"Fjällsjön" av Anna-Karin och Björn Olofsson utgiven av Bazar förlag. Britta Linde'n samlar ihop ett team på fyra personer, inklusive henne själv, som ska utreda kalla fall på Nordkalotten. I denna grupp ingår norrmannen Odd, finländaren Jay och dottern Nikki. De fyra medlemmarna ska utreda ett fall som handlar om en man som försvann på en fisketur för tjugo år sedan, Seppo Mannela. Trots att det fanns tre andra män på fisketuren, vet ingen av dem vart han tog vägen. Man frågar sig om mannen avsiktigt har försvunnit, för att börja ett nytt liv någon annan stans, eller är det helt enkelt så att han bragdes om livet och sänktes i Torneträsks kalla vatten? Ny teknik kan kanske hjälpa till att hitta liket efter Seppo i sjön. Kan teamet hitta några bevis, till ett så gammalt fall, för att över huvud taget kunna lösa fallet? Deras undersökningar tar dem till Kemijärvi, där Seppo bodde med sin fru och sina två flickor. Väl där upptäcker de att mannens liv, var fullt av mörker. Kan de fyra gruppmedlemmarna lyckas lösa fallet, samtidigt som de tar tag i sina egna personliga problem och trauman?
Detta är första delen i en serie som handlar om kalla fall på Nordkalotten, och författarnas gemensamma debutroman. Jag blir väldigt imponerad av hur tekniken har gått framåt, och hjälper polisen att lösa ett såpass gammalt mordfall som detta är, för det första. Väder och vind, gör ju sitt för att försvåra utredningen, speciellt i våra nordligaste delar av Sverige. Jag gillar också att det är många pusselbitar och lösa trådar som ska nystas ihop, innan fallet kan lösas. Fallet som ska lösas, känns även äkta och realistiskt utformat. Jag gillar den fängslande miljön som ramar in denna spännande mordgåta, samt de olika karaktärerna i boken, som är bra gestaltade. Deras tankar och känslor känns relevanta för historien. De fyra olika medlemmarna i kalla fall gruppen, är fyra helt olika personligheter. De har sina egna bagage i bakgrunden, som de tampas med samtidigt, vilket är väldigt intressant. Det är en sådan här välskriven bok som gör att man vill fortsätta att läsa deckare! Jag läser gärna mer om författarnas kalla fall Nordkalotten. Jag gillade också det fina bokomslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 6
TIDIGT NÄSTA MORGON åkte Britta till Abisko. På vägen dit lade hon märke till Rune Svenssons bil som stod parkerad vid arkplatsen i Stenbacken. Så han roade sig trots allt med annat än att odla potatis, tänkte hon och drog på munnen. Själv hade hon aldrig ägt en ark. Livet i de små fiskekojorna, som nu stod uppställda i mindre samlingar och under vintern drogs ut på isen, hade aldrig lockat henne. Till skillnad från många andra Kirunabor.
I Abisko stannade hon till på hotellet och betalade för de två nätter som de kommit överens om. Dessutom förberedde hon hotellchefen på att det kunde bli aktuellt med ytterligare övernattningar. Nästa punkt på agendan blev att åka ner till hamnen och betala Faxe, båtägare, som på egen begäran skulle ingå som förare. Hon hade förstås kunnat göra samtliga betalningar via nätet, men mötet med Faxe lockade henne.
När hon kom fram stod Faxe nere vid bryggan. Hon hade själv aldrig träffat honom, men visste att han umgåtts i samma kretsar som Nikkis pappa Nils och även lärt känna Nikki när hon var barn. Han var nu i femtioårsåldern, hade ett fast handslag och nära till ett leende, vilket Britta inte kunde avgöra om det var äkta eller inte. Det kunde bero på att han påminde om skådespelaren Gary Busey, som hon inte riktigt gillade. Men Faxe hade betydligt mer muskler än Gary och därtill långt och lockigt blont hår. Faxe hade bott i Abisko sedan slutet på nittiotalet, hade hon fått veta, och kunde därmed ha lagt märke till Seppo Mannela och de andra.
"Jaha, ja. Polisen tänkte ta tummen ur ändan till slut med han finnen", sa Faxe. "Jag trodde den vuxit fast där bak. Tummen alltså. Inte finnen."
Britta ignorerade hans spydighet, såg i stället ut över sjön som krusades av kastbyar. " Kan vi åka över till ön? Jag skulle vilja se den med egna ögon."
"Det är du som hyr båten, så du gör dom du vill. Men det är synd på dina granna läderstövlar."
"Kommer det att stänka in i båten?" Hon skrattade till. "Eller har du glömt att tömma den?"
Faxe nickade mot en stor Buster med styrpulpet och kapell. "Jag brukar dra till Lofoten och fiska skrei i januari. Den här pölen är inget emot Atlanten, så i båten håller du dig garanterat torr. Men det är jävligt stenigt just runt ön. Du kommer inte närmare än fem, sex meter med den här. Sen måste du vada."
Baksidestext;
FÖRSTA DELEN I SERIEN OM KALLA FALL NORDKALOTTEN.
En kylig höstkväll samlar kommisarie Britta Linde'n sitt nya, tvärnordiska team på Torneträsk strand. Därifrån syns ön dit finländaren Seppo Mannela begav sig för tjugo år sedan för att fiska med sina vänner. Det var även där han senast sågs i livet. Simmande han tillbaka till land för att i hemlighet börja ett nytt liv någonstans? Drunknade han i det kalla vattnet? Eller blev han mördad och kroppen sänkt i den djupa sjön?
Gruppen har sin bas i Kiruna men utredningen tar dem till Kemijärvi där Seppo levde. Trots den hänförande omgivningen inser de att hans liv varit fullt av mörker. Deras upptäckter väcker egna trauman och minnen till liv och gruppen kämpar inte bara med utmaningen i att hitta ledtrådar och bevis i ett så gammalt fall utan också med interna målsättningar och privatliv som trasslar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar