I kaprifolens skugga

"I kaprifolens skugga" av Liz Essman utgiven av Visto förlag. Detta är författarens debutroman. Madeleine har precis flyttat till ön Bohus-Malmön. Den vackra idyllen på ön Bohus-Malmön avbryts av ett isande skrik. Grannen Bertil hämtar henne i egenskap av sjuksköterska, då man har funnit en äldre dam. Hon har en allvarlig huvudskada. Kvinnan är förvirrad och vad menar hon med de sista orden hon säger till Madelaine innan hon förs bort av ambulanspersonalen? Damen dör på sjukhuset och man upptäcker då att hon utsatts för ett hårt slag i magen. Det är detta slag som orsakat hennes död. En spucken mjälte. Går det en mördare lös på ön? Madeleine och Bertil försöker härmed nysta i fallet och hittar fler tänkbara förövare. 

Samtidigt som boken innehåller en spännande mordgåta så får vi ta del av sommar och sol, bad och huvudpersonernas trevliga och mysiga vistelse på ön. De grillar och har det allmänt skönt, med promenader och fikastunder, samtidigt som mordmysteriet utvecklar sig. Jag tyckte det var intressant att författaren vävde in sin kunskap som sjuksköterska i berättelsen och jag uppskattade de fina miljö-beskrivningarna. Boken var inte så lång, men jag läser gärna mer om karaktärerna på ön Bohus-Malmön. Jag gillar den minsta karaktären bäst. Den lilla jaktlabrador valpen Apollon. Denna spännande feelgood deckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Madeleine vände sig till den unga kassörskan och sa: "Ja, det där var ingen trevlig kund. Jag är imponerad över att du kunde behålla lugnet."

"Han hade väl vaknat på fel sida", sa kassörskan och log. 

Utanför affären såg Madelaine att samme man klev in i en svart BMW och körde iväg med en rivstart. Hon suckade "sicken lirare" och vände sedan hemåt för att steka torskrygg i smör med en skvätt grädde och dill. 

Madeleine hade intagit sin lunch och njöt av nybryggt kaffe på träsoffan i köket. Det knackade hårt på dörren och hon reste sig motvilligt för att öppna. 

Ja, ja, jag kommer, jag kommer!"

Hon öppnade och där stod Bertil med något svart i famnen.

"Vad är det nu du kommer med, Bertil?"

"Släpp in mig, kvinna så får du se", sa Bertil och trängdes sig på. 

Madeleine backade och lät honom komma in i hallen. Nu hörde hon ett ynkligt gnäll från Bertils famn och där...där kunde hon skönja en svart och lurvig päls som rörde på sig. 

"Just det!" sa Bertil och synade Madeleines frågande blick. 

"Kunde just tro det. Jag var helt säker på att om jag bara kom in genom dörren så skulle du falla pladask."

"Men gud så söt", sa Madeleine och nöp i kinden på vad som visade vara en valp. "Vad är det för ras? 

"Det är en jaktlabrador", sa Bertil. "Lena på pensionatet sa att du ville ha en hund så varsågod."

Bertil sträckte fram den ynkliga varelsen mot Madeleine. 

"Va, har Lena sagt det?" 

"Ja, hon sa att ni pratat om att du skulle skaffa hund."

"Men vad menar du?" Om jag och Lena över ett glas vin diskuterar att jag eventuellt ska skaffa hund innebär det inte att du ska köpa en hund till mig. Jag är inte ens säker på att jag vill ha en hund."

"Det är för sent att ta tillbaka det nu. Lena hade en gäst på pensionatet som köpte denna jaktlabrador för två veckor sedan och nu har ägaren blivit allergisk mot hunden. Antingen får hon avliva den stackaren eller sälja den och då kanske hunden hamnar i orätta händer. Lena sa att du får ta över hunden gratis. 

Madeleine blev tyst och Bertil lade valpen i hennes famn. Hunden gnällde igen och lyfte sitt vackra huvud, sniffade på Madeleines näsa och somnade.

"Vad ska han heta?" frågade Bertil som hade hämtat in en hundkorg från bilen och lagt den i köket intill vedspisen. Bertil kände sin väns hjärta och svaga punkter sedan många år, det fanns ingen chans att Laine skulle kunna tacka nej till en sådan söt valp. Framförallt om det fanns risk att den skulle behöva avlivas, tänkte Bertil.

"Apollo! Apollo ska han heta, efter den grekiska guden", sa Madeleine. Hon kände att hon blev varm på magen.

"Ja, nu är han inte rumsren så det blir lite spring ut och in på natten för dig några veckor. Men du behöver lite mer motion", sa Bertil och gav Madeleine en blinkning.

Från baksidan;

Kaprifolen stod i full blom och spred en ljuvlig doft över Bohus-Malmön. Madeleine såg fram emot flytten till ön. Hjärtat värkte av längtan tillbaka till naturen och till det ärvda huset på Stallen som nu var hennes eget. Madeleine kände sig lättad över att renoveringen av huset var äntligen klar och att flyttlådorna var uppackade.

Plötsligt och oväntad hände något på ön som skapade både oro och rädsla bland lokalbefolkningen och turister.

Madeleine blev indragen i ett besynnerligt fall som gäckande både henne och kriminalkommissarie Erik Åhlinder. Vad var det egentligen som hade hänt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina