Brev från en vampyr

"Brev från en vampyr" av Tobias Widberg utgiven av Vistoförlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna William, som är sexton år gammal. Han har levt ett ganska ensamt liv, medan hans föräldrar mest har jobbat utomlands. När han var liten fick han följa med när de arbetade, men numera väljer han att stanna hemma i stället. Han har fått klara sig själv de senaste åren. Vilken tur att han har sina två goda vänner, Nova och Adam. De gillar att se på film tillsammans. En dag får han ett brev. Ett brev som han verkligen inte ville ha. Han har nämligen blivit bjuden till greve Lazbors årliga bal. Greven bor i stadens slott, och han är dessutom vampyr. William vet att vampyren får blod från sjukhuset, som det är meningen att han ska äta. Men William har mardrömmar om vampyren, vilket får honom att tro att vampyren inte är så vänlig som alla tror. Dessutom vet han att människor i många år dött under oklara omständigheter. Många av dem har dessutom varit tömda på blod. Speciellt människor som har tackat nej till att komma på den årliga balen. Han måste därför leta efter bevis mot greven, för att kunna sätta dit honom. Vi får nu följa de tre vännernas sökande efter sanningen. Men ska de lyckas hitta bevis mot greven innan balen går av stapeln? 

Detta är en bok för den lite yngre läsarskaran, men jag gillar att läsa om vampyrer, så jag tyckte ändå att jag hade glädje av att läsa den här boken. Men egentligen blev jag lite rädd, och vågade inte riktigt somna efter att ha läst några kapitel ur boken på kvällen. I den här boken är vampyren verkligen varken ovanligt stilig eller snäll. Tvärt om är han ganska ruskig och skrämmande. Nu förtiden tycks vampyrerna mest bli beskrivna som en romantisk varelse, som man ska bli förälskad i. Men är en vampyr egentligen inte ett monster? Den här vampyren, Lazbor, är i alla fall det. Författarens beskrivning av denna vampyren gjorde den här berättelsen väldigt realistisk. Boken påminner mig lite om Bram Stokers "Dracula", som gav mig samma känsla av rädsla, när jag läste den som tonåring. Vi får följa William och hans  kamrater under sommaren, medan de letar efter bevis som kan fälla vampyren Lazbor.  Jag funderade medan jag läste på hur det skulle gå för William och hans vänner, då vampyren ganska omgående kommer underfull med att han är bevakad. Jag gillade verkligen att vampyren inte är så där gullig och söt. Det är också kul att bokens handling utspelar sig i Sverige. Jag ger därför boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Tringbyhamn var ett gammalt fiskesamhälle längs den svenska västkusten. Staden var väl egentligen som vilken liten kuststad som helst, om än en gnutta isolerad från resten av landet. Den bestod både av en bit fastland och av en liten ö. Ön och fastlandet skildes åt av en knapp kilometer vatten, men efter ön fortsatte havet mil efter mil. 

Havet var också en stor anledning till att människor försvunnit där. Många av invånarna var fiskare och levde av vad havet hade att erbjuda. Därför befann de sig ute till havs även i de tuffaste av förhållanden. Och väderförhållandena kunde vara riktigt tuffa här. Så det var inte så konstigt att det inträffade många olyckor. Fler olyckor än på andra ställen. Det var ju knappast någonting man kunde anklaga en vampyr för. 

Stadsdelen på fastlandet bestod av ett litet centrum uppe på en höjd omringat av både lägenheter och villaområden, en liten sjö och sedan skog. Skogen omringade dem och bredde ut sig över stora ytor åt alla håll. Ner mot havet gick det två vägar som åt var sitt håll ringlade in resterande delen av samhället. De möttes igen vid det stora centrumet och hamnen. Från fastlandets hamn tog man Tringbyhamnfärjan över till ön och stora hamnen. Stora hamnen var nuförtiden mindre än den på fastlandet men namnet levde kvar sedan den tiden då den varit störst. 

Ön bestod egentligen av två öar med en liten bro som förenade dem. Det var på den mindre av öarna som flest personer bodde och på den större fanns stora hamnen, affärer och rökeriet. Det var även på öns stora del som Zawodzki slott stod och greve Lazbor Zawodzki bodde. 

Det fanns två sätt att ta sig till och från Tringbyhamn - med båt eller bil via norra och södra vägen som gick längs kusten. Oavsett vilken väg man valde så var det långt till nästa samhälle. Staden låg väldigt avsides, skild från resten av världen. På ena sidan stora mängder skog och på den andra av ett helt hav. 

Nuförtiden var den vanligaste vägen in och ut ur staden att åka bil. Förr var det många båtar som kom hit för att skeppa både varor och människor men eftersom det var närmare att ta sig till andra hamnar, i andra fiskesamhälle, kom det inte hit lika många båtar längre. Nu var det nästan uteslutande de likala fiskebåtarna som lade till i de båda hamnarna. Och färjan som gick däremellan så klart. Avskildheten bidrog dock till att det kom förvånansvärt många turister. De lockades av skogen och havet. Av lugnet och tystnaden. Säkert lockades även en och en annan turist hit av historierna om vad som bodde i den lilla staden. För vem var inte nyfiken på en bra spökhistoria. 

Baksidestext;

Vad skulle du göra om du delade en stad med en vampyr? 

Den frågan har sextonåring William inte funderat speciellt mycket på. Kanske är det som de flesta i det lilla fiskesamhället tror, greve Lazbor är en vänlig vampyr som får din föda levererad till sig från stadens sjukhus. Även om Williams mardrömmar säger honom något annat. 

Men när William en dag får inbjudan till Lazbors årliga bal vänds allt upp och ner. William vill verkligen inte gå dit, men vad händer om han tackar nej? De få personer som gjort det tidigare har dött under oklara omständigheter... 

Nej, för att slippa gå är han tvungen att bevisa för alla att vampyren inte är så oskyldig som han verkar. Men han har bara sommaren på sig innan balen äger rum. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Sophia Larsson

Jag har gjort en författarintervju med Sophia Larsson som har gett ut boken Väsenjägarna, som jag har läst och recenserat. Jag ser fram emot att få läsa mer av författaren i framtiden. Tack Sophia för att du ville delta i min intervju! 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit klart åtta böcker, har cirka fem kapitel kvar att skriva på den nionde boken. Alla i serien ”Väsenjägarna” där man får följa Nelly och hennes liv som väsenjägare. Det är i alla fall mina ”vanliga” böcker.

Förutom vanliga böcker så har jag skrivit nästan 2 miljoner ord av fanfiction (1.9 miljoner) och fått feedback från många internationella läsare om mina berättelser, tror jag har i nuläget strax över 1 miljoner visningar och 25.000 kommentarer. Både hyllande och kritiska, men det är där jag har tränat på att skriva innan jag fick för mig att testa på att skriva en bok.

2. Vem är Sophia Larsson? (Lite allmänt om dig själv)

Svar; Jag skulle beskriva mig själv som en riktig nörd. Jag har varit del av många av de stora ”fandomsen” online sen jag var typ 13-14 år. Har varit en potterhead, supersherwholock-fan, weeb och många fler etiketter. Gav mig in i film och TV branchen på grund av min kärlek för film och TV serier, men det var under tiden som jag skrev fanfiction för dessa fandoms som jag insåg att jag kanske hade förmågan att kunna skriva.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Idén fick jag när jag var mellan TV jobb i mars 2023, jag ville ha något att fylla tiden med, så jag skrev en bok. Jag funderade lite på att göra typ en supernatural fanfic fast med nordiska väsen och egna karaktärer, sen växte karaktärerna sig starkare och tog över berättelsen helt.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var 26 år gammal när jag skrev min debutroman, nu är jag 27.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; De flesta i min omgivning har sagt ungefär samma sak som recensenter. Att de gillar idén och konceptet men tycker att boken är för kort. Däremot så brukar de bli glada när jag nämner att de har nio böcker till att se fram emotnoch att de blir längre och längre för varje bok.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Livet har inte förändrats så jättemycket sen jag började skriva. Jag tror att jag har haft skrivandet i mitt liv så länge att jag skulle ha svårare att klara mig i ett liv utan skrivandet. Men självklart så har just publiceringen av boken lett till att jag fått kontakt med många fler svenska författare och läsare och det har varit jättefint att få fler människor att relatera till.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; De första böckerna har definitivt gått fortast att skriva, jag skrev 6 böcker under det första året, men eftersom böckerna blir längre och längre så tar de längre och längre tid att skriva. Men jag tror att jag skrev klart bok 2 på mindre än ett par månader.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på väsenjägarna 9 som är tänkt att bli den nästsista boken i serien för väsenjägarna. Så just nu så håller jag på att knyta ihop olika delar av säcken och bygga upp spänningen för den sista boken.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Älskar att spela TV-spel och har sen barnsben varit rätt så bra på det. Mina favoritspel är dock storybaseradespel som riktar sig främst mot barn 9 år och uppåt. Har spelat skräckspel och actionspel också, men det inre barnet i mig vill att det ska vara lätt med många explosioner och dåliga skämt.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Mitt ”vanliga jobb” är som telefonintervjuare på statistikmyndigheten där jag ringer olika människor för att samla in statistik på uppdrag av riksdag och regering. Men sen extraknäcker jag även en del i TV branchen. Senaste projekten var Love is Blind Sverige och TV4:as Farmen. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser inget själv tyvärr. Senaste boken jag läste var flera år sen, och det var Coraline the graphic novel. Typ 2018 tror jag det var. 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver på min smartphone så jag kan skriva exakt överallt. När jag har rast på jobbet, när jag sitter på passagerarsätet i bilen eller på kvällen i soffan med en serie på i bakgrunden.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Där jag lyckas skriva mest är på kvällarna som den nattpersonen jag är. Det är då kreativiteten kommer fram och orden får tiden att kasta sig över de blanka sidorna.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Det bästa tipset till den som vill börja skriva är att ha kul! Försök att inte tänka så mycket på stavning och grammatik medan du skriver, låt bara berättelsen komma ut och efteråt så kan du göra förändringar för att det ska bli bra. Ett tips jag fick är att man kan alltid redigera en dålig bok, men man kan aldrig redigera en tom sida.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmen är ju såklart att alla mina böcker ska få komma ut till läsare och på sikt att kunna leva som författare. Sen vill jag väl precis som många andra att ens böcker ska få bli film eller TV serie för att nå ut till ännu fler människor. Men nästa steg i processen är att få ut Väsenjägarna 2 på marknaden. Sen får man se vad som händer.

16. Något citat du lever efter?

Svar; “If you can dream it, you can do it.” - Walt Disney

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Oj… Uhm… Harry potter? Twilight? Spiderwick? …Det är typ de ”klassikerna” som jag har läst. Tyckte att de var trevliga!

Läs gärna min recension av "Väsenjägarna" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Jordgubbste & chokladdoppade maränger

"Jordgubbste & chokladdoppade maränger" av Ida Fryklund, utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Efter att Noras andra bok blev total sågad, har hon svårt att skriva på sin nya roman. Deadlinen närmar sig, men hon kan helt enkelt inte skriva det som förläggaren vill. En feelgood i samma anda som hennes debutroman, full av kärlek och romantik. När Nora åker ut på landet för att skriva en artikel om en ambulansman, får hon reda på att han hyr ut sin stuga över sommaren. Nora ser sin chans att komma ifrån stan och kanske få inspiration till sitt skrivande igen. Sagt och gjort. Väl på plats kan hon äntligen koppla av. Under en promenad i den fantastiska idyllen, träffar hon en äldre kvinna, som snabbt blir en ny vän. Med denna kvinna har hon givande och insiktsfulla samtal. Dessutom hittar hon en skadad katt som hon och hyresvärden Per hjälps åt att ta hand om. Saffran spinner sig rakt in i Nora och Pers hjärtan. Samtidigt som inspirationen sakta infinner sig, blir Nora mer och mer intresserad av Per. Men dessvärre tror hon varken på förhållanden eller kärleken längre. Allt hon trott på och önskat för dig själv, har visat sig vara en lögn. 

Den här boken är precis lika mysig som det vackra bokomslaget lovar. Den här ljuvliga karamellen andas sommar, när den är som bäst! Vi får oväntade möten med färgstarka personligheter, mysiga fikastunder, promenader i somrigt regnväder, grillkvällar, salta havsbad samt spirande kärlek i en och samma bok. Boken innehåller också ett uns av svärta. Kan det bli bättre? Denna feelgood pralin har verkligen allt och lite till. Jag tycker karaktärerna i boken är fint gestaltade, och jag tänker ofta att vilka fina vänner Nora har. Jag tycker man kan se den härliga somriga miljön framför sig, som författaren beskriver. Man kan även känna smaken av goda bakverk och god mat samt känna doften av hav. Jag blir helt enkelt lycklig av att läsa den här boken. Har ni inte läst den ännu, så missa den inte. Något som jag tycker man kan ta med sig från den här boken, är att det är viktigt att kunna förlåta för att kunna gå vidare. Och att få vara och uttrycka den man är. Jag tycker också att Ida som författare bara blir bättre och bättre. Denna fint förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Alla behöver muntras upp ibland

"Hur är det på landet då?" frågar Fabian.

Jag har kopplat mina trådlösa hörlurar till mobilen så att jag kan ha händerna fria under samtalet. 

"Det är bra", svarar jag och trycker igång spisplattan för att värma en kastrull med vatten. 

"Har du fått mycket skrivet då?" 

"Jag har bara varit här en dag. Snacka om att sätta press på mig, Fabian." 

"Förlåt. Jag vill bara vara stöttande." 

"Det vet jag" , stönar jag. "Det är bara jag som har ångest. Det kommer i stort sett inte ut någon text alls." 

"Du får låta det ta lite tid. Varva ner, gå på promenad och njut av miljön." 

"Ja, jag ska. Jag har knappt sett mig omkring här ännu så jag vet inte vad som finns i närheten." 

"Jag pratade precis med Emma och hon sa att hon skulle sms:a dig sedan." 

Trots att vi är bästa vänner så är jag, Fabian och Emma väldigt olika. Inte enbart eftersom Fabian tycker om att ringa titt som tätt när jag och Emma föredrar att skicka meddelanden. Vi lever också rätt skilda liv. Emma blev gravid strax efter att vi tog vår examen och har nu en son som är nästan sex år gammal. Hon är ensamstående och arbetar som reporter på lokal tv. 

"Jag sa till Emma att hon måste dejta på riktigt snart", fortsätter Fabian. "Hon har inte träffat någon sedan det-förbaskade-exet-som-vi-inte-nämner-vid-namn lämnade henne. Det måste vara över sex år sedan nu eftersom hon blev gravid med Adam då." 

Jag harklar mig högt. 

"Vadå?" frågar han. 

"Det har väl du inte heller gjort? Vad jag vet så har du inte dejtat någon seriöst så länge jag har känt dig." 

"Det har jag väl? Jag har träffat många." 

"Dejtat seriöst säger jag." 

"Nej, men det där är jag. Nu pratar vi om Emma." 

"Du får väl ta och muntra upp henne då." Jag kan inte låta bli att retas. 

Muntra upp Emma, är nämligen det som Fabian kallar det han gjorde när han och hon gick hem tillsammans för många år sedan. Det var första gången Emma var ute efter att hon slutat amma. Det var även det första tillfället som hon lämnat sin son en hel natt hos sin pappa. Något hon gjort allt hon kan för att undvika sedan dess. 

"Du vet likaväl som jag att det var den hemska dumpningen som Emma gick igenom som var orsaken till det där. Plus det ivriga tequilarace som både Emma och jag deltagit i." 

"Jag skojar bara med dig." 

"Ha, ha, ha. När får jag komma på besök?" 

"Vi får se." 

"Du fattar väl att jag inte klarar en hel månad utan att träffas." 

"Jag vet. Vi får ordna något. Men det blir lite längre fram, först måste jag komma igång med skrivandet." 

Baksidestext;

Efter att författaren Noras senaste roman mött stark kritik känner hon sig nere och vilsen. Förlaget vill att hon ska återfinna den hoppfulla känslan från sin första bok, fylld av romantik och glädje. Men hur kan Nora skriva om något när hon inte längre tror på den eviga kärleken och lyckliga slut? 

När en oväntad händelse leder henne till landsbygden och ambulans mannen Per, öppnas en ny värld av möjligheter. Nora kastas in i den idylliska tillvaron där hon möter en färgsprakande skara människor och katten Saffran. Genom deras sällskap och livsinsikter börjar Nora omvärdera sin syn på kärlek, vänskap och livet självt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Författarintervju med Mattias Kronstrand

Här kommer en författarintervju med Mattias Kronstrand. Jag har barnboken Moster Bedas Bid'e här hemma av författaren, som jag läser för min yngsta dotter. Recension kommer inom kort. Tack Mattias för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Nio har jag lyckats skrapa ihop.

2. Vem är Mattias Kronstrand? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En lagom tjock man i sina bästa år (som Karlsson sade), he he. Det och en nyfiken skrivande trebarnsfar med en fot i naturvetenskapen (jobbar på Nationellt forensiskt centrum) och en i skönlitteraturen. Jag har alltid skrivit. Får fler idéer än jag hinner förverkliga. Frilansar därför också som copywriter.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag och mina barn var mycket i parken och lekparken där vi bodde (och fortfarande bor). Där finns många kajor. Jag började berätta godnattsagor för dem om kvällarna, hur kajorna också ville gunga och åka rutschkana.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 39 år (2009). Ville bli publicerad innan 40 😊

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått mycket positiv feedback genom åren. Märker att min poesi berör människor. Dessa påhejare är så viktiga för oss skapande människor 😀

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; När jag började följa min dröm fick livet en större mening. Jag djupnade och började se livets storhet tydligare. Jag tror att vi är ämnade för olika saker. Jag ska skriva.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Nja, inte lättare, men inte svårare heller. Kanske lite lättare eftersom min hjärna hade börjat ställa in sig på att hitta på saker. Den hade blivit medveten om ett nytt mode - ett skaparmode jag inte sett lika tydligt tidigare, men nu när jag var/skulle bli författare lossnade kreativiteten.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver ständigt dikter och påbörjar gärna skrivprojekt (som sedan ligger i lager). Men ett projekt som främst får min uppmärksamhet är en fragmentariskt berättad relationsroman om livet, döden och kärleken däremellan.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag tycker om att bli berörd och konsumerar kultur i måna former. Går på konserter (gärna klassiska), teater och ser på film. Fotograferar gärna och springer en del.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag jobbar som forensisk laborant på Nationellt forensiskt centrum (Polisens kriminaltekniska laboratorium) och så frilansar jag som copywriter och skribent.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Ja, sedan jag började lyssna på böcker* hinner jag plöja en del när jag gör något annat - promenerar till jobbet eller lagar mat. Läser det mesta utom deckare och SiFi.

*Det bär mig lite emot att använda strömningstjänster eftersom författaren får så mycket mindre betalt där, men (intalar jag mig) jag hinner läsa en hel del och författaren får något istället för inget.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver ofta i mellanrummen. När idéerna kommer fångar jag dem i mobilens anteckningsapp. Sedan sätter jag mig ner, vid mitt skrivbord hemma, på lantställets altan med utsikt över sjön eller på ett bibliotek eller allmänt coworking space.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag planerar in tid eftersom jag har ett ”vanligt jobb”. Bäst är på förmiddagen eller tidig eftermiddag. Förr kunde jag använda sena kvällar, men numer är jag för trött då.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Avsätt en speciell tid för att skriva och ta dig ”omaket” att skriva ner idéerna när de kommer även om det stoppar upp det du annars håller på med.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmen är (förstås) att kunna leva mer på mitt skrivande. Att kunna styra min tid mer. Nästa grej jag har på gång är att arrangera poesikvällar tillsammans med ett hotell i Linköping – en kombo med AW som kommer heta PÖL (Poesi och Öl i Linköping).

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Momento mori” – Kom ihåg att du är dödlig. Det är nu vi lever. Jag måste göra det jag vill nu. Jag har skrivit en dikt som heter så.

”Det mesta är inte så viktigt” – mitt eget. Min första diktsamling heter så. Det är egentligen samma innebörd som första citatet.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Doktor Glas – en tidlös roman som behandlar vår eviga längtan efter kärlek.

Tack Mattias för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

För alltid börjar nu

"För alltid börjar nu" av Hel'ene Holmström, utgiven av HarperLove förlag. Bokrecension; I denna boken lär vi känna de båda tvprofilerna Vendela och Samuel. De har nyligen börjat som vikarier på TV24:s morgonprogram. De dras obönhörligen till varandra, men de är dock osäkra på var de har varandra. Dels tänker Vendela att Samuel aldrig kan vara intresserad av någon som henne, samtidigt som Samuel vet att han har ett skamfilat rykte som fuckboy. Och det kanske skrämmer bort Vendela. Men så får de höra nyheten om att en av dem kan få fast anställning till hösten. Det resulterar att de blir konkurrenter om den åtråvärda tjänsten. Nu startar en tävling mellan dem, för att komma på de bästa uppslagen som ska leda till en anställning. Men i och med att känslorna fördjupas mellan dem, börjar de fundera på om karriären är viktigare än kärleken. Trots att Samuels ex försöker förstöra mellan Vendela och Samuel, börjar de träffas i smyg, då det inte är lämpligt med relationer, då de arbetar tillsammans. Samtidigt vill Vendela göra ett reportage om sin familjs spännande förflutna. Under sitt detektivarbete snubblar Vendela över en chockerande familjehemlighet. 

Detta är den tredje och fristående boken om TV24, och den andra boken jag läser av författaren. Jag tycker författaren skriver på ett sätt som gör att man fastnar i boken från start. Detta är också en bok man gärna sträckläser. Vi får följa två parallella berättelser. En i nutid och en på 1950-talet. I den här boken frågar vi oss vad som är viktigast - kärleken eller karriären. Den tar också upp tankeväckande ämnen, så som rasism och vuxen mobbing. För Vendela och Samuel får båda känna på att bli baktalade på olika sätt, då folk inte skräder orden på sociala medier. Människor tänker inte på att även skrivna ord kan såra något fruktansvärt. Båda huvudkaraktärerna kämpar med sin dåliga självkänsla, och vad dom egentligen vill. Samtidigt funderar de båda huvudkaraktärerna över sitt ursprung.  Jag tycker också det är spännande att få följa med Vendela och Samuels hårda arbete bakom kameran. Författaren beskriver miljön och arbetet på tvkanalen på ett bra sätt. Denna feelgood pärla får ni inte missa. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Åh nej, herregud. 

Vendela kände Samuels fingrar vid käken. Han stod på ena kortsidan vid ståbordet medan hon stod vid långsidan och han sträckte sig över hörnet, över deras dricksglas och buntarna med deras manus för att stryka bort det han trodde var en ögonfrans, men som i själva verket var ett förbaskat skäggstrå hon glömt noppa bort. 

Det där jävla strået växte ut i tid och otid och hon kom alltid ihåg att noppa bort det, alltid! Utom idag. Samuel gav sig inte heller, utan ställde sig på tå för att nå ordentligt. 

"Vad gör du? Återgå till manus", hörde hon Elnaz väsa till Samuel i snäckan. 

Vendela log stelt, såg menande på honom. Samuel drog tillbaka handen, att det inte var någon ögonfrans på villovägar tycktes tillslut ha sjunkit in. 

"Återgå till manus!" upprepade Elnaz. 

Återigen skrattade han till. "Se nu till att önska dig något". Det enda hon önskade var att det skulle bli reklampaus snart. 

Vendela log påtvingat. "Ja, jag önskar mig väl en laserbehandling som tar bort oönskad ansiktsbehåring." Tonen var vass, men hon skrattade högt medan tystnaden från kontrollrummet sade sitt. 

"Reklampaus!" sade Elnaz. "Lägg in en extra trailer för någon serie, bara kör pausen nu!" 

Vinjetten drog igång och de andades båda ut. 

Vendela såg stint på Samuel. "Var du tvungen att noppa hår i ansiktet på mig? Herregud!" 

"Förlåt, förlåt!" Urskuldande höll han upp händerna. "Jag ber verkligen om ursäkt, det var inte..." 

Anki sprang fram med en pincett i högsta hugg och ryckte bort hårstrået. 

"I vissa ljus syns det extra tydligt. Jag brukar ha koll på det, men hade missat det", förklarade sig Vendela och såg ursäktande på Anki. 

Hon visste att hon skulle få höra om det här från sin mamma. Om Krissie nu ens bemödade sig om att se sändningen. Hon hade inte direkt varit eld och lågor när Vendela berättade att hon fått tjänsten som sommarvärd för morgonprogramet. 

Så här långt hade sändningen knappt gått strålande, Krissie hade bara fått än mer fog för sitt påstående om att det inte var tätt för Vendela, eftersom Vendela var för impulsstyrd. 

Men det här var rätt för henne. Hon hade väntat på den här chansen länge nu. Redan när hon fick tjänsten som reporter på Vakna med TV24 hade en programledarroll varit målet. 

Elnaz kom in i studion. "Nu håller vi oss till manus framöver, okej?" Det var hennes professionella, lite hårda ton. 

Drygt tre timmar kvar av sändningen. Det kändes som ett dygn. 

Baksidestext;

När Vendela och Samuel får vikariatet som sommarvärdar för TV24:s morgonprogram ser båda det som en fantastisk möjlighet. Men nyheten om att endast en av dem kan få den fasta tjänsten som ordinarie programledare efter sommaren gör dem snabbt till oförsonliga konkurrenter. 

Hårt jobb i ett högsommarvarmt Stockholm gör att någonting annat börjar spira mellan dem, något oväntat och inte helt lämpligt för två kollegor. Samtidigt upptäcker Vendela en chockerande familjehemlighet och Samuel inser att han måste våga forska i sitt förflutna. 

Vad betyder mest när det verkligen gäller-karriären eller kärleken de båda i hemlighet så hett längtar efter? 

Läs gärna min recension av "Dansar i 

mörkret" här

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Författarintervju med Lisa Hagsten

Här kommer en spännande författarintervju med Lisa Hagsten, som har gett ut sin första bok, som heter Hitta hem. Jag hoppas jag får möjlighet att läsa den vid tillfälle. Tack Lisa för att du ville delta i min intervju! 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; En bok än så länge: Hitta hem - dagbok från en familjs omvälvande flytt- (och pandemi)år på Visto förlag.

https://www.vistoforlag.se/bok/hitta-hem/

2. Vem är Lisa Hagsten? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Tvåbarnsmamma med en bakgrund som journalist. Nyfiken och glad person som gillar att resa och upptäcka nya platser, och som till slut hittat hem i liten by i Skåne. Älskar havet, att förundras över stjärnhimlen och att galoppera på en stubbåker.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Min bok är en dagboksskildring av min egen familjs långflytt. Jag ville dokumentera året då vi flyttade från den växande Stockholmsförorten till en liten skånsk by vid havet. Framför allt hoppades jag, att genom att berätta om min familjs erfarenheter från det året kunna få andra med liknande flyttdrömmar att också de våga förverkliga drömmen. Sen råkade just detta år - 2020 - bli väldigt speciellt på grund av pandemin, vilket gjorde att min dagbok såklart handlar mycket om pandemin också.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 40 år. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Att jag är modig som valt att ge ut min egen dagbok! Och att den väcker tankar och är inspirerande. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har skrivit så länge jag kan minnas: egna berättelser, blogg, dagbok och i mitt yrkesliv som journalist och kommunikatör. Det som förändrats efter att jag gett ut en bok är att jag blivit mer medveten om hur roligt det är att ha läsare och få ta del av deras tankar och reflektioner kring det jag skrivit.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Vet inte än... 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Nej, men jag har många idéer och vill gärna skriva något skönlitterärt nästa gång.  

9. Har du några andra intressen?

Svar; Läsning, fotografering och att vara ute i naturen.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Ja, jag jobbar heltid som kommunikatör i Region Skåne. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Oh ja, massor! Framför allt svenska deckare med psykologisk spänning.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Sitter oftast i soffan i vårt tillbyggda uterum där ljuset flödar in. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Skriver inte så ofta som jag skulle vilja men när det blir av är det på kvällen efter barnen lagt sig. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Att inte tänka för mycket och för länge innan du börjar skriva. Utan att faktiskt sätta dig ner och komma igång med skrivandet! Och sen se till att det inte går för länge mellan skrivtillfällena.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Funderar fortfarande på vad nästa steg blir. Förutom drömmen om att skriva en egen skönlitterär roman så skulle jag även gärna vara den författare som ser till att någon annans livshistoria, som behöver berättas, blir till en bok.

16. Något citat du lever efter?

Svar; I min bok har jag med detta citat som jag gillar skarpt:

"Man ångrar oftast det man INTE gjorde, sällan det man gjorde." 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg, en klassiker om en viktig del av Sveriges historia. 

Tack Lisa för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Konungens befallning

"Konungens befallning" av Tua Burlin, utgiven av Lind & Co förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till år 1543. Matilda och Trond vill inget annat än att gifta sig. De har valt varandra för livet. Dock blir Trond kallad av kung Gustav. Kungen vill göra landet till ett arvkungarike. Kungen vill därför att Trond ska sändas ut för att få stöd för sin sak. Men när de som skriver på blir mördade, försvårar det hans uppdrag. Ingen vill nu skriva på. Vem vill skada riket och varför? Trond måste nu hitta mördaren, innan han ska gifta sig med Matilda. Han har lagt ut en fälla för mördaren, som man kallar för Draugen. Nu kan han lungt gifta sig med sin älskade Matilda. Dock blir han bortrövad kvällen innan giftermålet. Matilda står och väntar på en brudgum, som aldrig kommer. Snart florerar illa sinnade rykten om att Trond ska gifta sig med någon som han tycker är ett bättre parti än Matilda. Matilda är dock övertygad om att ryktena har fel. Matilda beger sig iväg för att finna Trond, och ta reda på vad som egentligen händer. Till hjälp har hon några av Tronds män. Ska Matilda hitta sin Trond innan det är för sent? 

Detta är den tredje och avslutande delen i serien om Matilda och Trond. Wow, vilken bokserie detta är! Detta är en bok som är både välskriven och fängslande. Alla tre böckerna har varit en njutning att läsa. Detta är en sådan bok där tiden fullkomligt försvinner medan man läser. Trots att boken har många sidor, känns det inte så. Boken är spännande och karaktärerna är bra gestaltade. Man måste bara älska de båda huvudkaraktärerna. Jag tycker också att författaren lyckas med att få historien att kännas trovärdig och autentisk. Vi blir också bjudna på en hel del skratt, då kommentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa och fulla av humor. Miljön är fint beskriven och det gör att man förflyttas till platsen. Jag tycker också om att författaren beskriver arbetet runt slottet Vintergåva. Vi får också följa huvudpersonernas tankar och känslor på ett fint sätt. Liksom de förra bokomslagen, är även detta bokomslag fint utformat. Detta är en bok som helt enkelt har allt! Missa inte denna fina bokserie. Jag kan varmt rekommendera den. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Humlor surrade vid förstukvisten. Frusen efter badet i bäcken satte sig Matilda på översta trappsteget och lät morgonsolen värma henne. Mellan vedboden och avträdet smög en räv fram men den vände kvickt när Petrus klev ut ur stugan och slog dig ner intill henne. Hon sneglade på honom. Nu när hon inte svävade i fara, tänkte han återgå till att straffa henne med tystnad? 

"Har du väldigt ont?" frågade hon med en gest mot hans spjälade arm. 

"Nej, det känns mycket bättre", sade han. "Hur är det med din skuldra?" 

Hon vickade på överkroppen. "Bara lite ömt." 

En il av sorg for genom henne. De brukade vara två sidor av samma mynt men nu talade de artigt som främlingar. Petrus bröt brödbitar av en brödskalk och kastade smulorna på gårdsplanen. Två gråsparvar kom flygande. 

"Du kom hem sent igår", sa han. 

"Väckte jag dig?" frågade hon. 

Stugan hade varit mörk när hon smugit in och hon hade inte trott att någon märkte henne. 

"Inte kunde jag sova innan du kom hem", sa Petrus. 

"Jag visste inte att du brydde dig", mumlade hon. 

Petrus långa tystnad kändes som att sitta på nålar. Till slut suckade han. "Dumma jäntunge, klart jag bryr mig. Jag har bara en syster." 

Hon pillade på en lös tråd i skjortärmen. "Och jag har bara en bror. Kan du förlåta mig?" 

"Det har jag redan gjort", sa han. 

"Har du?" sa hon förvånat. "Det märks inte." 

Petrus ögon glittrade i ett leende. "Nej, jag är inte klar med att straffa dig än." 

Hon fnissade till. "Hur lång tid tar det?" 

"Vi får se", sa Petrus och blev allvarlig igen. "Den där påfågeln som förförde dig kommer jag däremot aldrig att förlåta. Jag tror inte att du förstår hur utlämnad du är, när du inte har någon giftorättsman att tala för din räkning." 

"Trond sviker mig inte", sa Matilda. 

Petrus tog hennes hand. "Om han gör det kommer jag att sörja för dig." 

Det förnedrande uttrycket fick henne att rysa. 

Baksidestext;

Året är 1543 och Matilda och Trond har valt varandra för livet. Men lyckan grumlas när Trond kallas iväg på ett oväntat uppdrag. King Gustav vill göra landet till ett arvkungadöme och Trond sänds ut för att säkra stöd för lagförslaget. Det blir svårare än Trond kunnat ana, eftersom alla män som skriver på födas brutalt. Mördaren tycks komma och gå som ett spöke. Vem är han och varför vill han skada riket? 

Hemma på Vintergåva kämpar Matilda för att passa in i rollen som blivande slotsfru. Hon längtar efter att höra till och vara behövd, men snart sprids elakt skvaller om att hon är en uppkomling, ovärdig att gifta sig med en slottsherre. Och ligger det förflutna verkligen bakom henne, eller hotar fiender från förr att förgöra hennes framtid? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs min recension av Konungens sändebud 

här

Läs min recension av Konungens ultimatum 

här