"Agnes Cecilia-en sällsam historia" av Maria Gripe, Detta är en 100 års jubileumsutgåva utgiven av Bonnier Carlsen förlag. Ålder 12-15 år. Med nyskrivet förord av Helena Dahlgren. Föräldralösa Nora har flyttat till en ny våning, tillsammans med familjen hon bor hos. Efter att familjen har renoverat i lägenheten börjar det hända mystiska saker. Hon hör steg som närmar sig, en söndrig väckarklocka börjar ticka, och plötsligt känner hon att hon inte är ensam längre. Någon står på andra sidan dörren och hon kan känna av en osynlig närvaro. Dessutom får hon konstiga telefonsamtal, och någon vill ge henne en gammal docka. Men vad betyder egentligen allt detta? Någon verkar vilja få kontakt med henne från bortom tid och rum...Nora börjar undersöka alla underliga fenomen och långsamt börjat en tragisk historia utveckla sig.
Jag har läst Agnes-Cecilia när jag var tonåring. Jag har t o m läst den flera gånger, både som barn, tonåring, samt flera gånger som vuxen. Jag tröttnar aldrig på att läsa denna boken och jag blev överlycklig när jag fick möjlighet att läsa denna nyutgåva. Det är nog en av de böcker som betytt mest för mig under min uppväxt. Denna boken gavs ut första gången 1981. Detta är en gripande historia om hur det kan kännas att vara föräldralös. Nora liksom Agnes Cecilia, är två flickor som känner sig ensamma och utan tillhörighet. Vi får följa Nora i nutid och hennes sökande efter svar, samtidigt som Agnes Cecilias sorgliga öde kommer fram mer och mer. Det är för övrigt en riktigt spännande spökhistoria, och författaren lyckas förtrolla mig från första sidan. Jag älskar denna klassiker lika mycket nu som vuxen, som när jag var tonåring. Boken kan nog fängsla vem som helst. Boken får ❤❤❤❤❤/.
Mitt favorit ställe ur boken;
12.
Det var någonting hon hade glömt? Nora låg i sängen och kunde inte sova. Någonting som hon hade tänkt hon skulle göra senare ? Efter det att hon hade gjort någonting annat som måste göras först?
Men ingetdera kunde hon komma ihåg. Det var rent hopplöst så glömsk hon hade blivit. Vad kunde det vara?
Hon försökte tänka klart men blev sömnig istället. Gäspade. Var nära att somna. Plötsligt satte hon sig upp klarvaken.
Plastpåsen med remsorna! Nu mindes hon. Först skulle väsen lagas. Sen skulle hon ta itu med remsorna.
Det stog något skrivet på dem! Så var det. Hon flög ur sängen, stjälpte ut alla remsorna på golvet och satte sig ner ibland dem med Cecilia. Underligt? Hur hade de här remsorna hamnat i vasen? Och varför?Någon måste ha rullat ihop dem hårt och stoppat ner dem genom den trånga öppningen.
Hur kom man på en sån idé? De gick ju knappast att få upp sen igen, utan att man slog sönder vasen? Men det kanske aldrig varit meningen att de skulle hittas?
Remsorna måste ha kommit från en räknemaskin. Hon hade sett en sån gammal maskin hemma hos Lena. Hennes farfar hade haft den i sin affär. Den hade såna här smala pappersrullar, som remsorna kom ifrån.
Det var skrivet med blyerts på dem. Vid första anblicken trodde hon att det var två olika personer som skrivit på lapparna. Det var två handstilar. Den ena var rund och barnslig, den andra mer vuxen. Men sen förstod hon av texten att det måste varit samma person i olika åldrar. Troligen - men inte absolut säkert - en flicka. Av handstilen att döma, pojkar skriver annorlunda.
Baksidetext;
Den krypande känslan av något oförklarligt, av att någon plötsligt finns bakom ryggen på henne. När kände hon den känslan för första gången? Det vet inte Nora. De mystiska stegen som hörs i våningen, de underliga telefonsamtalen, den sorgsna dockan och promenaderna till ödehusets trädgård dit hunden Ludde drar med henne så fort de går ut-vad betyder allt detta? Långsamt, långsamt börjar det gå upp för henne att någon utanför tiden och rum kanske söker kontakt...
Maria Gripe är bra, vill läsa mer av henne.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med.
Radera