Läshataren

"Läshataren" av Lina Gullbrand och Maria Bäckman, (bokskrivarna)  illustrationer av Ellen Odlöw  utgiven av Idus förlag. 9-12 år. Denna huvudperson gillar verkligen inte att läsa. Hen förstår inte alls meningen med att läsa. När de säger att det finns en bok för alla, skrattar hen bara. Men så lyckas hen och hens kamrater att fixa ett innerastrum på skolan. Det blir inledningen till något nytt och underbart. Nu kan hen och hens vänner sitta inne på rasten och käka chips på lunchrasten, om maten i skolan inte är så god. De kan också göra annat roligt på rasterna. När skolan får ett intressant författarbesök, börjar hen läsa hans bok, och snart blir hen fast. Barnen börjar berätta historier för varandra och snart ger de ut en bok tillsammans under pseudonym. Hela livet är nu förändrat för alltid.

Detta är en fin bok som handlar om vänskap och att finna glädjen i läsandet. Huvudpersonen i boken är hemlig och kallar sig läshataren. Det gör boken annorlunda och spännande. Hen berättar om sig och hens vänner, samt hens ändrade inställning till läsandet och böcker. Nu älskar hen historier och böcker och börjar själv berätta egna historier, tillsammans med hens vänner, som snart resulterar i en ny och populär bestsäljande bok. Vilken förvandling! Jag tycker att boken har bra och lättläst text, och de svåra orden blir förklarade i slutet på boken, ord som t ex genre och inlaga. Boken innehåller även svartvita fina illustrationer som pricken över i. Boken bjuder även på en del fniss. Boktips till de som har en läshatare i närheten av sig. Boken är väl läsvärd och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Den där regntunga måndagen gick jag alltså där som vanligt utan att göra något särskilt. Jag fantiserade om att jag var någon annanstans, i ett varmt land, på en strand. Eller hemma vid datorn. Kanske i sängen under mitt sköna täcke, eller i soffan med favoritserien. 

Jag började tänka att det borde finnas ett ställe inomhus, på skolan alltså, där vi kunde vara. Som ett slags innerastrum. Jag vet att det förslaget tagits upp i elevrådet massor av gånger med ungefär samma svar och argument som följd: Ni måste ha tillsyn på rasterna och vi har inte personal så vi kan täcka upp både skolgården och en rasthall inne. Dessutom är frisk luft a och o för att orka jobba bra i skolan. Jag kan fortfarande se rektorn framför mig med sin självgoda min när han gav oss svar på tal. 

Vadå tillsyn? Vi tänkte ju inte börja slåss bara för att vi fick vara inomhus. Jag tror det till och med skulle blivit lugnare om alla fick göra det de hade lust med.

Jag var övertygad om att det fanns lediga rum på skolan, sådana som ändå bara stod tomma, förråd som samlade damm och mögel, typ. 

-Jag vet! sa Sam, en av mina kompisar. Vi kan göra om rummet i källaren, det bredvid bildsalen, till rastrum. Utan att tala om det för någon, så kan vi hänga där på rasterna. Ingen skulle märka det, tror ingen varit där inne på flera år. 

-Vad finns ens där inne? undrade Lisa medan hon tryckte sig närmare mig under det centimeterbreda uthänget från taket över förådet.

-Mest gammalt skräp, uråldriga matteböcker och sådant. Sam fortsatte fundera:

-Tror geografiläraren en gång sa att de burit ner alla kartböcker dit, fattar inte varför man inte slängde dem. Det är ju inte som om världen kommer ändras tillbaka till gamla landsgränser direkt. Och sedan alla fick datorer söker vi ju alltid upp aktuella kartor på nätet. Säkert rektorns beslut, han är ju snålare än min farfar!

Baksidestext;

Har du någon gång hört att det finns en bok för alla? Att det bara gäller att ge boken en chans? Tillåt mig asgarva! Innan jag var med om en grej som förändrade allt var läsning det värsta jag visste.

Som tur var ordnade min smått galne rektor en brandövning som öppnade upp för saker jag inte ens kunnat drömma om. Chipsluncher och inneraster, behöver jag säga mer? Häng med på min resa, det blir kul. Lovar!/Läshataren

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 33: Fantasi

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om fantasier, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Finns det någon fiktiv värld du gärna hade besökt?

Svar; Jag skulle vilja besöka Hogwarts t ex. Sen skulle jag gärna vilja kunna resa i tiden som i Outlander serien, eller kunna resa mellan olika världar som i Fabelonia, en bok jag läst nyligen. Kanske en värld där det finns enhörningar och alver eller vampyrer och varulvar. Det finns många platser jag skulle kunna tänka mig.

2. Är du bra på att komma på idéer?

Svar; Njae, det kan jag inte påstå. Ibland kanske. Det beror på vad det gäller.

3. Är du en drömmare eller realist?

Svar; Både och. Jag gillar att drömma men jag vet att de är svårt att nå. Någon dröm kan ju också bli uppfylld, som att jag besökte Karl Fredrik på Eklaholm nu i sommar. Jag har ju varit hos Mandelmanns förut. 

4. Vad fantiserar du om?

Svar; Att få ge ut en bok. Att bli ekonomiskt oberoende och självförsörjande. Det finns mycket att fantisera om.

5. Om du fick önska, vad skulle finnas i världen som saknas idag?

Svar; Fred och trygghet och mat åt alla.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Ninni

I månskenets famn

"I månskenets famn" av Jaqueline Lundqvist, utgiven av Whip Media förlag. Boken handlar om ett gäng ungdommar som precis har börjat skolan efter sommarlovet. Loreena är kär i Louis, som är den mest eftertraktade killen i skolan. Samtidigt börjar en ny kille i skolan, Angelo. Angelo vill gärna bli tillsammans med Loreena, men då hon har känslor för någon annan blir det komplicerat. Angelo är visserligen snygg, men Loreena känner inte mycket mer än vänskap för honom. När Angelo och Loreena pluggar på skolans bibliotek en kväll, upptäcker de en gammal bok, som handlar om en kärlekshistoria, en prinsessa och obesvarad kärlek. Ungdommarna vill lösa mysteriet med den gamla legenden, och vill hitta slottet för att undersöka det. Det blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Loreena och hennes vänner, måste öppna upp sig för det okända. Gruppen är dock lite tveksamma till Angelo. Är han egentligen den han utger sig vara, eller har han en mörkare agenda?

Denna snyggt förpackade bok är författarens debutroman, och jag tycker att den är en riktig sträckläsar bok. Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Jag tyckte den var både spännande och romantisk. Jag gillade hur författaren lyckades förmedla hur det kan vara att vara ung och kär. Man spelar ett spel inför sina kompisar och låtsas vara kaxig, samtidigt som man är mjuk och sårbar och är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Samtidigt bryr man sig om sina vänner i vått och torrt. Författaren lyckas förmedla ungdommarnas tankar och känslor, på ett bra och realistiskt sätt som känns relevant och gör att hela historien känns äkta. Hela storyn och hur spänningen byggs upp ju mer man läser, känns otroligt välarbetad och genomtänkt. Jag gillar slutet som ger en en liten förhoppning om en riktigt spännande fortsättning, så jag hoppas författaren skriver på bok nr två. Gillar ni paranomal romance ska ni absolut inte missa denna bok. Denna romantiska och lite kusliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

-Louis...

Loreena har tagit mod till sig och står nu bakom Louis i skolkoridoren. När han vänder sig om och får syn på henne ler han stort. 

-Tja, säger han och kramar om henne. 

Loreena drar in doften av honom och känner hur den pirriga känslan sprider sig i kroppen. Hon håller kvar honom och inte heller han verkar vilja släppa taget. 

-Har du saknat mig? viskar han i hennes öra. Jag har saknat dig...

Hon fnittrar till och släpper taget för att kunna se upp på honom. 

-Det har jag, säger hon. Jag har en fråga till dig. Jo, jag undrar om du skulle vilja... följa med mig till biblioteket idag igen? Vi skulle kunna eta efter mer information tillsammans. 

Louis blir tyst några sekunder. Loreena pillar på sin tröjarm medan hon väntar på hans svar och hon försöker tyda hans ansiktsuttryck. Har hon varit för framfusig?

-Gärna, säger han när han funderat klart. Vilken bra idé! Efter skolan?

-Ja, jag tänkte det.

-Vad bra! Då bestämmer vi det. 

Nu känns det bra, hennes chansning gick hem. Hon ler mot honom och ser att han ler tillbaka. 

-Jag har nog aldrig varit på biblioteket så ofta som nu för tiden, säger Louis och tar Loreenas hand i sin. 

-Det är andra gången vi är här, påminner Loreena och skakar på huvudet. 

-Exakt!

-Va? Du måste skämta!

Louis rycker på axlarna och ler mot henne. Vilken dramaqueen han är, tänker hon och skrattar. Han börjar dra henne med sig genom biblioteket. Loreena kan känna hur hennes hjärta bultar i bröstet när de passerar de andra besökarna. När de kommer till en avskild del av biblioteket stannar Louis upp. Loreena lutar sig mot en av hyllorna och tittar sig omkring. Det är en tyst och lugn del av biblioteket, med höga hyllor som är fyllda med böcker. Hon lägger märke till att de är helt ensamma där och en känsla av spänning sprider sig i hennes kropp. Louis tittar på henne med en mjuk blick och Loreena kan känna hur hon smälter inuti. 

Baksidestext;

Nytt år, nya möjligheter, tänker Loreena när hon går genom den pampiga skolporten för sista året på gymnasiet. Hennes hjärta slår hårt i bröstet när hon får reda på att hennes hemliga förälskelse, Louis, ska gå i hennes klass. Hon är ännu ovetandes om att en ny kille ska börja i klassen samma dag, Angelo, som snart kommer att förändra hennes liv. 

Efter en upptäckt i skolbiblioteket tvingas Loreena välja mellan att stanna kvar I alla logiska förklaringar eller öppna upp sig för det okända och lösa ett flera hundra år gammalt mysterium. Loreenas val leder henne ut på en känslofylld resa där två livsöden från två olika tidsåldrar möts och öppnar dörren mellan dröm och verklighet. En resa till mysteriets begynnelse i månens glittrande silversken. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Mocki Hägg

Denna intervju belyser Mocki Hägg som är aktuell med sin nya bok, "Det trettionionde året", som jag nyligen läst och recenserat. Boken är så läsvärd, tycker jag och blev en favorit hos mig. Läs hennes intressanta svar här nedan. Tack Mocki för att du ville delta i min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har gett ut två skönlitterära böcker, ”I amasonens närhet” och ”Det trettionionde året”. Dessutom har jag skrivit 15 SOU:n (statliga utredningar) åt Regeringskansliet.

2. Vem är Mocki Hägg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar;

• En person som är vetgirig och vill lära sig något nytt varje dag

• Feminist

• Författare och pensionär

• Mamma och mormor

• Stockholmare, men jag och min man bor alltmer i vårt hus i Dalarna

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag ville gestalta hur kvinnors liv i Sverige har förändrats under de senaste generationerna. Sedan kom jag att tänka på den fascinerande och stridbara politikern Anna Lindhagen (1870-1941) och hennes idéer om ett rättvist samhälle. Hon fick representera den äldsta generationen.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; När jag gav ut min debutroman ”I amasonens närhet” var jag 66 år, men jag hade hållit på med den i typ 25 år😊 Jag skrev då och då, men det gick år mellan varven.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Många kvinnor och en del män har skickat meddelanden till mig och berättat att de känt igen sig i den av mina karaktärer som föddes på 50-talet. De har också sagt att romanen varit både underhållande och tankeväckande.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har nästan alltid skrivit; dikter och berättelser för byrålådan och olika utredningar och rapporter i jobbet.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, då hade jag lärt mig att jag skulle ha synopsis och en rejäl planering. Sedan hittar karaktärerna på en del grejer som jag inte kan förutse, men det är praktiskt att ha en idé om helheten.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver på en roman om en äldre man. Han funderar på vem han är om han slutar sitt jobb. Den berättelsen är jobbig att skriva, så nu har jag en paus från den och redigerar två barnböcker (för sex till nio år) som jag jobbat med några år från och till.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag tycker det är intressant med människor och hur vi fungerar och därför har jag gått utbildningar i gestaltterapi och existentiell psykologi. Jag tränar en del, mest pilates. Och så försöker jag hålla ordning på trädgården i Dalarna och balkongodlingarna i Stockholm.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Egentligen inte, men någon gång kan jag ta ett uppdrag. I våras hjälpte jag till exempel ett företag med deras omvärldsbevakning.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag har inte kommit ur den där bokslukaråldern. Jag läser allt från Nobelpristagare till ren underhållningslitteratur. På senare år har jag blivit mer intresserad av biografier, speciellt de som handlar om kvinnliga författare under början av 1900-talet. Ulrika Knutssons bok om Elin Wägner var mycket intressant, likaså Ronny Ambjörnssons om Ellen Key. Just nu håller jag på med Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; I Stockholm står jag ofta vid mitt vita höj- och sänkbara skrivbord och kan se ut på en gård med många träd och blommor, trots att den ligger i stan. I Fredriksberg i Dalarna sitter jag ofta vid mitt gamla mörka skrivbord, som jag köpt på auktion. Där kan jag se ut på ännu fler träd och blommor än i stan. På sommaren sitter jag ibland utomhus på balkongen i stan eller på terrassen i Dalarna.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag försöker då och då ha en rutin och skriva halva dagarna, men sedan kommer ofta saker emellan. När mycket har kommit i vägen för skrivandet passar jag på att vara själv i Dalarna och helt ägna mig åt att skiva ett antal dagar.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Sätt i gång bara, men fundera på vad du vill med berättelsen och ha en övergripande plan. Läs mycket också!

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att göra barnböckerna färdiga för att skicka till förlag.

Drömmen är att komma med i Babel.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där.” Søren Kierkegaard

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Vilket flöde. Hon går in och ut ur olika människors tankar och känslor och det är så levande.

Tack Mocki för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Det trettionionde året" här

Mod och mirakel på Mallis

"Mod och mirakel på Mallis" skriven av Emma Lind och Sofia Brattstig, utgiven av Idus förlag. För barn 9-12 år. Jasmin och hennes syster och deras pappa åker till Mallis för att delta i ett rehabläger. Jasmin lider nämligen av barnreumatism. Värmen ska lindra värken men träningen på lägret är tuff. Lika så de samtal om hur det kan vara och kännas när sjukdomen bryter ut, och allt annat som kommer genom att ha så mycket värk. Men Jasmin har inte direkt lust att berätta för de andra. Samtidigt längtar Jasmin efter att få lära känna Tilly, men en tjej som heter Nora kommer jämnt mellan. Snart snubblar Jasmin över ett mysterium som involverar en liten kattunge, och en pojke vid namn Pedro. Ska Jasmin lyckas hjälpa kattungen och honom? Kanske blir Jasmin lite starkare tillika modigare på kuppen?

Varje år insjuknar omkring 200-250 barn i juvenil idiopatisk artrit, som även kallas för barnreumatism. Man vet inte riktigt varför barnen blir sjuka, men man kan se en viss ärftlighet. Jag tycker det är bra att en sådan här bok ges ut, på grund av att det är viktigt att belysa en så svår sjukdom. Det kan inte vara lätt att som barn, inte kunna vara som andra. Att känna sig utanför. Författarna har lyckats förmedla Jasmins tankar och känslor på ett bra sätt som känns relevant för historien. Texten är stor och lättläst och bokomslaget väldigt fint och färgglatt. Kanske känner du någon vars barn lider av barnreumatism, då kan jag varmt rekomendera den här boken. Denna fina berättelse får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Farmor ligger och guppar i poolen men Tilly syns först inte till. Pappa och Myrra hugger varsin solstol, kastar handdukarna på dem och glider sedan snabbt ned i vattnet. Myrra tjuter och Jasmin gissar att det är kallare än det ser ut. Själv sätter hon sig på en solsäng och drar långsamt av sig kläderna. Hon tänker bli varm innan hon kastar sig i. När de badar i skolan är det alltid hon som är först i och de andra som huttrar uppe på land, men poolen är inte tillräckligt lång för att man ska hinna få upp farten och värmen ordentligt, den är mer gjord för lek och vattengympa, så hon har inte bråttom i.

Allt fler barn dras till området, de flesta tillsammans med sina föräldrar och Jasmin ser hur jakten på solstolar och solsängar förvandlar alla till vargar. De skyndar sig för att för att nappa åt sig de bästa platserna i solen som om de tror att de kommer att förvandlas till vampyrer i skuggan. Jasmin suckar. Vuxna är likadana överallt. 

Pappa vinkar energiskt åt henne från poolen att hoppa i men hon vänder bort huvudet så att han ska förstå att hon kommer när hon kommer. Han behöver inte skämma ut henne inför alla. 

Så ser hon Tilly och hjärtat hoppar till av glädje. Men innan hon hinner resa sig upp och vinka ser hon vem som går vid Tillys sida. Nora. De hittar ett par platser längre bort, för sig själva. Jasmin bestämmer sig för att gå dit ändå. I värsta fall får hon väl stå ut med Nora också. Tilly vill hon absolut vara med. De är bara åtta på lägret i hennes ålder, färre än vad hon trodde att det skulle vara, så det är inte ens säkert att hon kan hitta någon annan att vara med.

Baksidestext;

När Jasmin, Myrra och pappa kommer ner till Mallis blir inget som de tänkt sig. Värmen lindrar visserligen de onda lederna, men rehabresan innebär också utmaningar de aldrig kunnat föreställa sig. Träningen är supertuff och ledarna vill att de pratar ut om allt det där jobbiga, det som är deras liv. Dessutom finns den dryga tjejen Nora där som vill förpesta Jasmins tillvaro ännu mer.

Men det finns också mysterier att lösa. Hemligheter vid stranden som bara Jasmin känner till. Kanske kan veckorna i Spanien göra Jasmin starkare, på fler än ett sätt en ett. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Läs mer om sjukdommen här

Mulle på rymmen

"Mulle på rymmen" av Lena Furberg utgiven av Story house Egmont förlag. Mulle är trött på att människorna ska bestämma allting. Därför bestämmer han sig för att rymma. Vi får följa honom och hans äventyr under de dagar han och kompisen kaninen Tulpanöra är på rymmen. Inte bara Mulle hamnar på rymmen utan också ridlärarens väluppfostrade häst, Onkel. De njuter av friheten, men snart saknar Onkel sin människa. Mulle blir också infångad och rymningen över. Kanske, bara kanske, är det inte så illa hemma i Mollys stall ändå?

Vem har inte läst om, och älskar den lilla runda och goa Mulle, och hans människa Molly? Han har åtminstone följt mig genom hela livet. Alla hans roliga idéer och upptåg, är alltid lika humoristiskt återgivna. Och för att inte tala om de fina illustrationerna även de gjorda av författaren bakom denna tecknade serie. Jag gillar att serien är utgiven i bokform, och den har bjudit på många fniss. Jag gillar verkligen Mulle och kan rekommendera denna bok till alla de som gillar Mulle. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

TORSDAG DEN 17 JULI

Morgon- efter min första natt som rymning.

Jag har inte sovit så bra, så jag är lite trött. Jag har aldrig sovit utomhus helt själv förut så jag är inte van. Men jag vänjer mig alldeles säkert.

Först av allt så är jag inte van vid att det blir så mörkt. Alldeles kolsvart! Hemma hos min Molly, i mitt stall, blir det förståss också mörkt, men där har jag ju koll. Och Molly låser alltid dörren så ingen skurk kan smyga sig in och ta min sadel ( människorna gillar sadlar), min mat-eller mig! Jag som är så värdefull!

Men här ute i skogen kunde vad som helst lura i buskarna eller bakom nån trädstam. Eller i en trädkrona-redo att hoppa ner och äta upp mig så fort jag somnat! Sånt är jag inte van vid. Dessutom prasslade det väldigt ofta därute i mörkret. Ljudet av ludna tassar. Tulpanöra sa att det var möss och nattfåglar och sånt, helt ofarliga små varelser som inte ens han är rädd för. Men hur kan han veta det? Det kunde lika gärna varit en hungrig hyena på nattjakt!

Baksidestext;

Människorna ska då bestämma precis allt. Hur mycket (eller lite...) jag får äta. Att jag ska ha en otäck sadelgjord runt min känsliga mage, och en stålpinne i munnen.

Springa hit och dit med människan skumpande på min rygg. Aldrig blir den nöjd heller. Bara gnäller och vill ha mera. 

Nä, jag tror att jag ska rymma! Då får jag bestämma allting själv. Låter inte det som en jättebra idé? Mulle

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

När kaoset flyttar in

"När kaoset flyttar in" av Anna Alemo utgiven av Historiska media förlag. Frida och Mårten planerar bröllop och allt är toppen. Men när parets bådas mammor, plötsligt bestämmer sig för att flytta in, och hjälpa dem med bröllopsplanerna, blir allt lite mer komplicerat. Det blir Frida och Mårtens uppgift att medla mellan de båda mammorna, och försöka få dem att förstå att det är Frida och Mårten som bestämmer hur bröllopet ska vara i slutändan. Samtidigt försöker paret bli gravida, men månaderna går och Frida börjar bli orolig att hon inte ens kan bli gravid. Det är dessutom svårt att hålla romantiken vid liv när deras två mammor stör friden. Plötsligt verkar alla runt henne bli gravida, alla utom Frida förståss. Sommaren går och Frida känner sig trött och sliten. Kommer det bli det bröllop som Frida och Mårten önskar sig? Och kommer Frida att få det efterlängtade pluset på stickan? 

Jag har läst del två av bokserien förut, och detta är tredje och sista delen. Första delen i serien har jag tyvärr inte haft möjligheten att läsa. Liksom förra boken, innehåller även denna delen många förvecklingar och missförstånd. Jag skrattade mig igenom hela boken. Trots att boken innehåller en viss del svärta, är den återgiven med en stor portion humor. Vi får följa Frida och Mårten och deras familjer och vänner på ett varmt och kärleksfullt sätt. Det blir verkligen kaos precis som titeln lovade. Boken är full av härliga och speciella karaktärer, som man inte kan annat än att älska. Mina favoriter är helt klart Fridas mamma, lilla hunden Max och Lille Lennart. Om ni inte har läst böckerna om Frida och Mårten kan jag varm rekommendera dem. Jag hade dock gärna läst mer om Frida och Mårten och deras familjer. Så underbara! Jag tycker det är synd att detta är den sista boken i serien. Boken innehåller helt klart allt, som gör en feelgood perfekt. Jag läser gärna mer av författaren! Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 15

"Nej, Max!" sa Frida så bestämt hon kunde. Max skuttade ner från soffan och for förbi henne ut i hallen. 

"Jäkla hund!" Hon snurrade runt. Och var höll mammorna hus när hon för en gångs skull behövde dem? Mårten var så klart inte hemma han heller. Men det var nog lika bra. 

"Max! Max!" Hon sprang ut i köket och öppnade kylskåpsdörren. Det borde få honom att komma springande. Mat var viktigt för den lilla pälsbollen. 

"Vaff!" Max kom in i köket.

"Duktig vovve!" Hon rev av en bit skinka och höll upp den. "Var har du gjort av den?" 

Max snurrade ett varv, satte sig ner och lyfte höger tass. 

"Du är jätteduktig." Fridas hjärta smälte. "Här får du." 

Hon gav honom skinkbiten och skyndade ut i hallen. Var hade han lagt den? Snabbt tog hon sig till sovrummet dit han brukade ta saker han snott. Just som hon klev över tröskeln for en ljus skepnad förbi henne. 

"Max!" ropade hon. "Stanna!" 

Hunden kröp in under sängen och Frida slängde sig ner på knä. 

"Max, släpp Lille Lennart! Du får inte ha den!" 

Max hade ett fast grepp om den lila dildon, som inte alls var så liten som hennes mamma ville påskinna, och han tycktes inte ha några som helst planer på att göra som Frida ville. Hunden fintade vänster och sedan höger och sprang i ilfart genom rummet.

"Hur orkar du ens bära den?" Frida slog handen för pannan. Om hon ignorerade honom kanske han skulle släppa den? Hon ställde sig upp och gick ut i hallen. Just då ringde det på dörren. 

"Max!" ropade hon, men hunden kom inte. "Tja, det är faktiskt inte mitt bekymmer ifall du leker med Lille Lennart", muttrade hon och öppnade dörren. 

"Hej!" Lisa stod utanför. Hon var klädd i träningstights och midjekort topp.

"Hej!" Frida kastade en blick över axeln, men varken hund eller Lille Lennart syntes till. 

Baksidestext;

Kärleken mellan Frida och Mårten blomstrar. Alla missförstånd är undanröja, renoveringen är klar och planerna inför det stundande bröllopet är i full gång. Livet är helt enkelt perfekt!

Fram till Mårtens mamma kommer hem från Spanien och flyttar in hos paret. Och I nästa stund bestämmer sig även Fridas mamma för att bosätta sig hos dem. Med ens går dagarna åt till att medla mellan mammorna och avstyra deras försök att kapa bröllipsplaneringen. Till råga på allt ger sig Fridas mamma ut på sociala medier och hennes inlägg är allt annat än kyska. 

Som om det inte vore nog når problemen med professorn på jobbet nya höjder. Vart tog Fridas perfekta liv vägen? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina

Läs också min recension av "När vardagen knackar på" här