"Lev nu dö sen" av Lena Lindgård, utgiven av Lava förlag. Angelica är inte frisk. Hon lider av ätstörningar sedan många år tillbaka. Intrycket Tom har av Angelica är inte så gott. Han tror att hon inte är att lita på, och allt för ofta har han sett henne med män med ring på fingret. Angelicas dåliga självförtroende gör att hon tyvärr drar till sig fel sortes män. Ända tills hon möter Tom vill säga. Men när Tom väl lär känna Angelica är hon en helt annan kvinna, än den han trott. Han ser sidor hos henne han faktiskt gillar. Ju mer de umgås, ju kärare blir han, ända tills det uppstår ett missförstånd mellan dem. Eftersom Angelica är kär i Tom också blir hon förtvivlad när han inte svarar i telefon. Det resulterar att Angelicas sjukdom, gör att hon hamnar på sjukhus, och allt ställs på sin spets. Kommer Tom och Angelica kunna reparera sitt förhållande, eller orsakar Angelicas sjukdom för mycket lidande?
Denna feelgood pärla är så bra. Detta är en fin bok om kärlek och vänskap som rullar ut sig, men den tar också upp ett allvarligare ämne, om hur det kan vara att lida av ätstörningar och skev kroppssyn. Trots att Angelica är smal, så tränar hon ändå sju dagar i veckan. Det hon äter det tränar hon senare bort. Anorexia är en hemsk sjukdom som drabbar många unga människor. Det kan börja med en liten sårande kommentar om vikten. Jag tycker att författaren lyckas förmedla hur det kan kännas att inte tycka om sig själv som man är på ett bra sätt. Hur man använder olika strategier, för att dölja att man äter för lite, och tränar för mycket. Alla bortförklaringar och trix man tar till. Men man behöver inte möta sina problem ensam, utan man kan ta hjälp av människorna man har runt sig, och låta dem vara ett stöd genom svårigheterna man går igenom. Alla förtjänar att leva sitt liv på ett bra sätt. Man ska leva här och nu tillsammans med dem man tycker om. Jag gillar det fina bokomslaget, och denna bladvändare får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 22
Det hade börjat skymma ordentligt och gatlamporna lyste när de kom ut ur restaurangbåten. Det var kyligare också, och Angelica drog på sig jackan.
Tom betraktade henne förstulet medan han drog på sig sin. Den Angelica som stod framför honom nu var som en helt annan människa än den han först stiftat bekantskap med. Eller så var det han som såg henne med andra ögon. Han hade knappt kunnat slita ögonen från henne medan de åt. Han hade varit tvungen att koncentrera sig på maten för att inte skämma ut sig genom att sitta och glo på henne.
Nu vände hon sig leende mot honom.
"Tack för en trevlig kväll, Tom!"
Han hade ingen lust att gå hem än, men han ville inte visa att han var besviken över att hon ville avsluta kvällen redan.
"Tack själv," sa han. "Men du vill alltså gå hem nu?" Han försökte låta nonchalant.
"Jag vet inte, klockan är väl inte så mycket." Hon körde ner händerna i jackfickorna. Gatubelysningen fick hennes hår att skimra som guld. Kommentaren fick honom att le fånigt, det var oroväckande hur mycket hon påverkade honom.
Han såg sig om och funderade. Det var en bra bit att gå in till centrum härifrån.
"Vart vill du gå?"
Hon böjde huvudet och skrapade med foten på asfalten.
"Jag vet inte..." Hon drog på orden. "Skulle du kanske vilja komma hem till mig?"
När hon såg hans min blev hon röd om kinderna.
"Jag menade inte så, jag tänkte bara att det var trevligt att umgås och jag...Hon slutade mitt i meningen, uppenbart generad.
Det blev varmt i bröstet när han såg på henne och han sträkte ut handen mot hennes.
"Jag kommer gärna hem till dig", sa han. "Och jag har inga baktankar", lade han till.
Aldrig hade han kunnat föreställa sig att en så oskyldig sak som att ta hennes hand skulle skapa sådana fjärilar i magen. Han flätade in fingrarna mellan hennes medan de gick över kullerstenarna på Strandgatan och vidare mot hennes lägenhet på Skolhusgatan. Det var länge sedan han gått hand i hand med någon.
Baksidestext;
Angelica och Tom passar inte ihop. Den saken är aldeles klar. Faktum är att Tom aldrig har träffat en kvinna som varit så fel. Ändå dras de till varandra som nattfjärilar dras till ljuset. Problemet är att Tom avskyr otrohet mer än något annat och Angelica verkar inte dra sig för att ha en och en annan flirt med män som har ring på fingret. Åtminstone är det den bilden han har av henne.
Så småningom upptäcker han att hon har andra sidor också. Sidor som han varken kan eller vill leva utan.
Men Angelica är inte frisk, och har inte varit det på många år. Sjukdomen som nästan tog hennes liv när hon var tonåring har aldrig släppt greppet om henne helt och fast hon vet att det är fel gör hon allt för att dölja ätstörningarna. Kanske mest för sig själv. Ett stort missförstånd ställer allt på sin spets och både Angelica och Tom tvingas se sitt förflutna i vitögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar