Själsfränden

"Själsfränden" av Sofie Sarenbrant, utgiven av Bookmark förlag. Detta är den tionde fristående boken i deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Det är första boken jag läser i serien. Ämnen som tas upp i boken är abortfrågan, filicid, samt självmord. Emma ska förhindra att en ung mamma ska ta sitt liv tillsammans med en liten bebis. Hon står på fel sida om räcket på Västerbron, och tänker hoppa. Det är ett fall på tjugosex meter, och en säker död. Emma lyckas övertala kvinnan att räcka över bebisen till henne, men får inte möjlighet att rädda den unga kvinnan. Emma har lovat den unga kvinnan att se till så att bebisen är säker. Emma förstår att kvinnan är rädd för någon och eftersom man inte vet vad som ligger bakom, tvingas man att förhindra pappan från att träffa henne. Man ordnar ett tillfälligt hem åt flickan, och man tror att hon är säker där. Det vill säga, tills någon tar flickan utanför familjehemmet. Nu slåss man mot klockan för att hitta bebisen. Är hon i fara eller kommer man hitta flickan levande? Samtidigt rymmer en fånge som är ute efter hämd.

Detta vackra bokomslag innehåller en riktigt spännande, men också en väldigt berörande och tragisk historia. Filicid är en term vilket innebär att man tar sitt barns liv. Vad kan vara så fruktansvärt så att en ung mamma tar ett sådant drastiskt beslut? Detta är en lättläst bladvändare som jag hade svårt att släppa ifrån mig. Så superspännande och bra. Det är i stort sett en historia, om en man som verkligen inte lever som han lär. Mannen i fråga är en karismatisk abortmotståndare, som utan att tveka gör en ung kvinna gravid. Trots sitt motstånd mot aborter, vill han att den unga kvinnan ska ta bort deras bebis. När hon vägrar, tar han till andra metoder. Vi får följa Emmas arbete och vardag, samt parallellt den unga kvinnan Sandras historia, som leder fram till ett tragisk slut. Huvudpersonen Emma har två nötter att knäcka. Var är den lilla bebisen, och när kommer en mördare utkräva sin hämd? Jag gillar huvudpersonen Emma och de andra poliserna och historien känns välskriven och realistisk och väldigt rätt i tiden. Jag läser gärna mer böcker i serien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

TIO MÅNADER FÖRE VÄSTERBRON

En helt vanlig tisdag kommer Sandra inte upp ur sängen längre. Tack och lov har Douglas redan åkt till jobbet, så hon kan ligga kvar ensam med kudden över huvudet och bara försöka andas. Lederna är stela och tröttheten förlamande. Så fort hon reser sig kommer yrseln. När tillståndet fortsätter även nästa dag blir det svårare att dölja att något är fel. 

"Har du sovmorgon" frågar Douglas förvånat.

Han som är van vid att hon jobbar jämt.

"Nej, jag är sjuk", svarar hon ynkligt. "Feber och även illamående".

"Stackare", säger han och ställer ner läderportföljen på golvet. "Kan jag göra något för dig?"

"Har vi isglass?"

"Jag går och kollar."

Minuten senare är han tillbaka med en Piggelin, mitt i kalla december. 

"Tack", säger hon och tar emot den. 

Douglas rynkar pannan. "Krya på dig. Lova att du ringer om det blir värre."

"Jadå."

Med tveksamma steg lämnar han sovrummet. Sandra stirrar på julkalendern med lakrits som Douglas gav henne och får kväljningar. Men glassen är hon sugen på, hon skulle kunna äta en hel låda. Hungern är våldsam för att i nästa sekund försvinna. När dörren till lägenheten stängs kliver hon mödosamt ur sängen. Glassen får vänta. 

Hon tar sig till badrummet och sjunker ner på den fluffiga mattan. Bruna hårstrån har samlats på golvet under handfatet, hon borde städa men orken finns inte. Energin är som bortblåst och de senaste dagarna har hon börjat inse att det bara handlar om situationen på jobbet. Blåmärket runt handleden har bleknat, men hon känner fortfarande greppet från Manfreds fingrar och undrar vad tusan han menade. 

Efter det här han inte sagt ett ord till henne, bara skickat konstiga blickar. Men det är inte därför hon känner sig nere. Hennes mående beror på något annat. Hon bara vet det. Längst in i badrumsskåpet ligger den gröna påsen från Apoteket. Hon tar fram sticka  och kissar på den. Lägger den planet på badkarskanten och stirrar otåligt på resultatet som sakta växer fram. Det är inte bara ett streck. Eller? Hon måste titta tre gånger innan hon är säker på att hon ser rätt.

Gravid, utan att tveka.

Herregud. Ska hon bli mamma?

Är det ett litet hjärta som dunkar inuti hennes mage?

Det är en svindlande tanke.

Så stort och svårt att greppa.

Från baksidan;

Vem är du beredd att dö för?

Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron.

En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina