"Munkavle" av Sofie Sarenbrant utgiven av Bookmark förlag. Denna boken handlar om Sofie, som blev utsatt för sexuella övergrepp från när hon var i åtta års åldern, och det fortsatte i flera år efter det. Detta gjorde att hon ofta grät sig till sömns. Under tonåren drabbades hon av ätstörningar och ångest och vid tjugoett års ålder ville hon ta sitt liv. Som tur var ringde det på dörren den där kvällen. Tillslut valde Sofie att berätta för sina närmaste familj och vänner. Det är en del blandade reaktioner hon får. Hon blir även kontaktad av förövaren och hans fru. De mår dåligt av att hon har berättat. Till en början vill förövaren hjälpa henne med terapin, men det blir aldrig av. När hon tillslut polisanmäler händelserna gör förövaren allt för att förhala processen. Allt för att undvika straff. Vid offrets 25 års ålder finns det ingen möjlighet att sätta dit förövaren längre. Tack och lov finns det en väg tillbaka och senare gifter sig Sofie och får egna barn. Trots det tänker jag att man aldrig kan läka helt efter sådana upplevelser.
Detta är upplevelser som författaren själv har varit med om, vilket gör att det känns ännu svårare att läsa om. Ja, det är sorgligt att det finns personer som utnyttjar barn sexuellt. Det förekommer tyvärr varje dag i vårt land och över hela världen. Det är starkt av författaren, att våga gå ut och berätta sin historia trots att förövaren påtalar att offret måste vara tyst, och inte berätta för någon. Sen tyckte jag det var synd att föräldrarna inte förstod att något var hemskt fel. Samhället sviker gärna offret och skuldbelägger offret, i stället för förövaren. De som ändå blir dömda får inte det straff de förtjänar. Det är ett hån för alla dem som blir utsatta för sexuella övergrepp. Detta är en bok som handlar om vilka konsekvenser övergreppen får för offret. Författarens upplevelser ledde till skam och skuldkänslor, även ätstörningar, depression, ångest och självmordstankar. Detta är en både stark och berörande berättelse. Det gör ont i själen av att veta att många barn bär på en så här mörk hemlighet. Förövarna stjäl barnens barndom. Denna berörande berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
42
Som ett mirakel hade regnet upphört och solen glimtade till bakom molnen. Efter gratulationer och kramar satte vi oss bredvid varandra i vagnen och vinkade åt gästerna när hästen började skritta mot gården.
"Det här hade man inte kunnat tro när du sjöng 'Du måste finnas' på vår första dejt", sa Tommy och log snett.
"Var det dåligt?" frågade jag och skrattade. "Nu kan du säga sanningen."
Jag nickade mot den vackra ringen med diamanter.
Löftena var redan avlagda.
"Nej då, men den var... ganska lång."
Och det var inte den enda gången han hade fått höra mig sjunga den heller, tänkte jag generat. En sak han uppenbarligen stod ut med.
Det tog tid för hästen att ta sig halvmilen hem och vi hann prata om alla resor vi upplevt tillsammans. När vi gick vilse i Förbjudna staden. Utflykten till Kinesiska muren, utan vattenflaskor. Resan till Flagstaff, där vi tränade med Tommys gamla coach. Milan mot Fiorentina på San Siro. Operan i Verona när vi drog hem efter första akten, utan att förstå att föreställningen inte var slut.
"Det sjukaste var ändå helgen i Karlstad med landslaget, när du tränade häck och spjut med Luft", sa Tommy.
Jag kunde inte annat än att hålla med.
Äntligen närmade vi oss den sista backen upp till det stora röda huset med flyglarna. Stolparna till den svarta järngrinden var dekorerade med björkar som flätades ihop med varandra i toppen. Mellan dem fanns en skylt med våra namn och ett hjärta.
Mamma och pappa hade fixat så mycket för vår skull. Inte bara det, utan allt kring festen.
Jag blev rörd.
Baksidestext;
I femton år bar Sofie på en hemlighet som skulle vara lättare att ta med sig i graven. Då behövde ingen någonsin få veta. Men till slut valde hon att berätta. För sin egen överlevnad, men också för andras skull.
Munkavle är ett gripande vittnesmål om konsekvenserna av sexuella övergrepp mot barn. Om självtvivel som förvandlas till mod. Men framför allt är det en berättelse som skänker styrka och hopp till andra drabbade. Lägg skammen där den hör hemma: hos förövaren. Aldrig hos offret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar