"Tsaren" av Jan Mårtensson, utgiven av Wahlström och Wistrand. Boken handlar om den stillsamme antikhandlaren Johan Christian Homan. En kväll är det ett riktigt åskoväder. Homan är husvakt på Björkesta när någon plötsligt knackar på dörren och presenterar sig som Torsten Silverstjärna, och han är kusin till Homas fru Francine. Homas bjuder in honom och ger honom torra kläder, whiskey och te. Torsten berättar att han har råkat ut för svårigheter. Han blivit lurad av en kvinna att ta med sig en bok, från New York till Sverige. Det visade sig i stället vara knark i paketet, och nu säger han sig ha blivit hotad till livet. Torsten hittas död en kort tid därefter. En kvinna dyker upp och påstår att hon vet vem mördaren är och vill ha hjälp att ta fast honom. Bakom allt finns det någon som kallar sig för Tsaren. Tsaren figurerar i den ryska millitära underrättelsetjänsten. När misstankarna riktas mot Homans svärfar Archibald vill Homan ta reda på sanningen. Men någon vill inte att han ska rota i saken och han riskerar sitt eget liv på kuppen.
Trots att detta är författarens femtioförsta bok, om den stillsamme antikhandlaren Homan, är han helt ny för mig. Jag läser dock gärna mer av författaren. Flera av hans föregående titlar ser riktigt spännande ut. Redan 1970 gav författaren ut sin första bok. Jag gillar att trots att boken är en deckare, innehåller den ett visst mått av humor som lättar upp det hela. Boken känns också väldigt välskriven och bearbetad, och intrigen känns realistisk. I den här boken möts huvudpersonen av flera mord, samt utpressning och penningtvätt. Huvudpersonen är en person som gärna verkar diskutera med sin katt Cle'o. Det är en hur som helst en riktigt spännande mordgåta som rullar ut sig. Vi får följa huvudpersonen medan han försöker finna Tsaren. Ja, Tsaren visar sig ju tillslut vara någon helt annan än den jag trodde. Ett snyggt fodral paketerar in boken, och jag gillar verkligen det. Denna spännande deckare får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 14
Långt när nere pågick Sankt Görans och drakens eviga, bronsgröna kamp men häruppe på min balkong härskade frid och ro där jag satt vid min frukost. Men jag fick en liten adrenalinkick i en av morgontidningarna som piggade upp mig. En gosse på sju år hade fått 150 000 kronor i kränkningsersättning av sin skola efter ingripande av Diskrimineringombudsmannen. Hans lärarinna hade vägrat att kalla honom "hen" vilket han krävt. Anmälan hade kommit från hans föräldrar. Och en utredning av fallet visade att "Det var besvärade för eleven att inte få bli kallad för rätt pronomen".
"Snabba cash", tänkte jag, men det slutade inte med skadeståndet till den lille gossen. Hans lärarinna hade fått brev från Skolinspektionen som hade öppnat ett ärende om att eventuellt ta ifrån henne lärarlegitimationen.
Äntligen reagerar myndighetssverige, tänkte jag. Man ingriper med hård hand mot all sorts brottslighet i ett land som leder Europatoppen i grenen skjutningen på öppen gata. Myndigheterna bär inte sitt svärd förgäves och griper in där det verkligen behövs. Det känns tryggt.
Men jag tänkte på den galne koranabrännaren som retade upp den muslimska världen. Hot om bojkott mot svenska produkter, uppmaningar till våld.
Självfallet måste yttrandefriheten värnas, en av vår demokratis grundbultar, men jag hade sett någonstans att om man befarade upplopp och våldsamheter, kunde ansökan avslås. Men vår flata myndigheter vek ner sig. Kom man inte ihåg vad som hände under "påskupploppen" med slagsmål och misshandel, stenkastning mot polis och bränning av polisbilar? Logiskt sett kunde jag alltså bränna min familjebibel vid ingången till Uppsala domkyrka. Och jag skulle ha rent samvete. Jag utövade bara mina grundlagsenliga rättigheter.
Men sent ska syndaren vakna, det framkom också att senare bränningar avslagit. Fast skadan var ju redan skedd.
Baksidestext;
Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlare i Gamla stan, dras in i en bisarr härva av mord, utpressning och penningtvätt. Bakom skumraskaffärerna ligger någon som kallas för Tsaren, som figurerar i den ryska underrättelsetjänstens nätverk. Flera av de inblandade har rötter i Sankt Petersburg, men den avskydde Tsaren finns någon annan stans. Frågan är var?
När misstankar plötsligt riktas mot Homas svärfar Archibald inleder Homan en egen utredning av det mystiska fallet. Med livet som insats...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar