"Eldfödd-tolv och den frusna skogen" av Aisling Fowler och illustrerad av Sophie Medvedera, utgiven av HarperCollins förlag. 9-12 år. Ember är ett rike fullt av monster. Tolv och de andra barnen, bor och tränar för att bli jägare i en borg. Egentligen vill Tolv helst av allt hämnas på klanen som hon tror tog hennes familjs liv. Det var bara hon som överlevde den brutala attacken på hennes by. En natt blir hon och de andra som bor i borgen anfallna av vättar och troll. Flickan Sju blir bortrövad. Då bestämmer sig Tolv och två andra barn sig för att rädda henne eftersom hon alltid påminner henne om sin lillasyster. Tillsammans med hunden Väktaren, som är gjord av sten, beger de sig ut på en lång och farlig resa. De kan råka ut för de mest fasansfulla varelser man kan tänka sig. Kommer de hitta flickan Sju i tid, och vad är det för speciella förmågor som har legat vilande inom Tolv?
Denna fantasy för den lite äldre läsarskaran är otroligt spännande. Jag gillar att författaren använt sig av de vanliga varelserna inom fantasy genren, som vättar och feer och troll, men också helt nya otäcka varelser. Detta är den första delen om flickan Tolv som vill bli jägare, för att kunna hämnas sin familj. Under deras sökande får man lära känna flickan Tolv lite bättre genom att vi får följa hennes minnen. De tre jägareleverna blir långsamt vänner, men när deras förflutna hinner fatt dem, ställs allt på sin spets. Denna fartfyllda och spännande resa får dem att växa tillsammans, men deras vänskap prövas också till det yttersta. Boken är spännande och lättläst, och jag hade själv gillat den som barn. Jag gillar Tolvs lilla ekorre Kotte jättemycket, vilken liten gullig karaktär. Han gör det lilla extra till historien. Jag ser fram emot nästa del i serien. Tack för rec ex! Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Tolv skyndade nerför trappan medan mörkret slöt sig om henne som en kvävande, oönskad kram. Hon fiskade upp en tändsticka och tände den. Lågan bländade henne för en stund medan hon letade efter ett ljus att tända. Hon såg spiraltrappan under sina fötter. Märkliga skuggor dansade över den.
Tolv svalde sina tvivel och fortsatte ner i fängelsehålorna där hon först sett vättarna. På vissa ställen hade stora delar av taket rasat in och bleka rötter hängde ner, som det fuktiga håret på ett drunknat barn. De strök mot Tolvs ansikte och med en rysning skyndade hon sig in i cellen som vättarna kom ifrån.
Ytterväggen hade sprängts sönder. Där det tidigare hade funnits en mur syntes nu bara ett stort hål som ledde till en tunnel. Där inne stank det av troll och mörkret pressade sig mot henne, hungrigt och ondskefullt. Tolv tvingade sig att stirra in i hålet och omvandla rädslan till avsky.
Victory hade inte varit rädd. Tänk på Sju. Tänk på Silver.
Hon svalde, trots att munnen var torr, och klättrade över stenhögarna in i tunneln. Kotte pilade fram på hennes arm, så nära det tända ljuset han kunde komma utan att bränna morrhåren, och spanade in i skuggorna. Fyra ögon var bättre än två. Varmt vax rann längs Tolvs fingrar och när hon började gå hörde hon inget annat än sina egna snabba andetag. Hon ansträngde sig för att se i mörkret. Tunneln var spikrak och perfekt cylinderformad- onaturlig på alla tänkbara sätt. Den var skapad med hjälp av magi, det var Tolv helt säker på.
Från baksidan;
Ember är ett rike fullt av monster, och Tolv har svurit en ed och gett upp allt för att lära sig kämpa mot dem. Det är i alla fall vad hon säger. I själva verket vill hon bara hämnas på de som tog hennes familj ifrån henne.
När borgen där hon bor blir anfallen och en flicka rövas bort kan Tolv inte låta bli att ingripa. Hon ger sig av på en livsfarlig resa där hennes förflutna och hennes öde flätas samman med hela Embers framtid.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar