"Diagnos: Omöjlig längtan" av Christina Edwinsdotter utgiven av Lundberg Media. I denna boken möter vi Cecilia som jobbar som polis i Stockholm. När hennes moster blir sjuk, så reser hon till sin uppväxtort Umeå, för att hjälpa sin kusin i deras klädbutik. Hennes önskan om att bli gravid, har gått om intet, och hennes sambo har lämnat henne för en annan kvinna. De väntar dessutom barn. Hon ser flytten som en nystart, och ägnar sig åt kampsport och att sy om kläder, i mosters butik. Men längtan efter ett barn finns ändå där och skaver. Hennes kusin hittar ett underligt födelsemärke på baksidan av Cecilias lår, och ber Cecilia kolla upp det. Cecilia beställer tid för att kolla upp märket, och träffar på den stilige läkaren Erik, med de varma ögonen. De dras oemotståndligt till varandra, men han har sitt bagage och hon sitt, vilket gör det svårt för dem båda att ge sig hän åt kärleken. Erik är ensamstående pappa till sonen, Max, som han inte vill se sårad, och har svårt att släppa in Cecilia. När Cecilias största önskan plötsligt går i uppfyllelse, ställs hon för ett livsavgörande val. Efter ett missförstånd, tar Cecilia avstånd från Erik, för att kunna fundera. Så sker plötsligt en tragedi, som ställer allt på sin spets.
Detta är författarens debutroman. Detta är en bok, som tar upp en del svåra ämnen, som ofrivillig barnlöshet, otrohet, och sorgen efter ett avlidet barn, tillika en älskad hustru. Vi får följa både Cecilia och Erik, men även mormor Anitas, tankar och känslor på ett fint sätt. Livet har inte varit så lätt för de två huvudkaraktärerna. Jag berörs på djupet av de olika karaktärernas rädslor, samt deras sorg. Cecilias längtan efter ett barn, Eriks längtan efter att få gå vidare, och älska på nytt, samt Anitas saknad efter sin dotter. De bär alla på djup sorg, som gör att det är svårt att gå vidare i livet. Att Cecilia och Erik missförstår varandra, kommer därför inte som en överraskning. Författaren beskriver deras tankar och känslor, med ett fint och vackert språk, men ändå ibland med en uns av humor, vilket gör att man gråter ibland och även fnissar emellanåt. Även miljöbeskrivningarna är vackra och målande. Jag kan varmt rekommendera denna fina läsupplevelse. Jag hade gärna läst en fortsättning på denna bok, och lärt känna de övriga bikaraktärerna lite mer. Denna vackert förpackade debutroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
KAPITEL 22 - SÖNDAG 27:E MAJ
Solen lockade ut Cecilia på promenad. Utan aning om vart fötterna skulle föra henne vandrade hon runt i staden tills hon upptäckte sig stå utanför Norra kyrkogårdens grindar. Det var många år sedan hon senast varit här. Hennes mamma hade ingen gravsten, det var ett av önskemålen i brevet hon lämnat efter sig. Istället vilade moderns aska i minneslunden.
Platsen präglades av stillhet. Bänkarna stod i en halvcirkel omgivna av lummig grönska och ett överflöd av färgglada blommor kantade gångstigen likt ett doftande fyrverkeri. På grusgången hoppade småfåglar, som om de klätt sig väst och matchande kavaj. De var vackra, men hon hade ingen aning om vad de hette.
Hon satte sig på en av bänkarna och blundade. Vindens sus och fågelkvitter, sedan krafsade det när hon sparkade i gruset. Trots det varma vädret och försmaken av sommar kröp det under huden. Hennes pappa brukade skämtsamt säga att hon fick "eksem i själen" titt som tätt och det kanske var sant. Oftast visste hon vad som störde henne men idag var känslan svårfångad. En skavande odefinierbar längtan.
Saknad efter något, men vad?
Tankarna snuddade vid det otänkbara, vid det tomrum som uppfyllde hennes centrum. Drömmen om att bli mamma. Denna omöjliga längtan som tycktes växa för varje år som gick och som var starkare än förnuft och logik. Hon visste, efter flera år av försök inom och utanför sjukvården, att hennes kropp inte hade det i sig. Hade inte det maskineri av perfekta cykler som tydligen behövdes för att ett barn skulle bli till.
Hennes mens dök upp annonserat och kunde sedan vara borta ett halvår. Inte ens fertilitetsklinikens hela verktygslåda med hormoner i sprutor, tabletter med kortison eller blodförtunnande hade hjälpt. Inget hade lyckats ge henne ett barn.
Cecilia var defekt.
Nej, hon borde inte tänka så, visste att det inte gav någon lindring. Det fanns massor av kvinnor där ute, par, som inte lyckades bli föräldrar trots att de hade allt ordnat för sig, inklusive perfekta menstruationscykler.
Så även om hon var ett måndagsexemplar fanns det ingen mening att tänka på dig själv i termer av "dålig" eller "trasig".
Återigen försökte hon följa sitt mantra: Fall down seven Times, strand up eight.
Vad innebar det i praktiken? Skulle livet bara vara jobba, träna, äta, sova? Inget mer?
Baksidestext;
Cecilia har två mål i livet - att bli stark och att bli mamma. Som polis och kampsportare har hon uppnått ett av dem, men drömmen om barn verkar ouppnåelig efter att hon fått diagnosen "infertil".
Efter att Cecilia dumpat av sin sambo och en nära familjemedlem blir allvarligt sjuk återvänder hon till uppväxtorten Umeå för att stötta familjen. Tyngd av den smärtsamma vetenskapen att hon aldrig kommer kunna bli gravid, en livslång dröm som därmed går i kras, försöker hon se det ofrivilliga miljöombytet som en nystart.
I björkarna stad möter hon Erik, läkaren med varma ögonen. Men inte kan väl Cecilia, som upplevt smärtan i att bli bedragen, förälska sig i en annan man som bara är två veckor från att gifta sig?
Livets virvelvindar kastar Cecilia än hit, än dit och plötsligt står hon inför livsavgörande val. Hur mycket är hon villig att försaka när hjärtats mest omöjliga längtan plötsligt finns inom räckhåll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar