"Lysande klot tvenne" av Sanne Åberg utgiven av Vistoförlag, är den första delen i en serie. Detta är författarens debutroman. Nanna miste sin mor som nyfödd. Vem pappan är det vet man inte, men man tror han är en helt vanlig slusk. På nåder får hon bo hos sin moster, men hon får slita hårt, och ibland får hon ingen mat. En kväll kommer en underlig man till världshuset som mostern äger. Han tilltalar henne på ett språk hon inte förstår. På ren impuls följer Nanna med honom då han reser vidare. Genom en så kallad genväg hamnar hon på planeten Seiscro, som är en tvilling planet till Jorden. Där träffar hon sin bror prinsen och sin pappa som visar sig vara Kung över landet Elsinorien. Men en elak trollkarl vill äga allt och hotar med krig om hon inte gifter sig med honom. Nu måste hon bege sig ut på en farofyld resa tillsammans med sin bror och hans gode vän, för att hitta människor som är villiga att strida mot den elaka trollkarlen, för att ta tillbaka de kungarike han genom svartkonst redan lagt under sig.
Ja, det är verkligen en spännande fantasy serie, som jag gärna läser en fortsättning på. Jag blir alltid imponerad av hur en författare lyckas hitta på en helt ny värld och allt runt omkring den nya världen. Så som alla namn på människor och platser, och beskrivningar på hur det ser ut mm. Den nya miljön är väldigt bra beskriven och hela historien är fantastisk. Bra upplägg och språk. Den fattiga föräldralösa värlshusflickan, som ingen tycker om, får en helt ny mening med livet, även om det är svårt att anpassa sig till allt det nya och ovana. Hon har också förmågor som hon har svårt att hantera, och som visar sig allt mer. Jag hade så gärna rest till denna planet. Dansat med i danserna till de underbara sångerna, och suttit runt läger eldarna och ätit den goda maten. Klappat de vackra hästarna och hälsat på alverna. Trots att serien är skriven för de yngre generationen uppskattar jag denna bok ändå väldigt mycket. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;När jag vaknade igen hade skymningen börjat falla utanför fönstret, och ett milt rogivande ljus fyllde rummet. Ändå tog det inte många sekunder innan mina tankar vaknade till liv. Förvirrande tankar. Vad var det egentligen jag hade varit med om? Det var så märkligt osammanhängande, så växlande mellan ytterligheter: jag hade rymt från värdshuset, åkt vagn bakom skenande hästar, badat i en bäck, och sedan hade det visat sig att hade en livs levande bror och att jag hörde hemma i ett slott i ett främmande land. Mina sista våga minnen var av att ha blivit buren uppför trappor i slottet och lagd i en säng.
Nej, det måste ha varit en dröm, en sådan där lång och komplicerad dröm man har ibland när man är riktigt trött, en dröm som hanterar saker man grunnat på och längtat efter, kastar runt allt och väver ihop det till en märklig berättelse. Det hade varit min födelsedag och jag hade tänkt på mamma. Dessutom hade jag arbetat hårt, det hade varit mycket att göra. Hade jag överhuvudtaget själv fått någon mat i mig? Och så hade den där konstiga svartklädda mannen borta vid fönstret sagt konstiga saker som fått mig att grubbla. Eller var han också en del av drömmen?
Från baksidan;En mörk höstkväll sitter en svartklädd man vid ett av borden.Han tilltalar värlshusflickan Nanna på ett främmande språk och mumlar något obegripligt om ett uppdrag. Nanna försöker låta bli att lyssna, men mannens närvaro får henne att tänka och känna märkliga saker. När möjligheten att slippa den utsatta tillvaron på värdshuset dyker upp handlar hon på impuls.
Bortom skogen väntar svaren och tryggheten. Men även på den nya platsen har hon svårt att passa in och leva upp till omgivningens förväntningar. Och hotet från en mäktig fiende kryper närmre.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
Kramizar Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar