Svartåsviten - Lycksalighetens ö

"Svartåsviten - Lycksalighetens ö" av Christina Eriksson av Bookmark förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till 1789. När Christinas bror Marcus går bort på grund av sjukdom, kan ingen ta över herrgården och bruket efter deras far. Christina och hennes syster är ju fortfarande ogifta och en manlig arvinge behövs. Christina är därför tvungen att hitta en man som kan tänka sig att gifta sig med henne, för att kunna behålla herrgården i familjens ägo. I Stockholm träffar hon en man som delar hennes intressen, och kan tänka sig just det. Plötsligt finner man Gustafs döda far och man förstår nu att han var oskyldig till att pengar försvann för sju år sedan. Man försöker därför finna Gustaf, nu när hans pappa är rentvådd. De hittar honom, och han återvänder hem till Svartå. De känslor som Christina och Gustaf hade för varandra, har inte försvunnit trots den tid som gått. De hänger sig åt varandras kärlek under några underbara veckor, innan Christina tvingas avsluta förhållandet, för att gifta sig. 

Detta är den andra delen i serien om kvinnorna på Svartå. I denna fina historiska bokserie, får vi lära känna de starka kvinnorna bakom patriarkatet, och vad de är tvungna att försaka på grund av dem. Det är en historia som berör och engagerar. Speciellt vad det gäller Christina och Majas öden. Vi får lära känna dem genom berättelsen på ett fint sätt. Christina som har ett enda mål i sikte. Att gifta sig för att familjen ska kunna behålla herrgården och bruket som hennes far har byggt upp. För det måste hon offra kärleken till murarsonen Gustaf och vad hennes hjärta egentligen vill. Samtidigt blir hon motarbetad av både sin mor och sin syster. Maja väljer bort kärleken för att ta hand om ett barn som inte är hennes. Boken är en välskriven tillika realistisk skildring, om hur adeln och allmogen levde under 1700 - hundra talet. Författaren bakar in historiska händelser i historien, på ett bra och trovärdigt sätt. Karaktärerna är fantastiskt gestaltade och miljöbeskrivningarna är målande. Jag längtar redan efter att få läsa nästa del i serien. Denna fantastiska historiska roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Christina hörde skratt och glada röster redan i trappan på väg upp till prinsessan Sophia Albertinas privata våning. Hon bar en av de nya utstyrslarna som farmor övertalat henne att skaffa så det gick långsamt att ta sig dit. Kjolarna var stora och tunga och alla spetsar som modehandlerskan hade prånglat på henne gjorde att hon knappt kunde röra armarna. Om jag ramlar i trappan faller jag åtminstone mjukt, tänkte hon mörkt medan hon kämpade för att komma ifatt den livr`e klädda tjänaten med din vitpudrade peruk. Den stela roben och det nya och förfärligt begränsande snörlivet gjorde att hon knappt kunde andas. Och det var kanske lika bra. När hon tidigare tagit ett aningens för djupt andetag hade ett av valbenen stuckit henne i sidan så att hon var nära att skrika högt. Helst hade hon velat vända om och rusa tillbaka ut på gatan. Hon kände sig fel, fel, fel. Inte bara på grund av farmors påminnelse om hennes sorgliga uppsyn när hon anlänt till Stockholm och som fått henne att rusa till mamsel Appelqvist ateljé, utan också för att hon inte var den där sprudlande adelsdamen som kunde kasta sig in i vilken situation som helst med självklarhet och esprit. Om det gällde hästar eller järnmalm så klarade hon av det, men inte i övrigt. Varför hade hon tackat ja till det här? 

Hon hoppades att det inte skulle diskuteras politik under tillställningen hos prinsessan. Normalt sett hade Christina ingenting emot det men nu var situationen i riket komplicerad. Det fanns ett tydligt för och emot konungen, och hon ville inte behöva försvara familjens ställning i frågor om adelns rättigheter eller de ändrade förutsättningarna för de ofrälse stånden. 

Christina var smärtsamt väl medveten om att man gjorde skillnad på folk beroende på var någonstans de var födda och om man var fattig eller rik, men sådant gav inte en människa värde. Inte i Christinas ögon i alla fall. Hon visste att far var av samma åsikt medan mor inte var det. Familjen Sporre tillhörde förstås adeln och hade alla dess previlegier, men hennes släkt hade i alla tider arbetat hårt och gjorde fortfarande så. Far var absolut inte en sv de adelsmän som tillbringade dagarna med att läsa vers eller spatsera i en park. Så långt tillbaka i tiden som Christina kände till så hade de på fars sida av familjen fått slita för att hålla bruket vid liv och se till att människorna i Svartå hade arbete och kunde försörja sig. 

Baksidestext;

Död, äktenskap och längtan

Svartå, 1789. När Christinas bror Marcus går bort efter en tids sjukdom står Svartå herrgårds framtid på spel. Utan en manlig arvinge till godset blir vikten på Christinas axlar tyngre än någonsin och kraven på att hitta en make gör sig återigen påminda. 

Christina måste på nytt ta upp kampen om Svartå herrgård. Samtidigt kan hon inte glömma sin ungdomskärlek, murarsonen Gustaf, som sju år tidigare tvingades lämna byn. I bakgrunden utspelar sig en maktkamp inom adeln, där kung Gustav III får allt fler fiender medan franska revolutionen sprider stor oro över Europa. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina