onsdag 4 januari 2023

Röd Hibiskus

"Röd Hibiskus" av Gertrud Hellebrand utgiven av HarperCollins förlag. Sanja har fått order om att ta ledigt från sitt arbete som polis, då hon har skadat foten. Men hon har ingen ro att riktigt ta ledigt. Hon börjar sökandet efter sin far som var den huvudmisstänkta i mordet på hennes mor,  för elva år sedan. Sedan dess är han spårlöst försvunnen. Hon har försökt hitta honom genom åren, men har inte lyckats. Han är spårlöst försvunnen tillsammans med hennes kusin. Hon kommer nu allt närmare sanningen. Men vad ska hon göra med sanningen som uppdagas? Hon befinner sig också i stor fara. Hon känner sig förföljd och någon har tagit sig in i hennes lägenhet. Samtidigt kan hon inte låta bli att engagera sig i ett fall där en hel familj har försvunnit. Spåren verkar leda till en barndomskamrat till mamman. Kanske kan Linneas kamrat, Eddie, kasta nytt ljus över situationen. Ett annat mystiskt dödsfall verkar leda till mannen i familjen. En gemensam nämnare verkar vara en röd Hibiskus. Kan han vara den skyldiga? 

Jag har inte läst något förut av författaren, men jag har en bok till i hyllan. Detta är den tredje delen i serien. Från första sidan av boken blev jag fast. Boken är en riktig nagelbitare. En så otroligt spännande historia. De olika personerna i boken är också väldigt spännande karaktärer. Man får följa deras tankar och känslor på ett sätt som gör att historien känns realistisk. Boken är väldigt välskriven. Huvudpersonen, Sanja, är en riktigt vass kvinnlig polis. Men hon kan inte släppa mordet på sin mor, och tanken på hämd. Hon kommer åt sina allra mörkaste minnen från sin barndom. Trots att hon blir utsatt för extremt brutalt våld kan hon ändå inte sluta luska i fallet. Texten i boken är lätt och flytande. Språket och miljöbeskrivningarna är bra. Jag gillar de vackra omgivningarna kring stallar och fina gårdar. Korta och bra kapitel gör boken väldigt snabbläst. Boken innehåller många spännande ledtrådar, i de båda fallen. Historien känns väldigt realistisk. Med ett väldigt snyggt omslag, får boken ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Linnea

VILKA GREJER SKULLE du sakna mest om du blev inlåst? Jag hade nog gissat på mobilen. Men det jag saknar allra mest här inne är mina pennor och ritkol. När jag ritar och målar blir allt tydligare. Händelser och tankar.

Allt jag har är gaffeln som jag äter med. Jag har kommit på att jag kan rita med den också, på väggen, med lingonsylt och ketchup. Det blir lite kladdigt men det går. 

Så skulle Eddie har sagt: Du måste tänka klart. Var är du någon stans? Vem har stängt in dig? Om jag försöker tänka efter noga kanske jag kan hitta en väg ut?

Jag ritar ett hus. Det är en stuga. Jag minns att vi åkte dit när jag var liten, och jag tyckte om namnet på byn. Klockrike. Det lät som om vi var i himlen, fast det bara var ett rött litet hus med vita knutar bland en massa träd. 

Jag minns att vi plockade blåbär i kanten av tomten, i hinkar. Det finns en bild i fotoalbumet där hemma. Jag står och ler i mossan bland tallarna. 

Den gången var det mamma och pappa och jag. Men jag minns en annan gång också, när det var vår. Då fanns inga bär att plocka och på träden runt stugan var bladen bara knoppar. 

Jag minns att vi gick promenader.

Det var mamma och jag och Bergatrollet. Varför var vi där med honom? Det var jag för liten för att förstå. Jag förstår fortfarande inte. Men minnet ät tydligt. Lukten av brända löv och regn i luften. Fåglarna som blev rädda när vi kom för nära. Jag tror att de hade bon i träden. När jag frågade varför inte pappa var med svarade de inte, och jag tyckte inte om Bergatrollets sätt att se på mamma, hans röda ansikte med sin arga min, och deras tysta prat som jag inte fick höra. 

Jag ritar honom så, med aldeles för mycket trolligt hår och en ketchupfläck till ansikte. 

När vi kom tillbaka efter promenaden tittade han på stugan och sa något till mamman- något som gjorde mig rädd. 

En dag vill jag bo här med dig.

Jag slutar rita. Tittar mig omkring i rummet. 

Är det där jag är nu? I Klockrike? Att väggarna ser nya ut behöver inte betyda att det är nytt där under. Kanske är jag inte alls i ett stort hus. Kanske är jag instängd I ett litet torp mitt ute i skogen?

Golvet har en plastmatta. Jag har känt på den flera gånger. Men... Jag letar med fingrarna längs väggen, ända in i hörnet. 

Om jag petar med något? Gaffeln!

Mattan är inte fastlimmad. Jag petar upp den. Drar i den. Jag kan lyfta den och det är trägolv under. Vanligt plankgolv. 

Jag sätter gaffeln mellan bröderna och börjar hugga.

Från baksidan; 

EN TRETTONÅRIG FLICKA vaknar upp instängd i ett slutet rum och inser att någon håller henne fången. I det lilla samhället Hedsbro på Östgötaslätten rapporteras en mamma, en pappa och deras dotter spårlöst försvunna från sitt hem. Vem vill familjen illa? 

Samtidigt tvingas Sanja Soliman ta ledigt från polisjobbet efter en olycka. Hon bestämmer sig för att börja leta efter sin pappa Darko, som i elva års tid i sin frånvaro stått huvudmisstänkt för mordet på hennes mamma.  Men rotandet i hennes förflutna väcker skrämmande krafter till liv, och när Sanja väl inser faran är det för sent att backa.  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Summering av maj månads läsning

  Jag hade ju en hög med 14 böcker jag inte hade hunnit recensera från april månad, och jag är nu i fatt dessa i alla fall vilket är skönt. ...