"Det slutna rummet" av Mari Jungstedt utgiven av Albert Bonnier förlag. En kvinna hittas mördad i Lummelundagrottan på Gotland, under en guidad tur. Polis kommissarie Anders Knutas frågar sig, hur mördaren kunnat slå till mitt ibland de andra turisterna. Knutas höggravida sambo Karin får upp ett gammalt spår som hon följer. Det hade skett ett liknande mord i en annan grotta. Det mordet skedde i Korallgrottan, som ligger i nordligaste Jämtland. Mordet skedde för några år sedan, och det är fortfarande är ouppklarat. Det var en tolv år gammal flicka, lite lik den mördade kvinnan, som omkommit under oklara omständigheter. Hör det nya och det gamla mordet ihop på något vis? Medan Karin följer upp sitt egna spår sker ytterligare ett mord. Den döda kvinnans son omkommer i en anlagd brand. Man förstår snabbt att morden inte är slumpmässiga, utan personliga. Nu måste de hitta mördaren så snabbt man kan, så han inte hinner slå till igen. Kommer man att lyckas?
Detta är författarens 17 bok i serien om Anders Knutas, men detta är den första jag själv läser och recenserar. Jag har några olästa böcker av författaren som jag bara måste läsa nu. Så bra! Detta är en mordgåta förlagd till två grottor. Ett i dåtid och ett i nutid. Vi får följa poliskommisarie Knutas och reportern Johans arbete kring mordet i Lummelundagrottan. Knutas tankar upptas delvis av att han snart ska bli pappa och delvis försöker han lösa mordfallet. Johan funderar över sitt förhållande med sin fru. Håller det på att ta slut, eller kommer de att lösa sina problem? Vi får även följa mördarens tankar och känslor. Tillslut får man även veta orsaken. Jag gillar hur författaren bakar in intressanta fakta om grottor i berättelsen. Boken var spännande från första till sista sidan, och väldigt lättläst. En riktig bladvändare! Jag gillar de olika karaktärerna, och ser fram emot att läsa mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Maj 2007
När grottan öppnade upp mot skogen utanför och gruppen äntligen kunde skönja något som verkade vara dagsljus, drog alla en lättnadens suck. Visst hade det varit spännande där inne och äventyret liknade inget annat någon av dem hade gjort förut. Men det hade varit kallt och fysiskt krävande med krypande i lera och klättrande över isiga klippblock. Dessutom var den psykiskt påfrestande att befinna sig i tunnlar långt under jorden, utan någon möjlighet att ta sig ut själv. Tidvis hade de ålat på rad i kålmörker i trånga gångar. Det enda sättet att få en uppfattning om vart gruppen var på väg var att treva efter framförvarande persons undersida av gummistöveln. Allt som fanns omkring var ett kompakt mörker, fuktigt berg och en tunnel som aldrig tycktes ta slut.
I flera timmar hade de befunnit sig nere i grottan och krupit på armbågarna i vattenfyllda gångar och hoppat över dmå sjöar, vilka några av dem inte klarat utan plumsat i. De hade snabbt fått hjälp att ta sig upp av de båda guiderna och vadarstövlarna som gick ända upp till bröstkorgen hindrade dem från att bli genomblöta.
När alla kommit ut och den sista guiden låst grinden efter dem skyndade de tillbaka till raststugan för att byta om. Där fick de äntligen kliva ur sina leriga overaller, ta aåv hjälmar och handskar. Sedan var det skönt att komma in i stugan där en av guiderna tänt eld i den öppna spisen.
Ett efter ett dråsade barnen ner på de väggfasta bänkarna som var klädda med renfällar. De gnuggade händer och fötter framför lågorna i den öppna spisen. Vattenflaskor delades ut medan de hungrigt väntade på lunchen som dukades fram på det rustika bordet; renklämmor och varm choklad, frukt, nötter och kanelbullar.
Baksidestext;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar