"Den bästa sommaren" av Sara Morgan utgiven av HarperCollins förlag. När åttio år gamla Kathleen får ett oväntat besök och råkar få en huvudskada, vill hennes dotter, Liza att hon ska sälja huset och flytta till ett hem. Det tänker Kathleen absolut inte göra, utan bestämmer sig för att åka på en spännande roadtrip istället under sommaren. Den resan har hon drömt om länge. Nämligen route 66 som går genom USA. Martha anställs som chaufför trots att hon egentligen gillar att köra bil. Hon vill fly från sin besvärliga familj och exet som varit otrogen. Liza blir utnyttjad av familjens tvillingar och hennes man glömmer bort deras bröllopsdag. Hon får nog och beger sig till sin mammas hus för att tänka och passa hennes katt. Där tar Liza upp ett intresse som hon försakat till förmånen för sin egotrippade familj. Det blir ett brutalt uppvaknande som de sent ska glömma. Det blir inledningen till den bästa sommaren någonsin.
En väldigt tankeväckande berättelse om att man gör så mycket för andra, att man glömmer bort sig själv. Ett ord som dök upp i berättelsen var "egenvård". Att ta sig tid för att göra saker som är viktiga för oss, för att vi ska må bra. Många kör på i allt för hög takt och det är viktigt att bromsa i tid. Jag uppskattade författarens ljuvliga miljöbeskrivningar och man blir själv sugen på att sitta vid havet och måla eller ge sig ut på äventyr. Jag tyckte det var en fin berättelse om kärlek och familjehemligheter som behöver komma fram, och om att förverkliga sina drömmar. Att ge varandra en andra chans i livet. Det är aldrig för sent att få en nystart även om man är åttio år gammal. Perfekt att njuta av under semester ledigheten, med en god kopp the, medan regnet strilar utanför sommarstugan eller att njuta av mitt i vintern, när man längtar till sommaren. Denna härliga feelgood roman får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kathleen satt i baksätet med mörka solglasögon på. Det var en het dag och Martha hade insisterat på att ha sufletten uppe och ac:n på, så bilen var härligt sval.
Kathleen stirrade ut genom fönstret och tog in landskapet. Hur såg route 66 ut under sin glansperiod? Hon undrade vad för upplevelser de som först reste längst vägen hade. Inte så bekvämt som det här, det var ett som var säkert.
"Har du det bra där bak, Kathleen." Martha kastade en blick på henne i spegeln och Kathleen la sig till med sitt mest lugnande leende.
"Jag mår prima".
Hon hade mått betydligt bättre, men Martha var redan tillräckligt orolig och att erkänna hur hon mådde skulle leda till en flod av frågor som hon inte kunde svara på. Hon hade aldrig varit en person som delade med sig av alla sina känslor, så hur kunde hon berätta om något hon inte ens förstod själv?
Yrselatacken hade skrämt henne. Tänk om det var slutet? Hon skulle ha dött utan att veta vad det stått i breven. Och kanske skulle det ha varit något bra? Tänk om innehållet gjorde henne upprörd? Den sommarens händelser hade format henne. Hon hade fattat sitt livs svåraste beslut och hade verkligen trott att hon gjorde det rätta. Men tänk om de där breven sa henne något annat? Utan att öppna dem skulle hon aldrig få veta.
Hon borde ha förstört dem. Om något hände henne på den här resan skulle någon annan öppna dem.
Hon föreställde sig det. Händer som rev upp förslutna kuvert. Nyfikenhet. Chock, kanske. Avslöjanden. De där händerna skulle antagligen tillhöra Liza, som aldrig skulle drömma om att kasta bort brev utan att först läsa dem. Det skulle inte hennes ansvarskänsla tillåta henne.
Hemligheterna i Kathleens förflutna skulle avslöjas på ett sätt hon inte skulle kunna kontrollera. De skulle måla en bild hon inte kunde se än. Och hon visste att vad som än stod i breven så var de bara en del av berättelsen.
Kathleen kände till berättelsens början, men inte slutet. Den kunde ha slutat på en mängd olika sätt och det ända sättet att få veta var att öppna de där breven.
Tanken gjorde henne fysiskt obekväm. Hon bytte ställning där hon satt.
Brian var den enda person som kände till sanningen. Han var den enda person hon berättat allt för och till och med då hade det krävts tid och mild övertalning.
Från baksidan;
Stekande sol och skamlös matchmaking är perfekta ingredienser för att skapa den bästa sommaren.
Även om Kathleen är åttio år och precis haft inbrott vill hon inte alls ha den hjälp som hennes dotter försöker tvinga på henne. Det hon behöver nu är ett riktigt äventyr! Hon börjar därför smida planer på en efterlängtad roadtrip.
Liza håller på att gå under av vardagens alla måsten och det sista hon behöver är att hennes envisa mamma ska dra iväg på en ogenomtänkt semester-är det bara hon som har förståndet i behåll?
När Martha, som inte vet vad hon ska göra med sitt liv och dessutom försöker bli kvitt ett efterhängset ex, får syn på Kathleens annons har hon svaret på sina böner. Chaufför på en "episk roadtrip" låter som något för henne. Enda kruxet är att hon ogärna kör bil. Tack vare Kathleens äventyrslusta och lite jävla anamma får de tre kvinnorna uppleva en sommar de sent ska glömma.
.jpg)
.jpg)
%20(1).jpg)
