måndag 31 juli 2023

Tsaren

"Tsaren" av Jan Mårtensson, utgiven av Wahlström och Wistrand. Boken handlar om den stillsamme antikhandlaren Johan Christian Homan. En kväll är det ett riktigt åskoväder. Homan är husvakt på Björkesta när någon plötsligt knackar på dörren och presenterar sig som Torsten Silverstjärna, och han är kusin till Homas fru Francine. Homas bjuder in honom och ger honom torra kläder, whiskey och te. Torsten berättar att han har råkat ut för svårigheter. Han blivit lurad av en kvinna att ta med sig en bok, från New York till Sverige. Det visade sig i stället vara knark i paketet, och nu säger han sig ha blivit hotad till livet. Torsten hittas död en kort tid därefter. En kvinna dyker upp och påstår att hon vet vem mördaren är och vill ha hjälp att ta fast honom. Bakom allt finns det någon som kallar sig för Tsaren. Tsaren figurerar i den ryska millitära underrättelsetjänsten. När misstankarna riktas mot Homans svärfar Archibald vill Homan ta reda på sanningen. Men någon vill inte att han ska rota i saken och han riskerar sitt eget liv på kuppen. 

Trots att detta är författarens femtioförsta bok, om den stillsamme antikhandlaren Homan, är han helt ny för mig. Jag läser dock gärna mer av författaren. Flera av hans föregående titlar ser riktigt spännande ut. Redan 1970 gav författaren ut sin första bok. Jag gillar att trots att boken är en deckare, innehåller den ett visst mått av humor som lättar upp det hela. Boken känns också väldigt välskriven och bearbetad, och intrigen känns realistisk. I den här boken möts huvudpersonen av flera mord, samt utpressning och penningtvätt. Huvudpersonen är en person som gärna verkar diskutera med sin katt Cle'o. Det är en hur som helst en riktigt spännande mordgåta som rullar ut sig. Vi får följa huvudpersonen medan han försöker finna Tsaren. Ja, Tsaren visar sig ju tillslut vara någon helt annan än den jag trodde. Ett snyggt fodral paketerar in boken, och jag gillar verkligen det. Denna spännande deckare får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14

Långt när nere pågick Sankt Görans och drakens eviga, bronsgröna kamp men häruppe på min balkong härskade frid och ro där jag satt vid min frukost. Men jag fick en liten adrenalinkick i en av morgontidningarna som piggade upp mig. En gosse på sju år hade fått 150 000 kronor i kränkningsersättning av sin skola efter ingripande av Diskrimineringombudsmannen. Hans lärarinna hade vägrat att kalla honom "hen" vilket han krävt. Anmälan hade kommit från hans föräldrar. Och en utredning av fallet visade att "Det var besvärade för eleven att inte få bli kallad för rätt pronomen". 

"Snabba cash", tänkte jag, men det slutade inte med skadeståndet till den lille gossen. Hans lärarinna hade fått brev från Skolinspektionen som hade öppnat ett ärende om att eventuellt ta ifrån henne lärarlegitimationen. 

Äntligen reagerar myndighetssverige, tänkte jag. Man ingriper med hård hand mot all sorts brottslighet i ett land som leder Europatoppen i grenen skjutningen på öppen gata. Myndigheterna bär inte sitt svärd förgäves och griper in där det verkligen behövs. Det känns tryggt.

Men jag tänkte på den galne koranabrännaren som retade upp den muslimska världen. Hot om bojkott mot svenska produkter, uppmaningar till våld. 

Självfallet måste yttrandefriheten värnas, en av vår demokratis grundbultar, men jag hade sett någonstans att om man befarade upplopp och våldsamheter, kunde ansökan avslås. Men vår flata myndigheter vek ner sig. Kom man inte ihåg vad som hände under "påskupploppen" med slagsmål och misshandel, stenkastning mot polis och bränning av polisbilar? Logiskt sett kunde jag alltså bränna min familjebibel vid ingången till Uppsala domkyrka. Och jag skulle ha rent samvete. Jag utövade bara mina grundlagsenliga rättigheter. 

Men sent ska syndaren vakna, det framkom också att senare bränningar avslagit. Fast skadan var ju redan skedd. 

Baksidestext;

Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlare i Gamla stan, dras in i en bisarr härva av mord, utpressning och penningtvätt. Bakom skumraskaffärerna ligger någon som kallas för Tsaren, som figurerar i den ryska underrättelsetjänstens nätverk. Flera av de inblandade har rötter i Sankt Petersburg, men den avskydde Tsaren finns någon annan stans. Frågan är var?

När misstankar plötsligt riktas mot Homas svärfar Archibald inleder Homan en egen utredning av det mystiska fallet. Med livet som insats...


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Allt som livet ger

"Allt som livet ger" av Anna Gustafsson, utgiven av Lava förlag. Nästan ett år har gått sedan Elin flyttade in i den lilla stugan hon nu hyr. Hon trivs så bra där. Hon trivs också väldigt bra med arbetet på bokhandeln. Men vem ska ta över den när Harald har gått i pension? Hennes föräldrar tycker att hon ska göra något bättre av sitt liv och Elin blir så trött på dem. När hennes pojkvän Tom föreslår att hon ska flytta hem till honom, får hon mycket att tänka på. Hon älskar visserligen honom, men vill inte riktigt ge upp sitt oberoende. Samtidigt blir Toms syster ovän med sin pojkvän och flyttar in till Elin i stugan tillfälligt. Elin känner sig inte så bekväm med det. Allt blir ännu mera komplicerat när Elins ex André dyker upp och ångrar att han lämnat henne, och vill ha henne tillbaka. Så hur ska hon göra nu med alla frågor som hopar sig? Ska hon ge upp det självständiga liv hon byggt upp efter att det tog slut med André, eller ska hon förnya sitt hyreskontrakt ännu ett år? 

Detta är fortsättningen på "Rosbergs bokhandel" som jag också läst och recenserat. Det är en bok som handlar om kärlek, vänskap och sorg. Vi får följa Elin och hennes tankar och känslor på ett bra och relevant sätt. Elin funderar mycket på om hon ska välja det som är bra för henne själv, eller ska hon låta någon annan diktera hur hon ska leva? Hon blir dåligt behandlad av sin omgivning och har svårt att stå upp för sig själv många gånger. Några av de personer hon har runt sig känns lite respektlösa, speciellt hennes mamma som kläcker ut sig de värsta komentarerna. Sedan har hon personer runt omkring sig som  verkligen bryr sig om henne också. Annars kretsar hennes liv mycket runt hennes arbete på bokhandeln och sitt liv med hennes särbo Tom. Hon får också ett jobb erbjudande hon inte kan säga nej till. Jag gillar också det snygga bokomslaget. Denna feelgood pralin får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 24

-Äntligen får vi lite tid tillsammans. Har inte sett dig på flera dagar. 

Tom ställer påsarna på farstutrappan och omfamnar Elin. Hon drar in hans doft i ett djupt andetag. Han har inte varit hemma och duschat eller bytt kläder efter jobbet, lukten av kaffe och te sitter i kläderna från hans butik. Det har alltid gett en varm och trygg känsla, idag sticker den lite i näsan.

Tom tar upp påsarna med mat och går in i stugan. Cilla sitter kvar i bilen och pratar i mobilen. Elin låter ytterdörren stå öppen. Med stora ögon ser hon hur Tom packar upp matvaror som kan mätta dem en vecka. Hon undrar om hon missat något.

-Har du blivit en prepper?

Elin lutar sig mot dörrkarmen och ser frågande på honom. Han ser med rynkade ögonbryn tillbaka innan han förstår piken. Ansiktet skiner upp och han fyller köket med sitt varma skratt. 

-Nu när du tagit Cilla under dina vingar behöver du proviant. Tro mig, jag vet hur mycket hon äter, jag har en känsla av att förådet börjar sina. Jag vill bara se till att ni inte svälter. 

-Kan det vara så att du är en hönspappa som känner ansvar för din lillasyster? Eller att du inte litar på att jag klarar av att mata henne?

-Jag har fullt förtroende för dig. Henne däremot...

-Vem då? Är det mig du inte har förtroende för?

Rösten är bitsk och Cillas kropp utstrålar kamp där hon dykt upp i köket, stirrande på Tom. En fasad hon lyckas hålla ungefär fem sekunder innan skrattet klingar. Elin ser på syskonen som båda har lätt till skrattet och båda låter genuina i sin glädje. Hon har många gånger under sin uppväxt, saknat denna typ av interaktion syskon emellan. 

-Gör lite nytta istället och packa in maten. 

Tom kastar matvaror till Cilla som fångar dem under skratt och tjut. Elin ser på dem och deras cirkuskonster, hon har själv aldrig lyckats få upplockning av matvaror att bli en rolig aktivitet.

Baksidestext;

Elin trivs med livet i sin lilla stuga, men får oväntat en inneboende. Cilla har tagit sin tillflykt till Elin efter ett bråk med pojkvännen. Självklart ställer Elin upp när hennes pojkvänns syster behöver stöttning, men samtidigt är hon inte helt bekväm med att dela stugan med någon annan. 

Arbetet i bokhandeln drivs av Harald, som tagit över rodret igen efter katastrofen med Louise. Arbetsklimatet är trivsamt, men oron över vem som ska ta över när han till sist går i pension finns där.

Mitt i allt inträffar något som ställer tillvaron på ända. Elin måste fatta ett viktigt beslut, som inte bara berör henne. Hon känner sig vilsen och oförberedd.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min intervju med författaren här

Doktorns döttrar del 2- På obestånd

"Doktorns döttrar del 2-På obestånd" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Efter att fadern dött av kolera, upptäcker Amalie att alla pengar hennes pappa hade är borta. Familjen Hartmann har nu inte längre råd att leva det liv de levde innan fadern dog. De är nu tvugna att säga upp allt tjänstefolket, sälja så många tillhörigheter de kan och finna en ny och billigare bostad. Men pengarna kommer inte att räcka hur länge som helst, så Amalia letar desperat efter ett arbete. Men det är svårt att få ett utan erfarenhet. Modern och systern klarar inte mycket, utan det är Amalie som måste dra det tyngsta lasset. Amalie måste också ta reda på vad som hänt med faderns förmögenhet. Svaret gör henne både chockad och arg. När pengarna snart är slut dyker dr Brock upp och erbjuder Amalie arbete som guvernör till hans två barn. Framtiden ser nu betydligt ljusare ut.

Hur spännande är inte den här boken och serien överhuvudtaget? Spänningen bara ökar ju mer man läser. Jag beundrar huvudpersonen Amalie så mycket. Hennes beslutsamhet och driv är enorm. De som är kvar av familjen Hartmann, möter många svårigheter, men de ger inte upp trots att allt ser mörkt ut. Men som tur är löser sig deras bekymmer ett efter ett. Det som gör det så svårt för kvinnorna på den tiden, är att de måste ha en manlig huvudansvarig. Det kunde vara en far, make eller släkting t ex. Vilka svårigheter det var för kvinnorna när de inte hade det. De var nästan helt utlämnade då. Det känns tryggt att kvinnor numera kan klara sig utan en man. Doktor Brock verkar dock bry sig väldigt mycket om Amalies välbefinnande, och gör verkligen det lilla extra för henne och hennes familj. Dock verkar han ha en hemlighet. Slutet på boken är väldigt spännande och jag blir väldigt nyfiken på att läsa fortsättningen. Vem är det egentligen som ropar på hjälp uppe på vinden i hans hus? Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

Doktor Brock? 

Amalie stirrade överraskat på doktorn, och han stirrade minst lika överraskat på henne. Det tog en kort stund innan någon av dem sa något mer, och Amalie mindes snabbt hans senaste besök i huset. Det hade varit precis innan hennes far blivit sjuk, och de två hade bråkat. Doktor Brock hade tidigare förklarat för henne att han hade blivit arg på doktor Hartmann för att han valde att stanna i staden, valde att vårda de fattiga, när han hade en familj att ta hand om. Han hade varnat honom och bett honom åka till en säkrare plats på landet.

Det var i alla fall det Brock hade påstått. Amalie visste inte om hon litade på mannen. Hon var alltid lite på sin vakt i hans sällskap. Det kändes som om hon borde passa sig, men vad det var hon skulle passa sig för, visste hon inte. Det var som om Brock höll inne med något, som om han hade satt upp höga stängsel mellan sig själv och omvärlden, och hon lyckades inte riktigt förstå vem han var. 

-Fröken Hartmann? Är allt som det ska? Varför är det inte tjänstefolket som öppnar dörren? Skamkänslan sköljde över Amalie. Han hade rätt. Det passade sig absolut inte att en vacker flicka från borgerskapet öppnade dörren själv. -D-det är bara för att... Jag menar, tjänstefolket är inte här. Inte nu längre.

Brock såg bestört ut, men gick in när Amalie öppnade dörren på vid gavel. -Men varför inte? Är ni sjuka? 

-Nej vi har dem inte längre...stammade Amalie och kom sv sig. Hon kände sig nästan lika dum som under intervjun hos fröken Lutken. Men i nästa stund kom hennes mor och ställde sig bredvid henne. 

Baksidestext;

EN DRÖM ATT KÄMPA FÖR. EN DRÖM ATT DÖ FÖR. EN DRÖM SOM VILL FÖRENA I TRO, HOPP OCH KÄRLEK.

På obestånd 

Livet har vänts upp och ner för familjen Hartmann, och utmaningarna står på kö, men Amalie är fast besluten om att hålla löftet hon gett sin far. Hon ska ta hand om sin familj- kosta vad det kosta vill.

Amalie försöker ta reda på vem som har pressat hennes far på pengar. Svaret på mysteriet är både oväntat och chockerande.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Doktorns döttrar del 1- I glädje och sorg" här

söndag 30 juli 2023

I tystnaden fanns sanningen

"I tystnaden fanns sanningen" av Pernilla Enmark utgiven av Everlasting publishing. Maria förlorade sin mamma redan som tonåring. Efter det flyttade hon in hos sin morfar. De utvecklade ett starkt band mellan varandra. Ett lika starkt band, som hon nu delar med sin dotter, Julia. Efter att Marias morfar gick bort hittade Maria gamla brev och papper. Maria och hennes dotter Julia går igenom dem, under en sen december kväll. Några är skrivna av hennes morfar under andra världskriget. Det handlar om en hemlighet som morfar burit på i många år. En hemlighet ingen kunnat ana. En riktig kärlekssaga rullar ut sig. På gränsen mellan Norge och Sverige träffar nämligen Gustav en kvinna som han blir förälskad i. Familjens trångsynthet lät dem inte få vara tillsammans.

I denna vackert förpackade novell, får vi följa två parallella historier. Den handlar om Maria och Julia i nutid och vad de får reda på en sen december kväll, och om Marias morfars historia, under andra världskriget. Tyskland invaderade Norge och många flydde därifrån, för att finna sig ett bättre liv. Detta är en berättelse om kärlek, vänskap mellan generationer, sorg, förluster, och människors trångsynthet. Det är aldrig för sent för att sanningen ska uppdagas. Kanske är den till och med välkommen? Jag gillar denna historiska berättelse så mycket. Den tog slut aldeles för fort. Denna ljuvliga berättelse får ni verkligen inte missa. Den är verkligen läsvärd. Novellen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Någonstans, vintern 1944

Snön knarrade välbekant under kängorna när han med trötta steg gick efter den mansbreda skottade stigen på väg mot baracken. Trots att vintern precis hade börjat var snödrivorna redan höga och ett tjockt snötäcke bäddade in landskapet. Han frös och konstaterade att den militärgröna fältdräkten med de vida byxor och den långa jacka som de i infanteriet tilldelats inte höll kylan borta. 

De höga tallarna som omgav honom ingav trygghet i den hårda vardagen som han, likt många andra, kastats in i. Värnpliktige Gustav 21 Nilsson lät blicken följa stammarna och såg hur deras mörka kronor sträkte sig ståtligt uppåt i den klara kvällen. Stjärnorna gnistrade ivrigt, men det var som vanligt polstjärnan i norr som gav ett av de starkaste ljusen.

Vägvisaren.

Den som alltid fanns där för att leda den vilsne hem. Idag var det fler som behövde vägvisarens trygghet. Det var som kapten Björkman hade sagt, vägvisaren vet inte av nedgång så fortsätt följa det ljuset. 

Han suckade och släppte stjärnhimlen med blicken. De behövde alla tro på ljuset, världen var inte längre vad den varit. 

Ondskan själv hade tagit över.

Baksidestext;

Redan som tonåring misste Maria sin mamma och flyttade in till sin morfar. Genom åren av sorg och saknad växte sig en stark vänskap fram mellan dem.

En december kväll 2018, ett par veckor efter morfars bortgång, börjar Maria och dottern Julia att gå igenom de brev och papper som de hittade när de tömde hans lägenhet. Några av breven är skrivna av morfar när han under beredskapåren var placerad i Snebacken, nära norska gränsen. 

Maria och Julia får en inblick i dagar som morfar aldrig berättat om, händelser som han burit med sig och som märkt honom för livet.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni

Projekt Edens Lustgård

"Projekt Edens Lustgård" av Emelie Nirland, utgiven av Lava förlag. Arvid har alltid varit synsk. Han ses som lite udda, och håller sig mest för sig själv. Arvid arbetar också som trädgårdsansvarig på kyrkogården i Hälla. När man vill rusta upp den igenväxta minneslunden, blir det Arvids uppdrag att ansvara för att den ska bli så fin som möjligt. Men för att det ska bli som Arvid vill, kommer det att kosta en stor summa pengar. Arvid inser att han behöver hjälp, och vill engagera de boende i byn. Dessvärre pratar man knappt med varandra längre. Ska Arvid lyckas med sitt uppdrag måste han få byborna att samarbeta. Av en slump råkar han förolämpa en lokal reporter, som skriver en artikel om honom i den lokala tidningen. Snart ringlar det långa köer med folk, som vill få kontakt med sina döda anhöriga. Kan Arvid utnyttja detta nya kändisskap till förmån för minneslunden "Edens lustgård"? Snart engagerar sig hela byn, och Arvid har också några andar till hjälp. 

Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. Detta är en väldigt rolig feelgoodroman med många förvecklingar och dråpliga situationer. Den innehåller många härliga karaktärer och bjöd på många, många skratt. Den innehåller också en lagom avvägd portion allvar. De båda huvudkaraktärerna Arvid och Beatrice, är så olika några människor kan vara, men det är ju det som gör det hela så roligt. Båda karaktärerna växer dock, ju mer man läser. Det är en varm och kärleksfull historia som utvecklar sig. Den visar att det är så viktigt med sammarbete och gemenskap. Livet blir så mycket roligare om man hjälper varandra, för att förverkliga gemensamma drömmar och mål. Sedan gillar jag de andliga inslagen som är beskrivna med en stor portion humor och glimten i ögat. Jag gillade också det färgglada och fina omslaget på boken. Denna feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

ARVID KUNDE INTE haft mer fel när han utgått från att han inte skulle få några mer besök. När han dagen därpå kom till jobbet, stod där olyckligt nog redan närapå dussintalet människor och väntade på honom. 

Genast fick han en klump i magen, det här hade han verkligen inte tid med. Idag skulle han ju röja bort sly och trimma en utav häckarna som började bli för hög. Så ljudlöst han bara förmådde smög han raskt iväg mot verktygslådan. Med lite tur skulle de förhoppningsvis snart tröttna och gå där ifrån. 

Dessvärre hade någon redan fått syn på honom och ropat på de andra. Det var lönlöst att försöka gömma sig. Hela gruppen rusade nu emot honom och överröste honom med frågor. Arvid gjorde sitt bästa för att besvara dem alla, men det var svårt att koncentrera sig när flera av dem pratade i munnen på varandra. Både människor och andar. 

-Lugna ner er nu! utropade Arvid efter några hysteriskt intensiva minuter. En i taget.

Folksamlingen tystnade direkt och tittade förväntansfullt på honom, ungefär som små barn som med tindrande ögon betraktade jultomten för allra första gången. Arvid var dock inte helt övertygad om att han skulle klara av att leverera just de klapparna de önskat sig.

Arvid harklade sig och gjorde sig redo att förmedla några budskap från andevärlden.

-Jag har en Jakob och en Timo här.

-Åh, utropade en kvinna, det är mina bröder. Hur är det med dem?

-De mår bra, svarade Arvid och vände sig raskt mot nästa person.

-Vad det allt de hade att säga efter alla dessa år? frågade kvinnan snopet. Du får allt klämma ur dig något mer. 

-Det är väl knappast jag som bestämmer vad de ska säga svarade Arvid trött. Ni kanske inte hade så mycket att säga när de levde heller. Eller så har ni redan sagt allt som behövde sägas. 

Kvinnan vände sig tvärt och stormade iväg. Arvid räknade inte med att få någon skrynklig hundralapp av henne. 

Baksidestext;

PÅ HÄLLA KYRKOGÅRD arbetar den introverte Arvid som trädgårdsansvarig. När han inte anser buskar eller gräver gravar, spenderar han tiden med att prata med de döda. Arvid är nämligen synsk, vilket medför att andarna ideligen söker upp honom och stör hans sinnesro. 

När det blir dags att rusta upp kyrkans igenvuxna minneslund, faller det på Arvids lott att ansvara för projektet. Budgeten är dock alltför snäv för att han ska kunna göra verklighet av sin vision "Edens lustgård" Arvids största önskan är att göra minneslunden till en vacker plats för de sörjande, samt skapa en sevärdighet som ska locka folk till byn. För att genomföra sina storslagna planer inser han att han behöver hjälp från byborna. Problemet är att de knappt pratar med varandra längre.

Efter att ha förolämpat en kvinnlig besökare, blir han omskriven i den lokala pressen. Arvid som föredrar ensamheten, blir överväldigad av all uppmärksamhet. Det dröjer inte länge förrän köerna ringlar sig långa av förväntansfulla människor som hoppas få kontakt med sina döda anhöriga. Nu måste Arvid bestämma sig för om han ska fly, eller utnyttja sitt påtvingade kändisskap för att väcka liv i sin älskade hemby innan den tystnar för gott.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Viskningen från andra sidan

"Viskningen från andra sidan" av Lina Gullbrand och Maria Bäckman, utgiven av Idus förlag. Barnbok 9-12 år. Det är sportlov, och Karl och hans vänner ska passa grannen Gretas katter medan hon åker bort. Men föräldrarna tycker inte om att barnen umgås med Greta, då ryktena säger att hon en gång i tiden gjort något hemskt. Det bryr sig inte barnen sig om. De gillar Greta och vill ta reda på om rykterna är sanna. Och varför får de inte gå upp på vinden? Vad är det som Greta är så rädd för? Snart börjar det hända kusliga saker i huset och någon vill ta kontakt med dem, från andra sidan. Någon som vill att sanningen ska komma fram. 

Detta är en väldigt spännande mysrysare, som har en bra och läsvänlig text. Spänningen ökar under tiden man läser och boken känns verkligen lite väl läskig emellanåt. Boken är välskriven och historien känns realistisk. Jag uppskattar att barnen verkligen bryr sig om Greta och vill hjälpa henne. Annars hade ju Greta varit väldigt ensam, med bara sina katter som sällskap. De ser bortom ryktena runt Greta och vill veta sanningen. Jag tycker synd om tjejen Agnes, som inte verkar må så bra, och visar det genom att vara bråkig. Jag kan verkligen rekommendera boken till de barn som letar efter något riktigt läskigt att läsa. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

Under lördagen chillar kompisgänget hemma hos Greta. De har med sig godis och chips och på kvällen beställer de pizza via hemkörning. Eftersom deras föräldrar inte tycker om att de är hos Greta har barnen sagt att de är på fritidsgården som har helgöppet under sportlovet.

Gänget känner sig både fria och olydiga på samma gång. Aldrig har väl en pizza smakat så gott! Karl njuter av varje tugga ost, skinka och ananas. Mums! Han kan inte riktigt förstå varför föräldrarna inte gillar när de är hos Greta. Vist kan tanten vara lite tossig men hon är genomsnäll och skulle aldrig göra en fluga förnär. Det är ju inte som att hon är en mördare direkt.

När de för första gången är ensamma i huset passar de på att gå på upptäcksfärd. Ingen av dem har varit i mer än köket och tv-rummet förut. Nu går de omkring och utforskar och kan räkna till fyra rum på första våningsplanet. Hela nedervåningen är som en enda stor loppis. Det är grejer överallt. Precis överallt! 

Barnen går upp för trappan till övervåningen och upptäcker inte mindre än fem dörrar, som alla leder till olika rum. Bakom den ena dörren finns ett badrum. Det väldiga badkaret har lejontassar. Amanda går fram till karet och hoppar över kanten. 

Baksidestext;

Att vakta gamla Gretas katter kan väl inte vara så svårt, tänker Karl och hans vänner. Men varför säger Greta att de absolut inte får gå upp på vinden? 

Ett rykte om att Greta en gång gjort något fruktansvärt får kompisgänget att börja fundera. 

När mystiska saker händer i huset bestämmer sig vännerna för att ta reda på om rycktet stämmer. Varför är Greta så rädd för det som finns på vinden?


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

lördag 29 juli 2023

Den spanska kärleksbluffen

"Den spanska kärleksbluffen" av Elena Armas utgiven av Lovereads förlag. Catalina Martin ska besöka sin spanska familj, då hennes syster ska gifta sig. Hon har bara ett problem. Hennes ex har förlovat sig, och därför vill hon hitta en dejt till bröllopet. Familjen får inte tro att hon är olycklig, så i stället för att säga som det är, häver hon ur sig att hon kommer att ta med sig sin amerikanska pojkvän. En pojkvänn som ännu inte existerar. När hennes kollega Aaron Blackford erbjuder sig att följa med som dejt är hon tveksam. Han är visserligen skitsnygg, men också en skitstövel, och de drar inte jämt. Hur som helst verkar det inte som om hon har något annat alternativ, men ju mer de umgås, ju mer dras de till varandra. Båda har hemligheter de inte vill ska komma fram. Ska de komma över deras motstånd mot varandra och bli ett kärlekspar på riktigt?

Trots att boken innehåller hela 555 sidor läste jag ut den här boken på endast två dagar. Den var så otroligt bra och rolig, och bjöd på många skratt. När en bok är så här bra försvinner sidorna i ett nafs. Jag gillar skarpt de båda huvudkaraktärerna och Catalinas släktingar. Vi får följa de båda kollegorna, tillika fienderna. Det är roligt att Catalinas motstånd mot Aaron bara smälter bort som smör i solsken. Man förstår från början att Aaron ställer upp på att vara Catalinas fejkade pojkvän, för att han i själva verket gillar henne. De har en typisk fiende till vän relation, som orsakedes av ett missförstånd redan när de träffades första gången. Jag gillar att de bråkar fast de egentligen gillar varandra. Boken är full av underfundig humor och rappa kommentarer. Boken innehåller också ett allvarligare sexistiskt inslag, som förekommer på deras arbetsplats, och vad man gör för att komma tillrätta med detta problem. Denna härliga feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

När jag klev in på InTechs högkvarter följande måndag kändes det som om att jag svalt en blyklump tillsammans med morgonkaffet. Och känslan blev bara mer intensiv ju närmare mitt kontor jag kom, som om klumpen expanderade och tog upp allt mer plats inuti mig. 

Jag hade inte känt mig så här obekväm sedan jag fick höra att Daniel var förlovad under det där hemska telefonsamtalet för ett par veckor sedan. Samtalet som hade lett till min ursprungliga lögn. 

Men visst var det här annorlunda?

Den här tyngden i magen hade ingenting att göra med något som jag hade fått ur mig i ett ögonblick av desperation och dumhet. 

Eller det kanske den hade.

För även om det var det sista jag ville, var jag tvungen att erkänna att mina känslor berodde på hur det hade slutat mellan mig och Aaron i lördags. Och även om jag vägrade ägna en sekund åt att oroa mig över det så var det precis vad jag hade gjort. 

Vilket var fullständigt idiotiskt, för varför skulle jag vilja fundera mer på det som hände i lördags, eller på honom? Jag hade ingen anledning att göra det. Inte på ett medvetet plan åtminstone. Vi var inte vänner. Vi var inte skyldiga varandra något. Och det hade han sagt eller gjort, hur han hade sett ut eller luktat, eller lett mot mig eller hållit om mig när vi dansat eller var det nu var han hade viskat i mitt förbaskade öra, det borde jag bara ignorerat från första början. 

Men uppenbarligen hade min hjärna egna idéer. 

Att vara din vän har alltid varit det sista jag haft i åtanke.

Så hade han sagt. Han kunde inte ha varit tydligare. Och jag hade inga problem med det. Jag hade aldrig velat vara hans vän heller. Förutom möjligtvis i ett par dagar när han precis börjat jobba på InTech. 

Men tåget hade gått för länge sedan. Det fanns en anledning till att han fanns på min svarta lista och att han borde ha stannat där. 

Det pyttelilla problemet var att jag på sätt och vis behövde honom. Och...herregud, jag fick ta itu med det senare.

Baksidestext;

Catalina Martin är i desperat behov av en dejt till sin systers bröllop i Spanien. Särskilt efter den oskyldiga lögnen, hon dragit för familjen i panik, om att hon ska ta med sig sin amerikanska pojkvän-som inte ens existerar. Om bara några veckor måste hon träffa hela sin familj, sina vänner och sin nyförlovade expojkvän och bevisa att hon lever lyckligt i New York. Klockan tickar, men hur ska hon hitta någon som är villig att flyga över Atlanten med henne, som dessutom går med på att vara hennes fejkade pojkvän? När hennes kollega Aaron Blackford- den irriterande men snygga, blåögda, mörkhåriga skitstöveln- oväntat ställer upp är det inte ens ett alternativ. Men ju mer desperat Catalina blir desto bättre verkar erbjudandet, och kanske är han inte så illa som hon alltid trott...


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det lilla kaf'eet Spicy Cocoa

"Det lilla kaf'eet Spicy Cocoa" av Harper Graham , utgiven av Polaris förlag . Bokomslag? Bokrecension ;📚❤️Detta är del två i...