"Tinna" av Tina Larsson utgiven av Lava förlag. I den här boken får vi följa Tinna och hennes upplevelser under sin uppväxt någong under 1960-70 talet. Från sex års ålder börjar hennes historia om henne och hennes familj. Det hon tror är en helt normal uppväxt, är allt annat än det. Hennes uppväxt fylls av många saker som ändå är normalt. Hon leker och har vänner. Går i skola och åker på semester till Halmstad med familjen. Hon går på ridskola och sköter sina hästar. Men något är inte som det ska. Något mörkt döljer sig inom hemmets fyra väggar. När inte hennes två bröder är hemma, är tonen en helt annan mellan föräldrarna. Pappan trycker nämligen ner Tinnas mamma psykiskt, så att mamman blir deprimerad. Hon orkar i bland inte ta sig ur sängen, när det är som värst. Mamman försöker därför få skilsmässa flera gånger, som pappan vägrar ge henne.
Jag känner mycket när jag läser den här boken. Både sorg, ilska och frustration. Tårarna kommer emellan åt. Boken handlar om en flickas upplevelser under uppväxten. Den handlar också om den psykiska misshandel, hennes pappa utsätter mamman för. Jag frågar mig hur en människa kan vara så hemsk mot sin egen familj? Vad är det som driver en människa, som Tinnas pappa att vara så grym mot mamman till sina barn, och sin egen dotter? För när flickan växer upp, får hon ganska snart höra samma nersättande komentarer. Samtidigt som berättelsen är otroligt sorglig bitvis, så kan man bara beundra flickan som boken handlar om. Hon är stark och målmedveten. Tack vare det positiva hon ändå har runt sig, växer hon upp till en person som inte tänker ge sig. Hon har modet att se framåt trots allt. Denna starka berättelse berör på djupet, och får av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
8 år
Nu går jag i andra klass och vi har äntligen kommit till en "riktig" skola, Samuelskolan.
Gunilla, vår lärare i första klass, hade flyttat till en annan ort med sin familj. Vår nya lärare Gun var precis lika snäll som Gunilla. Jag minns att vi satt med våra bänkar i en fyrkant med Guns kateder längst fram i mitten och jag satt längst ner till vänster.
Gun var en påhittig, pedagogisk och rolig lärare. Jag lärde mig fort, både matematik och andra ämnen.
Våra roliga timmar var verkligen roliga. Gun var så påhittig och fick oss att känna oss trygga, så vi vågade vara de vi var.
På fredagar gick jag alltid hem med ett glatt sinne då vi avslutade med roliga timmen.
Lite spöklikt var det i Samuelskolan. Toaletterna låg en våning upp närmast vinden. Det knarrade läskigt i den gamla trätrappan upp till toaletten. Jag försökte att inte gå på toaletten i skolan men ibland så var jag tvungen. Sprang upp för trappan in på toa, kissade i raketfart och rusade ner för trappan igen. Pustade ut, det gick bra denna gång. Inte ett enda knarr eller spöke i närheten.
Det serverades mald leverbiff i Samuelsskolans matsal. Mattanten lade upp två malda leverbiffar på min tallrik.
-Det räcker med en leverbiff, sade jag försiktigt, för jag orkar nog bara äta en. Då kom den arga mattanten Maja ut från köket och sa med hård röst:
-Du ska äta upp allt som läggs på din tallrik, sa hon och vände sig sedan snabbt om för att gå ut i matsalen för att vakta grishinken.
Snällt frågade jag den andra mattanten:
-Kan du ta bort en leverbiff? Hon låtsades inte höra vad jag sa.
Jag försökte äta båda men efter en leverbiff var jag proppmätt.
Tanken att få kasta i grishinken var helt utesluten för där stod hon, Maja, och vaktade. Jag försökte gömma den sista leverbiffen under brunsåsen och samtidigt försökte jag hitta en lucka när hon inte stod och vaktade grishinken.
Baksidestext;
Ambulansens sirener kom allt närmare. Jag sprang allt jag kunde mot vår port. Fort upp för trapporna, öppnade dörren till vår lägenhet.
Jag kom in i hallen och stelnade till, där på golvet låg min mamma. Bredvid stod pappa, askgrå i ansiktet.
Jag som tyckte att jag haft en bra och fin uppväxt. Jag visste inget annat.
Nu i efterhand vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar