Denna författarintervju belyser barnboksförfattare Lena Wall. Jag har inte läst något av författaren. Jag hoppas får möjlighet att få göra det i framtiden.
.png)
Hej
Jag heter Lena Wall, bor i Johannishus i Blekinge och jobbar som skolbibliotekarie tillvardags. På gamla dagar blev jag barnboksförfattare med två utgivna böcker för åldern 9-12 år. Livet har inte förändrats så mycket egentligen, förutom att jag ser min omgivning på annorlunda sätt nu och får inspiration av det allra minsta.
Det som fick mig att börja skriva var projektet på en SFI-skola där jag fick hörad eltagarnas historier om att ta sig över hela Europa till Sverige, och sedan känslan av ovisshet om de fick stanna eller inte. Det blev några anteckningar som sedan eftermånga år blev min första bok; Samir hittar hem, utgiven på Idus förlag 2021. Då var jag 55 år.
Nästa bok kom ut 2022 och heter Nära hjärtat, utgiven på Idus förlag. Den är också verklighetsbaserad och i nutid och bygger på egna, inte så trevliga, upplevelser av mobbning på högstadiet. Det var inte lättare att skriva bok nr 2, tyckte jag. Det krävdes mod att gräva i sina egna minnen och också att få upplevelserna från dåtid att stämma in på nutida miljön.
Du hittar båda böckerna bl a på www.adlibris.com
Under året efter att min första bok kom ut fick jag många förfrågningar om att komma till bibliotek och bokhandlar och liknande för att prata om min bok. Man var lite av en lokalkändis, faktiskt, tack vare att de skrev reportage om mig i både BLT och Sydöstran.
Just nu är det mest intressanta i mitt skrivarliv att jag har blivit tillfrågad om jag vill göra ett författarbesök på en skola. Det ska bli jättekul!
Min man och min dotter är mina främsta första-läsare och kritiker, och de har oftast rätt, måste jag erkänna. Det är så värdefullt att låta någon annan läsa, och svälja sin stolthet när de har synpunkter på texten. Även i samarbetet med proffs som redaktör och korrekturläsare, som jag har erfarenhet av när det gällde båda mina böcker.
Jag läser gärna och mycket, både i jobbet och privat, och mina favoriter är historiska romaner av t ex Ken Follett, Jan Guillou, Sarah Perry, Pauline Gedge och Tracy Chevalier. Men charmiga nutidsromaner gillar jag också som t ex serien om Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.
Jag ville gärna skriva en historisk berättelse om ungdomar på vikingatiden och har nu påbörjat ett stort projekt där jag forskar om vikingatiden på 1000-talet i både Norden, östra Europa och Sidenvägarna i Asien. Samtidigt skriver jag när inspirationen kommer.
Då uppstår ett helt nytt sätt att skriva, inte kronologiskt som de två första utan kaosartat i många kapitel samtidigt! Det beror på att faktainsamlingen kanske passar in bättre i ett senare skede i boken. Intressant nog får skildringen många nya vinklingar och vägar som jag inte tänkt från början.
Min stora dröm är naturligtvis att få även denna bok utgiven. Kanske fler? Nu har jag så mycket material om Vikingapojken Alvar att det räcker till en trilogi, faktiskt.
Jag sitter oftast på mitt hemmakontor och skriver på en stationär dator, och det jag börjar med är att skriva in mina insamlade anteckningar som jag samlat på mig på smålappar eller i min mobil. Sedan bygger jag ut dessa anteckningar med miljöbeskrivningar och dialog. Då har jag en grund för ett helt nytt kapitel.
Om man ska skriva en historisk skildring krävs kanske mer research än om man ska skriva en feelgood-roman, men poängen är att det behövs göras i de flesta fall. Jag har oftast använt mig av Wikipedia och ibland NE. Något som är bra är att använda sig av en synonymordbok för att få ett varierat språk och inte upprepa sig i onödan.
Ett stort hinder i skrivandet är när det drar ut på tiden och inspirationen tryter. Man sitter och filar på meningarna varje dag men får inte hyfs på dem. Då är det bra att låta bli att titta på texten under en vecka och sedan återkomma med nya ögon.
Mina tips till en aspirerande barnboksförfattare är:
1. Att skriva för barn och ungdom handlar om att ta hänsyn till den tänkta läsaren. Vilken ålder handlar det om? Vilken genre passar bäst?
2. Hur? Jo, läs mycket av den litteraturen som du har tänkt skriva. Låna en hög böcker av några olika författare på biblioteket och plöj igenom.
3. Arbeta med karaktärerna och bli vän med dem. Tänk dig in i karaktärens hjärna och fundera ut hur hen gör, tänker och pratar.
4. Utifrån detta; utveckla ditt eget sätt att skriva, din egen röst, så att läsaren känner igen sig när de köper/lånar nästa del i serien.
5. Om du fastnat i texten utan att komma vidare, gör då en längre paus (en vecka, en månad?) och återkom sedan till din text med nya ögon.
Det bästa citatet jag kan komma på är detta gamla kinesiska ordspråk:
”Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa ditt liv stående på ett ben.”
Det har jag försökt leva efter sen länge, ofta i konflikt med omgivningen som då gärna vill att jag ska tagga ner och ta det lugnt, och kanske tänka efter en gång till. ;-)
Den klassiker jag tycker man ska läsa är förstås Röde Orm av Frans G Bengtsson. Två underbart skrivna böcker med mustigt tidstypiskt språk och mycken research om vikingatiden bakom.
Då uppstår ett helt nytt sätt att skriva, inte kronologiskt som de två första utan kaosartat i många kapitel samtidigt! Det beror på att faktainsamlingen kanske passar in bättre i ett senare skede i boken. Intressant nog får skildringen många nya vinklingar och vägar som jag inte tänkt från början.
Min stora dröm är naturligtvis att få även denna bok utgiven. Kanske fler? Nu har jag så mycket material om Vikingapojken Alvar att det räcker till en trilogi, faktiskt.
Jag sitter oftast på mitt hemmakontor och skriver på en stationär dator, och det jag börjar med är att skriva in mina insamlade anteckningar som jag samlat på mig på smålappar eller i min mobil. Sedan bygger jag ut dessa anteckningar med miljöbeskrivningar och dialog. Då har jag en grund för ett helt nytt kapitel.
Om man ska skriva en historisk skildring krävs kanske mer research än om man ska skriva en feelgood-roman, men poängen är att det behövs göras i de flesta fall. Jag har oftast använt mig av Wikipedia och ibland NE. Något som är bra är att använda sig av en synonymordbok för att få ett varierat språk och inte upprepa sig i onödan.
Ett stort hinder i skrivandet är när det drar ut på tiden och inspirationen tryter. Man sitter och filar på meningarna varje dag men får inte hyfs på dem. Då är det bra att låta bli att titta på texten under en vecka och sedan återkomma med nya ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar