"Mord i Gullregnets månad" av Lena Risberg utgiven av Lavaförlag. Detta är den fjärde boken av författaren om det festliga deckarparet Ninni och Bim, som bor i bostadsrättsföreningen Konvaljen. I denna delen får vi följa med Ninni och Bim då de har blivit inbjudna till Valborgsfest i vackra staden Mariefred. De är också goja vakter till Nostradamus. Under kvällens gång kan de inte låta bli att fundera över de spänningar som råder bland de övriga gästerna. När en av gästerna hittas död är Ninni övertygad om att det är ett mord som skett. Ytterligare händelser förmörkar deras vistelse i Mariefred och deckarparet är snart involverade i mordgåtan. Ska de kunna lösa fallet? Väl hemma på Konvaljen dyker nya mysterier upp och nu har de ytterligare ett mord att lösa.
Liksom i de tre första böckerna får vi en rundtur i vackra miljöer både i Mariefred och på Södermalm i Stockholm och spännande matupplevelser som får det att vattnas i munnen. Jag har verkligen längtat efter denna delen och jag blev inte besviken. Jag gillar denna typ av mysdeckare, där deckarna råkar vara helt vanliga kvinnor i medelåldern, med vallningar och allt. Jag gillar dessa två karaktärer jättemycket. I denna delen har Bim och Ninni två mord att lösa. Jag gillar dessa två karaktärer skarpt och jag hoppas verkligen på en fortsättning. Det är härligt hur de de båda kvinnorna njuter av livet samtidigt som de gnuggar sina geniknölar. Inget mordgåta är för svår för dessa två, även om de ibland är nära att råka illa ut i hanteringen av skurkarna. Hur som helst slutar allt väl som tur är och bakom nästa hörn, dycker nog det upp ett nytt mord för dem att lösa. Tack Lena för rec ex och för påsen med fröer. Denna fint förpackade mysdeckare får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Följande morgon vaknade jag av ljudet av en handgräklippare. Jag älskar det ljudet, tänkte jag. Det betyder att något blir gjort och att det inte är jag som gör det.
Det var den morgonpigga Ninni som klippte gräset så det yrde. Hon tittade upp på mig när jag yrvaket öppnade fönstret.
"Godmorgon sömntuta. Jag har dukat upp frukost på glasverandan. Kom ner så hjälps vi åt att rulla ut Nostradamus voljär till trädgården.
Solen lyste upp den stora glasverandanoch det dignande frukostbordet. Min blick föll direkt på en av mina absoluta favoriter, Egg Benedict, vilket var lite ironiskt då jag själv aldrig hade lyckats porchera ägg.
"That's what friends are for", sa Ninni som hon läst mina tankar och sköt fram en tallrik med ett perfekt porcherat ägg, täckt med krämig hollandaisesås.
Hon fortsatte entusiastiskt berätta att den varma våren fått Villa Carlströms gräsmatta att växa hejvilt väldigt tidigt. Nu hade hon klippt den lite försiktigt till cirka fyra centimeter. Jag reagerade på att hon sa försiktigt med tanke på vad jag bevittnat från sovrumsfönstret. Hela trädgården var vildvuxen eftersom den inte skötts om på två år. Med risk för att bli indragen i trädgårdsarbete kommenterade jag det inte.
"Tiden har definitivt stått stillahär", konstaterade hon sedan när hon sin vana trogen snabbt byttade samtalsämne.
"Man blir bortskämd när man vant sig vid introduktionshäll. Den advokadofärgade spisen sjunger nog på sista versen."
Frukostlugnet inföll sig dessvärre inte när Nostradamus uppspelt for omkring i sin stora voljär och glatt kramade "hello Dolly."
Jag visste att papegojor ansågs vara mycket sällskapssjuk och att det rekommenderades att man satte på en radio eller tv om man kortare perioder måste lämna dem ensamma. På så sätt fick fågeln något att titta och lyssna på. När Nostradamus bott jos doktor Carlström hade han haft sällskap en stor del av dagen. Hans voljär hade blandbandet stått i väntrummet på läkarmottagningen. Henry, däremot, arbetade heltid som advokat och var inte hemma på dagarna. I stället hade han ställt en radio som sällskap när han inte var hemma. Det var främst på så sätt papegojan lärt sig nya ord.
Nu kom Ninni i stället med den blomspruta som Henry skickat med oss i Nostradamus packning. När hon puffade ut vatten på gojan böjde han på nacken, lyfte upp vingarna och det såg nästan ut som om han kramade sig.
Baksidestext;
Södermalmsdamerna och bästa vännerna Bim och Ninni åker till vackra Mariefred på Valborgsfest. Det blir både en händelserik och obehaglig utflykt där en man försvinner och sedan hittas död. Ninni är som vanligt övertygad om att det är mord och hon får ännu en gång med sig Bim på mördarjakten. Den pågår intensivt i den idylliska staden.
När damerna sedan återvänder hem till bostadsrättsföreningen Konvaljen dyker nya mysterier upp och snart är det full rulle även i fastigheten på Södermalm och nya grannar inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar