"Vildliljan - Ellingeserien del 3" av Sara H Olsson utgiven av HarperCollins förlag. I nutid är Paula och hennes vän Holger nyfiken på varför Ellingeborna Sonja Berg och Gunnar Hedin, står på samma lista. Vad hände egentligen den där våren 1945 i slutet på andra världskriget? Paula försöker hitta svar på gåtan. Parallellt får vi en resa tillbaka i historien, och vad som hände då, mellan Sonja och Gunnar, under den där våren under andra världskrigets slutskede. Sjuksköterskan Sonja beger sig med många andra frivilliga kvinnor ner till Tyskland. Där ska hon med hjälp av de andra unga kvinnorna, åka med en av Röda korsets vita bussar, för att ta hem krigsfångar från fånglägrena. Det är tufft för de unga sjuksköterskorna, och de upplever, och ser så mycket mänskligt lidande. Mitt i krigets fasor finner hon även kärleken till den danska läkaren Fredrik. Men då hon upptäcker Ellingebon Gunnar Hedin som har stridit med nazisterna, på en av bussarna, har hon ett svårt val att göra.
Detta är den tredje och sista delen i Ellingeserien. Detta är en väldigt bra och tänkvärd, historisk bokserie tycker jag. Detta är en serie som handlar om de tre vänninorna Inger, Britt och Sonjas olika öden och engagemang, under det andra världskriget. Jag tycker verkligen att serien är både välskriven och spännande. Jag har fått lära mig en hel del, som jag inte visste. Jag tycker att det känns som om att författaren har gjort en bra bakgrund research, för boken låter så verklighetstrogen, som om historien handlar om verkliga personer. Jag tycker också om de kvinnliga karaktärerna. Det är tre väldigt modiga kvinnor, som väljer att göra det lilla extra under andra världskriget. Hur soldaternas liv ser ut under kriget, berör på djupet. De lever under svåra förhållanden och lider både av olika sjukdomar, löss, olika former av skador tillika undernäring. Jag kan inte låta bli att fundera på, varför människor aldrig lär sig. Krigen på vår jord ser aldrig ut att ta slut. Alltid är det några länder som ska bråka. Jag är tacksam att jag fått möjlighet att läsa alla tre delarna. Även denna delen får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 10
Sonja, mars 1945
Sonja hade aldrig varit utanför Sveriges gränser. Inte utanför Hallands hrller, när hon tänkte efter. Men nu, vid 22 års ålder, var det dags, och hon höll sig hårt i relingen på fartyget när det långsamt lämnade Malmö och begav sig mot öppet hav. Kajen var full av människor som vinkade av dem. Sonja vågade sig på att vinka tillbaka, med stolthet. Hon skulle minnas värmen hon kände inombords när jublet och applåderna letade sig fram genom havsbruset.
"Åh, jag älskar att åka båt", sa Anna och blundade medan hon vände ansiktet mot vinden så att håret virvlade bakom ryggen på henne.
Bussarna stod tätt packade på däck. Två av dem var ännu omålade och de overall klädda männen kämpade hårt för att få det sista klart innan man nådde Köpenhamn. Sonja kunde inte känna nog lättnad över att bussarna skulle utmärka sig, så att man inte borde kunna missta dem för stridsfordon från luften. De stora röda korsen på busstaken stod i skarp kontrast till den vita färgen. Att detta var räddningsanskap gick det inte att ta miste på.
De var nu en bra bit ute på sundet, och båten gungade mjukt på vågorna. Sonja höll sig fast i relingen och lät den friska luften kyla av hennes ansikte. Det var kallare ute på havet, vinden bet i kinderna. Men Sonja ville inte flytta sig. Så länge hon stod stilla och andades skulle inte sjösjukan få ett grepp om henne. Då fick hon hellre bli kall.
"Varmt choklad?" frågade Anna från sidan och höll fram en mugg mot Sonja, som tacksamt tog emot den med ena handen. Den andra behöll hon på relingen.
"Tack", svarade hon.
"Det är lätt mot väggen", sa Anna. "Om du vill komma med?"
Sonja skakade lätt på huvudet.
"Jag blir lite illamående", förklarade hon. "Jag stannar här så länge det går", log hon urskuldande.
"Jag stannar med dig", sa Anna och ställde sig nära. "Vi får värma varandra."
De drack sin choklad och såg den svenska kusten försvinna i horisonten.
Baksidetext;
VÅREN 1945. MITT I BRINNANDE KRIG VÄXER MOD OCH KÄRLEK FRAM, MEN OCKSÅ ETT OFATTBART SVEK.
Rapporter om fasorna på kontinenten får hundratals Svenskar att åka med Röda Korsets vita bussar för att evakuera krigsflyktingar ur de tyska koncentrationslägren. En av de frivilliga sjuksköterskorna är Sonja Berg från Ellinge i Halland.
Sonja får kämpa hårt för att hålla känslorna i schack - det hon möter i lägren är något hon aldrig kunnat förbereda sig på. Hon finner tröst i den danska läkaren Fredrik och snart uppstår kärlek. Men när hon av en slump träffar på Ellingebon Gunnar Hedin, som anslutit sig till nazitrupperna, sätts allt hon arbetat för på spel.
I nutida Ellinge har Paula funnit en lapp som väcker nyfikenhet om vad som egentligen hände Sonja och Gunnar den där våren i krigets slutskede. Men när hon visar den för sin vän Holger får allt en annorlunda vändning. Det visar sig nämligen att Holger är personligt indragen i historien, och sanningen är inte vad man tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar