? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag bor med min man och min yngsta son som är 19 år. Vår äldsta son och hans hund flyttade hemifrån i våras.

På min fritid vill jag vara med familj och/eller vänner. Jag tycker om att vara i naturen och tycker det är trevligt med fest. Så lite av varje, då är livet som bäst.

Sedan älskar jag att läsa och att skriva. Det har jag gjort i hela mitt liv.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Till min debutroman för vuxna, Inblåst, fick jag idén till då jag var ute och seglade med min bror Dan och våra familjer. Jag kom på det ohyggliga brottet då jag såg ner i det djupa havet. Namnet på en av karaktärerna i boken blev också Dan.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Den låg faktiskt på datorn i många år innan jag skickade in den. När jag skrev barnboken var jag ca 40 år och jag har för mig att “Inblåst” redan låg på datorn då. Inblåst släpptes den 14 augusti 2023, då uppdaterad och omarbetad.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Mestadels positivt. Familj och vänner har pushat och stöttat och tyckt att det varit roligt. De flesta har lyssnat på ljudböckerna i Vingaserien.

Jag går in och läser recensioner emellanåt och det är både ris och ros, hiss och diss, så som det ska vara.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag tycker att skrivandet ger mig mycket. Jag har en nöjd känsla då jag suttit vid datorn.

Mitt liv har inte förändrats så mycket, men jag har en go känsla då jag skriver. Det känns bra på något sätt.

Sedan är jag ute på marknader och säljer böcker och gör reklam för det jag skrivit. Jag har hittat nya vänner som skriver och vi träffas emellanåt och pratar om vårt gemensamma intresse. Något jag uppskattar mycket.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Språket var lättare, att hitta takten men storyn var inte lika enkel i uppföljaren. Jag hade en klar bild av handlingen i del ett i Vingaserien, vilket jag inte haft i del två, Inlarmad. Hur det än är så går fingrarna när de är vid datorn och nästa story blir till.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver just nu på del fyra. I den delen kommer Patrik tillbaka, gärningsmannen i Inblåst.

Del tre finns som råmanus och släpps sommaren 2025.

Serien utspelar sig på västkusten.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Båtliv, loppis, film, mat, folk och Albins hund Bella.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag arbetar heltid som lärare. Nu är jag klasslärare på mellanstadiet. Innan dess arbetade jag på lågstadiet.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser gärna. Det är nog en förutsättning för skrivandet. Jag tycker om både feelgood och deckare. Jag läser lite av varje.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Ofta skriver jag i köket. Det kan vara stökigt runt omkring mig och familjen kommer och går.

Ibland skriver jag i sovrummet. Min man har gjort ett skrivbord av MDFboard i ett hörn till mig. När jag arbetar där är det mer ljus eller ljud runt omkring mig än vad jag önskar, eller så vill jag vara ensam en stund.

Är vi ute med båten har jag med mig datorn och då sitter jag i förarhytten. Varje gång jag bär datorväskan längs relingen är jag så nervös att tappa i den i havet och funderar över lösenord eller om den där dagen kommer att komma. För att ramla i det har jag gjort, fast utan dator som tur är.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; När jag har semester skriver jag på morgonen och förmiddagen. Då flyter mina tankar oftast bäst.

När jag arbetar skriver jag på kvällen. Då är målet oftast ett kapitel om dagen.

Jag börjar med att läsa igenom det kapitel jag skrev dagen före och skriver sedan ett nytt.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Bara sätt dig ner och gör det. Ge dig själv den där berömda sparken. Om du inte kommer på vad det du skriver ska handla om, så skriv vad ner vad som helst, om din dag eller om ett minne du har, så att du får smaka på bokstäverna och se en text växa fram.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag ska snart skicka in del tre till förlaget och få respons på det. Det är fantastiskt att få nya ögon på det jag skrivit och få input. Då börjar en annan fas av skrivandet.

Jag har såååå många drömmar. De blir bara fler. Men drömmen om skrivandet finns helt klart där och har alltid gjort. Naturligtvis vill jag att det jag skriver ska lyssnas till. Det skulle vara fantastiskt om ljudböckerna trycktes upp till fysiska böcker. De finns som e-böcker. Jag skulle vilja kunna lägga mer tid på att skriva.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Jag har alltid älskat I rörelse av Karin Boye och tycker att den har sanning i sig.

Mamma sa ofta, bra sås reder sig själv eller skjut inte upp det du kan göra idag till morgondagen. Jag försöker att ha balans i de citaten och ge mig själv lite jäkla anamma, fast jag har både en pausknapp och tar hjälp då jag behöver.

Så, nej då kanske.

Måste bara säga att Astrid Lindgren skrev så mycket klokskap.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Pippi Långstrump.

Det finns så många bra, jag läste Charles Dickens för några år sedan och fångades av den.

Anne Franks dagbok.

Tack så mycket för att du ville intervjua mig Nina och tack till er som läser intervjun och för er tid.

Tack Jessica för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Lena Wall

Denna författarintervju belyser barnboksförfattare Lena Wall. Jag har inte läst något av författaren. Jag hoppas får möjlighet att få göra det i framtiden. 

Hej

Jag heter Lena Wall, bor i Johannishus i Blekinge och jobbar som skolbibliotekarie tillvardags. På gamla dagar blev jag barnboksförfattare med två utgivna böcker för åldern 9-12 år. Livet har inte förändrats så mycket egentligen, förutom att jag ser min omgivning på annorlunda sätt nu och får inspiration av det allra minsta.

Det som fick mig att börja skriva var projektet på en SFI-skola där jag fick hörad eltagarnas historier om att ta sig över hela Europa till Sverige, och sedan känslan av ovisshet om de fick stanna eller inte. Det blev några anteckningar som sedan eftermånga år blev min första bok; Samir hittar hem, utgiven på Idus förlag 2021. Då var jag 55 år.

Nästa bok kom ut 2022 och heter Nära hjärtat, utgiven på Idus förlag. Den är också verklighetsbaserad och i nutid och bygger på egna, inte så trevliga, upplevelser av mobbning på högstadiet. Det var inte lättare att skriva bok nr 2, tyckte jag. Det krävdes mod att gräva i sina egna minnen och också att få upplevelserna från dåtid att stämma in på nutida miljön.

Du hittar båda böckerna bl a på www.adlibris.com

Under året efter att min första bok kom ut fick jag många förfrågningar om att komma till bibliotek och bokhandlar och liknande för att prata om min bok. Man var lite av en lokalkändis, faktiskt, tack vare att de skrev reportage om mig i både BLT och Sydöstran. 

Just nu är det mest intressanta i mitt skrivarliv att jag har blivit tillfrågad om jag vill göra ett författarbesök på en skola. Det ska bli jättekul!

Min man och min dotter är mina främsta första-läsare och kritiker, och de har oftast rätt, måste jag erkänna. Det är så värdefullt att låta någon annan läsa, och svälja sin stolthet när de har synpunkter på texten. Även i samarbetet med proffs som redaktör och korrekturläsare, som jag har erfarenhet av när det gällde båda mina böcker.

Jag läser gärna och mycket, både i jobbet och privat, och mina favoriter är historiska romaner av t ex Ken Follett, Jan Guillou, Sarah Perry, Pauline Gedge och Tracy Chevalier. Men charmiga nutidsromaner gillar jag också som t ex serien om Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.

Jag ville gärna skriva en historisk berättelse om ungdomar på vikingatiden och har nu påbörjat ett stort projekt där jag forskar om vikingatiden på 1000-talet i både Norden, östra Europa och Sidenvägarna i Asien. Samtidigt skriver jag när inspirationen kommer.

Då uppstår ett helt nytt sätt att skriva, inte kronologiskt som de två första utan kaosartat i många kapitel samtidigt! Det beror på att faktainsamlingen kanske passar in bättre i ett senare skede i boken. Intressant nog får skildringen många nya vinklingar och vägar som jag inte tänkt från början.

Min stora dröm är naturligtvis att få även denna bok utgiven. Kanske fler? Nu har jag så mycket material om Vikingapojken Alvar att det räcker till en trilogi, faktiskt. 

Jag sitter oftast på mitt hemmakontor och skriver på en stationär dator, och det jag börjar med är att skriva in mina insamlade anteckningar som jag samlat på mig på smålappar eller i min mobil. Sedan bygger jag ut dessa anteckningar med miljöbeskrivningar och dialog. Då har jag en grund för ett helt nytt kapitel.

Om man ska skriva en historisk skildring krävs kanske mer research än om man ska skriva en feelgood-roman, men poängen är att det behövs göras i de flesta fall. Jag har oftast använt mig av Wikipedia och ibland NE. Något som är bra är att använda sig av en synonymordbok för att få ett varierat språk och inte upprepa sig i onödan.

Ett stort hinder i skrivandet är när det drar ut på tiden och inspirationen tryter. Man sitter och filar på meningarna varje dag men får inte hyfs på dem. Då är det bra att låta bli att titta på texten under en vecka och sedan återkomma med nya ögon.

Mina tips till en aspirerande barnboksförfattare är:

1. Att skriva för barn och ungdom handlar om att ta hänsyn till den tänkta läsaren. Vilken ålder handlar det om? Vilken genre passar bäst?

2. Hur? Jo, läs mycket av den litteraturen som du har tänkt skriva. Låna en hög böcker av några olika författare på biblioteket och plöj igenom.

3. Arbeta med karaktärerna och bli vän med dem. Tänk dig in i karaktärens hjärna och fundera ut hur hen gör, tänker och pratar.

4. Utifrån detta; utveckla ditt eget sätt att skriva, din egen röst, så att läsaren känner igen sig när de köper/lånar nästa del i serien.

5. Om du fastnat i texten utan att komma vidare, gör då en längre paus (en vecka, en månad?) och återkom sedan till din text med nya ögon.

Det bästa citatet jag kan komma på är detta gamla kinesiska ordspråk:

”Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa ditt liv stående på ett ben.”

Det har jag försökt leva efter sen länge, ofta i konflikt med omgivningen som då gärna vill att jag ska tagga ner och ta det lugnt, och kanske tänka efter en gång till. ;-)

Den klassiker jag tycker man ska läsa är förstås Röde Orm av Frans G Bengtsson. Två underbart skrivna böcker med mustigt tidstypiskt språk och mycken research om vikingatiden bakom.

Då uppstår ett helt nytt sätt att skriva, inte kronologiskt som de två första utan kaosartat i många kapitel samtidigt! Det beror på att faktainsamlingen kanske passar in bättre i ett senare skede i boken. Intressant nog får skildringen många nya vinklingar och vägar som jag inte tänkt från början.

Min stora dröm är naturligtvis att få även denna bok utgiven. Kanske fler? Nu har jag så mycket material om Vikingapojken Alvar att det räcker till en trilogi, faktiskt. 

Jag sitter oftast på mitt hemmakontor och skriver på en stationär dator, och det jag börjar med är att skriva in mina insamlade anteckningar som jag samlat på mig på smålappar eller i min mobil. Sedan bygger jag ut dessa anteckningar med miljöbeskrivningar och dialog. Då har jag en grund för ett helt nytt kapitel.

Om man ska skriva en historisk skildring krävs kanske mer research än om man ska skriva en feelgood-roman, men poängen är att det behövs göras i de flesta fall. Jag har oftast använt mig av Wikipedia och ibland NE. Något som är bra är att använda sig av en synonymordbok för att få ett varierat språk och inte upprepa sig i onödan.

Ett stort hinder i skrivandet är när det drar ut på tiden och inspirationen tryter. Man sitter och filar på meningarna varje dag men får inte hyfs på dem. Då är det bra att låta bli att titta på texten under en vecka och sedan återkomma med nya ögon.

Mvh

Lena Wall

Tack Lena för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

7 skräck noveller

"7 skräck noveller" av Nina Gildert utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Första novellen handlar om en mörk källare och ett ondskefullt barn. Barnet verkar inte vara som andra barn, utan är något mörkare. Barnet lämnar en död kvinna efter sig. I den andra får vi följa en kille som ser en vacker tjej under en löprunda. Men vad döljer sig egentligen bakom den vackra fasaden? I den tredje blir en kvinna stalkad av någon som inte vill lämna henne ifred. Problemet är att denna någon kan byta skepnad till vad den vill. I den fjärde novellen möts vi av något fasansfullt som plågar en man under dygnets mörka timmar. I den femte novellen kommer de döda till liv. Nyinflyttad i ett nytt hus, men allt är inte som det ska hos grannen. Vad döljer sig egentligen i kompost tunnan i grannens trädgård. Om detta får vi läsa i den sjätte novellen. I den sjunde novellen kommer en otäck liten man som förstör livet för en ung kvinna. 

I denna novellsamling får vi läsa sju fasansfulla berättelser, som verkligen kittlar nerverna. De är väldigt verklighetstrogna, och har sitt ursprung i den nordiska folktron. Författaren har förmåga att bygga upp det läskiga successivt. Varje novell gör att man känner ett lätt obehag. Om du läser dessa noveller, så kanske du inte vågar släcka ljuset efteråt. Man vet ju aldrig vad som kan lura där ute i mörkret. En av mina favoriternoveller i boken är  b la Tordyveln, som visar att bakom skönhet, kan vad som helst lura. En av dessa noveller i boken, Sömnparalys, finns också på creepy podden. Denna novellsamling passar verkligen nu när det snart är Halloween. Så vill ni läsa något lite extra skrämmande, så missa inte denna bok som både är läskig på utsidan såväl som på insidan. Jag läser gärna mer av författaren. Denna kusliga novellsamling får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Tordyveln

JAG KÄNDE pulsen öka och endorfinerna pumpa ut. Idag fick det bli 5 km-rundan. Kroppen kändes lätt och benen starka. Jag brukade alltid springa i princip direkt efter jobbet, slängde bara i mig ett par ägg och bytte om till träningskläder när jag kom hem, sedan bar det av ut i elljusspåret. 

Det var alltid lugnare i spåret då och man slapp alla 40-plussare som varit ute och joggade med väninnorna, gärna i bredd samtidigt som de avhandlade senaste skvallret. 

När jag sprungit halva sträckan kollade jag pulsklockan och noterade att jag låg på 70 % av maxpuls vilket kändes bra, idag hade jag ork att pressa mig och jag måste få ner tiden på 5 km lite till, helst under 19 minuter. Sista backen kändes dock tung och det sved i mina lungor och lårmuskler men jag tänkte minsann inte ge mig!

Halvvägs upp på backen noterade jag att en person dök upp över krönet. Jag såg att det var en tjej som kom springande från andra hållet och när hon kom närmare tappade jag fokus totalt. Så jävla snygg! Håret var hånungsblont med kopparfärgade slingor, i motljuset såg det ut som om det krusiga håret glödde omkring henne. Hyn var ljus och slät som på en porslinsdocka. 

De tajta träningskläderna avslöjade en figur som gjorde att hon platsade på vilken catwalk som helst. Benen var långa och slanka och hon hade ett graciöst rörelsemönster när hon sprang. När hon kom ännu närmare såg jag att det mest uppseendeväckande nog ändå måste vara hennes ögon, de var så knallblå att sommarhimlen bleknade bredvid dem och de var omgivna av naturligt långa ögonfransar. 

Jag glodde så att jag höll på att trampa snett i spåret. När hon passerade möttes våra blickar för någon sekund och hon log mot mig med kritvita tänder bakom fylliga läppar. 

När jag nådde backkrönet gav jag fasen i löptid och allt, stannade och bara ställde mig att få glo efter henne. Det guldlockiga håret slängde på hennes rygg när hon sprang och jag kunde inte se mig mätt på hennes perfekta rumpa. 

Herregud, fanns det sådana tjejer i Värnamo, på riktigt? 

När jag lyckats lugna ner mig lite fick jag plötsligt dåligt samvete för att jag sabbat tiden genom att stå och stirra efter en snygg tjej. Som straff tvingade jag mig att köra intervaller upp och ner i backen tills jag kört slut på mig själv fullständigt, då äntligen gav jag mig själv lov att långsamt jogga hemåt. 

Baksidestext;

Skräck lurar i varje hörn i denna mörka novellsamling. Sju unika skräckberättelser dyker djupt in i hjärtats dunkla vrå och väcker dina värsta mardröm lika föreställningar. 

I den första novellen, Det vackraste, hotas du av ett fasansfullt barn i en hemsökt byggnad, medan Tordyveln tar dig med på en löprunda genom skräckens dimma. I en annan hamn visar hur en stalkers besatthet kan förändra ditt liv för alltid, medan Sömnparalys kastar dig in i en värld av skräck under nattens täcke. Wilma i The queen står öga mot öga med det oförklarliga på ett sjukhus, medan Ebba och Dvärgen avslöjar mörka hemligheter i de nya idylliska husen.

Denna samling är en garanterad resa till skräckens skrämmande och hotfulla värld, där varje novell väcker en pirrande och obehaglig känsla. Förbered dig på att tappa andan och kasta dig in i skräckens och folktrons skummningsland.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Mord i dimfrost

"Mord i dimfrost" av Lena Risberg utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Det är Halloween lov. I stället för att man ska få ett lungt och skönt höstlov så drabbar ett ovanligt väderfenomen Stockholm, samtidigt som ett oväder sveper in över staden. Ovädret orsakar strömavbrott överallt. Efter en kväll hos Ninni, när Bim är på väg till sin lägenhet, hittar Bim en död kvinna. Hon ligger utanför porten till Bostadsrättsföreningen Konvaljen där Bim bor, tillsammans med de andra hyresgästerna i huset. Men vem är egentligen den döde? Kan det vara hyresgästen som hyr i andra hand, och som ingen ännu har träffat? När man försöker hitta information om den döda kvinnan, hittar man ingenting. Finns hon överhuvudtaget? Under en halloween fest blir Bim och en av de andra hyresgästerna utsatt för ett mordförsök. Men vem var det egentligen som var det till tänkta offret? Vem i huset kan vara en förövare? Vem kan man egentligen lita på? Bim och Ninni börjar omgående sin utredning för att hitta mördaren. Men fallet verkar svårlöst. Kan deckarduon Bim och Ninni lösa fallet även denna gång? 

Detta är en bok som jag sett fram emot sedan jag slog ihop förra boken av författaren. Ja, det verkar spännande och lite otäckt att bo på Bostadsrättsföreningen Konvaljen. Det är ett ställe som verkar dra till sig en och en annan galen mördare. Där bor också en hel del färgstarka karaktärer, som inte alltid är så trevliga. Vilken tur att Bim och Ninni bor där också, för de brukar alltid att klara att lösa de olika mordfallen. Men ska de lyckas att klara upp detta fall också? Det ovanliga vädret ställer dock till det, och fallet tycks vara svårt att lösa. Detta är den femte boken om Pim och Ninni och jag har läst och recenserat dem alla. Jag tycker hennes böcker både är spännande och välskrivna. Författaren lyckas fånga mig redan i inledningen. Jag uppskattar även de fina inslagen om mat och de festliga djuren i böckerna.Något jag också gillar är den fina gemenskapen som de två väninnorna har tillsammans. I denna boken gillar jag att Bim blivit mer orädd och tar för sig lite mer, medan Ninni inte riktigt tar lika stor plats. Jag hoppas verkligen författaren skriver mer om denna deckarduo. Denna snyggt förpackade pusseldeckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DIMFROSTEN HADE ETT fortsatt grepp om staden och det var nästan lite overkligt att titta ut på de kristallvita träden och fasaderna. Det såg ut som om de var glaserade med sockerkristyr. Enligt meteorologerna var det sällsynt att dimfrost satt kvar så länge men det ovanligt dimmiga vädret och den fuktiga luften som svepte runt förvandlades till kristaller i kylan och bäddade in allt i sin väg i ett ishölje. Vi hade fortfarande problem med porten som blev stående på glänt om man inte med stor kraft tryckte igen den. Någon reparatör fanns för tillfället inte att hitta. 

Ninni hade ringt på hos mig redan vid niotiden på morgonen med nybakat bröd och färskpressad apelsinjuice. Nu satt jag nyvaken vid köksbordet medan hon bryggde kaffe och delgav mig sina planer. 

"Jag har sökt efter Ursula Svensson på nätet men inte lyckats få fram ett endaste dugg. Det finns inga bilder på henne och i geting på sociala medier. Det är som om människan inte existerar." Hon tittade på mig och jag såg att hon hade en rynka mellan de mörka ögonbrynen. 

"Det absolut viktigaste nu är att ta reda på vem den döda är. Om det är vår andrahandshyresgäst eller någon annan. Vi kommer ingen vidare annars."

Hon räckte mig  en mugg med kaffe och en smörgås med bröd, ost och fikonmarmelad. 

Jag var väldigt morgontrött och nu när det var höstlov ville jag passa på och ta långa sovmorgnar. Det fanns ingen bättre start på dagen än en stor kopp nybryggt kaffe och att läsa morgontidningen. Ljudet av brödsmulor mot tidningspappret gjorde morgonen komplett. Aldrig att jag skulle överge papperstidningen för nätet. Några traditioner måste man ändå hålla på. Det gjorde Ninni mycket nöjd. Hon var en stor förespråkare för gamla traditioner och vi hamnade ofta i diskussioner om just detta. 

"Skönt att du som så ofta är liberal och öppen för nymodigheter står på dig och värnar om lite tradition trots allt", sade hon och gav mig ett belåtet ögonkast. 

Vi hade ofta diskussioner om hur staden utvecklades och där kunde vi vara oense huruvida förtätning och nybyggen i innerstaden var bra eller inte. Ninni ville bevara det gamla och avskydde när moderna hus byggdes på Södermalm. Själv tyckte jag att lite nytt piggade upp. 

Vad gällde morgontidningen var det inte hon som satt stopp för min morgontradition den här morgonen. Det hade dimfrosten och stormen tagit hand om då ingen tidning kunde delas ut. 

Baksidestext;

HÖSTMÖRKRET sänker sig över Stockholm när ett sällsynt väderfenomen, dimfrost, drar in över staden. Det är alla helgons afton när ett brutalt mord begås utanför Bostadsrättsföreningen Konvaljen, numera Södermalms svar på Midsumer. 

Grannarna och bästa vänninorna Bim och Ninni kan inte låta bli att snoka runt men inser att det inte kommer bli lätt att hitta mördaren. Staden är lamslagen på grund av ovädret och mordoffret okänt. 

Under en spektakulär fest blir det ännu mer invecklat. Är det någon av deras grannar som är skyldig? Vad döljer sig bakom de stängda dörrarna? Mystiken tätnar. Vilka kan de lita på och är de själva i fara? Det dramatiska vädret med minusgrader, tät dimma och storm bidrar också till att mördarjakten blir svårlöst. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doppa tårna i ett hav av lögner

"Doppa tårna i ett hav av lögner" av Lovisa Wistrand utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; I denna boken förflyttas vi till den ljuvliga sommarstaden Båstad. För Alexas senaste bok har det inte gått så bra. Försäljningen är inte så stor som förlaget önskar, och den måste öka. Annars kan det inte bli några fler utgivningar. Det enda som skulle kunna vända trenden, är en recension från den kände recensenten Julius Lord. Men hur ska Alexa få en inbiten deckarälskare att läsa hennes feelgood roman? Förläggaren kommer på att Alexa kan spela deckarförfattaren som skriver under pseudonymen Lady L, och på så sätt få honom att läsa Alexas bok. Motvilligt går hon med på detta och åker till Båstad där Julius befinner sig under sommaren. Förläggaren anlitar två kvinnor som ska förvandla Alexa till Lady L. Planen lyckas och Alexa blir vän med Julius. Men ju mer de umgås, ju mer känslor får Alexa för Julius, och skuldkänslorna ökar. Hur ska Alexa kunna berätta för Julius vem hon egentligen är, utan att riskera den karriär hon jobbat så hårt för att bygga upp? En sak är säker, en lögn kommer alltid fram förr eller senare. 

Ja, hur långt är man beredd att gå för att nå sina drömmar egentligen? Det funderar huvudpersonen på i denna boken. Kan man verkligen göra vad som helst utan att riskera allt man byggt upp? Jag har sett fram emot att läsa denna boken, och jag blev inte besviken denna gången heller. Denna historien sög tag i mig direkt från första kapitlet, precis som Lovisas andra böcker har gjort. Varning för sträckläsning! Den här historian är precis så underhållande och gripande som alla hennes andra böcker också är. Boken har fina miljöbeskrivningar och bra beskrivna karaktärer. Man lär verkligen känna Alexa medan man läser. Boken bjuder så klart på många skratt, men även tårar. Jag har alltid gillat Lovisas speciella humor, och hennes karaktärer är verkligen något extra. Jag gillar att det trots allt blev ett lyckligt slut på boken ändå. Det fantastiska bokomslaget är mysigt och somrigt och ser inbjudande ut. Jag ser redan fram emot Lovisas nästa bok. Har ni inte redan läst den här pärlan - läs den! Denna feelgood pärla får ni verkligen inte missa. Betyg ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

"Jag tänker att vi går ut och äter ikväll." Maximilian höjde rösten för att höras när de sakta, och på rad, gick ner för trappan. "Ni blev klara så tidigt att det vore idiotiskt att inte ta tillvara på det. Vad säger du, Alexa? Om Julius är ute och slirar kan vi försöka fixa första mötet." 

Alexa klev in i den rymliga hallen på våningen längst ner och kände hur magen drog ihop sig. I morse hade hon längtat ihjäl sig efter en promenad i hamnen, men var det klokt att jaga rätt på Julius? 

Hon var inte redo. 

"Tada!"

Carmen släppte greppet om Alexa och knuffade varsamt fram henne mot hallspegeln. Flera par fotsteg tystnade bakom Alexas rygg, så hon antog att både Maxemilian och Elektra hade kommit ner. Nu stålsatte hon sig och gick fram till väggen. Ett steg i taget. Magen var fylld av fladder och hjärtat dunkade så hårt att det kändes som kanonskott i bröstet. 

Så ställde hon sig framför spegeln. Synen fick henne att blinka flera gånger. Det kanske lät klyschigt, men Alexa kände inte igen sig själv. De första sekunderna funderade hon på om det blivit något fel, om det i själva verket var en tavla och inte en spegel, men bilden rörde dig och härmade hennes rörelser perfekt. Med gapande mun lutade hon sig närmare och kände på sitt eget ansikte. Såklart var det fortfarande hon. 

Där var näsan som skiftade form beroende på hur Alexa vinklade huvudet, där var den låga pannan och den rätta ögonfärgen och framtänderna som inte hade förändrats ett dugg. Dock fick det tjocka lagret av smink näsan att se smalare ut framifrån, precis som läpparna såg fylligare ut i brunrött läppstift. Alexa hade alltid haft nätta smala läppar och förundrades över den nya volymen. Visst var det en illusion, men det var en spännande sådan. Det kändes som om hon fått låna en annan kropp. 

Baksidestext;

Feelgood författaren Alexa är i en något obekväm situation. Hennes senaste roman säljer inte så bra och om inte siffrorna stiger kommer kommer det inte att bli några fler utgivningar. Något som skulle hjälpa är att bli recenserad av den erkände litteraturkritikern Julius Lord och på så sätt ge försäljningen en boost. Men hur ska hon få Lord, en inbiten deckarälskare, att läsa hennes bok?

En plan växer fram hos hennes förläggare, och för att rädda sin karriär går Alexa motvilligt med på att genomföra den. Hon reser till Båstad, där Julius befinner sig över sommaren, och låtsas vara deckarförfattaren Lady L, Julius favoritförfattare. Lady L är en pseudonym och ingen vet hennes riktiga identitet, så vem kan det egentligen skada om Alexa låtsas vara henne, bli vän med Julius och rekommendera sin egen bok för honom. Men Julius är inte som Alexa först trott och när hennes känslor för honom blir allt starkare kryper skulden fram, samtidigt som falsspelet hotar att förstöra allt hon kämpat så hårt för att bygga upp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kaf`e Pumkin Spice

"Kaf`e Pumkin Spice" av Laurie Gilmore utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Boken handlar om Jeanie som får ta över moster Dots populära Kaf`e Pumkin Spice, som ligger i den lilla staden Dream Harbor. Hon vill ha en nystart och lämnar sitt gamla liv bakom sig. Men något stör henne på nätterna. Oljuden gör att hon inte kan sova ordentligt. Kan kaf`eet vara hemsökt? När den hjärtkrossade bonden Logan dyker upp tidigt en morgon och motvilligt erbjuder henne sin hjälp, kan hon inte tacka nej. Trots att Logan inte är intresserad av att tillbringa för mycket tid i stan och allt skvaller som lätt florerar där, finner han allt som oftast ärenden in till stan numera. Kanske är det en viss Kaf`e ägare som får honom att bege sig in dit. Han dras nämligen oförklarligt till henne, trots att han inte vill. Båda har svårt att ta steget fullt ut och ge sig hän i förhållandet, trots att de dras till varandra. Logan är rädd att Jeanie ska inse att hon inte trivs i den lilla staden och livet där. Han tror att hon tänker sälja Kafe`et och flytta, medan Jeanie är rädd att såra den redan traumatiserade Logan. Logans välmenande vänner har nämligen varnat henne för att såra honom. 

Boken påminner mig lite om Gilmore Girls. Jag tycker att detta är en jättemysig och lättläst bok, om hur svårt det är att komma över att man blivit sviken av den man älskar. Hur svårt det också kan vara att gå vidare till någon ny och lita på den personen. Jag älskar hur författaren beskriver livet i den lilla mysiga småstaden och alla välmenande och nyfikna karaktärer som bor där. Man vill nästan flytta dit själv. Gå med i bokcirklar, gå på matlagningskurser och gå på halloween marknad, men framför allt gå och dricka en pumpa latte på det mysiga kafe`et. Jag gillar de båda huvudkaraktärerna gätte mycket och sympati finns för de båda. Jag tycker att denna feelgood pärla har allt och lite till. Ett spännande mysterium, en butter men het bonde, en pigg och glad tjej och en liten småstad med en härlig gemenskap som pricken över i. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar också som gör att man kan se allt framför sig. Detta är en perfekt bok att krypa upp i soffan under en varm mysig filt en regnig höst dag, kanske med en pumpa latte i handen. Jag bara älskar det fina höstmysiga bokomslaget. Jag hoppas verkligen att nästa del i serien kommer ut på svenska. Denna ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

2

Logan tyckte bättre om den nya ägaren till Kaf'e PS när hon inte längre var på väg att krossa skallen på honom med ett basebollträ. Men skillnaden var inte jättestor. Han hade saker att göra, leveranser att köra runt med och välmenande ortsbor att undvika. Han hade faktiskt inte tid att sitta här och dricka morgonkaffe, men det verkade inte gå att komma undan. Eller att få någon syl i vädret. Dots systerdotter hade pratat konstant sedan hon bjöd in honom. 

Varenda torsdag under de senaste fem åren, ända sedan han tagit över gården, hade han levererat fyra lådor grönsaker till Dot och placerat dem utanför bakdörren. Han föredrog att göra sina ärenden före soluppgången, innan folk hade vaknat, och att jobba klart innan alla andra satte igång. 

Logan trivdes inte med småprat. Han avskydde att prata om vädret. Han hade inget behov av att få ta del av småstadsskvallret. Och att själv vara delaktig i den senaste skandalen avskydde han ännu mer. Ju snabbare han kunde bli färdig med leveranserna, desto snabbare kunde han vara tillbaka på gården och få lugn och ro. I den mån det gick att få lugn och ro på en gård med ett halvt dussin höns, två åldriga getter, en alpacka som räddats från slutgiltig pension och en mycket pratsam mormor. Morfadern var tack och lov lika tystlåten som Logan. Mormodern pratade så att det räckte för dem alla tre. Nästan lika mycket som den här Jeanie. 

"Vad tror du att min moster hade tänkt att göra med de här... små pumporna?" frågade hon och sneglade på lådan han ställt ned vid sina fötter. Hån stod bakom kaf'edisken med den ena handen vilande på höften och föste samtidigt undan några hårslingor som lösgjort sig ur den slarviga knuten. 

" Det är kalebasser", korrigerade Logan henne från sin plats från andra sidan disken. 

"Okej. Kalebasser. Såklart." Jeanie såg förvirrad ut. "Men sådana går inte att äta, eller hur?" 

Han brast nästan ut i skratt. Men bara nästan. Han var fortfarande alldeles för konfunderad för att skratta. "Nej, Kalebasser äter man inte." 

Baksidestext; 

När Jeanie erbjuds att ta över det populära kaf'e Pumkin Spice lämnar hon sitt gamla liv bakom sig och flyttar till den mysiga lilla staden Dream Habor. 

Logan är en inåtvänd bonde som helst undviker småstadsskvaller. Men Jeans ankomst rubbar hans invanda vardag. Hon är sprudlande, men irriterande, och han dras oförklarligt till henne. 

Men Logan släpper ingen inpå livet - och Jeanie undrar om hon har fallit för den enda personen i stan som inte gillar hennes charm, eller hennes kryddiga pumpa-latte. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Landet som försvann

"Landet som försvann" av Catharina Ingelman-Sundberg utgiven av Bokförlaget Forum. Bokrecension; Vi gör en tidsresa 8000 år bakåt i tiden. Närmare bestämt till stenåldern. Detta är en historisk roman som handlar om den unga kvinnan Eira. Hon lever med sin man, Skagii, och sin son, Ötzi, tillsammans i Doggerland, på stenåldern. Eira är duktig på att jaga, och är en intelligent och snabbtänkt kvinna. Men när hon påpekar att vattnet har stigit, och att det är något som inte stämmer, tas det inte väl emot. Den nya ledaren för Vidarfolket, Abandon, ser Eira som ett hot mot hans nya ledarskap och förvisar henne därför från byn. Eiras man Skagii är en elak och småsint man, som står bakom shamanens beslut. Ensam flyr Eira ut i vildmarken, utan att ha fått med sig sin lilla son. Hon vandrar tills hon hittar andra människor att ty sig till. Då hittar hon även flintmakaren Joar. Båda har de olyckliga äktenskap bakom sig. Joar har också märkt förändringar i naturen som oroar. Ska de tillsammans kunna skydda dem de älskar mot faran, som närmar sig i allt snabbare takt? Och ska de äntligen hitta kärleken i varandra? 

Alltid lär man sig något nytt och just Doggerland minns jag inte att jag har hört något om förut. Doggerland var ett landområden i Nordsjön under senaste istiden som förband Storbritannien, Skandinavien och kontinenten. För 8000 år sedan bodde människor där. De levde av fiske och jakt samt bär och frukt och annat som skogen erbjöd. När inlandsisen smälte forsade vattnet ut i Nordsjön och ett jordskred utanför Norge gjorde att en tsunami spolade bort spåren efter dem som bodde där. Detta är en välskriven och realistisk skildring om livet på stenåldern och människorna som bodde i Doggerland.  Vad de åt, hur de levde och hur de integrerade med varandra. Författarens beskrivning av hur människorna levde på den tiden är så fantastiskt återgivet. Vi får både en spännande berättelse, historialektion och en kärlekshistoria, i en och samma bok. Denna boken är så bra, och tar slut alldeles för fort. Missa inte att läsa den. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14

Nästa morgon tog hon ner bivacken, åt av sin medhavda förening med torkat kött, bär, och frukt och drack en mugg pilbarkste. Trots att hon var van vid att röra sig i skog och mark hade arbetet med bivacken och allt närande gjort att hon fått ont i kroppen. Nu lindrande teet och hon kände sig bättre. När hon var klar med frukosten och hade packat ihop sina få tillhörigheter bröt hon upp. Hon fortsatte norrut utmed stranden och när vädret försämrades och det började regna tyckte hon att hon lika gärna kunde slå läger igen. 

Liksom dagen innan lyckades hon få till en bivack, denna gång på en utskjutande del av berget ovanför stranden med en bergvägg som skydd på den ena sidan och en ravinliknande brant på den andra. Klippan hade en grott liknande urgröpning som gav henne extra skydd, och vid bivackens mynning fanns god plats för en stockeld. Återigen samlade hon ved, spånor och näver och när hon var klar betraktade hon nöjt sitt nya läger. Hon hade skapat en så fin plats att det faktiskt vore synd att lämna den redan nästa dag. Varför inte stanna här några dagar, vila ut och tänka efter vad hon skulle göra? 

Hon gjorde sig en måltid av torkad fisk i enris och drack vatten ur sin skinnränsel innan hon utmattad lade sig för att sova. Men först tände hon sin eld längst ute på klippavsatsen. 

Hon tänkte bara vila en stund, men var ändå försiktig. Innerst inne måste hon ha anat hur uttröttad hon var för när hon vaknade var den et redan gryning. Solen var på väg att gå upp och bröt igenom himlens tunna skyar. Den värmde skönt och när hon ätit sin frukost tog hon av sig skinnkolten och lät solen värma sin bara hud. Hon var ensam, fri och njöt av värmen. Då bestämde hon sig: här skulle hon stanna ett tag. 

Baksidestext;

DEN UNGA EIRA LEVER i Doggerland i norr, tillsammans med sin man Skagii och deras son Ötzi. Hon tillhör den bofasta Vidarstammen, är mörkhyad och blåögd, driftig och snabbtänkt. När hon ser tydliga tecken på att det blir allt varmare och att vattnet stiger, anar hon oråd. Men hennes varningar tas inte väl emot. Byns nye ledare, shamanen Abandon, bannlyser henne och Eira måste fly. 

Eira fiskar, jagar och livnär sig på när och rötter, men som ensam kvinna lever hon farligt bland främmande folk och stråtrövare. Ända tills hon möter den brunögde flintsmeden och grottmålaren Joar från Urdifolket. Liksom hon lever han i ett kärlekslöst äktenskap. Liksom hon är han orolig för vad som händer i naturen. 

Tillsammans börjar de förbereda sin omgivning på den katastrof som bara väntar om vattnet stiger bara en liten aning till... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina