Ett liv i färg

"Ett liv i färg" av Birgitta Gunnarson utgiven av Modernista förlag. Boken handlar om den femtiotre år gamla Lillemor. Hon har varit vän med Beatrice sedan mellanstadiet, och hon har haft en plats i Beatrice lilla vänskapskrets. Men hon har egentligen inte fått möjlighet att lära känna de andra kvinnorna i gruppen på riktigt, då Beatrice styr allt och alla. Allt som sker är mer eller mindre på hennes villkor. Beatrice har bestämt att kvinnorna ska på spahelg. Genom en olyckshändelse råkar Lillemor ta ett tåg till Göteborg istället. Beatrice reaktion gör henne irriterad, och får henne att fundera på, om hon och Beatrice har en så hälsosam relation som de borde. Lillemor tänker använda helgen till att fundera på, om hon vill fortsätta att vara med i gruppen längre. Ett oväntat möte, leder till att hon får en ny väninna i den handikappade kvinnan Cilla. Mötet med Cillas bror, Martin, sätter också djupa spår i Lillemor. Efter helgen fortsätter Lillemor på den nya vägen, med ett liv i lite mer färg, tillsammans med nya vänner och intressen som berikar hennes liv. Hon funderar mycket på sin uppväxt, och föräldrarnas förhållande. Ska mammans väninna, Hildur, kunna kasta nytt ljus över hennes uppväxt? Och hur ska det gå med kärleken egentligen? Kommer Lillemor att hitta sin drömprins? 

Jag har läst några böcker av författaren förut, och de har jag gillat väldigt mycket, så även denna. Jag gillar författarens berättarstil så mycket. Detta är en fin och hoppfull berättelse, om hur oväntade händelser, kan få en att växa och tänka i nya banor. Sedan visar den också att det aldrig är för sent att börja om och börja bejaka sig själv, och göra det som känns bäst för en själv. Det är spännande att följa Lillemor resa, från ett grått och trist liv, till ett lite mer färgglatt liv, med nya intressen och nya vänner. Både Beatrice och hennes mamma har påverkat Lillemors liv negativt, och även de felaktiga beslut hon tagit vad det gäller kärleken, har fått henne att inte lita på sig själv. Hon får fint stöd genom sina nya vänner. Jag gillade hur de olika karaktärerna är beskrivna, och Lillemor framstår som en mysig person. Däremot Beatrice verkar vara både självupptagen och svartsjuk på den som det går bra för. Sen hade boken lite sorgliga bitar, men ändå tillför de lite extra till historien. Jag älskar verkligen bokens slut. Boken lämnar mig med en glad och varm känsla. Denna fina och tänkvärda bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

27

NÄR Lillemor kommer upp från tunnelbanan har regnet upphört, men de djupa vattenpölarna längs trottoarerna och en grupp genomblöta ungdomar vid övergångsstället vittnar om att det har regnat rejält även i stan. Tack och lov att hon själv hann hem och byta om och hämta ett paraply, annars hade hon också sett ut som de. 

Så annorlunda det måste vara att bo så här mitt i vimlet. Hon minns hur förvånade flera av kvinnorna blev när Lisen berättade efter skilsmässan att hon skulle flytta till Söder. Själv skulle Lillemor ha svårt att vara utan natur i närheten, även om det säkert har sina fördelar att bo så här centralt. 

Framme vid porten tar hon upp mobilen och kontrollerar portkoden som Lisen SMS:ade, tar hissen upp till sjätte våningen och så står hon utanför dörren. Hon vecklar av pappret från blombukett, tar ett djupt andetag och ringer på. Det är Viktoria som öppnar, Lisen tonåriga dotter. Lillemor har träffat henne vid ett par tillfällen tidigare, men blir överraskad över att hon ser så vuxen ut. 

"Hej Lillemor", säger flickan och ropar inåt lägenheten:" Mamma, nu är Lillemor här." 

Sedan börjar hon själv kränga på sig en ljus bomerjacka och ett par vita sneaker. Lillemor är på vippen att säga något om regnet och att det kanske vore klokt med ett paraply. Eller mer praktiska skor. Men hon hejdar sig. Inte bryr sig ungdomar om sådant. Lisen kommer ut i hallen. 

"Hej och välkommen! Vad roligt att du ville komma", säger hon och ger Lillemor en snabb Kram. "Inte för sent nu då. Det är en dag i morgon också", säger hon sedan, vänd mot dottern. 

"Ja Ja", säger Viktoria och himlar med ögonen mot Lillemor. 

"Hon tror att jag är typ tolv", säger hon, men ser varmt på sin mor och ger henne en rejäl Kram. Sedan är hon borta. Lillemor lämnar över blommorna och hänger upp jackan. Lisen tar hand om det våta paraplyet, och när hon är på väg för att ställa det i badkaret dyker Ingrid upp i dörrhålet mot vardagsrummet. Hon ler glatt och sträcker ut armarna, och osäkerheten inför deras möte rinner av Lillemor på en gång. 

"Å, vad roligt att träffas", säger Ingrid, "jag har saknat dig!" Hon låter alldeles uppriktig, och Lillemor kramar tillbaka. Lite konstigt känns det ändå. Lillemor har aldrig kramat väninnorna tidigare. Det har mest varit flyktiga kindpussar. Likadant mellan dem alla i gruppen. Beatrice har inte inspirerat till någon kramkultur, tänker hon och följer Lisen mot köket. 

"Men oj", säger Lillemor och stannar på tröskeln, "vilka färger!" 

Lisen skrattar. "Ja, eller hur? Det var faktiskt så här när jag flyttade in, de tidiga ägarna var mycket för färg. Jag var tveksam först, men nu tycker jag om det. En rejäl kontrast mot allt det vita vi hade i Bromma." 

Baksidestext; 

"VÄNNER ända sedan mellanstadiet? Så fint!" Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden. I början höll hon med, men med tiden har det ska t allt mer. Hur fint är det egentligen att hon känt sig stå i skuggan av Beatrice nästan hela sitt liv? Eller att hon funnits med i den lilla vänkretsen kring Bea i åratal, men utan att på riktigt lära känna någon av de andra kvinnorna?

Nu när hon passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av. Men hur ska hon kunna berätta det för Bea? Ett missat tåg hjälper henne på traven, och i stället för en spa helg med väninnorna tillbringar hon ett veckoslut på egen hand i Göteborg. En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att hon åkt hem. Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de märkvärdiga grodorna. 

Lillemor börjar fundera allt mer på sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv. Och så gör hon sitt bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnan bror... 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina