Inte jag

"Inte jag", av Sandra Jakobsson utgiven av Visto förlag. Detta är en bok där författaren berättar på ett utlämnande sätt om livet inom en frikyrka. Det är både en trygghet och ett liv där hon förväntas ta ett allt för stort ansvar för sin egen familjs välbefinnande. Hon börjar arbeta tidigt, för att kunna ha råd med saker till sig själv. Sedan har hon dessutom olika uppdrag i kyrkan. Hennes kropp har tagit stryk genom att arbeta, samt träna aldeles för hårt och ta ansvar för sina småsyskon. Svåra skador hon ådragit sig genom ridolyckor samt en bilolycka får oanade skador på hennes unga kropp. Redan som ung utsätts hon av övergrepp vilket får henne att känna självförakt. Då kyrkan menar att det är hennes eget fel att hon blivit utsatt. Hon har sedan dess svårt att säga nej och tillslut blir sex ett slags självskadebeteende. Hennes mående och självbild får henne också att träna aldeles för hårt då hon tycker hon är tjock och ful. När hon tillslut nått botten och vill göra slut på allt, kommer vändningen. 

Mitt hjärta blöder på grund av denna unga och trasiga kvinnas historia. Man tänker att ett liv innom en kristen kyrka ska vara tryggt och bra. En plats där man tar hand om varandra. Det är svåra saker Sandra berättar om sitt liv och uppväxt. Ett liv som präglas av skuld och skam, och svår ångest. Ett liv där de vuxna sviker. Ändå vägrar hon att ge upp. Det finns några ljusglimtar trots allt. Det som verkar fylla hennes liv med mening är hennes hästar och de andra djuren hon har hemma. Många tankar och känslor väcks under tiden man läser. Varför bryr sig inte hennes föräldrar sig mer. Varför skyller kyrkan ett övergrepp på en ung oerfaren kvinna? Är kyrkan verkligen en plats där man ska känna skuld och skam? Ja många frågor väcks. Det är inte svårt att förstå att författaren ännu har svårt att lita på andra. Sen reagerade jag även på då Sandras mor hade ryggproblem. Det man påstod i kyrkan var, att hon hade ont på grund av att hon inte hade den rätta tron. Hur dålig känner man sig inte då? En väldigt tankeväckande bok om ett liv som aktiv i en frikyrka. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Ni talar om villkorslös kärlek

Så många gånger målas tavlan

Om den fantastiska känslan

Att bli älskad för den man är

Om att finna frid,

Om att finna ett hem

Om att finna det man söker efter

Men allt jag finner är en lögn

Hyckleri,  dom och kränkning av de svagaste

Allt jag ser är slag mot de slagna

Hårda ord mot de trasiga 

Kuvade av de sårade

Förkastelse av de redan övergivna

Ensamhet kanske är bättre 

Bättre än er som går

Bättre än er som inte lyssnar,

Som inte ser

Som inte förstår

Kapitel 4

Kyrkan

Kyrkan. Den har varit en stor del i nästan 28 år av mitt liv. Det finns en viss tröst och gemenskap i att ha en tro på något större. Det kan skapa en sorts meningsfullhet att tro att man är en del av något större än sig själv. Jag kan förstå den känslan, jag har varit där själv. Men i ljuset av allt som häntifrågasätter jag hur man kan vara kvar. Jag respekterar som väljer den vägen i livet, men jag kommer aldrig att förstå det. För det jag sett och hört har gjort mig mycket illa. 

En kyrka, special det lite mer extrema slaget som den kyrka jag har varit med i, lockar till sig mångatrasiga människor. Enligt min erfarenhet verkar den även dra till dig människor som söker en maktposition. Den blandningen har gjort att jag fortfarande har svårt att lita på andra människor.

En annan sak som jag fick uppleva många gånger under min uppväxt var ett brutet förtroende till vuxna människor. Det handlade om människor i min närhet av olika anledningar inte tog det ansvar som vuxna bör ta när jag var barn. 

Den här sortens svartvita tro har en förmåga att göra vuxna människor väldigt naiva, i den bemärkelsen att man undviker att ta svåra beslut. Man hoppas in i det sista att saker ska lösa sig bara man ber för det och tror på Gud. Man använder tron för att uttrycka sina egna åsikter om allt och man hamnar lätt i en spiral där ansvaret hela tiden ligger på någon annan; Gud, pastorn och andra kristna. Ett uttryck för detta är till exempel att man som kristen inte ber om hjälp, inte tar hjälp av de myndigheter som finns att tillgå, inte har öppna dialoger de vänner man har eller småningom familjen. 

Jag har upplevt många gånger att man inte är ärlig mot sin omgivning. Det är så viktigt att visa att man har full tillit till Gud och till de böner man ber att det blir absurt. Man väljer att be istället för att berätta för sina vänner eller familjemedlemmar om den situation man befinner sig i. Till exempel om du är sjuk är alternativet att gå till läkare ditt absoluta sista alternativ. Om du sedan går till läkaren står alltid läkarens ord under Guds, vilket medför att om läkarens ord på något sätt strider mot Guds ord, behöver det inte efterföljas. En del drar det ännu längre, och låter inte sina barn bli vaccinerade eftersom Gud ska skydda dem. Om man hamnar i en situation som betyder att man helt saknar ekonomiska medel att försörja sin familj, så är ens första alternativ alltid att be, och sedan gå till församlingen för att få hjälp i förbön. I min värld har jag då.aldrig känt mig mättare efter en stund av bön, problemet kvarstår. 

Inte vet jag om det blir bättre av att de andra medlemmarna i församlingen känner att de måste lyssna efter Guds röst om de ska ge någonting, det är ju inte säkert att de som är mottagliga för den sortens ledning har så mycket själva. Jag har utöver det varit med om människor i min närhet som inte fick ta emot gåvor från andra ( kläder, mat eller pengar) eftersom det skulle främja ens syndiga natur att vilja njuta och inte stärka ens förståelse av det lidande som Jesus genomlevt för vår skull.

Från baksidan;

"Du är förlorad. Du har en ande av orenhet, en ande av kontroll. Om du inte vänder om nu är du förlorad. Om du inte ber om förlåtelse kommer du gå evigt förlorad."

Sandra växer upp i ett hem präglat av skuld och skam. Den enda tryggheten hon har är kyrkan, en kyrka som ställer hårda krav på hennes personlighet och hennes intressen. Nästan allt hon tycker om är förbjudet. För att överleva börjar hon splittra sig själv i tillåtna och otillåtna delar, skämmas och trycka tillbaka sig själv. 

Inte jag är en resa till den djupaste och mest självförnekande tillvaron där sex blir ett vapen att rikta mot sig själv. Men det är också en berättelse om att inte ge upp och att hålla hårt i ljusglimtarna som dyker upp.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina