"Längtan hem" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonnier förlag. Detta är den andra boken i serien om släkten O'Dwyer. I den första boken fick vi följa Iona och Boyle. I den här boken får vi följa Connor och Meara. Nu är den onde trollkarlen Cabhan ute efter att ta Connors krafter. Han är även ute efter att skada Meara. Vi får även träffa släkten O'Dwyers förfäder lite mer. Connor blir riktigt skakad när Meara råkar illa ut i kampen mot trollkarlen. Cabhan försöker gång på gång att skada henne. Connor får nu upp ögonen för att han och Meara, är mer än bara vänner. Han förstår nu att han har älskat Meara en länge tid. Connor gör nu allt han kan för att skydda henne. Meara å sin sida blir irriterad av hans uppmärksamhet. Ska Meara förstå att Connor menar allvar med sin kärlek? Samtidigt fortsätter arbetet med att förgöra Cabhan och de tre häxorna fortsätter att träna sina magiska förmågor. Branna försöker fundera varför de inte lyckades förinta trollkarlen förra gången de drabbade samman.
Denna boken är precis lika spännande och bra som den första delen i serien. Jag gillar de magiska och övernaturliga inslagen. Jag gillar också hur författaren målar upp det irländska landskapet och personbeskrivningarna. Man får möjlighet att lära känna karaktärerna på ett bra sätt. Vi får följa Connor och Meara i denna delen, och hur deras förhållande utvecklar sig. Samtidigt som vi får följa vännernas vardagsliv, samvaro, samt deras strävan att förgöra den elaka trollkarlen, Cabhan. Kampen mellan gott och ont går som en röd tråd genom hela boken. Vi får också träffa familjens förfäder, de tre ursprungliga häxorna, och lära känna dem lite bättre. Speciellt Eamon, som Connor och Meara bland annat träffar i deras drömmar. Jag hoppas jag får lära känna Branna och Fin som har ett förflutet ihop, i den sista delen i serien. Jag längtar redan. Boken har en blandning av magi, vänskap och kärlek. Jag gillar omslagen på böckerna i denna serie. De är så fina och välgjorda. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 12
Han visste att det inte var någon dröm. För sin inre syn kunde han se sig själv, varm och naken i sängen tillsammans med Meara, och han kunde - om han färdades tillbaka - känna hennes långsamma stadiga hjärtslag.
Trygg och varm i sängen, tänkte han.
Men när han vandrade genom skogen kändes nattluften kylig och molnen som lekte med trekvartsmånen blev till mörka skuggor.
"Vad är det vi letar efter?" frågade Meara.
"Det vet jag inte förrän jag hittat det. Du borde inte vara här?" Han stannade och tog hennes ansikte mellan sina händer.
"Stanna i sängen, sov tryggt."
"Du får inte stänga ute mig." Hon grep tag om hans handleder. "Du lovade det. Och det här är min dröm lika mycket som din."
Han skulle kunna sända tillbaka henne, till drömmar hon inte skulle minnas. Men det skulle vara detsamma som att ljuga för henne.
"Håll dig nära mig, jag hittar inte här."
"Det här är inte våra trakter."
"Nej."
Meara höjde svärdet hon bar så att månljuset som silades genom molnen reflekterades i klingan. "Gav du mig svärdet, eller var det jag själv som tog det?"
"Jag vet inte." Något skimmrade över hans huvud, retade sinnenas utkanter. "Det är någonting i luften."
"Rök"
"Ja, och något mer." Connor lyfte handen, frammanade ett ljusklot. Han använde det som en fackla, fördrev skuggorna för att se vägen tydligare.
En hjort klev fram på den steniga stigen, hornen var en silverkrona, pälsen glimmade som guld. Den stod så en stund, stilla som en staty, som för att låta dem beundra dess skönhet, sedan vände den sig om och skred majestätiskt fram genom de virvlande dimslöjorna.
"Ska vi följa efter den?" frågade Meara.
"Ja", svarade Connor men lät ljuset fortsätta brinna. Skogen tätnade och det doftade grönska och jord och rök. Hortensia skred fram, elegant och utan någon brådska.
Baksidestext;
Connor O'Dwyer är djupt förbunden med sitt älskade Irland. Här har han sina rötter, och tillsammans med sin syster Branna och kusinen Iona bildar han en obrytbar cirkel. Connor är falkinerare och tar med turister på turer genom det vackra gröna landskapet.
Hans vägar korsas ständigt med vännen Meara -hon guidar också, men till häst. En dramatisk händelse får Connor att se Meira med nya ögon. Ska hon bli den första kvinnan han släpper in i sitt hjärta? Kärleken skakar om Connor, men när ett hot från det förflutna dyker upp måste han stå stadigt för att beskydda allt han älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar