"En halv Kaj" av Mikael Jisander utgiven av Modernista förlag. Vi får följa den buttre och ensamma mannen Kaj, när han åker till en paradisön Skiathos på Grekland. Han har svårt att tåla andra människor, och han skräder inte orden, om han känner sig orättvist behandlad. Detta gör att han ständigt hamnar i konflikter med andra människor. Han är dessutom rädd för att både flyga och åka båt, men han gör detta för sin dotters skull. Med på resan finns också arbetsnarkomanen Jenny, som motvilligt har åkt på semester med sin man och två små barn. Hon har bara lite kvar att arbeta undan, sedan kan hon njuta av semestern med familjen. Dock blir det inte så då Kaj råkar spilla i Jennys jobbdator, vilket resulterar i att allt arbete blir förstört. Jenny blir rasande och semestern är förstörd, då Jennys odrägliga chef tvingar henne att göra om arbetet på nytt, trots att Jenny är helt slutkörd. Detta skapar dessutom en konflikt med hennes egen familj som vill umgås med henne. Kaj får dock Jenny att tänka om, och fundera över sitt liv och vad som egentligen är det viktigaste.
Detta är första gången jag läser en bok av författaren, men jag gillade verkligen hur han gestaltar huvudpersonen Kaj och alla hans dråpliga konflikter. Jag gillar miljö beskrivningarna, vilka får mig att längta till Grekland. Så mysigt författaren målar ut miljön där. Kajs historia är tankeväckande, och den visar att man aldrig ska döma någon på förhand, för man vet aldrig vad den personen går och bär på. Sedan har vi arbetsnarkomanen Jenny, som arbetar för mycket, så hon nästan låter familjen glida ifrån henne. Sprickan mellan henne och familjen bara växer. Tack vare Kaj, drar hon i handbromsen innan det är för sent. Hennes historia fick mig att påminna mig om vad som egentligen är det viktigast av allt? - jo, den egna familjen. Tiden är kort och vad som helst kan hända. Ta vara på den. Annars bjuder berättelsen på både skratt och tårar. Boken är lätt att stäckläsa, för att den är så otroligt bra och välskriven. Jag läser gärna mer av författaren. Tack för påminnelsen. Denna berörande och varma berättelse får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 11
HOTELRUMMETS balkong låg nu i skugga och det var svalt och skönt. Kaj satt framåtlutad över sitt korsord och fann någon form av av lugn, mitt i det kaos som hittills präglat resan. Nu var det bara en handfull ord kvar, men han hade kört fast. Det var något som inte stämde, hade han fyllt i något ord fel? Ända sedan skilsmässan var det i korsorden han bäst kopplade av, fick en fristad från vardagens problem och tristess. Så fort han hittade han tittade på ett nytt korsord sägs han inte i dess ordlabyrinter och hjärnan jobbade på högvarv.
Vågrät sexton bokstäver: beteende där man kopplar bort stress och fyller livet med något som i stunden upplevs som meningsfullt.
Verklighetsflykt.
Ett motorljud fick Kaj att titta upp. En buss närmade sig och stannade på parkeringen nedanför hans balkong. Där väntade en grupp strandklädda människor, med sina shorts, solhattar och parasoller. Själv hade han fortfarande på sig samma långbyxor och färgglada hawaiiskjorta han reste hit i. Det kändes som en evighet sedan han satt på det där dödsplanet, fast det bara var i förrgår. Ibland gick tiden så fort att han inte hann med, ibland var det som om den stod stilla. I folkmyllret på parkeringsplatsen kunde Kaj urskilja en liten pojke med cyklop och snorkel, mitt på torra land. Pojken jagade en något äldre flicka, även hon iförd i dykutrustning. Ungarna snodde runt benen på de vuxna och verkade ha hejdlöst roligt. När pojken fick fatt i flickan kittlade han henne, och därefter var roöletna ombytta. Pojken sprang för livet med flickan efter sig. Leken pågick fram till dess pappan, en lång man med ryggsäck, tog dem i vardera handen och ställde sig i kö för påstigning.
Barnens mamma lyste dock med sin frånvaro. Det var först när alla stigit ombord på bussen som han såg henne. Hon stod lutad mot ett träd i utkanten av parkeringen och pratade i telefon. Hon verkade ha svårt att dlita dig från telefonsamtalet, först när bussen tutade ilsket kom hon ut ur trädets skugga och skyndade över parkeringsplatsen. Då såg han vem det var.
Kaj tog sig reflexmässigt för pannan och kände bulan. Hon hade alltså en familj, den där kvinnan som först räddat honom och därefter knockat honom. Nästa gång han mötte henne måste han be om ursäkt. Försöka ställa saker tillrätta och visa att han inte menat något illa. Det var ju en olycka, det där med datorn. Kanske kunde han köpa en chokladask till hennes barn?
Kaj log ett försiktigt leende. Det förflutna blev alltid påtagligt när han såg småbarnsfamiljer. Som vykort från görr sköljde de över honom och påminde om de år som varit de lyckligaste i hans liv. De år då meningen med livet hade varit som mest påtaglig. När han själv blev pappa för första och enda gången.
Baksidetext;
Kaj är bara en halv människa. Vissa dagar inte ens det. Han delar sin tid mellan jobbet som bilförsäljare och villan i Klippan som numera ekar tom. Men sina principer har han i behåll och Kaj inser vad han måste göra. En resa till paradisön Skiathos i Grekland blir ett sätt att hitta framåt i livet.
Trots sin motvilja mot flyg och båtar reser Kaj iväg, och stöter på allt från nitiska flygplatskontrollanter till odrägliga solstolspaxare som gör livet surt. Men inget får stoppa Kaj-han har ett uppdrag att fullfölja. Det har han lovat sin älskade dotter Elsa.
På samma resa finns även Jenny, en ambitiös yrkeskvinna som motvilligt är på semester med sin man och två små barn. Hon är mitt uppe i sitt livs viktigaste jobbprojekt och har egentligen inte tid att vara ledig. Till en början kan ingen ana att mötet mellan halvfiguren Kaj och fullblodskarriäristen Jenny ska leda till något gott, men semesterveckan kommer att förändra bådas liv i grunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar