"En nästan helt vanlig sommar" av Sofia Weiss utgiven av Lind & Co barnböcker förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Efter en ridolycka med hästen Milagro, vågar Joanna inte sitta upp igen. Hon skyller istället på ont i magen för att slippa. Dessutom är hennes pappa borta och det gör att Jonna sluter sig inom sig själv och börjar undvika kompisarna Issa och Alisa. Trots att de varit bästisar i en evighet. Hon kommer med undanflykter när de vill ses. Sommaren uppe i mygglandet Norrland lockar inte lika mycket som den brukar. Jonna som annars brukar älska att åka dit. Väl där träffar hon kompisen Samuel, som får det att pirra i magen. Dessutom väntas det föl på granngården och Joanna vill gärna vara med när det föds. Men stoet Myrna som väntar fölet, drabbas av fång, och man är tvungen att tillkalla veterinären. Det får Jonna att tro att Myrna och fölet inte ska klara sig, precis som hennes pappa inte gjorde. Kan Joanna få en fin sommar trots allt?
Jonna befinner sig i ett mörkt sinnestillstånd, där hon inte orkar vara så där glad och sprudlande som kompisarna vill att hon ska vara. Hon är inte intresserad av att göra sådant de brukar göra. Det skapar en stor klyfta emellan henne och kompisarna, då de inte förstår Jonnas sorg. Det kan vara svårt att hantera sorgen efter en älskad förälder. Det kan vara svårt för vem som helst, men speciellt för ett barn. Hon är rädd för att låta sin sorg komma upp till ytan. I början tänker Jonna att ingenting någonsin kommer att bli bra igen. Författaren lyckas fånga Jonnas känslor och tankar på ett fint sätt. Bokens omslag visar på allt det där mysiga som förväntas av ett riktigt mysigt sommarlov. Inledningen på sommaren blir inte så bra, men i slutet blir det precis så där mysigt som ett sommarlov ska vara, med sol, bad och bus med kompisar. Denna tänkvärda bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 10
Det kommer att bli bra, det kommer att bli bra...
Joanna är bland de sista in i kyrkan. Hon ställer sig ytterst i en av bänkraderna där klassen samlats. I raden framför står Issa och Adile i sina likadana klänningar. Jobbas ligger kvar i påsen i garderoben. I stället för klänningen har hon tagit på sig sin jeanskjol och en vit topp med gröna prickar.
Sent under kvällen innan hade hon svara på meddelandena Issa och Adile hade skickat. Skrivit att hon inte hoppade upp på Ansgar för att hon hade fått magknip igen. Det var ju nästan sant!
Kyrksalen är full av elever och deras lärare. Solljuset sipprar in genom de kulörta fönstren och landar på björkrisen i stora vaser som säkert vaktis har satt dit. Framme vid altaret ropar rektorn att de ska ta till vara på sommarlovet.
"Bada mycket och ät glass i stora lass. Njut av sommaren! Och så ser vi några av er till hösten igen", skrattar han.
Därefter visar Gunnel, som är frisk igen, med en vinkning att det är klassens tur att sjunga. Jonna håller dig undan Issa och Adile när hon går fram, och ställer dig på en annan plats trots att hon stått bredvid de när de övat.
Gunnel dirigerar klassen. Hela våren har de övat på Lalehs låt Det kommer bli bra. Pianotonerna svävar i salen tillsammans med deras röster och dammkornen i solskenet vid fönstren. Jonna mimar bara. Hon ler inte åt Gunnels röda kinder och viftande händer och att hon hela tiden får putta upp glasögonen som envist halkar ned på näsan. Inte heller ler Jonna åt Adile, som älskar att sjunga och struntar i att hon låter som en kråka med halsont när hon gör det. För vad än Laleh eller Gunnel tror kommer inget att bli bra.
Baksidestext;
Sommaren är här, men Jonna önskar att alkt var som förut, när livet kretsade kring kompisarna, skolan och stallet.
För ingenting är sig likt nu när pappa är borta. Jonna har skolkat från skolan och ljugit om det för mamma, och hon står inte längre ut med Issa och Adile, fast de varit bästisar i en evighet. Till och med sommarlovsveckan hos moster Agnes i mygglandet Norrland, där Jonna alltid älskat att vara, känns som en mardröm. Men Jonna vågar inte låta känslorna ta över och ge vika för tårarna som vill ut, för då komner det nyupptäckta, gigantiska svarta hålet som snurrar ovanför jorden att dra in henne och aldrig mer släppa ut henbe.
Mitt i alltihop finns ändå ljusglimtar - den nyfunna kompisen Samuel väcker pirriga känslor som hon aldrig tidigare upplevt, och hos moster föds ett föl med overkligt mjuka kaninöron. Kan Jonnas sommar bli fin, trots allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar