Mohrelda 1-Demondottern

"Mohrelda 1- Demondottern" av Lovisa Wistrand utgiven av Whipmedia förlag. Detta är fortsättningen på författarens serie- alvblodstriologin, och detta är den första delen i en miniserie om Mohrelda demondottern, som man kan läsa utan att läsa alvblodstriologin förut. Vi får följa Mohrelda som lever i skogen Eytherthlarn, där en mäktig häxa gömmer henne för omvärlden. En dag träffar hon en stjärnalv, som av misstag råkar skjuta henne med en pil. I tron att hon är en vanlig kvinna, tar han med henne hem till sitt slott för att hon ska få läka sin skada. Snart förstår Mohrelda att stjärnalven är den alv, Nemirath, som är ute efter att ta henne till fånga för att kunna utnyttja hennes krafter. På slottet mår Mohrelda sämre och hennes underliga sjukdom gör henne svag. Samtidigt får hon och hennes fiende, skornen Nemurath, känslor för varandra. Men vad händer när han får reda på vem Mohrelda verkligen är?

Vi får följa med Lovisa Wistrand till alvernas magiska värld. Boken är fylld av magi, kärlek och spänning. Jag gillar hur författaren lyckas förtrolla mig redan från början. Hon har lyckats skapa ytterligare en spännande och magisk värld. Denna annorlunda miljön, är målande beskriven och karaktärerna fängslande. Jag gillar att alla författarens kvinnliga karaktärer är starka, och drivande. Språket är utmärkande för författaren, vilket skulle göra att man skulle kunna läsa en bok, och genast veta att det är Lovisa som är författaren, även om man inte sett hennes namn på boken på förhand. Jag har läst flera böcker av författaren, och jag gillar verkligen hennes stil. Jag längtar hela tiden efter nya böcker av Lovisa. Ja, Lovisa har gjort det igen-hon har skrivit ännu en magisk berättelse som jag rekommenderar starkt, om ni gillar fantasy genren. Och jag ser fram emot att få läsa mer om Mohrelda och skornen Nemurath. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14 

En reva

När väl det orangerosa skenet börjat lysa ovanför bergets toppar, dröjde det inte länge förrän himlavalvet stod i brand. Gryningen var här och väckte långsamt öknen till liv. Ljuset strök över sanddyner och palmer, värmde upp frusna grässtrån och fick oasernas vattendrag att glittra. Någonstans hördes ljudet av en rovfågels flaxande, samtidigt som den varma vinden förde med sig ringandet från ett klocktorn i närmaste stad, förmodligen Nazat'Ar om Mohrelda fick gissa.

Hon skruvade sig besvärat bakom det midjehöga bröstvärnet, la en hand mot den skrovliga ytan och sparade mot horisonten. Kisade. Glodde. Stirrade. Det var som om hon försökte frammana fiendetrupperna med blicken, trots att hon egentligen inte  ville slåss. 

Mohrelda avskydde känslan av skam som fyllde magen. Hon ville bara gömma sig när hon kände hur fler och fler soldater tittade på henne. De viskade, undrade och väntade. Många visste att det var hon som varnat Nemurath för faran. Om inga fiender kom var det hennes fel att ingen i slottet fått sova. 

De första trupperna är på väg, hade viskningarna berättat. De attakerar under natten. 

Skornen ställde sig bredvid henne, men sa ingenting på en stund. Mohrelda spände sig i väntan på att han skulle ifrågasätta varför inget hände, men om han gjorde det hade hon inga svar. Ända sedan hon varnat Nemurath hade viskningarna hållit sig borta, som om de nöjt sig med hennes handlandande. Men vad tjänade rösterna på att luras? Mohrelda förstod ingenting. 

"Jaha." En fientlig mansröst gjorde sig hörd bakom hennes rygg. I nästa gnista armbågade sig Vnactar, Nemuraths far, in mellan henne och skornen. Med en ogillande grymtning ställde han sig till rätta bakom bröstvärnet och blickade ut mot det stillsamma, och fredliga, ökenlandskapet. "Gryningen är här, inte sant? Var är fienden?"

"Far..." 

"Försök inte skona hennes känslor, ibland är du allt bra blödig." 

Vnactar vände hetsigt ner ansiktet mot Mohreldas. De alggröna ögonen såg hatiskt på henne. "Vad har du att säga till ditt försvar, gäst? Är det sant som min son säger, att du hörde viskningar?" 

Baksidetext;

Mörker, passion och en skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.

I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det bestitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?

Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som. Kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge. 

En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmättiga ägaren till tronen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 😘

Ett hjärta av guld

"Ett hjärta av guld" av Sofie Sarenbrant, utgiven av Bookmark förlag. 9-12 år. Detta är del två i serien om Mira och Månen. Mira får följa med Johanna när hon ska tävla hästen Tusse. Han vill nämligen ha med sig Månen som sällskap. Mira råkar går vilse och när Johanna blir orolig och irriterad, är Mira rädd att hon aldrig ska få följa med Johanna på tävling igen. Mira har svårt med att förstå vissa uttryck, som hon gärna tolka bokstavligen. I skolan är hon ensam och när hon hälsar på vännen Melvin, från ridskolan, så ignorerar han henne. Hon blir ledsen, för hon förstår inte varför. Men när hon står upp för honom mot några andra killar som retar honom för hans hästintresse, inser han att han gjort fel, mot Mira. Samtidigt oroar sig Mira för att hennes mamma inte verkar kunna betala räkningarna. Måste hon sluta att rida nu? En olycka får henne att vilja sluta att rida, men ska vännerna från ridskolan lyckas få henne på andra tankar?

Jag gillar verkligen den här hästserien. Jag gillar huvudkaraktären, Mira, jättemycket och det är intressant att få en inblick i hur hon tolkar sin omvärld. Det är svårt för människor runt en person med diagnos att förstå. Sedan har Mira förmåga att ta på sig mammans problem också, vilket många barn gör. Det är ett tungt ok att axla för en liten tjej. Hon är beredd att själv spara ihop till det hon behöver genom att b la jobba extra i stallet, och gå ärenden. Trots sina svårigheter, är hon en kämpe. Både mamman och flickan i boken mår dåligt, på olika sätt. Problemen med ekonomin, samt psykiskohälsa, genomsyrar berättelsen. Deras vardagsbekymmer kan säkert kännas igen av många tänker jag. Speciellt nu i dessa tider, då allt bara blir dyrare. Men då Mira tänker att hon är ensam, så är hon inte det. Hon har verkligen människor som innerst inne bryr sig om henne, och står bakom henne. Detta är en helt underbar bok om kärlek till hästar, drömmar, rädslor, svek och vänskap. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

-Hallå, säger Mira när hon kliver in genom dörren hemma efter den hemska skoldagen. Mamma svarar inte. Det brukar hon alltid göra. Mira ställer ner ryggsäcken på golvet och springer in med skorna på. Förstår cykeln. Sedan Melvin. Det får inte ha hänt mamma något också. Hennes kollaps i bilen på ridskolans parkering för några månader sedan har Mira inte glömt. Det som blev starten på den långa sjukskrivningen. 

-Mamma, ropar hon. Är du här?

Vardagsrummet är tomt och köket ser lika dant ut som när hon lämnade det i morse. Men den obäddade soffan vittnar om att mamma nyligen varit här. Plasten för fönstren täcker ljuset, så det är obehagligt mörkt inomhus. Om mamma har gått ut borde hon ha lämnat en lapp, men Mira hittar inget meddelande. Bara ett öppnat brev på köksbordet. 

Betalningspåminnelse.

Mira läser vidare och sväljer. Brevet är skickat från Smedslättens ridskola. Nästa delbetalning för ridlektioner på femtusen kronor. Och inte bara det, utan en påminnelseavgift på hundrasextio kronor. Mira får en klump i magen. 

Kan denna skitdagen inte bara ta slut?

Baksidetext;

Ridskoleponnyn Månen är Miras bästa vän. Han förstår henne mer än någon annan, trots att han har fyra ben och äter hö. Mira drömmer om att få tävla honom. Det är nu eller aldrig, för snart har hon blivit för stor för Månen.

För varje ridlektion blir Mira en säkrare ryttare. Men en dag är Månen väldigt glad och sprallig när de ska hoppa. Olyckan är framme och Mira bestämmer sig för att sluta rida. Kommer hon ändå att hitta tillbaka till sin bästa vän?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina ❤

Läs gärna min recension av första delen i serien om Mira och Månen "En vän för livet" här

Den tysta fågeln

"Den tysta fågeln" av Peter Mohlin och Peter Nyström, Mohlin&Nyström utgiven av Norstedts förlag. Vi befinner oss i Grums i Värmland. När man hittar ett litet ben i ett nertrillat fågelbo, kan man först inte ana att det tillhör en av de tio år gamla tvillingpojkarna Brodin, som försvann för trettio år sedan från en lekplats. Mysteriet blev aldrig löst, trots omfattande utredningar. Den före detta FBI-agenten John Adderley, som nu arbetar på länskrim i Karlstad, sätts på fallet. När Pål Kranz, som varit borta från byn ett bra tag dyker upp, förstår snart Torgny att han kommer att ställa till problem mellan honom och hans fru Beatrice. John hittar snart kopplingar till en ung kvinna på ett asylboende. Undersökningen visar att hon har vistats i närheten, där man finner de nyligen nergrävda pojkarna. Kan hon ha sett något? Men när polisen ska förhöra henne står hon inte att finna. Efter att ha fått ett utvisningsbeslut, har hon avvikit från asylboendet. Snart sker ytterligare ett mord. John Adderley gör nu allt för att hitta den försvunna flickan och lösa fallet. Kan det trettio år gamla fallet, och det nya mordfallet vara sammankopplade på något sätt?

Detta är den tredje deckaren om John Adderley, men jag har tyvärr inte läst de andra två, vilket är synd för jag gillade verkligen den här deckaren. Den är så otroligt spännande och var svår att lägga ifrån sig. Boken är väldigt skickligt skriven, vilket gör att man inte kan lista ut mördaren på förhand. Vändningen var totalt oväntad. Boken har korta kapitel, vilket gör att boken går snabbt att läsa. Historien känns realistiskt, som om den vore baserat på ett riktigt fall. Jag gillar hur författarna beskriver de olika karaktärerna och miljön runt omkring. Tankar och känslor känns äkta och relevanta. Jag tycker författarna beskriver hur en idyllisk miljö kan krackelera, när något skrämmande och oväntat händer, och hur det påverkar människorna runt omkring, på ett realistiskt sätt. Samtidigt som idyllen inte är så idyllisk längre när man skrapar på ytan. Hemligheter, lögner, otrohet och svek kommer upp till ytan. Gillar ni en riktigt bra deckare ska ni välja denna boken. Jag läser i alla fall gärna mer av författarna. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

32

TORGNY STOD FRAMFÖR hallspegeln och rättade till kragen på skjortan. 

"Fan, vi har inte köpt nåt till Halil", sa han och vände sig mot Beatrice. 

"Jodå, det har vi", log hon och höll fram ett inslaget paket från en friluftsbutik i Karlstad. "Vi har köpt en ny svampkniv. Han tycker ju om att plocka kantareller."

I vanliga fall hade Torgny förmodligen omfamnat henne och tackat för att hon ordnat en födelsedagspresent till svågern. Men den olustiga känslan från gårdagen satt kvar i kroppen. De hade en illegal flycktingflicka i källaren och han hade tvingats acceptera det. Pål Kranz hade satt griller i huvudet på hans fru och verkade kunna få henne att gå med på vilka dumheter som helst.

"Har Ariya fått mat?" sa han.

"Ja, jag var nere med en tallrik pasta och lite frukt för en stund sen", sa Beatrice.

Torgny nickade, det var bra. När flickan ändå bodde hos dem måste de ta hand om henne.

"Ska vi gå då?" sa han och drog handen genom håret en sista gång. De promenerade genom Ålvikshöjden mot Torgnys barndomshem. Flera av grannarna var ute i sina trädgårdar och ville byta några ord över staketet. I vanliga fall handlade samtalen om gräsmattor, renoveringsplaner, barn och barnbarn, bilar och hockey. Men nu var alla dessa ämnen utbytta mot ett enda: tvillingarna Brodin.

Hade han och Beatrice hört något nytt? Det gick rykten om att polisen hittat vapen och knark i graven också, kunde det verkligen stämma?

Torgny var inte på humör för skvaller och skyllde på att de var sena till Halils födelsedagsbjudning. Han var rädd för att bli Ålvikshöjdens nästa skandal när snacket började gå om Hammarströms gömda flyktingflicka.

Pål hade bedyrat att han var väldigt försiktig när han smugglat in Ariya genom källardörren och att ingen sett honom. Men Torgny kände sina grannar, de var nyfikna gubbar och kärringar som behövde gå upp och pinka ibland på natten. Någon av dem kunde mycket väl ha tittat ut genom fönstret vid fel tillfälle. Och så hade de Kenneth Brodin med sin kikare i fyrtornet på andra sidan häcken, ständigt vakande över allt och alla. 

Baksidestext;

En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu? 

På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen.

Före detta FBI-agenten John Adderley-numera polis på länskrim i Karlstad-får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Silverfallen-Rosengömman

"Silverfallen-Rosengömman" av Amanda Hellberg utgiven av Lovereads förlag. Vi får följa några goda vänner under några veckor i slutet av sommaren. De är grannar och bästa väninnor, som också har en bokcirkel tillsammans. De träffas och umgås, läser inte så mycket, men dricker gärna vin och skvallrar. Helena och Tom har planerat årets sommarfest, på deras anrika hotell Rosenlund, utanför Skövde. På festen dyker det upp en oväntad, men inte så omtyckt gäst. Han har kopplingar till flera av vännerna på festen. Efter festen rapporteras han som saknad, och polisen hittar honom avliden, med svåra skador, vilket gör att polisen misstänker att han blivit bragd om livet. Polisen Daniel får fallet på sitt bord, och det kompliceras av att han är tillsammans med en av väninnorna, Anna Sager. I väntan på rättsläkarens utredning, börjar nu en kartläggning över vad som kan ha hänt honom. Är det någon av väninnorna som ligger bakom? De har alla hemligheter som de inte vill ska komma fram.

Detta är den första delen i Amanda Hallgrens nya serie, Silverfallen. En otroligt välskriven och bearbetad bok. Jag gillar hur spänningen byggs upp allt efter som. Alla inblandade kan vara en potentiell mördare, och det gör det såklart inte lättare för polisen att den döde har många skelettet i garderoben, tillika har han många eventuella fiender. Vi får följa de olika karaktärerna, som deltagit i festen, under några svettiga och händelserika veckor. Dels för att alla har mer eller mindre smaskiga hemligheter för varandra, som de absolut inte vill ska komma ut. Och om, och när, några av dessa hemligheter utan tvekan kommer att avslöjas, kommer de fortfarande vara vänner efteråt? Vi får följa historien genom väninnornas olika perspektiv, och ta del av deras tankar och känslor på ett bra och realistiskt sätt. Boken är kryddad med ingredienser som kärlek, otrohet, svek, och komplicerade familje relationer. Jag ser fram emot nästa del i serien, för denna delen var riktigt spännande och härlig. Jag gillade omslaget. Verkligen snyggt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Kim satt med en ångande kopp kaffe framför sig på soffbordet och stirrade håglöst på den utan egentligen se. Hon hade somnat i den bruna retrosoffan framför en serie som hon inte mindes ett skvatt av, och var sömndrucken och grusig i öögonenoch inte minsta sugen på hett kaffe. Men hon visste att hon måste försöka pigga upp sig på något sätt. Hon hade massor av jobb som väntade med det nya datorspelet, och i morgon skulle hon få tillbaka Rex. Den tanken i sig muttrade upp avsevärt, och lindrade faktiskt hennes vedervärdiga bakfylla något.

Kim tog en klunk kaffe och grinade illa åt det beska. Hon kom på fötter och hasade ut i köket. Persiennerna var nerdragna mot det skarpa dagsljuset och där ute sjöng fåglarna som galningar. Hon rev runt i skafferiet men hittade inget vanligt socker, bara florsocker. Det fick duga. Hon tog två teskedar i kaffet och rörde runt. Det blev klumpigt men smakade lite bättre. Hon lät blicken vila på en valhänt barnteckning på kylskåpet, som var så ljuvlig att hon under en period hade haft planer på att låta tatuera in den. Två stora glada huvudfotingar och så en mindre. Rex familj, ritad av honom som treåring. Emilia, han själv och Kim. Vad förstod han egentligen av allt det där? Att hans föräldrar inte längre bodde tillsammans och att han inte fick vara med dem båda, hela tiden. Längtade han efter Kim när han bodde hos Emilia? Hon fick tårar i ögonen. Rex saknade ofta Emilia när han var med Kim, men allt efter att månaderna gått hade han allt mer sällan satt ord på det, men hon märkte att det förstås ändå. Det var som om han inte ville göra henne ledsen genom att prata om det.

Kim torkade hastigt bort en tår som rann utmed kinden. Runt omkring henne syntes spår efter gårdagskvällen. Urdruckna ölflaskor huller om buller, öppna skåpsdörrar, en halväten mikrorätt med koagulerad sås på diskbänken, och, helt oförklarligt, några kakor mitt på golvet. Kim kom inte ihåg hur de hade hamnat där. Hon måste ha druckit mycket mer än bara öl igår kväll. Trots bakfyllan dagen innan verkade hon tagit sig en sedvanlig bläcka innan den nyktra veckan med sonen började.

Baksidestext;

Kan deras starka vänskap överleva deras mörkaste hemligheter?

Det är sommarfest och Anna Seger och hennes tre närmsta vänner och grannar, Helena, Kim och Nadja, möts på det anrika hotellet Rosenlund utanför Skövde. På festen dyker en hotfull man upp som har kopplingar till flera av vännerna. 

När mannen sedan försvinner spårlöst sätts polisen Daniel på fallet. Daniel som Anna dessutom är förälskad i. Ju mer polisen utreder försvinnandet, desto mer hotar kvinnornas hemligheter att komma upp till ytan och omkullkasta tillvaron.

Bakom villornas perfekta fasader finns djupa sprickor och frågan är om den öderstigra sommarfesten kommer att förstöra väninnornas liv och deras band för alltid?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Katarina Waderius, två

Detta är min andra intervju med Katarina Waderius. Hon är aktuell med en ny bok, som heter "Dödsdömd", som är en fortsättning på "Blodröd snö" som jag tidigare läst och recenserat. Jag ser fram emot att få läsa hennes nya bok. "Dödsdömd" som släpps i mitten av oktober 2023.

1. Berätta lite kort om din nya bok.

Svar; Carina Karlqvist känd för sitt heta temperament och okonventionella metoder önskade inget hellre än lugn och ro.

Bara kunna fokusera på arbetet, hemmet och kärleken.

Men någon eller några gör allt för att förstöra friden.

Hon vill skydda de försvarslösa och sätta dit dem skyldiga.

Vi får följa hennes brokiga liv i drygt en veckas tid.

Hur hon hanterar de utmaningar hon ställs inför och vem kan hon egentligen lita på?

Vilka livsöden vävs samman och vilka splittras?

Hoten kommer närmare och närmare och hon måste fatta svåra beslut och inse sina begränsningar.

Det verkar vila en förbannelse över henne och vissa i hennes närhet.

Vem får leva och vem måste dö?

Dödsdömd är den andra romanen om Carina Karlqvist. Den första heter Blodröd snö.

2. Skriver du på något mer just nu?

Svar; Jag skriver dikter, så kanske kommer en ny poesi bok ut vart efter.

3. Hur fick du idén till uppföljaren?

Svar; Jag fick till mig en händelse som visade sig bara vara 3 rader och runt den specifika händelsen byggs boken upp successivt.

4. Blir det lättare och lättare att skriva nya berättelser?

Svar; Nej, det tycker jag inte.

5. Vad är det bästa med att skriva nya böcker?

Svar; Att jag lär mig av mina misstag och förhoppningsvis skriver bättre böcker men det ligger hos läsaren.

6. Har du några nya drömmar och mål?

Svar; Jag hoppas på en trilogi med Carina Karlqvist och ge ut fler dikter.

7. Har du alla dina böcker hemma och har du någon speciell plats för dem?

Svar; Jag har mina än så länge 3 böcker under sängen i en påse. Sedan har jag betalt och beställt fler av mina böcker till olika bloggares tävlingar.

8. Vilket var det bästa med att skriva din senaste bok?

Svar; Att jag kunde försvinna in i min kreativa bubbla och skapa något nytt som förhoppningsvis kommer att uppskattas av läsarna.

9. Vilken av dina böcker var roligast att skriva? någon speciell plats för dem?

Svar; Då måste jag nog säga denna, Dödsdömd. Den rörde upp känslor hos mig som jag inte var helt beredd på.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs gärna min förra intervju av författaren här

Ursulas hemlighet

"Ursulas hemlighet" av Marija Fischer Od'en med illustrationer av Catrin Schmeer, utgiven av Fåglar förlag. Detta är den första delen i en fantasy serie för barn 9-12 år- Björn i en bur. När Ursulas mamma drottningen dör under förlossningen tillsammans med den nyfödda bebisen, blir Ursula föräldralös. Nu hamnar Ursulas öde i Adelns händer. Hon känner sig ensam och rädd och ingen av tjänstefolket talar med henne, ända till den dagen hon får en ny lärare, Frans. Han är den enda som verkar visa henne vänlighet och vänskap. En dag låter Frans henne träffa två främlingar, Kråke och Ylva, som berättar en hemlighet för henne. Ursula är inte bara människornas drottning, utan hon är även de magiska varelsernas drottning. Skogen är full av hamnskiftare och det har människorna ingen aning om. Även Ursula själv är magisk, och kan skifta hamn. De berättar också att det är viktigt att hon får möjlighet att skifta hamn inom ett månvarv. Ska den unga drottningen lyckas?

Jag tyckte att även jag som vuxen kunde uppskatta denna fina och stämmningsfulla fantasy saga, och jag tyckte även väldigt mycket om de fina svartvita illustrationerna. De tillför det lilla extra till berättelsen. Boken är välskriven och handlingen handlar om  de inneboende krafter man kan besitta. Illustrationerna som boken som finns i boken, är väldigt fina och speciella. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och karaktärerna tillika hur spänningen byggs upp successivt, genom berättelsen. Boken innehåller allt som en bra fantasy ska ha- spännande varelser, magi, mystik och hemligheter, samt ondska som måste besegras. Jag gillar tanken på det hamnskiftande skogsfolket, som verkar leva i harmoni, till skillnad från hur författaren beskriver hur människorna lever i staden. Boken kunde vara lite längre tycker jag fast serien kommer bli fem stycken böcker, så jag hoppas få träffa alla karaktärerna igen. Jag vill absolut läsa vidare i serien. Kan varmt rekommenderas. Jag gillar det fina bokomslaget. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Uppdrag

Morgonen efter att Kråke tagit emot Ylva på Viskande pilen klädde de sig tyst och smög ut. Med tanke på de imponerande mängder mjöd, vin och öl som druckits kvällen innan borde de inte stöta på någon annan gäst denna tidiga timme. Men deras uppdrag var viktigt och de behövde se till att ingen lade sig i. Kråke hade visserligen märkt att det ofta gick att le stilla mot människor som ställde frågor för att slippa svara, men just i dag ville de komma iväg fort. 

Ute på gatan kryssade de mellan kladdiga rester från gårdagens grönsaksmarknad på den lilla kullerstenstorget. Runtom tornade slitna trähus upp sig, två eller tre våningar höga och med sneda fönsterluckor. Byggnaderna lutade sig mot varandra som trötta, gamla gummor och när en bondkärra dragen av en stor häst dundrade förbi trillade det ner takspån på marken. Det var så tidigt att det knappt fanns några människor i gränderna, men här och där bolmade det ur skorstenarna och det syntes på de sotiga väggarna att röken brukade ligga tät. 

Varför vill de bo så här? tänkte Kråke med rynkad näsa. Varför skrämmer skogen dem när detta är deras hem? 

Han hade befunnit sig i Askham i några dagar nu, men han kunde fortfarande inte värja sig mot stanken av rök, ruttnande matrester, hästdynga och kiss. Värst luktade det i de trängsta gränderna eftersom ingen frisk lukt nådde ner dit. Han förstod att Ylva hade det ännu värre, för hon andades grunt och bara igenom munnen. De stretade uppför den branta backen mot borgen och det tog tid eftersom de ofta blev tvugna att gå omvägar runt halvt nedrasade byggnader. 

Gränderna ser ut som gångarna i en myrstack. Fast människornas är smutsigare och trasigare. 

När de stretat i uppförsbacken en stund fick de pressa sig mot en vägg för att släppa förbi en häst och vagn. En stund senare vräkte en kvinna upp ett fönster två våningar över dem. 

"Se upp!" skrek hon och tömde en potta på gatan. 

Kråke hann precis kasta sig undan när kisset stänkte mot marken. 

"Människor", muttrade Ylva sammanbitet när de skyndade sig bort från stanken. 

Baksidestext;

Urusla kunde inte minnas att hon haft en härligare dröm i hela sitt liv. Hon hade sprungit under träden med stora lurviga djur. Hon visste att de hörde ihop med henne, och hon hörde till denna vackra plats med mossa, träd, och stenbumlingar. När hon rörde vid sina följeslagare väcktes en vild längtan efter frihet.

Urusla är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Havsfödd

"Havsfödd" av Lovisa Wistrand utgiven av Seraf förlag. Liandras mormor säger att det vilar en förbannelse över kvinnorna i släkten. Många kvinnor har drunknat, och Liandra får absolut inte bada i havet. Mormor är rädd att Liandra också ska drunkna, om hon går i närheten av havet. I denna boken får vi lära känna Liandra och Nataniel. De är barndomskamrater, men något gjorde att de kom ifrån varandra. Nu möts de igen, då klassen ska ge sig ut på havet under en skolutflykt. Men något går fel och båten sjunker. När Liandra vaknar, är hon inte längre människa, utan sjöjungfru. Hon sörjer sin döda kamrat, Nataniel, som hon älskar. Hon blir förd till en undervattenstad av två andra sjöjungfrur. Men ondskefulla varelser vill ta över staden, och kaos utbryter. Då får hon syn på Nataniel, som trots allt överlevt, och blivit förvandlad till en av fiendena. Liandra följer med en grupp andra överlevande sjöjungfrur, för att försöka hitta ett speciellt halsband, som sägs ge bäraren stor kraft. Det lilla gänget råkar ut för många och oväntade prövningar på färden. Tiden är knapp. Ska Liandras lilla grupp av sjöjungfrur, eller fienden hinna före med att hitta den värdefulla artifekten?

Wow, i denna spännande fantasy, får vi följa med Lovisa ner i en magisk, och spännande undervattenvärld. Jag gillar alltid Lovisas böcker, och denna boken var inget undantag. Hennes böcker är alltid så speciella och bra. Och jag älskar verkligen hennes unika sätt att skriva, samt den underton av humor som alltid finns, trots det lite mörka inslagen. Boken är välskriven och handlingen känns trovärdig. Handlingen är fartfylld och det händer mycket i boken. Jag blir så imponerad av hur hon lyckas beskriva sin undervattensvärld så bra och målande. Hennes undervattenvärld känns både tilltalande och vacker, även om det såklart ryms lite skrämmande varelser också. Jag gillar den spännande handlingen och den vackra kärlekshistorian mellan Liandra och Nataniel. Jag önskar verkligen att Lovisa skriver en fortsättning på denna boken, för jag vill gärna se hur det går för Liandra och Nataniel. Jag undrar så, vad som händer sedan? Kan varmt rekommendera denna fantasy. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

21

Jag gortsätter framåt för att inte tappa fart, men hejdar mig en aning. Var det någon ur sällskapet som skrek? Har jag kommit så långt bort från dem? 

Späckhuggarna blir som galna - nu tänker de verkligen dra iväg. En stor del av mig vill vända om och kontrollera att de andra mår bra, men då förlorar jag chansen att tämja den späckhuggare jag vill ha. Jag är så nära, den får inte glida undan. Vattnet förvränger nog avståndet, för det känns som om den bara är några meter bort. Bara lite till, sedan tänjer jag den och simmar tillbaka till de andra. Lite, lite till.

Fler skrik, närmare nu. Jag motstår iimpulsen att se mig över axeln, rädd för vad jag kommer att få se. En späckhuggare tjuter längre bak. Blir den attackerad? Tänk om jag ska vända om ändå? Sällskapet är viktigast. 

Jag tappar fart, redo att ge upp - men blir brutalt knuffad av en späckhuggare. Aj! Jag slungas åt sidan, in i nästa djur, och tappar andan av den hårda smällen. Ont i revbenen. Jag är mitt i flocken och ser ingen ände. Svart och vitt överallt. Enda vägen är framåt och slutföra det jag påbörjat. Jag skyndar mig. Gör allt för att inte bli knuffad igen. Ögonen svider av strömmarna och kroppen värker, jag vet att jag simmar gör snabbt, men nu...Jag är verkligen nära...Jag sträcker ut högra armen mot ledarens mörka, breda stjärtfenor. Samtidigt skjuter jag ifrån allt jag kan. 

Och jag når!

En hand, två, och nu håller jag mig fast som en ryttare på en vildhäst. Späckhuggaren skriar och slänger sig åt sidan. Den kastar sig hit och dit, snurrar och störtdyker för att sedan stiga igen. Händerna glider på det hala skinnet, men jag borrar in naglarna som klor. Det är fel, egentligen ska jag hålla i ryggfenan. Hur ska jag avancera uppåt. Jag vet att jag borde bry mig om skriken, men nu kan jag bara fokusera på det här. 

Tänk, Liandra, tänk!

Jag försöker slappna av. Lugnet fyller mig och jag smeker späckhuggare med ena handen. Försiktigt, försiktigt, för att visa att jag inte vill något illa. Det får motsatt effekt. Den vänder på den gigantiska kroppen och försöker hugga mig i fenan, men når inte. Nosen glänser och tänderna ser vassa ut. Kanske är det här min chans. Medan den är så fokuserad på att få av mig släpper jag greppet, simmar längs ryggen och...Där! Jag får tag i den stadiga ryggfenan. Segerkänslorna pilar igenom mig. Det är inte över, men jag känner mig euforisk. 

Djuret skakar som om en jordbävning byggs upp under skinnet. Jag håller mig fast så hårt jag kan, redo för urladdningen som med all säkerhet är på väg. Nu har jag gjort den vansinnig. Vad kommer den att göra med mig om jag kastas av? Äta mig? Slita mig i stycken? 

 

Baksidestext;

"Om du sätter din fot i havet kommer du att dö."

Lindras mormor är övertygad om att det vilar en förbannelse över kvinnorna i deras släktled och gör allt för att hon inte ska drunkna. Men Liandra dras ändå till havet. Snart slukas hon av djupet tillsammans med Nataniel, barndomsvännen som övergav henne.

Istället för att dö vaknar Liandra upp till en värld helt olik den på land. Hon har blivit förd till en undervattensstad, där friden emellertid blir kortvarig. Staden attackeras av monstruösa varelser och i kaoset ser hon Nataniel med fienden. Han överlevde och är en av dem. 

Nu måste Liandra och hennes allierade söka upp en mytomspunnen artifekt som sägs ge bäraren kraften att rädda havet från all ondska, men vad händer med personen som tvingas bära den?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Odödlig jord

"Odödlig jord" av Anna Sivenius Rattigan, utgiven av Hoi förlag. Detta är den första delen i en triologi, och boken är även författarens debutroman. Vi får följa Hanna som är med i en grupp aktivister, som vill stoppa utvinningen av ett ämne, som man hittat i en gruva på Österlen. Företaget som vill gräva i gruvan har kopplingar till Irland. På platsen Charlottenro, har det varit en framgångsrik gruvdrift under 1700-talet, och drevs av en av Sveriges mäktigaste adelsdamer. Men många människor som arbetade i gruvan dog, så något verkligt ont vilar över platsen. Någon vill ha Hannas hjälp att stoppa utvinningen ur gruvan. Det resulterar att Hanna träffar ett folk som bor på en undangömd plats i skogen, som de aldrig kan lämna. De är ett folk, som kallar sig det hemliga folket. Folket är några av de människor, som har arbetat i gruvorna, och som på något sätt blivit odödliga. De berättar för Hanna om några dokument, som ska förhindra att gruvan aldrig någonsin öppnas igen. Men någon ur det hemliga folket, har också en dold agenda, och har sina egna planer för Hanna. 

Wow, vilken otroligt spännande debut! Detta är en urban fantasy i svensk miljö, men vi befinner oss några kapitel på Irland. Boken har en väldigt häftig och originellt story, som är skriven på ett sätt, som gör att den lika gärna kunde vara sann. När jag väl börjar komma in i historien, kan jag inte sluta att läsa. Författaren får mig att tro på vartenda ord. Vi får följa med både i nutida händelser, tillika det som skedde under 1700-talet, på ett bra och varierande sätt. Jag gillar huvudpersonen Hanna som är en kvinna i trettioårsåldern. Hon är både stark och smart. Historien är både mystisk och lite småkuslig och väldigt obehaglig emellanåt, och jag gillar hur författaren lyckas gestalta människorna i skogen och platserna i som förekommer i berättelsen. Och varför huvudpersonens familjeband, drar in henne i detta rafflande äventyr. Jag kan varmt rekomendera denna bok. Ett måste för alla som gillar fantasy. Boken slutade väldigt spännande, vilket gör att jag redan ser fram emot att få läsa nästa del i serien. Jag ser fram emot Hannas fortsatta äventyr, med spänning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13.

Framsteg

TRÄBÄNKEN VAR HÅRD och obekväm. I salen bakom Hanna pågick förhandlingen i mark-och miljödomstolen för fullt. Protestgruppens juridiska ombud hade ansett att det var en god idé att ha med Hanna. Mycket riktigt hade hon fått ge sitt vittnesmål tidigt under förmiddagen, men fick sedan lämna rummet. Fredrik ville att skulle vara delaktig i medieuppdådet som skulle bli efteråt. Hon suckade och lutade sig framåt. Kroppen var öm och trött efter natten i skogen dygnet innan. Hon tog en slurk av sin cola och försökte dämpa en rapning. 

Fredrik, Mikael och Hanna hade träffats kvällen innan för att förbereda domstolsförhandlingen. 

"Hanna, nu gäller det. Det är allt eller inget!" Fredrik hade inte ens försökt dölja sin entusiasm. Hon hade försökt visa samma engagemang men visste inte om det märktes att hon var återhållsam. Bilresan till Växjö på tisdagsmorgonen hade gått bra. Mikael och Fredrik hade stått för det mesta av pratet. Hon hade vilat i baksätet, försjunken i sina egna tankar. I hela hennes liv hade de funnits där, byborna i trädkronorna, i samma dimension. Tanken gav henne ilningar, men hon fylldes också av djup förundran. Kan det finnas andra som dem på andra håll i världen? Någon som lyckats med samma bedrift att göra sig odödlig? Hon undrade hur länge byborna haft koll på henne. Så många gånger hon haft känslan av att vara iakttagen, även som barn. Med åren hade hon intalat sig att det var något alla kände, att fantasin spelade henne ett spratt. Något man helt enkelt fick leva med. När Hanna slumrar till i bilen gjorde en gammal dröm sig påmind.

Rytmen av hästens steg under hennes kropp. Vaggandet, det lugna gungande. Lukterna av blommande fruktträd och varm häst. Fåglar högt uppe i den blå skyn. Det är försommar och hon sitter barbacka med hästens päls mot sin hud. Händerna håller i grimskaftet och den gamla ponnyn är yster, som om han vet att det de gör är förbjudet. Pappa skulle bli galen om han såg henne rida utan hjälm.

Men så tvärstannar ponnyn, rycker upp huvudet samtidigt som han ilsket frustar flera gånger genom vidgade näsborrar. Sedan kommer den bekanta stöten som på någon sekund fortplantar sig genom hästkroppen innan han far iväg i panik med Hanna hängande som en vante över halsen. Men Hanna minns inte att hon kände någon rädsla över den vilda galoppen. På näthinnan etsade sig istället bilden av en kvinna fast. Vid ån stod en kvinna utan käke och stirrade förskräckt på henne med kolsvarta ögon. 

Baksidestext;

En upptäckt i skogarna på Österlen gör att Hannas liv förändras tvärt. Undangömt från världen ligger det gamla bruket Charlottenro, en plats med ett giftigt arv från en av Sveriges genom tiderna mäktigaste adelskvinnor. 

Genom ödets nycker har en gruvmästare som flytt från ett härjat Irland på 1700-talet lyckats överleva här i 300 år. Tillsammans med en liten skara människor som kallar sig det hemliga folket bor han i skogen.

En långdragen konflikt skickar in Hanna i en spiral av obehagliga händelser, och dörrar till det förflutna öppnas-till tiden då det mytomspunna bruket grundades.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

Veckans mening v. 35

Skriv Robert utmanar oss att varje lördag att hitta en mening ur en bok vi läser, som får oss att stanna upp. Den kan vara allvarlig eller rolig. En mening att lägga några sekunder på. 

Min veckans mening kommer denna gång ifrån Från boken "Den tysta fågeln" av Mohlin: Nyström.

Meningen lyder så här; "Du har knäppt brännvin", ropade hon efter honom. 

Det betyder att man knäppt knapparna i skjortan i fel hål. Det finns liknande uttryck som "knäppa sup", "knäppa bröllop" eller knäppa kalas". Det verkar vara ett skånskt uttryck.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 35: Process

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om processer, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Vad börjar bra men slutar dåligt/sämre?

Svar; Det kan vara när min son Rickard som bor i Norrtälje kommer på besök. Det är så mysigt när han kommer och vi är så glada. Sedan kommer tyvärr dagen när han ska åka hem igen och då blir man ju ledsen. Så är det varje gång, plus att tiden alltid går så snabbt när han är här.

2. Vad är spännande i början och slutet men tråkigt i mitten?

Svar; En bilresa, om man ska hälsa på släkten söder över. Spännande när man åker, men eftersom det är så långt blir det lite tråkigt. Sedan när man nästan är framme blir det spännande igen.

3. Vad är gott men egentligen inte?

Svar; Matjessill. Jag skulle inte kunna äta enbart matjessill, men tillsammans med nypotatis och gräddfil och andra tillbehör går de att äta.

4. Vad känns jobbigt i början men bra när du är färdig?

Svar; När man börjar städa.

5. Vad var du snabb på tidigare men som nu går långsammare?

Svar; En promenad.

Ha en riktigt trevlig helg!

Kramizar Nina 

Summering av Augusti månads läsning

Denna månaden har jag hunnit med att läsa hela 20 st böcker, vilket är rekord för mig. Det har varit en härlig blandning av historiska romaner, flera riktigt bra deckare, spänningsromaner. Månaden har också bjudit på både romantik och fantasi. Jag har även läst några noveller, en novellsamling, några barn/ungdoms böcker och en mysig självhjälps bok. Jag har både läst nya böcker och några som fått värma hyllan lite. 

1. Syrén lunden 

2. Fräls oss ifrån ondo 

3. Dimmornas drottning

4. Fabelonia 

5. När kaoset flyttar in 

6. Flyg, flyg 

7. Läshataren

8. Sista ordet

9. Vintagebutiken i Primrose Hill 

10. Det sista spåret

11. Löftet han gav

12. Förtrollning 

13. I månskenets famn 

14. Saltmålla del 1-Sandänglar 

15. Mod och mirakel på mallis 

16. Mulle på rymmen 

17. Varma vindar och ljuva kyssar

18. Ransome Time 

19. Det trettionionde året 

20. De avhuggna, de räddade 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina