Smakbit en söndag-En förlorad kärlek

 

Idag är det söndag igen. Äntligen skiner solen och det är skönt att vara ute. I går bakade jag Pavlova för första gången. Den verkade vara god, för det blev inte så mycket kvar av den.

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från "En förlorad kärlek" av Alyson Richman.

Smakbiten;

Han klädde sig omsorgsfullt, i pressad kostym och nyputsade skor. När han rakade sig granskade han noga båda kinderna i spegeln för att försäkra sig om att han inte missat ett enda strå. Tidigare på eftermiddagen hade han till och med köpt citrondoftande pomada för att släta ut sina få kvarvarande lockar. 

Han hade bara en dotterson, faktiskt bara ett enda barnbarn, och han hade sett fram emot det här bröllopet i flera månader. Och även om han träffat bruden vid ett fåtal tillfällen hade han tyckt om henne redan från början. Hon var smart och älskvärd, hade nära till skratt och utstrålade en sorts gamla tidernas elegans. Han hade inte insett vilken sällsynt egenskap det var förrän han såg henne sitta där, hand i hand med hans dotterson.

Till och med nu, när han gick in i restaurangen för repetitionsmiddagen, kändes det som om anblicken av den unga kvinnan svepte honom tillbaka i tiden. Han såg att några av de andra gästerna omedvetet rörde vid sina halsar, eftersom kvinnans hals ovanför sammets klänningen var så lång och vacker att hon såg ut att vara hämtad från en målning av Gustav Klimt. Håret var uppsat i en lös chinjong, och två juvelprydda fjärilar med gnistrande antenner vilade strax ovanför hennes vänstra öra, vilket gav intrycket av att de bevingade varelserna just hade landat i hennes röda hår. 

Dottersonen hade ärvt hans mörka, ostyriga lockar. Som en stark kontrast till sin blivande hustru skruvade han nervöst på sig, medan hon tycktes glida genom lokalen. Det såg ut som om han skulle ha trivts bättre med en bok i händerna än med ett champagneglas. Ändå fanns det en lätthet mellan dem, en balans som fick dem att framstå som perfekta för varandra. Båda var intelligenta, välutbildade, andra generationens amerikaner. Deras röster saknade helt spår av den brytning som hade kryddat deras far- och morföräldrars engelska. Vigselannonsen i New York Times på söndagmorgonen skulle lyda:

Från baksidan;

Där på hennes underarm, precis bredvid ett födelsemärke, satt sex siffror tatuerade. "Kommer du ihåg mig nu?" frågade han med darrande röst. Hon tittade på honom igen, som att han vore ett spöke. "Lenka, det är jag," sa han. "Josef, din man."

Lenka är en ung konstituerande när hon träffar Josef i Prag, strax före andra världskrigets utbrott. De gifter sig snart, men deras liv tillsammans hinner knappt börja innan de slits isär av kriget. 

Josef ska fly till New York tillsammans med sin familj, Lenka ska komma efter med sina föräldrar. Men ingeting går som planerat.

Fartyget som Josef reser med förliser. Och Lenkas öde för henne till Theresienstadt och så småning om Auschwitz. Ovetande om att den andra är vid liv bär de med sig minnena av den förlorade kärleken. Ett helt liv senare står de plötsligt öga mot öga.

Från den lyckliga tiden i förkrigets Prag till nazismens skräckvälde i Europa. En förlorad kärlek är en oförglömlig kärlekshistoria i skuggan av andra världskriget.

Ha en riktigt trevlig dag!

Kramizar Nina