Under en rosa himmel

"Under en rosa himmel" av Jenny Colgan utgiven av Norstedts förlag. Morag är en kvinnlig pilot. Hon är nu den tredje generationen av piloter i familjen. Hennes farfar driver en transportfirma som levererar gods till öarna i norra Skottland. Tanken är att Morag ska ta över firman när farfar är för gammal för att driva den. Morag har emellertid helt andra planer. Morag har i stället tänkt flytta med sin pojkvän, Hayden, till Dubai, där han har fått jobb. Men så får Morag ett besked om att farfar blivit sjuk, och Morag måste därför resa hem för att rädda familjeföretaget. Hon är rädd för att flyga efter en insident i Spanien, men försöker att komma över detta. Under en flygning blir dock piloten plötsligt sjuk, och Morag tvingas nödlanda det lilla flygplanet, Dolly, på en liten ö. Ett hemskt oväder har dessutom plötsligt dykt upp. På ön befinner sig ornitologen tillika ensamvargen Gregor som b la håller koll på klostret på ön. Gregor väntar också på att turistsäsongen ska börja. Morag blir kvar på ön några dagar, och Gregor får Morag att fundera över sina val i livet. 

Äntligen en ny bok av författaren Jenny Colgan! Detta är författarens första bok i en ny serie, som utspelar sig i den underbara skottska ö-världen. Jag har läst flera av författarens böcker förut, så jag såg fram emot att få börja läsa en ny serie av henne. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika mysig som de föregående böckerna, jag har läst av henne och passar mig bra. Jag gillar det lättsamma i berättelsen. Som vanligt lyckas författaren måla upp fina och spännande miljöer och underbara karaktärer, samt ett kul tema som involverar flygning. I den här boken möter vi bland annat ett flygplan vid namn Dolly, en kacklande höna, samt en charmig get. De små gulliga karaktärerna tillför verkligen det lilla extra till berättelsen. De båda huvudpersonerna är också en trevlig bekantskap att göra tycker jag. En riktigt fin bok om vänskap, kärlek och att göra det lilla extra för sin familj, när det så krävs. Jag gillade också det fina bokomslaget. Gillar ni Jenny Colgan får ni inte missa denna boken. Denna ljuvliga bok pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"SPÄN FAST DIG", sade jag till Nalitha. Hon såg sammanbiten ut. Flygledningen pratade oupphörligt med mig, sa åt mig att få ner de där förbaskade hjulen på marken fortare än kvickt. 

"Ska vi kasta lasten över bord?" sa Nalitha. 

"Nej", sa jag korthugget. Vi skulle inte kunna det även om vi ville, vilket vi inte ville. Nalitha var suverän, men hon visste inte lika mycket om flygplan som jag. Vi gjorde bocksprång i luften. Det kändes som om en jätte hade fångat upp det lilla planet med handen och lekte med det. Jag kände nosen, kände att vi vickade ostadigt. Metallen utsattes för allt hårdare påfrestningar för var sekund som gick; vindens rytande gick att höra till och med genom högtalarna. Nalitha försökte fortfarande nå mannen på Inchborn, utan framgång. Jag måste komma bort från den här vinden innan den tryckte mig för långt uppåt, innan jag inte skulle kunna komma ner på marken alls. 

Jag bankade i gott och väl fyrtiofem graders vinkel. Dollys gamla skrov gillade det inte, men vi måste komma runt till rätt riktning, vi måste gå ner i höjd. Att landa på Inchborn under de här förhållandena var illa nog; Jag kunde definitivt inte ta risken på Cairn, där det fanns hus och lador. 

Det var konstigt men jag tänkte inte på att vara rädd. Inte som jag hade varit förut. Jag tänkte inte ett dugg på Spanien. Jag var helt fokuserad på det som hände och på vad jag behövde göra, styrd av mina många års träning. 

Vi kom in för snabbt och vi hade alltför mycket bränsle för att vara där vi var. Dollys varningssignaler började ljuda: Hon gillade inte att vara så här nära marken och sa åt mig att stiga. Jag ville desperat få ett nytt försök, köra runt ett varv till och komma in i spiral, men nu var hela himlen en enorm, svart molnpacke med en bred ridå av hälla de regn. Jag kunde inte ta risken att möta sidvindarna bakom molnen, där blixtarna ljungade. De kunde dra in oss och spotta ut oss som en liten metallboll. 

Niohundra fot, åttahundra. 

Den kom närmare för varje sekund, den i vanliga fall gyllengula sanden som nu var grå och olycksbådande eftersom solen doldes av de vidsträckta monstruösa skuggorna som verkade ta över världen. Stormen var världen nu. 

Baksidestext;

MORAG MACINTYRE ÄR TREDJE GENERATIONENS PILOT. 

Hennes farfar driver en flygtransportfirma som förser de avlägsna öarna i norra Skottland med allt de färgstarka öborna kan tänkas behöva. Någonstans förväntas sondottern en dag ta över, men Morag själv  har helt andra planer - när hennes pojkvän Hayden får ett jobberbjudande i Dubai tycks livet äntligen ta den glamourösa vändning Morag så länge drömt om.

Då kommer beskedet från Skottland att hennes farfar blivit sjuk och att de snabbt behöver någon som kan ta över spakarna för att transportfirman inte ska förlora sina uppdrag. Motvilligt packar Morag sina väskor och beger sig norrut för att rädda familjeföretaget. Men vädret runt öarna är ombytligt och ett plötsligt oväder tvingar henne att nödlanda på en karg ö, helt avskuren från civilisationen. Den ende som bor här är den fåordige ensamvargen Gregor, som sköter om det gamla klostret i väntan på att turistsäsongen ska börja. Kan Gregors sjungande gaeliska och de salta vindarna ge Morag den luft under vingarna som hon behöver för att styra rätt i tillvaron?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina