"Läshataren" av Lina Gullbrand och Maria Bäckman, (bokskrivarna) illustrationer av Ellen Odlöw utgiven av Idus förlag. 9-12 år. Denna huvudperson gillar verkligen inte att läsa. Hen förstår inte alls meningen med att läsa. När de säger att det finns en bok för alla, skrattar hen bara. Men så lyckas hen och hens kamrater att fixa ett innerastrum på skolan. Det blir inledningen till något nytt och underbart. Nu kan hen och hens vänner sitta inne på rasten och käka chips på lunchrasten, om maten i skolan inte är så god. De kan också göra annat roligt på rasterna. När skolan får ett intressant författarbesök, börjar hen läsa hans bok, och snart blir hen fast. Barnen börjar berätta historier för varandra och snart ger de ut en bok tillsammans under pseudonym. Hela livet är nu förändrat för alltid.
Detta är en fin bok som handlar om vänskap och att finna glädjen i läsandet. Huvudpersonen i boken är hemlig och kallar sig läshataren. Det gör boken annorlunda och spännande. Hen berättar om sig och hens vänner, samt hens ändrade inställning till läsandet och böcker. Nu älskar hen historier och böcker och börjar själv berätta egna historier, tillsammans med hens vänner, som snart resulterar i en ny och populär bestsäljande bok. Vilken förvandling! Jag tycker att boken har bra och lättläst text, och de svåra orden blir förklarade i slutet på boken, ord som t ex genre och inlaga. Boken innehåller även svartvita fina illustrationer som pricken över i. Boken bjuder även på en del fniss. Boktips till de som har en läshatare i närheten av sig. Boken är väl läsvärd och får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 2
Den där regntunga måndagen gick jag alltså där som vanligt utan att göra något särskilt. Jag fantiserade om att jag var någon annanstans, i ett varmt land, på en strand. Eller hemma vid datorn. Kanske i sängen under mitt sköna täcke, eller i soffan med favoritserien.
Jag började tänka att det borde finnas ett ställe inomhus, på skolan alltså, där vi kunde vara. Som ett slags innerastrum. Jag vet att det förslaget tagits upp i elevrådet massor av gånger med ungefär samma svar och argument som följd: Ni måste ha tillsyn på rasterna och vi har inte personal så vi kan täcka upp både skolgården och en rasthall inne. Dessutom är frisk luft a och o för att orka jobba bra i skolan. Jag kan fortfarande se rektorn framför mig med sin självgoda min när han gav oss svar på tal.
Vadå tillsyn? Vi tänkte ju inte börja slåss bara för att vi fick vara inomhus. Jag tror det till och med skulle blivit lugnare om alla fick göra det de hade lust med.
Jag var övertygad om att det fanns lediga rum på skolan, sådana som ändå bara stod tomma, förråd som samlade damm och mögel, typ.
-Jag vet! sa Sam, en av mina kompisar. Vi kan göra om rummet i källaren, det bredvid bildsalen, till rastrum. Utan att tala om det för någon, så kan vi hänga där på rasterna. Ingen skulle märka det, tror ingen varit där inne på flera år.
-Vad finns ens där inne? undrade Lisa medan hon tryckte sig närmare mig under det centimeterbreda uthänget från taket över förådet.
-Mest gammalt skräp, uråldriga matteböcker och sådant. Sam fortsatte fundera:
-Tror geografiläraren en gång sa att de burit ner alla kartböcker dit, fattar inte varför man inte slängde dem. Det är ju inte som om världen kommer ändras tillbaka till gamla landsgränser direkt. Och sedan alla fick datorer söker vi ju alltid upp aktuella kartor på nätet. Säkert rektorns beslut, han är ju snålare än min farfar!
Baksidestext;
Har du någon gång hört att det finns en bok för alla? Att det bara gäller att ge boken en chans? Tillåt mig asgarva! Innan jag var med om en grej som förändrade allt var läsning det värsta jag visste.
Som tur var ordnade min smått galne rektor en brandövning som öppnade upp för saker jag inte ens kunnat drömma om. Chipsluncher och inneraster, behöver jag säga mer? Häng med på min resa, det blir kul. Lovar!/Läshataren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar