Konungens befallning

"Konungens befallning" av Tua Burlin, utgiven av Lind & Co förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till år 1543. Matilda och Trond vill inget annat än att gifta sig. De har valt varandra för livet. Dock blir Trond kallad av kung Gustav. Kungen vill göra landet till ett arvkungarike. Kungen vill därför att Trond ska sändas ut för att få stöd för sin sak. Men när de som skriver på blir mördade, försvårar det hans uppdrag. Ingen vill nu skriva på. Vem vill skada riket och varför? Trond måste nu hitta mördaren, innan han ska gifta sig med Matilda. Han har lagt ut en fälla för mördaren, som man kallar för Draugen. Nu kan han lungt gifta sig med sin älskade Matilda. Dock blir han bortrövad kvällen innan giftermålet. Matilda står och väntar på en brudgum, som aldrig kommer. Snart florerar illa sinnade rykten om att Trond ska gifta sig med någon som han tycker är ett bättre parti än Matilda. Matilda är dock övertygad om att ryktena har fel. Matilda beger sig iväg för att finna Trond, och ta reda på vad som egentligen händer. Till hjälp har hon några av Tronds män. Ska Matilda hitta sin Trond innan det är för sent? 

Detta är den tredje och avslutande delen i serien om Matilda och Trond. Wow, vilken bokserie detta är! Detta är en bok som är både välskriven och fängslande. Alla tre böckerna har varit en njutning att läsa. Detta är en sådan bok där tiden fullkomligt försvinner medan man läser. Trots att boken har många sidor, känns det inte så. Boken är spännande och karaktärerna är bra gestaltade. Man måste bara älska de båda huvudkaraktärerna. Jag tycker också att författaren lyckas med att få historien att kännas trovärdig och autentisk. Vi blir också bjudna på en hel del skratt, då kommentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa och fulla av humor. Miljön är fint beskriven och det gör att man förflyttas till platsen. Jag tycker också om att författaren beskriver arbetet runt slottet Vintergåva. Vi får också följa huvudpersonernas tankar och känslor på ett fint sätt. Liksom de förra bokomslagen, är även detta bokomslag fint utformat. Detta är en bok som helt enkelt har allt! Missa inte denna fina bokserie. Jag kan varmt rekommendera den. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Humlor surrade vid förstukvisten. Frusen efter badet i bäcken satte sig Matilda på översta trappsteget och lät morgonsolen värma henne. Mellan vedboden och avträdet smög en räv fram men den vände kvickt när Petrus klev ut ur stugan och slog dig ner intill henne. Hon sneglade på honom. Nu när hon inte svävade i fara, tänkte han återgå till att straffa henne med tystnad? 

"Har du väldigt ont?" frågade hon med en gest mot hans spjälade arm. 

"Nej, det känns mycket bättre", sade han. "Hur är det med din skuldra?" 

Hon vickade på överkroppen. "Bara lite ömt." 

En il av sorg for genom henne. De brukade vara två sidor av samma mynt men nu talade de artigt som främlingar. Petrus bröt brödbitar av en brödskalk och kastade smulorna på gårdsplanen. Två gråsparvar kom flygande. 

"Du kom hem sent igår", sa han. 

"Väckte jag dig?" frågade hon. 

Stugan hade varit mörk när hon smugit in och hon hade inte trott att någon märkte henne. 

"Inte kunde jag sova innan du kom hem", sa Petrus. 

"Jag visste inte att du brydde dig", mumlade hon. 

Petrus långa tystnad kändes som att sitta på nålar. Till slut suckade han. "Dumma jäntunge, klart jag bryr mig. Jag har bara en syster." 

Hon pillade på en lös tråd i skjortärmen. "Och jag har bara en bror. Kan du förlåta mig?" 

"Det har jag redan gjort", sa han. 

"Har du?" sa hon förvånat. "Det märks inte." 

Petrus ögon glittrade i ett leende. "Nej, jag är inte klar med att straffa dig än." 

Hon fnissade till. "Hur lång tid tar det?" 

"Vi får se", sa Petrus och blev allvarlig igen. "Den där påfågeln som förförde dig kommer jag däremot aldrig att förlåta. Jag tror inte att du förstår hur utlämnad du är, när du inte har någon giftorättsman att tala för din räkning." 

"Trond sviker mig inte", sa Matilda. 

Petrus tog hennes hand. "Om han gör det kommer jag att sörja för dig." 

Det förnedrande uttrycket fick henne att rysa. 

Baksidestext;

Året är 1543 och Matilda och Trond har valt varandra för livet. Men lyckan grumlas när Trond kallas iväg på ett oväntat uppdrag. King Gustav vill göra landet till ett arvkungadöme och Trond sänds ut för att säkra stöd för lagförslaget. Det blir svårare än Trond kunnat ana, eftersom alla män som skriver på födas brutalt. Mördaren tycks komma och gå som ett spöke. Vem är han och varför vill han skada riket? 

Hemma på Vintergåva kämpar Matilda för att passa in i rollen som blivande slotsfru. Hon längtar efter att höra till och vara behövd, men snart sprids elakt skvaller om att hon är en uppkomling, ovärdig att gifta sig med en slottsherre. Och ligger det förflutna verkligen bakom henne, eller hotar fiender från förr att förgöra hennes framtid? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs min recension av Konungens sändebud 

här

Läs min recension av Konungens ultimatum 

här 

Författarintervju med Mats Fors

Jag har intervjuat Mats Fors. Jag har dessvärre inte hunnit läsa någon av alla hans böcker, men nu blir jag så klart intresserad att göra det. Tack Mats för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Räknar man ISB-nummer, och det är väl ett rimligt sätt att räkna, så är jag uppe i 16 böcker om jag räknar med den bok som kommer ut i höst – Andros resor.

2. Vem är Mats Fors? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Finlandssvensk som bor växelvis mellan Ekerö utanför Stockholm och Österö i Finland. Gift och har två vuxna barn och sedan har jag nyss blivit farfar. Stort! En bakgrund som journalist och de ränderna går väl aldrig riktigt ur. Försörjer mig på att skriva manus till interaktiva utbildningar för att skaffa mig möjlighet att skriva på mina egna projekt.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Den kom till mig. Jag hade gjort research och arbetat en del med manuset till spelfilmen Svarta nejlikan, där Michael Nyqvist gestaltade diplomaten Harald Edelstam. När det var gjort satt jag med en massa research som jag tyckte att jag måste göra något med, så jag skrev en biografi om Harald Edelstam. Jag var ganska nöjd med den, förutom avsnittet om hans insats i Norge under andra världskriget. Det gick en massa skrönor om hans bravader, men ganska lite gick att belägga med tillförlitliga källor. Då skriver jag väl fiktion på det tänkte jag. Jag visste redan från början att det fanns underlag till en roman-trilogi. De två första romanerna är utgivna – Natt över Oslo och Kodnamn Mörkermannen. Den tredje romanen, med arbetstitel Ängeln på Victora Terrasse, finns än så länge bara som en skiss.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag tänker ge två svar på den frågan. Jag var 28 år när min första bok kom ut – Vapenkrämarna, som var en reportagebok. Jag romandebuterade (Natt över Oslo) när jag var 57 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Nu skriver jag inte för att bli uppmärksammad, utan för att jag känner ett inre tvång att berätta just den här historien. Men visst blir jag glad när någon tackar mig för att jag gestaltade en oberättad historia eller när en recensent tycker att jag skriver bra, att jag har en egen röst. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; För mig är skrivande ett sätt att leva, att förstå och göra livet hanterligt. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan skrivandet.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Jag vill tro att jag blir en bättre författare för varje bok jag skriver, att jag lärt mig något viktigt på resan. Men det blir inte lättare eftersom det med varje nyvunnen kunskap dyker upp nya komplikationer, nya svåra val. För skrivandet är ju i hög utsträckning en fråga om att välja – både ord, perspektiv och struktur. Sedan har ju varje bokprojekt sina egna utmaningar.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Mitt problem är att jag har allt för många projekt på gång samtidigt. Jag behöver välja och fokusera. Boken om min farfar (Andros resor) kommer ut i höst och då har jag slutfört det projektet. Sedan måste jag bestämma mig för vilket bokprojekt jag ska lägga min tid och kraft på. Jag skulle gärna skriva en fortsättning på min barnbok ”Silverräven på Storskäret”, men det förutsätter att Mathias Ala-Kojola som gjorde illustrationerna till den första boken också har tid och möjlighet. Jag behöver också slutföra Svarta nejlikan-trilogin. Jag har ramverket nästa roman klart för mig, men det kommer ut en bok om Anne-Marie Breien i höst som jag gärna vill ha med mig i researchen. För det är Anne-Marie som är ”Ängeln på Victoria Terrasse” i fiktiv gestaltning. Sedan har jag ett gammalt projekt som ligger och ”skräpar”. Det är en samling noveller och kortberättelser som har arbetsnamnet ”Sjörök – berättelser från en kust”. Det måste jag också förr eller senare ta itu med.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Det enkla svaret är havet, som aldrig slutar att fascinera mig. Jag är en ganska habil fiskare och tillbringar mycket tid på havet. Sedan behöver jag mycket tid för att vegetera, att gå omkring och fundera på litterära dilemman, och det gör jag bäst när jag utför praktiska, fysiska saker, som att hugga ved eller bygga.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag försörjer mig på att skriva manus till digitala, interaktiva utbildningar. Författandet är bara en hobby som för de flesta författare.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag förstår egentligen inte frågan. Hur ska man kunna skriva utan att läsa mycket? Jag är nog ganska konservativ i mina läsval. Jag tycker att mycket av det som ges ut i dag är konsumtionslitteratur utan något större litterärt värde. Dessutom är jag en ”omläsare”. Vissa böcker har jag nog läst en tre, fyra gånger. För mig har det varit ett sätt att lära mig hur man skriver – hur de som kan gör. Det är några författare, som skriver på det svenska språket, som har ett speciellt rum i mitt hjärta som Kerstin Ekman, Klas Östergren, Tove Jansson och Pär Lagerqvist. När det gäller berättarteknik är det några författare som det är svårt att komma förbi: Ernest Hemming, Marguerite Duras och John Steinbeck för att nämna några.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Det varierar, men jag är inte en sådan författare som skriver ett kapitel på en flygplats i väntan på att flighten ska avgå. Jag har nog ett stort behov av ensamhet och en kontrollerad ljudbild. För att hamna i rätt stämning har jag speciella spellistor som jag använder mig av. Men jag har märkt att jag skriver bäst på Österö med havets obrutna horisont utanför fönstret och till ljudet av havets andning.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Ja, det var det där med musiken då. Sedan är jag en nattsuddare så det blir mycket nattarbete. Dessutom behöver jag omväxling. Jag har nog fått mina bästa idéer när jag gör praktiska, fysiska saker. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Sätt i gång och skriv – vägen uppstår medan du skriver. Och var uthållig. Författaren Väinö Linna har sagt att en författarens främsta tillgång är bra sittfläsk. Så stanna kvar när orden trilskas. De kommer om du bara har uthållighet. Och kommer de inte så är det bara att göra ännu mera research för då vet du inte tillräckligt mycket om det du vill skriva om. Sedan ska man ju inte glömma att skrivandet är ett hantverk och det skadar inte att läsa någon av de uppsjö av böcker som finns i ämnet. För mig har böckerna Konsten att läsa och skriva (Olof Lagercrantz) och Att skriva – en hantverkares memoarer (Stephen King) haft stor betydelse.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmen är väl att jag skulle kunna leva på mitt författarskap. Få förunnat, men det är väl det alla författare drömmer om.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Live and let live

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Den här listan kunde ju bli hur lång som helst. Men jag tar ett axplock. Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, Klas Östergrens Gentlemen, Pär Lagerqvists Dvärgen, Tove Jansson Sommarboken, Ernest Hemmingway Den gamla och havet, Marguerite Duras Smärtan och Hjalmar Söderberg Den allvarsamma leken. Sedan kan man ju läsa i princip allt av de ryska klassikerna för att rusta sig som författare.

Tack Mats för att du vill vara med i min 

intervju! 

Kika gärna in på Mats egen hemsida här

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Mateo Tyberg

Jag har intervjuat Mateo Tyberg som har skrivit en bok tillsammans med sin mamma, Malin Tyberg. Boken om Funtusia-Stjärnfall har jag läst och recenserat. Har ni inte läst deras bok ännu kan jag varmt rekommendera den. Tack Mateo för att du ville delta i min intervju! 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har endast skrivit en bok än så länge, jag skulle kunna tänka mig skriva uppföljare

2. Vem är Mateo Tyberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är femton år gammal, går på Estetiska gymnasiet i Uppsala. Det jag gillar att göra är att spela spel och se på filmer.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det började som en liten lek jag hade, den var väldigt kreativ och att göra bok av den var bara naturligt.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var nog 9 år när vi påbörjade manuset.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Hittills har jag 100% positiva recensioner!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Inte så särskilt mycket.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Jag har inte skrivit klart någon bok nr 2.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag håller på med ett manus. Det har blivit paus på den.

Jag skriver ner min egen lore i en bok för att komma ihåg hur fantasivärlden ser ut.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag spelar badminton på helgerna. Det tycker jag är kul.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Nej, jag är studerande.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser inte många böcker själv, mest läser jag loreböcker.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Det är i mitt rum där jag har det lugnt.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver när jag känner för det

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Det är inte lätt, och det kommer att vara svårt att komma på hur du ska formulera vad du menar. Det är bara att skriva vad som händer, sedan återgå till texten för att göra den mer personlig.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag hoppas på att många kan läsa och se min bok, Funtusia Stjärnfall.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Ta det chill.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Det man själv vill läsa och har intresse för.

Tack Mateo för att du ville delta i min 

intervju! 

Läs min recension av Funtusia-stjärnfall här

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Magnus Carling

Magnus Carling är en författare som jag ännu inte läst något av trots att han har gett ut hela tio stycken böcker. Men nu när jag har intervjuat honom blir jag väldigt intresserad av att läsa hans böcker. Jag hoppas att jag får möjlighet till det i framtiden. Kika gärna in på Magnus hemsida här. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har tio böcker publicerade och ännu en som är antagen men som inte gått till tryckeriet ännu. Den är på korrläsning nu, så sista steget innan tryckfilerna ska godkännas. Senast utgivna boken är Skogsmannen (se bild) och den som snart är på väg ut heter Wonderland, del två i serien om de röda grevarna. 

2. Vem är Magnus Carling? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är född 1973 och har skrivit berättelser sedan tonåren. Till vardags arbetar jag som Informationssäkerhetschef på ett globalt bolag, och har arbetat inom IT-branschen sedan 1995. Jag är en person med fler intressen än vad jag hinner med, men förutom att jobba heltid ägnar jag mycket tid åt min familj, släkt och vänner, och jag ägnar också mycket tid åt våra hundar och att vara i naturen. Skrivandet sker på sena kvällar och det är på många vis mitt sätt att koppla av och koppla bort allt annat. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Min debutroman Svart Kod fick jag idén till långt innan jag skrev ner den. Jag hade då arbetat med IT i över ett decennium och flera gånger tänkt tanken att vi bygger en alltmer sårbar värld. Vad händer om all IT slutar fungera? Det var en fråga jag tänkt många gånger långt innan jag började skriva på Svart Kod. Samtidigt har jag också sett utvecklingen av konstgjord intelligens som något som är både fascinerande och skrämmande. Jag kombinerade de här två tankarna och skrev Svart Kod, som handlar just om vad som händer ifall alla datorer skulle sluta fungera samtidigt, och vad som händer om AI blir smartare än oss. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag började skriva på Svart Kod redan 2015, men hade flera andra projekt på gång samtidigt, så det dröjde ett tag innan jag slutförde första delen i trilogin om den svarta koden. Den gavs ut 2021, då jag var 48 år. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Alla i min direkta närhet är väldigt stöttande och tycker det är superkul att jag satsar på en livsgammal dröm om att bli författare. Många har lite svårt att förstå hur jag kan vara så produktiv och skriva 2-3 böcker per år när jag dessutom arbetar heltid. Det enkla svaret är att jag är väldigt disciplinerad och skriver varje dag, oftast två timmar i sträck, mellan 21 och 23. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Egentligen inte så mycket, jag arbetar fortfarande som tidigare, men en sak som förändrats är min egen syn på mitt skrivande. Jag har fått bättre självförtroende med mina berättelser och vet att de håller. I princip alla som läst mina böcker tycker de är superbra och det gör det extra kul att skriva nya berättelser. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, och nej. Lättare på så sätt att jag fick energi av all positiv respons, men lite svårare eftersom jag fick lite prestationsångest. Del två behövde ju bli bättre än del ett... Vilket den blev, men det tog en hel del extra ansträngning. Det gick lättare sedan. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Ja, jag skriver nästan alltid på något nytt. Nu har jag två projekt på gång. Det ena är att skriva tredje delen i serien om de röda grevarna, det andra är att redigera ett manus som är början på en helt ny serie. Jag kan inte avslöja så mycket om det projektet ännu eftersom det inte är antaget av förlaget ännu, men jag kan säga som så mycket att det är som en svensk Twin Peaks... 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Ja, om jag har. Löpning, grilla, träna hundar, läsa, se på film - jag är en oerhört stor konsument av film - och att lyssna på musik. Dessutom är jag väldigt intresserad av vin, whisky och gin. Jag har en egen gin - Magnus Carling Edition, en navy gin som ges ut av Uddevalla Whiskydestilleri. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Ja, jag arbetar heltid som Informationssäkerhetschef, vilket är ett oerhört spännande arbete. Det är som att vara i en dokusåpa ena dagen och nästa dag är jag i en spionroman. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser väldigt mycket och är rätt så varierad. Under åren har det blivit mycket Stephen King, Dean Koontz och Lee Child såväl som John Grisham, men jag har plöjt enorma mängder fantasy och även en hel del gammal klassisk sci-fi. 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har lyxen att ha ett arbetsrum inrett för att bara kunna skriva och arbeta. Intill min arbetsplats har jag bokhyllor fyllda med böcker, vilket ger en väldigt bra stämning, och genom ett panoramafönster ser jag ingenting annat än skog. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Ja, varje kväll sätter jag mig klockan 21 och skriver det beting jag bestämt mig för. Oftast 2000 ord och det tar ungefär två timmar. Ibland blir det mer, men väldigt sällan mindre. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Ja, jag har rätt många tips. Men framför allt ge inte upp. Fortsätt skriva även när det känns svårt. Genom att etablera en skrivrutin blir det faktiskt lättare efter ett tag. Orden kommer och du behöver inte vara så noga i början med att det blir rätt ord. Den delen av processen tar du när du ska redigera. 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag är lite kluven. Samtidigt som det vore väldigt roligt att skriva på heltid har jag världens roligaste arbete, som också inspirerar mig till nya berättelser. Men i slutänden har jag en dröm om att skriva på heltid trots allt. Jag har väldigt många fler berättelser som måste skrivas ner innan jag vandrar djupare in i vildmarken. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Egentligen har jag flera, men det citat jag kanske mest lever efter är Carpe Diem - fånga dagen. Men jag brukar också haspla ur mig saker som att ingen minns en fegis, det är farligt att leva - man kan dö, och livet är för kort för att gå och älta saker. Någonstans handlar alla de där citaten och tankarna om att inte tveka, att livet är för kort för att inte göra det man vill. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Det är en svår fråga, jag tycker det finns många klassiker alla borde läsa. Men ska jag välja en så är det Gökboet av Ken Kesey. Säger allt om mänskligheten.

Tack Magnus för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bröllops mordet i Cornwall

"Bröllops mordet i Corwall" av Fiona Leitch, utgiven av HarperCollins förlag. Bokrecension; I denna mysdeckare får vi lära känna Jodie, "Nosey" Parker, som nyligen har lämnat sitt arbete som polis, en otrogen exmake, samt det hektiska livet i London. Jodie har gått en matlagningskurs för att istället kunna starta en cateringfirma i sin gamla hemby i Cornwall. Allt för att få en lite mer lugnare tillvaro, för henne och dottern Daisy. När det sker ett mord på hennes första cateringuppdrag, som är ett bröllop, kan hon inte låta bli att lägga sin näsa i blöt. Hennes barndoms vän tillika brudgumen, Tony, nu blir anklagad för mord, på sin före detta fru. Samtidigt försvinner bruden, Cheryl, och frågan är om hon är bragd om livet, eller t om är den skyldiga. Det tycks dock finnas flera möjliga mördare. Jodie gör sina egna efterforskningar, för att om möjligt rentvå sin vän, till kriminalkommissarie Withers stora förtret. Det är han som har hand om fallet, och han uppskattar inte att Jodie lägger sig i. Dock tycks Jodie ligga steget före honom hela tiden. Jodie måste samtidigt ta hand om den mördades hund, som hon snabbt lär sig att tycka om. Snart dyker ytterligare en död kropp upp. Ska Jodie lyckas lösa fallet? 

Detta är den första delen i deckar serien Mat och mord i Cornwall. Hur väl känner man en person, och kan den personen verkligen begå ett mord? Ja, detta är frågeställningen i den här boken. För huvudpersonen kan inte tänka sig att barndomsvännen kan vara en mördare - eller kan han det? Det blir nu kamp mellan en föredetta polis och en kriminalkommissarie, om att lösa fallet. För Jodie vill absolut rentvå sin vän, medan kommissarien tror att han är den skyldiga. Jodie och Whiters har olika åsikter, om hur fallet ska lösas - och av vem. Jag gillar att historien utspelas i en hemtrevlig och charmig miljö, och jag gillar den humoristiska tonen i berättelsen. Trots flera mord och en försvunnen person, bjuder boken på en hel del skratt. Det är festligt att följa de rappa dialogerna mellan Jodie och de andra karaktärerna. Och naturligt vis uppstår det en viss romance mellan huvudpersonen och kommissarien. Vi får också följa huvudpersonens tankar och känslor på ett bra sätt. Boken är lagom lättläst och lättsmält. Författaren bjuder även på ett recept i slutet av boken. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna mysiga deckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Det var tyst på vägen hem, eller snarare så tyst som Skrotbilen tillät. Varenda gång jag växlade gav den ifrån sig ett obehagligt, gnisslande ljud. Jag erbjöd mig att skjutsa hem amma först, men dagens händelser hade nog påverkat henne mer än hon ville medge. 

"Jag tror att det är bättre att jag följer med hem till dig", sade hon. Så lutade hon sig fram och viskade. "Jag tror att det här har varit en jobbig upplevelse för Daisy och jag kan hjälpa dig att se till att hon får något annat att tänka på." 

Jag tittade bort på Daisy, som naturligtvis hade hört vad hennes mormor sagt men som var diplomatisk nog att inte kommentera det, vad hon nu hade fått det personlighetsdraget från. Hon verkade inte ett dugg upprörd utan satt och nynnade för sig själv och sms:ade till en av sina kompisar i London. Hon berättade säkert om allt som hänt dem. 

Jag plockade ur allt vi tagit med oss, bland annat de kanap'eer som blivit över, tillsammans med lite färsk sallad och en god potatissallad; det skulle bli en smidig middag. Sedan sjönk jag ner i soffan och plötsligt kände jag mig helt utmattad. Vilken dag. Och klockan var bara halv fyra på eftermiddagen. 

De följande två timmarna ägnade vi åt att äta upp resterna (där försvann middagen), dricka te och skvallra. 

"Jag tyckte inte om den där Cheryl", sa mamma bestämt. 

Jag kunde inte annat än att hålla med. Under den senaste veckan hade hon varit något av Bruden från helvetet och petat i mina menyförslag tills Tony vänligt men bestämt satte ner foten och påpekade att om hon inte lät mig ta ansvar för det skulle det inte bli någon mat överhuvudtaget. Ändå kändes det fel att säga det, nu när hon var försvunnen och antagligen inte var i livet längre. Jag hade bara så svårt att tro att hon bara kunde lämna Tony i sticket om hon fortfarande var i livet. Det skulle vara hemskt mot honom. 

"Hon var ingen varm person", fortsatte mamma. "Inte alls som hennes mamma." 

Jag svalde ner en smördegsbakelse. "Kände du hennes mamma?" 

"Självklart." 

"Mormor känner alla", insköt Daisy, och det hade hon uppenbarligen rätt i. 

"Minns du när jag jobbade på kooperativet?" 

Jag nickade. Egentligen kom jag inte alls ihåg det, men jag visste att mamma hade jobbat i de flesta butiker och affärer i Penstowan vid något tillfälle när jag var liten. 

"Då jobbade jag med hennes mamma", fortsatte hon. "Hon var förstås yngre än mig, arton eller nitton. Vad hette hon?" Mamma tänkte så det knakade, jag kunde praktiskt taget se hur det kom rök ur hennes öron. "Claire, så var det. Nej, inte Claire. Eileen, jag blandar alltid i hop namnen." 

Daisy tittade på mig och jag såg den tysta frågan i hennes blick: Hur kan man blanda ihop Claire och Eileen? Jag skakade lätt på huvudet. 

"Eller var det Claire?" sa mamma tankfull. 

Jag fick en impuls att skrika. "Hur som helst", sa jag och markerade att hon gärna fick fortsätta. 

Baksidestext;

Jodie "Nosey" Parker har lämnat polisjobbet i London och en irriterande ex make för att finna lugnet i sin hemby i Cornwall- och för att få tid att ägna sig åt sin passion: matlagning. Hon startar en cateringfirma och första jobbet hon tar sig an blir ett bröllop, och inte vilket dom helst. Det visar sig att brudgummen är Jodies gamla pojkvän.

När bruden plötsligt försvinner kan Jodie inte hålla sig borta från utredningen - och hon inser snart att livet på landsbygden kanske inte är så pittoreskt som hon minns det.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Cassi

"Cassi" av Johanna Swanberg, utgiven av Albert Bonnier förlag. Bokrecension; I den här boken får vi lära känna Cassi. Efter att ha blivit gruvligen sviken av både sina vänner tillika sin pojkvän, har hon nu blivit en riktig enstöring. Den enda hon bryr sig om i livet är hunden Maine. Hon har gått från framgångsrik, populär och lycklig till deprimerad och ensam, och fördriver tiden med att hata sin omgivning och dricka vin. Hon har brutit alla kontakter med sina gamla vänner och även sitt gamla liv. Av en ingivelse köper hon ett ensligt gammalt torp på landet. Men människorna i byn har fått för sig att hon är någon slags erfaren självhjälpsguru och hon börjar hjälpa sina medmänniskor på sitt egna unika sätt. Med improviserade terapiformer mm, börjar hon guida sina medmänniskor. Långsamt får hon nya vänner och en extra speciell vän, är den äldre mannen Pavel, som hjälper henne med att fixa i torpet. I gengäld hjälper hon honom att få kontakt med hans stora kärlek i livet, som nu befinner sig på ett ålderdomshem. Men vad händer den dagen någon kommer på vem Cassi egentligen är? 

Detta är författarens debutroman. Boken innehåller både underfundig humor och en hel del mörker. Detta är en bok jag har skrattat till flera gånger, men jag har även fällt en och en annan tår. Detta är också en tänkvärd och fin berättelse om att resa sig igen med förnyad styrka, samt vänskap över generationerna. Jag känner verkligen sympati, för den ensamma och svikna huvudpersonen, Cassi. Trots att Cassi egentligen vill vara ensam, trasslar hon dock till livet ännu mera, när hon blir indragen i byborna olika problem. Dock leder detta även till att nya vänskapsband knyts, och Cassi är inte så ensam längre. Jag gillar Cassis sätt att ta sig an sina nya grannars olika bekymmer, och vilka tokigheter och hitte på behandlingar hon än behandlar de problemfyllda byborna med, så funkar det ändå till en viss del. Vi får under läsandet gång veta mer och mer av de händelser som ledde till att hon gick in i väggen och tog avstånd till alla sina nära och kära. Jag uppskattar även de fina miljöbeskrivningarna och jag har njutit av att lära känna de olika karaktärerna i boken. Jag läser gärna mer av författaren i framtiden. Missa inte denna feelgood pärla! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Hon vaknar sent. Hon släpper ut Maine, hon ställer tomflaskor vid dörren, hon kokar kaffevatten, hon sätter fötterna i skorna. 

Skogen är dig lik, i trädgården har ingenting hänt. 

En rörelse vid grusvägen väcker förhoppning, men det är bara ett rådjur som studsar iväg. 

Cassi skulle aldrig erkänna för sig själv att tystnaden och ensamheten kan ha börjat skava. Hon tar bilnycklarna, öppnar passargerardörren åt hunden. Han hoppar in, lägger sig tillrätta på golvet. 

De åker planlöst förbi skogar och fält, passerar byn som är mitt-på-dagen-tom, bortsett från pizzerian som har åtminstone tre bilar på parkeringen. Hon funderar på att gå in, men har inte tagit med något att betala med. 

Vid kyrkan hamnar hon bakom en traktor med släp och måste vänta in en låg raksträcka för att kunna köra om. 

En kvinna i korta shorts och lila behå hämtar post vid en rad brevlådor. Cassie känner igen Marlene och vinkar mot henne med handen utanför bilfönstret. 

Sedan skog igen. Tomhet. Kan hon hitta på en anledning att vända och åka till baka till Marlene? Har hon något ärende att skylla på? 

Men kolla där, precis när hon ska svänga vänster in på sitt grus igen kommer det en bil från andra hållet. Det är så överraskande att hon väntar in bilen för att låta mötet ske. När man ser så lite folk får man passa på. Maine har vaknat av inbromsning, han kliver upp på sätet och sätter sig. 

Den andra bilen saktar också ner, stannar till och med. Föraren, en mager, kepsklädd man med stor näsa och svårdefinierad ålder, kanske sextiofem, men antagligen närmare åttio, drar ner rutan. Cassi gör detsamma. Mannen ser ut som om han ångrar sig i samma sekund som han möter hennes blick. Först stirrar han som om han har sett ett spöke, sedan väljer han att titta förbi henne, mot Maine på passagerarsätet. Han ser inte ut som om han egentligen vill prata, men han gör det ändå. 

"Jag såg att du flyttat in. Jag ville bara stanna och säga att om du behöver hjälp med något så får du säga till. Jag kan det där huset. Jag hjälpte Karl-Adam förr. Pavel heter jag." 

Pavel har fäst blicken på vägen rakt fram, som om han fortfarande körde. 

" Tack, vad snällt", säger Cissi och ler. Höjer halva handen från ratten i en liten vinkning. "Cathrin heter jag. Men kallas Cassi. Det kan nog vara en hel del att göra, jag har säkert inte ens hunnit upptäcka allt än. Men dörren trasslar inte längre i alla fall, det gjorde den första gången jag var här." 

Hans blick bort i fjärran gör att hon glömmer bort att hon inte längre är en person som småpratar. 

Baksidestext;

CASSI har inte alltid druckit pulverkaffe ur PET-flaska, åkt bakfull till jobbet i gårdagens kläder eller framdrivit dagarna med att hata sin omgivning. Hon har gått från framgångsrik, populär och lycklig till frustrerad, deprimerad och vi pimplade på mindre än ett år.

I ett impulsivt försök att fly sitt liv råkar hon köpa ett ensligt beläget torp på landet, men när hon flyttar in har ett ryckte spridits om att Cassi är en erfaren självhjälpsguru. Istället för att förklara missförståndet bestämmer hon sig för att guida byborna genom deras olika problem.

Cassi skapar en ny tillvaro med improviserade terapiformer, hittepå-yoga och magiska stenar och får till sin förvåning dessutom riktiga vänner. Men när har ett liv byggt på lögner någonsin varit en bra ide'.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Anna Hallander

Denna intervju belyser Anna Hallander som just har debuterat med "Genom skuggan". Jag ser fram emot att läsa och recensera hennes bok inom en snar framtid. Tack Anna för att du ville delta i min intervju. Du kommer till Annas egen hemsida här. 

Fotograf;Eimi Thorén

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; 1 st: Min debut Genom skuggan. En fantasyroman för vuxna.

2. Vem är Anna Hallander? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är född, uppväxt och bor i Malmö. Till vardags jobbar jag som elektriker, vilket jag trivs väldigt bra med, medan fritiden mestadels ägnas åt min häst. Tiden som blir över går till att skriva och läsa. Jag är en positiv person, men föredrar det mörka och vemodiga i både historier och musik. Det går åt minst fem koppar te samt ett par äpplen, gärna lite sura, var dag.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det är inte så att jag fick en idé plötsligt, utan det har växt fram i tankarna sedan länge, kombinerats med andra gamla idéer och min fascination för centralasiatiska nomadfolk och forntida högkulturer. När dessa tankar blev för pockande och högljudda började jag skriva ner dem. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag är 48 nu när den släpps och det var 2017 som jag påbörjade det första utkastet.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt positiv.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Inte på något sätt alls eftersom jag alltid har skrivit även om det inte blivit någon färdig bok av det förrän nu.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Har inte kommit dit än, men jag hoppas verkligen det blir lättare.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har börjat skriva på uppföljaren till min debut. Den tar vid knappt ett år efter den första slutar och ska leda historien vidare.

Fotograf;Eimi Thorén

9. Har du några andra intressen?

Svar; Min häst först och främst. Även läsning är viktigt. Jag gillar att tillverka saker, ett tag snidade jag små figurer i trä, nu är jag inne på brodera och nålbinda.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Elektriker.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket och brett. Mest fantasy och science fiction, men även mycket annat. Den enda genre som jag sällan lockas av är romantik.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Antingen sitter jag med benen upp i soffan och laptopen i knäet eller så sitter jag vid mitt stora datorbord. Det måste vara bekvämt. Mjuk stol/soffa och te är nödvändigt. Ofta är det stökigt runt omkring mig.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Har inga rutiner alls. Jag är mycket dålig på rutiner och blir hämmad i tankarna när jag försöker ruta in tillvaron för mycket.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Bara skriv! Skit i om det blir dåligt till en början. Få ur dig historien du bär på oavsett hur dum den verkar. Skriv korta texter om det är vad du gillar, skriv evighetslånga om du gillar det. Lyssna på råd, men se det inte som regler. Vissa fungerar fint med synopsis, för andra funkar det inte alls till exempel. Och var öppen för textkritik. Det är den som får dig att bli medveten om alla märkligheter du sysslar med i skrivandet och bra textkritik gör dig bättre på att skriva.  

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Att få klart den här bokserien innan jag är urgammal. Att folk läser den och gillar den. Att fantasy skriven på svenska får högre status.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Nej, inga.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag har ingen måste-lista på klassiker utan tycker man ska läsa klassiker man förmodligen kommer att gilla. Gillar man romantik så läs det, gillar man tragedier så leta reda på sådana. Jag själv är förtjust i Anna Karenina, Skattkammarön och Gullivers resor, men ska erkänna att jag inte har läst så väldigt många klassiker.

Fotograf;Pia Becker Larsen.

Tack Anna för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina