"Portalernas värld" är skriven av Matilda Johansson, och utgiven av Visto förlag och är författarens debutroman. Melindas föräldrar överger henne och hennes äldre syskon mitt inne i skogen. Där får de lära sig att klara sig själva, men snart försvinner hennes syskon också, och hon får klara sig helt själv. Under flera år lever hon själv tills Mingan dyker upp. De blir förälskade i varandra och Mingan tar med henne hem till sin by. En underbar tid följer, men det kantas också av ett mörker. Människorna och de andra varelserna, som bor där, förbereder sig för strid. Men de vet inte när kriget ska börja och de försöker leva sitt liv så bra som det går. Enligt en sägen ska ljuset komma och rädda dem alla.
Jag tycker att språket i boken är otroligt vackert. Nästan som poesi. Jag blir otroligt imponerad av de vackra formuleringarna. Språket flyter lätt och boken är lätt att komma in i. Jag hade lite svårt att förstå varför föräldrarna överger sina barn, men det förklaras senare i boken. Jag älskar Mingans stora härliga familj. De bjuder på många leenden under tiden man läser. Det verkar vara en mysig by att bo och växa upp i, där alla tar hand om varandra, och umgås tillsammans i en härlig gemenskap. Vilken vacker värld författaren beskriver. Jag tyckte så mycket om den och alla härliga karaktärer. Jag hoppas verkligen att författaren skriver en fortsättning på boken för det känns som det kan hända mycket mer i framtiden. Jag tyckte även att alla påhittade namn var så vackra. Denna fantasy pärla får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Skogen var daggdränkt och outhärdligt vacker. De små dropparna av vatten låg i bladen som att bladen vore skålar, enbart utformade för att bära upp vattet. Skogen var ett enormt lugn och en lång labyrint av vackra ting. Daggen som hängde i små vackra droppar i spindelnät mellan de skrovliga trädstammarna. Solstrålarna som lös genom dessa vattendroppar och bildade tusentals små regnbågar. De små sommarblommorna på marken, tusenskönorna och prästkragarna som hade en liten simbassäng i den soliga gulan i mitten. Blomman för dagen som stängt sina vackra blå blomblad vari det med all säkerhet låg en liten hasselmus och tog sig en härlig sovmorgon. Fåglarna kvittrade uppe i träden i en sådan samklang att det bildade den vackraste musik någon någonsin hört. Ingen kunde skapa musik som fåglarna. Det instrument som de hade skulle aldrig kunna återskapas i mänsklig form. Det var ett av naturens mirakel som människan och alla andra varelser tacksamt fick njuta av en härliga daggdränkt sommarmorgon som den här. Det var lugnt och det var tyst, sånär som på fågelsången och det mjuka, sällsamma susandet som träden gjorde när vinden lekte med deras gröna blad.
Från baksidan;
Blodet stänkte omkring henne och hennes ögon blixtrade. Vinden virvlade omkring henne, fortare och fortare och märkliga bilder syntes i skyn. Hon verkade höra saker Melanie inte hörde, för plötsligt slet hon upp händerna och tryckte mot tinningarna, samtidigt som hon skrek. Ett skri som ville slita lungorna med sig. En mörk stämma ekade över sjön.
"Tiden är inne."
Kvinnan sjönk ner på knäna och andades hetsigt.
"Nej", viskade hon. "Nej"
Hon lyfte blicken och stirrade ut på stormen över sjön. Vetskapen spred sig och skrek igen.
"NEJ!"
Tiden var inne.
I portalernas värld råder kaos. Mörkret, det onda väsende, håller på att ta över alla kungarike och folket vet inte hur de ska stoppa det. De förlitar sig på en urgammal sägen om att Ljuset en dag ska komma och befria dem från Mörkret. Men tills dess att Ljuset kommer försöker de hålla ihop och göra sig redo för strid.
Samtidigt reser Mingan, hövdingasonen i Mahognystammen i Trons rike Temlidia, ut i världen för att hitta sig själv. Då hittar han Melanie, som levt ensam i skogen sedan hon var åtta år, och mellan dem slår det gnistor. Han tar med sig henne tillbaka till Temlidia och märkliga saker börjar hända. Det finns saker med Melanie som inte går att förklara...
Kanske är det Melanie som är svaret på deras böner?
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramizar Nina
regnbågar och vatten, vackert
SvaraRaderaJa
Radera