"Dödlig passion" del 2 i serien om Dimmornas folk av Annika Banfield utgiven av Everlasting publishing. Emil och Matteo bestämmer sig för att åka till Rumänien för att döda den högste vampyren av dem alla. Nämligen självaste Greve Dracula. Men de måste planera det hela först väldigt noga, tillsammans med Matteos pappa och de andra Safyrerna, de laglösa vampyrerna samt solvandrarna. De beger sig till England och Matteo tror att Mathilda är säker i Sverige. Men Greven, som befinner sig i Norge, (inte samma karaktär som Greve Dracula) har bara bidat sin tid, för att sedan kunna hämnas på Mathilda. Han vill även döda Matteo. I England träffar Matteo Bonnie. Hennes familj har hjälpt Safyrerna i århundranden. Bonnie är kär i Matteo sedan gammalt, och vill att de ska vara tillsammans. När Bonnie inte får som hon vill med Matteo, bestämmer hon sig för att hämnas. Hon skickar bilder till Mathilda som tycks visa att Matteo är otrogen. Det får Mathilda att resa till England för att ta reda på sanningen. Men Greven är ute efter hämd och skickar en av de värsta vampyrerna efter henne och Matteo för att hämnas. Ska Mathilda och Matteo överleva vampyrernas hämd?
Kampen mellan det goda och det onda fortsätter. Kampen är hård och blodig. Vem kan man lita på? Denna gång bestämmer sig Mathilda för att även hon har krafter som hon kan bidra med i kampen. Denna del är ännu mer spännande, än den förra boken i serien. Författaren har förmåga att förmedla det oväntade. Nu utspelar handlingen sig mest i England. Vi får även lära känna en hel del nya karaktärer. Vad sägs om Jack the Ripper, Matteos pappa, Artagan, den söta gamla damen, Mrs Inkpen-tillika vampyrdödare och många fler. Krypande spänning, kärlek, sex, avundsjuka och svek ryms i denna del. Jag hade gärna sett denna bok som tv serie. Det hade blivit hur bra som helst. Så otroligt spännande. Med väldigt bra miljöbeskrivningar och personbeskrivningar gör dessa boken till en väldigt realistisk historia. För alla vampyrälskare är denna boken ett måste. Jag längtar att få läsa nästa del i serien. Läs den! Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
38.
LJUS ÖVER VITA KLIPPOR
Det började som ett dovt mullrande långt nere i jorden. Marken vibrerade, darrade. Matteo hörde det tydligt, när han låg med kinden tryckt mot gräset i väntan på att dö.
Sedan kom vinden. Som en tornado drog den fram från ingenstans – en dånande, mullrande tornado som svepte med sig allt som kom i dess väg. Träden böjde sig som tändstickor, kvistar och grenar bröts av och virvlade runt i luften. Men bara uppe på kullen. Ute till havs var vattnet spegelblankt.
Matteo kände hur de hårda händerna släppte sina grepp, hur vampyrerna runtomkring hejdade sig, chockade och förvånade. Tyngden lämnade hans kropp när hans vingar plötsligt blev fria.
”Vad i helvete?” hörde han Aronas röst. ”Vad är det som händer?”
Några vampyrer sveptes iväg av den starka vinden, försvann skrikande och fäktande över kullen. Andra hade lagt sig platt på gräset för att undkomma vinden och endast ett fåtal förblev stående, medan de försökte klamra sig fast vid träd och buskar.
Och sedan kom ljusskenet, så skarpt och intensivt att samtliga vampyrer täckte sina ögon med höga rop av smärta och förvåning.
Matteo sparkade bort de fem killarna som fortfarande försökte hålla honom pressad mot marken, skakade av sig dem som om de varit flugor. Nu var han på benen igen, stod upp, rak som en fura och stirrade rätt in i det där skarpa ljuset som närmade sig. Varken vinden eller ljuset tycktes påverka honom. Inte ett hårstrå rörde sig på hans huvud, inte ens en blinkning eller ett försök att skydda ögonen. Matteo stod helt stilla och tittade rätt in i det
försvann skrikande och fäktande över kullen. Andra hade lagt sig platt på gräset för att undkomma vinden och endast ett fåtal förblev stående, medan de försökte klamra sig fast vid träd och buskar.
Och sedan kom ljusskenet, så skarpt och intensivt att samtliga vampyrer täckte sina ögon med höga rop av smärta och förvåning.
Matteo sparkade bort de fem killarna som fortfarande försökte hålla honom pressad mot marken, skakade av sig dem som om de varit flugor. Nu var han på benen igen, stod upp, rak som en fura och stirrade rätt in i det där skarpa ljuset som närmade sig. Varken vinden eller ljuset tycktes påverka honom. Inte ett hårstrå rörde sig på hans huvud, inte ens en blinkning eller ett försök att skydda ögonen. Matteo stod helt stilla och tittade rätt in i det bländande ljusskenet, som tycktes cirkulera runtomkring honom, runt och runt, för att till sist centreras på gräset vid hans fötter.
Artagan landade bredvid sin son med de enorma vingarna lysande som om månen själv hade trillat ner på kullen. Han såg ut att vara mer än två meter lång, bredaxlad och muskulös med långa huggtänder som stack fram vid mungiporna. De svarta ögonen lyste i mörkret, som ögonen på en djävul, och blodet rann från tänderna, strilade ner över hans bröst och färgade huden röd. Det var en fruktansvärd syn, en bevingad demon med ett pulserande sken som slog hål på allt mörker.
”Rör inte min son!” dånade hans röst så att klipporna tycktes skallra. ”Låt min son vara ifred!”
Ett 20-tal vampyrer backade förskräckt medan Matteo förvånat betraktade sin far.
”Jag trodde du var i Belgien, pappa!” flämtade han. ”Du gav dig iväg.”
Artagan log. ”Det var precis vad jag ville att de skulle tro”, sa han mjukt. ”Jag misstänkte att de spanade på oss. Men jag överger aldrig min älskade son om han befinner sig i dödsfara.”
Från baksidan;
Alla vet att det är självmord att försöka döda Dracula. Men korståget mot Transsylvanien har redan tagit sin början.
I Hastings, på Englands sydkust, börjar Emil och Matteo samla ihop sefyrer och vampyrer medan Rindho beger sig till Somerset där han växte upp. Och i Göteborg sitter Mathilda i ett klassrum, orolig för att Matteo inte ska överleva. Trots att han avrått henne från att lämna Sverige, bestämmer hon sig för att åka till Hastings och reda ut deras knakande förhållande. Hon har ingen aning om att hon är på väg rätt in i helvetet.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar